GASTON OCH GUNDE

Vi stack till Maire idag. Vi var tre tjejer med våra grabbar plus goa Maire med sina töser. Vi tränade med vilt både sök och markering. Sen körde vi lite mer markering och linjetag med dummies. Gaston har inte tränat mycket på vilt de senaste sex månaderna kan jag säga. Det märktes. Märkliga saker att ta i sin lilla mun tyckte han.
Jag vet att jag fick hålla på förra året när vi förde in viltet i hans träning. När Gaston och jag var hos Marie på senhösten och genomförde ett inofficellt B-prov hade vi inga som helst problem med vilt men idag var lite tveksamt. Måste tränas på och efter samråd med coachen Maire bestämde jag mig för att avvakta med B-prov till i höst. Dumt att stressa fram något bara för att jag SKA starta i vår. Träningen idag med vilt slutade bra. Han tog markeringar och gjorde linjetag med fågel utan problem. Det känns bra.

Det gick faktiskt bra med allt möjligt idag. Jag var inte jättesnäll mot min kille utan väntade ut honom vid de första markeringarna så han till slut minsann hörde att jag sa apport fast jag inte sa det. Hoppas inte Maria läser detta... Efter två såna provocerade knallningar så var det slutknallat. Han satt så fint och de andra grabbarna sprang på sina markeringar och han gick när det var hans tur fast jag väntande lääääänge.

Hur som helst, det är långt att åka men väl värt varenda mil (och bensinpengar fast det tycker inte Anders, känslig typ). Vi tränade några timmar sen fikade vi och utbytte många tankar, funderingar om träning och annat seriöst samt givetvis lite bubbel som kanske inte var så seriöst, vi är ju inte mer än människor.

Tack till Maire som alltid finns där, till Susanne och Cooper (ny bekantskap, vansinnigt trevliga) och Marie med Emil (supermysiga båda två). Jag hoppas vi ses igen - snart!

Gaston som väntar på sin tur...



Ha en härlig lördagkväll!

Tjo ho från oss

Med darrande pekfinger så fick jag då äntligen trycka på resultatet från WT i Vegby. Slänger en snabb blick och inser att vi har blivit nollade på en station som jag själv tyckte gick skitbra. Men vad _ _ _ är nu detta. Jag vet att Maria som dömde den stationen sa att hon varit stenhård på att hundar inte fick pipa men jag VET att INTE Gaston piper. Han är 22 månader och har aldrig någonsin låtit i förväntan på arbete. Den grabben kan gnälla när han ser tikar eller någon som eventuellt kan vara en tik men ALDRIG  i arbete. Tävlingsmänniskan i mig vaknade till liv. Jag insåg att om vi fått de poäng som jag trodde så hade vi varit i topp 3. Grrr.
Sånt här kan inte jag släppa, jag vill veta vad vi gjorde för fel punkt slut. Nu har jag ju lite tur som känner Maria och alltså tog jag kontakt med henne och fick förklaringen. Hon dömde ner oss till noll för att Gaston, om än hårfint (obs Marias ord) knallade. Han stack precis innan jag sa apport. Hon skrattade lite och sa att hon vet att det var jäkligt hårt dömt men hon hade valt sin linje och bedömde hon det som en knallning så blev det noll.

Jag genomled en inre strid om jag skulle bli skitsur för att jag missat en bra placering eller om jag skulle vara tacksam för att hon fick mig att vakna till i tid. Jag kan säga så här att Gaston kommer ALDRIG få en nolla på en station för någon hårfin knallning mer i alla fall. Det är som vanligt - bara att bryta ihop och gå vidare.  Tack Maria, även om tävlingsmänniskan i mig är lite, lite bitter att du valde att vara så himla petig just i måndags.

Skit sak samma nu är det bara att träna vidare. Jag vet ju att jag har en go kille att jobba med. På nästa WT kommer det säkert att hända något annat som jag inte hade en aning om men det är ju bara om det händer på WT och inte på ett B-prov.

