GASTON OCH GUNDE

Kära nån så risig man kan bli av en vanlig, sketen förkylning. När väl näsan fick ordning på snoret så fick väl hjärnan nog och har värkt mer eller mindre konstant i tamme tusan en vecka. Jag blir vansinnig! Vem har tid att ha ont i skallen? Pillar i mig mina migräntabletter, värken försvinner men den tröttheten som infunnit sig denna vecka är helt galet jobbig. Färdiggnällt!

 

I onsdags kom vi iväg till Ditte i Motala. Jag tycker det är så himla kul att höra alla dessa duktiga hundförare som trots att de har samma grundtänk vilket jag uppfattar är - att ha kul med sin hund så tränar de lite olika. Nu är det inte alla förunnat att bara för att de är vansinnigt duktiga med sina egna hundar så kan de lära andra hur de ska göra med sina hundar. Ditte tillhör definitivt skaran - att se varje ekipage som unikt och är urbra på att lära ut.

 

Vi åkte hem fyllda av tips och idéer om hur vi ska fixa till ett och annat som t ex ÄNTLIGEN vågade jag en ingång på vittringen. Fick bra råd om hur jag ska balansera det lugna, VIKTIGA, urvalet med snabb ut- och ingång. Nu är det bara att lyckas få ihop det...

 

Fick även hjälp med apporteringen. Gunde älskar att apportera men håller som en mes vilket gör att apporten glider runt i käften på honom som jag vet inte vad. Tränar vi med fart så håller han betydligt bättre men så fort det blir kortare avstånd, vilket det blir med en matte som fasen inte kan få iväg apporten många meter, så blir greppet löst och apporteringen blir inte bra. Han tycker även att det är jobbigt när han är nära mig... Här finns klar förbättringspotential om man säger så.

 

Emma och Saga var skitduktiga men ännu bättre ska det bli. De tränade ingångar, hopp, fritt följ och lite annat.

En riktigt givande och kul kväll var det.

 

Idag har de här grabbarna varit i de härliga skogarna kring Djupedal. Alla spårade fint, Gunde vindande in en plastklädnypa som satt skithögt upp, trots att det var i medvind... Det ni! För övrigt så tycker jag han skötte sig fint.

 

Det har ju liksom varit hysteriskt varmt idag och jag vet nog att ormar gillar sånt väder. Jag har lite span på allt som ser ut som en orm. En himla massa pinnar som är rysligt lika ormar, har ni tänkt på det. Givetvis såg jag såg en kopparorm, jag tog ett gigantiskt megahopp in bakom Emma men jag dog inte. Hann till och med se att det var en kopparorm som ju tydligen är en ödla men varför ringlar den då omkring som en orm och är onödigt otäck?

 

Våra fina killar som skiter fullständigt i om pinnar ser ut som ormar, herre jösses, man ser väl skillnad på en pinne och en orm eller???