Det ska vara kul att träna hund!

Jag och Emma drog till Göteborg för att vara med på en clinic för Maria Brandel och Siv Svendsen. Suveränt bra! Underbart, härligt när människor inte bara säger att det ska vara kul att träna hund utan även VISAR och delar med sig HUR man har kul när man tränar hund.
 
Jag är så himla glad att vi åkte. Fylld med tankar och ideér hur vi kan jobba vidare för att nå våra mål. Men är det inte märkligt att när jag liksom höll på att sprängas för jag ville ut och träna då blir jag sjuk. Apförkyld och en migrän som höll på att spränga hela skallbenet. Eller är det den där himla starten i tjejmilen som jag fick av syrran som gjorde att jag blev sjuk. Är det min kropp som liksom inte vill vara med på alla kuliga grejer som min hjärna vill hålla på med??? Trött jag blir.
Det är inte läge att gå hem och vara sjuk i semestertider. Det liksom dräller ju inte av folk som gör ens jobb. Mina, goa jobbarkompisar sjasade hem mig i måndagseftermiddag och jag fick inte komma idag om det var det jag trodde, så nu har jag varit hemma och kurerat mig (tur man lever med en biodlare).
 
Imorgon ska jag jobba och på kvällen SKA jag åka till Ditte i Motala. Här ska tränas! Jag tror Gunde kommer uppskatta det hela. Han har under hela eftermiddagen och kvällen igår och sedan fortsatt hela dagen idag att trakassera mig med nyss-druckit-vatten-pussar, lägga skor och slemmiga leksaker i mitt ansikte när jag slumrat i soffan, lagt sin inte allt för lilla kropp liksom nästan på min, skramlat i den tomma vattenskålen, gått runt och viftat på svansen så vattenglas och kaffekopp farit åt helsicke och ja, name it. Varje gång jag gjort en ansats till att resa mig så far båda grabbarna i taket och snudd tjoar HURRA! She´s alive! för att snabbt inse att näe, hon vände visst bara på sig.
 
Jag blev faktiskt lite piggare idag på morgonen när jag snörvlade mig igenom JP och kom till sista sidan och fick se min fina kille in action. Herre jösses, jag blir så himla glad när jag ser honom jobba. Jag vet hur mycket han betyder för dom som var där. Det var ingen överdrift det hon skrev i artikeln för de tycker verkligen om Gaston ända från svanstippen och ut till nosen. Det spelar tamme tusan ingen roll vad han hittar på så är han såååå go! Och, ja, det är han ju.
http://www.jonkopingsposten.se/jonkopings-kommun/gaston-en-stor-svart-charmor?fb_action_ids=4748029830771&fb_action_types=og.recommends&fb_source=other_multiline&action_object_map=%7B%224748029830771%22%3A142118652656683%7D&action_type_map=%7B%224748029830771%22%3A%22og.recommends%22%7D&action_ref_map=%5B%5D
 
Nu ska jag fixa lite så vi kan komma iväg i tid imorgon Gunde och jag.
 
Attjo på er!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0