Jag kan säga att stavpromenaden på 5 km idag gick i ett rasande tempo och det har nu lagt sig. Ibland är det jobbigt när tävlingsmänniskan i mig tar över. Fast å andra sidan sett hade jag ju funderat ihjäl mig på varför vi fått en nolla om jag inte tagit reda på det. Det kan jag tycka är lite märkligt med WT. Jag ser det som en jättebra träning men då vill jag ju gärna veta varför jag får den poäng jag får. Faktiskt lite som i lydnaden. Att få 9,5 poäng och ingen kommentar är jäkligt frustrerande. Vad är det jag ska tänka på? Lite som att få 18 eller 16 poäng på ett WT. Det är ju en bedömning och man kan ju inte alltid gissa sig till varför man fått neddrag. Min andra nollade station var ju uppenbar, ingen dummies med in alltså ingen poäng. Men vad är det som gör att jag fick 16 poäng på en av markeringsstationerna och inte 18 eller 19 eller 20??? Domaren vet ju men det hjälper ju inte mig i min träning? Nåja, det är en spännande värld jag ramlat in i och jag kanske lär mig...

Ha det bra från en både glad och lite halvsur matte till en fantastisk mysig Gaston.

Jag har i egen hög person garanterat höjt besöksfrekvensen på Srrk:s smålandsavdelnings hemsida med 200 procent. Jag vill veta - NU!

Vi har idag tränat linjetag, någon förvånad? Jag lade ut tre dummies i kanten på ett fält. Gaston larvade runt och hade möjlighet att se var jag lagt dom om han nu ville. Vi gick sedan så vi stod mitt över våra tre dummies och sen skickade jag raka linjetag och Gaston plockade in en efter en snyggt och prydligt. Jaha,  det kändes ju bra men här skulle det tränas linjetag. Jag har ofta droppat en dummies på stigen/vägen där vi gått som inte Gaston har sett. Sen har jag bara vänt efter ett tag och skickat Gaston tilbaka på ett linjetag. Detta tycker Gaston är  plättlätt. Vi har klarat långa avstånd på detta sätt.
Idag fick jag för mig att nu jäklar ska han gå rakt punkt slut oavsett stig eller väg. Nu ska jag ge mig på att försöka förklara hur jag gjorde. Där stigen böjde av så la jag en dummies rakt ut från böjen. Jag skickade Gaston på ett avstånd som kanske var 10-15 meter och Gaston var minsann med på noterna. Inga problem han galopperade iväg utefter stigen som böjde av. Icke sa Nicke kom tillbaka sa hans tråkiga matte. Jag fick hålla på ett tag  innan jag med lite trixande fick honom till dummiesen. Hm...
Vi gick vidare och så liksom dök det upp ett nytt fint läge med böjd stig. Denna gången fixade Gaston det betydligt bättre och när vi sen gjorde samma grej på ett tredje ställe så fixade han det nästan genast (allt är ju relativt så nästan kan ju betyda vad som helst). Jag får helt enkelt varva långa "lätta" och korta svåra linjetag.

Ännu en gång har jag nu svept förbi Ssrk:s hemsida men nä. Bara att fortsätta vara nyfiken... Blev lite kluven över min lagkompis Tobias kommentar. Mitt ego mådde jättebra av att läsa att det inte verkade vara många nybörjarhundar som klarat dirigeringen men samtidigt är det ju lite tråkigt också. Jag bestämmer mig för att jag mest tycker det känns skönt.

Bild på Gaston i Vegby, undrar vad han funderar på - troligen brudar

Först av allt vill jag gratta träningskompisen Anngreth med rottispojken Mogg för en strålande insats i Mullsjö idag. Uppflyttad till lydnadsklass 3. Hurra och grattis!!!

Mamma mia, äntligen hemma efter att ha åkt hemifrån kl 05.30. Det var inte roligt väglag. Massor med snö och jag som är värsta fegisen när det är halt. Men jag bet ihop och rätt som det var så var vi framme Gasse och jag.
Ut och kissa sen var det till att vänta på lottdragning. Vi väntade rätt länge faktiskt, typ en timme innan det var det dags. Vi lottades att gå en nybörjarhund (alltså jag), en öppen klass och en elithund i ett lag. Kul - NOT!!! Gissa hur pressad jag kände mig att gå med två rutinerade män som såg tvärsäkra och stencoola ut.

Vi gick ut till vår första station som var en dirigering (linjetag) typ 30-40 meter. Jag fick börja (givetvis...) och Gaston var helt ofokuserad och konstig. Han var ute en vid sväng åt vänster och kollade på skytten lite och jag blåste ner honom och försökte dirigera om honom. Ena gången lydde han och nästa såg han ut som ett UFO. Poäng NOLL. Maxpoäng på en station är 20. Kändes ju kanon, två rutinerade män stod och tittade på. Jag kände hur de tänkte att - shit, varför fick just vi ta henne av alla... Deras hundar skötte sig ganska bra och tog hem sina dummies.

Vi gick till nästa station. Där fick vi vänta mellan 45-60 minuter innan det var vår tur. Gaston var jätteuttråkad. Han har inte fattat att en retriever ska kunna sitta med i skogen en hel dag och bara sitta... Hur som helst när det var vår tur så gick vi alla tre i laget med lösa hundar vid sidan in till en punkt där öppen och elithunden fick vänta medan jag och Gaston gick vidare ca 20 meter. Där fick jag sätta ner Gaston och en enkel markering skulle tas. Gaston fixade det jättebra. Det var ett brett och DJUPT dike som skulle övervinnas och efter lite funderande så kom han över i ett snygg svanhopp. Han höll sig jättefint i området och hittade till slut markeringen. Öppen och elithunden hade jättesvåra markeringar och hundarna fick jobba ordentligt för att få in dom (många visselsignaler blev det). Plötsligt åkte ju mitt självförtroende upp ett par grader och jag kände mig inte längre helt värdelös i alla fall.

Nästa station var en walk up för öppen och elithundarna. Gaston fick sitta vid min sida när en annan nybörjarhund fick ta två enkelmarkeringar. De här markeringarna hamnade bakom en stenmur (vilken tur att vi hade tränat på det, phu). Gaston satt som ett ljus tyst och prydligt. När det var hans tur att ta enkelmarkeringar klarade han det utan problem. Nu måste tilläggas att jag tyckte det var utan problem. Vad domaren tyckte vet jag inte, kommer på nätet senare...

Vi gick vidare till ytterligare en station med enkelmarkering där Gaston skulle hoppa över ett krondike. Det gick bra tycker jag.

Sista stationen var närsök - Gaston susade ut och letade, plockade upp en dummies och ställer sig och kissar. Inte bra, inte bra. Han fick gå ut en gång till då sökte han fint, plockade dummies och kom in direkt. Betydligt bättre. Vet inte vad domaren drog för den fadäsen. Skäms på sig.

Mina lagkompisar var väl si så där nöjda med sina insatser men jag tror inte någon av dom nollade någon station i alla fall. Jag kan verkligen inte detta hur allt bedöms men det är kul, tycker jag nu när det är klart.

Jag har träffat så många härliga människor denna dag. Kompisar jag tränat med hos Maire, nya ansikten från Huskvarna och Tenhult. Vi ska träffas och träna - kul, kul. Underbara, goa Maire (alltid lika go och glad) var där och stöttade. Ja, det var verkligen stenkul på det sättet MEN (nu låter jag som han i Lets dance), jag var färdig kl 13.30 och fick vänta till 15.45 innan prisutdelning. Inte så kul när man vet att man har en bra bit hem och ska upp och jobba imorgon.

Hur som helst, jag är nöjd med min kille. Han skötte sig bra. Det som gör mig lite konfunderad är att linjetag som vi tränat mest gick sämst och markeringar som vi tränat minst gick bäst. Sen kunde han låtit bli att kissa och vara så himla intresserad av tikrumpor. Det är jäkligt irriterande att behöva säga till honom att skärpa till sig för att hans redan långa näsa blir flera centimeter längre för att nå en liten rumpa som gick förbi. Grr. Ska ta tag i detta - en annan dag!

Två bilder har jag tagit denna dag men de är kvar i kameran och ingen är här och kan lägga in dom i datorn. Här kommer en annan bild från en annan dag.

Ulrika och Vilja är i Norrköping. Först kom det ett mess att lydnaden gått jättebra, 279,75 poäng, sen kom nästa mess och där stod det 7 poäng på uppletandet, sen kom nästa mess fullt på upptag och fullt på spåret (till och med fått med sig lite extra pinnar).
Jag räknade som besatt och insåg att shit pommesfrite CERT och SM-poäng så det stänker 611,75 poäng.

Jättekul, det är sån himla känsla när allt bara flyter på. Det är trots allt tre olika saker som ska funka samma dag och alla saker måste sitta. En maffig lydnad med moment som framåtsändande som man kan traggla ihjäl sig. Har man väl fått till ett saktagående som är bra så strular inkallningen. Eller så har man ett kanonfint framskick och då går inte hunden ner i saktagående. Ja hjälp, ett evighetsmoment att träna.
Uppletandet är nästa grej. Det kan tyckas pissenkelt med fyra grejer på fem minuter men det kan hända grejer där med så man kan häpna. Sen är det då spåret, 1,5 km och 7 pinnar plus slut. Hamnar man på fel sida om ett träd, sten eller vad som helst och vips är en pinne borta och minus 21 poäng.

Det är svårt att låta bli brukset. Det är så häftigt när man står där och alla delar fungerat. Det är ju x antal träningstimmar bakom ett cert. Jag kan tänka mig att den dagen Gaston och jag får till det på ett jaktprov kommer jag känna samma känsla. Där är det också tusen olika saker som ska stämma samma dag.

Var vi haft för oss idag då, ja vi har varit ute med pudelgänget och härjat runt. Sen tog vi med oss Anders upp i skogen och kastade lite markeringar. Nu är det mental träning som gäller. Blev glad när Maire skrivit att hon kommer ta hand om mig. Hon vet inte vad hon har lovat. Det kan bli jobbigt för henne att släpa runt på en sån som mig.

Nu börjar den mentala träningen - jag är inte rädd, jag kommer hitta, jag är inte rädd jag kommer kunna andas, jag är inte rädd jag vet vad jag ska göra (ELLER HUR!!!)

Ha dé!

Fattar inte vad hon är så himla stirrig om... Jag är stencooool!

Lätt förvirrade hönor i Lekarebo hälsar glad påsk till er alla! Ni ska veta att våra hönor tycker inte det är störtkul att gå i snö.

Idag har vi inte tränat någonting. Det har bara varit långa promenader i skogen. Anders tror sig sett lodjursspår. Grannen hade sett ett lodjur i sin trädgård häromsistens. Gulp! Vi har varit sociala och hälsat på Anders fantastiska föräldrar. Vips så var påskmiddagen f ixad och god var den också. Nu blir det strax dags för duschen för att sedan sticka iväg till kompisar och käka lite gott.

Får ta tag i mig själv imorgon, men efter tips från annan hundkompis så är det mental träning som gäller nu inför måndagen. Bara tanken på att gå upp innan kl 05.00 är nog för ett helt mentalt träningspass. Sen ska jag och mina nerver få med oss VISSELPIPA, Gaston och varma kläder samt vägbeskrivning. Ni som känner mig vet ju att jag kan hamna precis var som helst. Glömmer aldrig när jag och Matisse skulle till Sävsjö på spårtävling och det plötsligt börjar stå Värnamo 8 km på skyltarna. Herrejösses och jag ska åka alldeles själv, klockan jättetidigt, dönervös och dessutom hitta dit.

Ha en go kväll alla ni som orkat läsa hit!

Dels denna förbaskade snö... men värre var när jag käckt gav mig iväg med dummies och hundar och efter en stund inser att jag TAPPAT min visselpipa! Jag höll på att bryta ihop. Hade gjort ett sök plus linjetag (mitt emot söket) på ett ställe, raskt gått vidare till nästa och där nånstans vet jag att jag fick ett bryt på kopplet som hängde runt halsen och slängde av mig det. Jag upptäckte efter en liten stund när jag skulle blåsa stoppsignal till Gaston att pipan var väck. Kan ni se detta framför er, en helt galen, desperat människa som hysteriskt letar efter pipan. Var, var VAR är den. Snö överallt, den måste vara här, den MÅSTE!!! Jag ska åka på workingtest på måndag och jag måste ha pipan. Jag letade som besatt. Sanny höll på att frysa ihjäl med sina snöbollsben och Gaston trodde jag hade gömt (alternativt glömt) fler dummies så han letade som en galning efter det.

Jag gav upp, gick hem samma väg som vi gick dit, in på sök/linjetagsstället men näe. Jag var riktigt ledsen och bestämde mig för att först ringa Maire och höra om hon har några pipor kvar, Ulrika, herre gud jag kan ju ringa Ulrika och fråga om hon har en sån som jag hade (som jag just då inte kom ihåg vad det var en ens). När jag nästan var hemma så låg den där !

Jippi, hurra, livet återvände! Nu finns det inget som kan stoppa min färd mot Vegby, eller jo, mina nerver kanske.

Sanny innan benen förvandlats till snöbollsben.


Gaston har inga som helst problem med snö.



Glad påsk på er!

Jag är skitsur. Har planerat jättelänge att vi skulle åka till Maire och träna idag och så blev det snöstorm igår. Har han nu inte tyckt att vi ska ha nån snö innan behöver han väl inte drabbas av dåligt samvete just nu, kung Bore. Igår blev det ingen lydnadsträning på klubben för vi kom inte ut på vår väg som det blåste och snöade. Idag på morgonen fick jag ta ett beslut om jag skulle våga åka till Maire eller inte. Jag fegade ur och HUR MÅNGA GÅNGER har jag ångrat det idag då??? När jag kom hem och gick ut i snöeländet så sken solen. Som ett hån!!! Nu håller det på att mulna på som tur är. Grrr. Jag hade dessutom fått en förfrågan från en tjej som ville åka med ner till Ljungby och det hade ju varit skitkul att lära känna en ny jaktträningskompis. Härligt att sluppit åka själv 15 mil utan vi kunde pratat hund och diskuterat på hemvägen. Hur kul som helst och här sitter jag nu och ångrar mig att jag är en sån fegis.
Anders är inte hemma och jag såg mig själv sladda runt i bilen på väg hem från Ljungby och de stackars barnen (förlåt tonåringarna) skulle få ett samtal hem att deras mamma hamnat i en olycka och ja ni vet.

Jag tog med mig en dummies och tränade lite själv på promenaden, för att dämpa ångesten något. Jag vägrar att kolla på Maries blogg och se vilken fantastisk rolig träning de har haft i eftermiddag. Det är säkert sol och kanonväder också. Inte för jag missunnar dom det men jag är avundsjuk så jag är grön hela jag.


Hejdå från depp-Jonsson och hennes trots allt glade flatte

Sista gången på tävlingskursen - tack för jättefina blommor och goda GI-chokladen. Omtänksamma människor som tänkte på min diet. Himla gulligt, jag blev jätteglad.

Vi hade tävlingsträning idag.  Alla fick lämna in ett par moment som de ville köra. Efter lottdragning började vi med en plats där ALLA låg som ljus. Härligt att se!!! Vi hade genomgång av alla ekipagens framträdanden när vi fikade Annelis goda kanelbullar (enligt hörsägen eftersom jag minsann åt min fullkornsmacka). Helene hade videofilmat alla. Det är givande att se sig själv och hur man egentligen gör (eller inte gör). Det har varit en härlig kurs och himla mysiga deltagare, både fyr- och tvåbenta. Tack ska ni ha!

Efter varit på klubben mellan 09.30-13.15 var det dags att sticka till tjejernas träningsmatch i fotbollen. Den var inte kul. Rena natta faktiskt. Tjejerna fick inte till mycket till spel alls. Mamma  slog för sina flickor men vad hjälpte det. De åkte på STORstryk så det stänkte om det. Bara att bryta ihop och gå vidare!

Gaston, den flygande, fågelhunden har fått nöja sig med skogs- och stadspromenader idag. Herre min skapare vad han är  påfrestande just nu. Det som är härligt med honom är att han klarade att koncentrera sig även idag när snälla Anders kastade markeringar till honom. Vi lade ut några dummies till ett linjetag också (smög ut dom på markeringsstället). När vi gått promenaden på 1,5 timme fick han ta två linjetag till den punkten och det gick jättebra. Härligt eftersom han hade en nära-döden-upplevelse i skogen när han helt nochalant stack fram till en storpudeltik som var ute och gick med sin husse. Då förvandlas han till en i hans tyckte läcker kille i sina bästa år som är gjord för en date i skogen. Att hans matte kommer framångandes, illröd i ansiktet och ber om ursäkt för sin olydiga hund skiter han fullständigt i. PINSAMT! Tur det var en av de snälla grannarna som bara log snällt och gick vidare.

Ännu en helg till ända, nu blir det soffan. Ha det gott alla!

Idag fick den ömma modern sätta sig i bilen och köra sin äldsta dotter till extrajobbet. Hon var allt lite nervös den trötta flickan. Hennes lika trötta mamma hejade på för det vilda att det skulle gå galant att sitta i kassan och det visade sig i ett senare mess att dagen i kassan gått bra.

Det gick inte bara bra för Ia idag utan även för hennes mor som stack till Anngreth och hennes fantastiskt fina spårmarker. Det är verkligen fina skogar. Vi gick ut våra spår först. Goa Knuffa med bihanget Martin och var också med. När spåren låg till sig gjorde vi en uppletanderuta. Mogg var först ut. Det gick strålande. Han jobbade på med sin explosiva rottiskropp så det dånade i skogen.

Gaston, den filuren, gjorde ett kalasfint uppletande. Han springer ut så himla fint och rakt. Det är lite kul för det är tack vare all linjetagsträning han springer så. Jag har inte behövt greja med några raka-skick-i-uppletande-rutan-träning specifik. Skönt!

Sen var det Knuffis tur att springa i uppletanderutan. Detta gjorde hon galant hon också. Fatta att terven och flatten är samma hundar som i onsdags höll på att driva oss till vansinne. Det är kul med hundträning!!!!

Sen var det spårdags. Anngreth och Martin hade lyckats, helg nummer två i rad, att korsa varandras spår. Jag tycker ju detta är jättekul eftersom det ALLTID annars är jag som yrar runt och går fel. Anngreth hade lagt Gastons spår och hade då gått rätt över Martins eller om det nu var tvärtom. Hur som helst Gaston spårade och sniffade sig förbi (den i mina ögon svåra grejen...) utan problem. Den enda skillnad jag märkte var att han gick ner i tempo. Han plockade alla pinnar idag och gick i spårkärnan. Jag är så himla glad så jag känner mig helt hysterisk.

Moggen som då hade samma svårighet sniffade sig över svårigheten utan att ens gå ner i tempo. Upps! Moggs spår utan anmärkning. Knuffa fixade sitt också, hade lite missar med pinnar på slutet. Det gick lite väl fort tror husse Martin och därför svischar hon förbi pinnarna i rena farten.

Sammanfattningsvis - en riktigt lyckad spårdag!

En bild från förra helgen:



Nu är det städ av golv som gäller och senare blir det 5 km stavgång. Jag har redan gått massor av steg i skogen enligt stegräknaren, hipp hurra!

Ha det bra alla och jag hoppas att alla mina hundvänner har haft en lika häftig och rolig dag som jag  i skog, mark, appellplan, utställningsringar eller var ni  nu varit!

Tji hu, fredag igen! Det går som rackans tycker jag. Hinner inte med det jag tänkt alls. Definitivt inte på jobbet i alla fall. Märks direkt att jag haft två dagar borta. Skönt det förresten, tänk vad hemskt om det inte ens märkts...

Idag hade jag kort dag så jag susade hem till min svarte kille som var tokig idag igen. Lilla Saga måste vara väldigt mycket i höglöp för nu står Gaston ute i trädgården och bara står med nosen i vind. Mamma mia. Måtte det snart vara över för denna gång.

Jag tog bilen och stack till en annan skog. Innan vi gick promenad så lade jag ut ett sök och ett linjetag. Gaston fick plocka in söket vilket han gjorde bra. Lite slarvig med nån dummies var han allt men han jobbade på bra. Sen var det linjetag och det gick också bra. Innan vi traskade iväg på självaste promenaden lade jag ut ett  närsök och några dummies på samma linjetag.

Sen gick JAG, Gaston galopperar ju runt i tillvaron. Det är inte bara inne i hans huvud det är full cirkus utan hela hans tillvaro är lite cirkusaktig just nu. På vägen stannade vi några gånger och gjorde markeringar med tennisboll. Den är kul. Dessutom får han samla ihop sin hjärnfunktion och koncentrera sig någorlunda för att hitta tennisbollen. Jag kastar den inte direkt i juste miljö... Inget curlande här inte (ELLER HUR?) Nåja, vi stannade vid några tillfällen och han fick jobba på med sitt söta lilla huvud.

På vägen gjorde vi också framförgåendet, själva sakta-delen om man säger så och den fungerade. Kul om vi kunde ta med oss det från skogen till appellplan också. Vi får jobba på det.

Så här såg det ut på ett ställe där jag kastade bollen:



Kolla, kolla vad jag hittade, ser ut som ett gigantiskt bubbelgum:




Imorgon blir det spårskogen igen. Jag längtar till tisdag då det är jaktträning på gång kul, kul!

Ha en härlig kväll och helg!

Igår blev en besynnerlig träning. Martin och jag träffades och hade med oss varsitt stycke heltänd hund. På gränsen tossiga. Allt gick för fort. Martin och Knuffa grejade med saktagåendet i framåtsändandet. Väl insatta behöver inte läsa mer för att fatta varför det inte är någon bra kombination med en heltänd terv och ett saktagående. Vi turades om att fresta våra nerver för när det var dags för Gaston var väl han lika tokig han. Linförighet - what??? Framförgående i mitt tempo - what??? Kryp - what??? My god!!! Vissa träningar är träningar man lägger ner någonstans i en byrålåda och aldrig mer tar upp.
Till de förvirrade jyckarnas lycka fick de båda ägarna till det, så pass, så att vi åtminstone kunde sluta träningen i något så när bra mentalt skick. Men det var gränsfall vad jag pallar med. Martin är ju tack och lov den mer lugna, sansade typen så han fick mig att ta djupa låååååååånga andetag och göra om detaljer så det blev bra (nåja, rätt bra i alla fall).

Jag har haft turen att få gå en utbildning genom jobbet i två dagar - det gäller utprovning av lyftselar. Det har varit två riktigt, riktigt bra och givande dagar men hjälp jag är helt dödstrött. Detta kan eventuellt påverkat gårdagens mindre lyckade träning. Vis av lärdom skippade jag träningen idag. Vi åkte till skogen och gick 5 km stavgång istället. Tji hu! Gaston har varit hos min kompis i Ölmstad idag och sprungit en runda samt gått både i storstaden Gränna och i samhället. Han är ganska trött faktiskt. Det finns väl troligen löpande tikar där också.
Idag på morgonen mötte han sin stora kärlek i livet (nu varierar ju föremålet ständigt men ändå). Saga, labbetjejen som LÖPER!!!! Jag är glad att det inte var jag som gick med honom. Han blir rätt pinsam när han gnäller, piper och bär sig åt. Usch!

Nu ska jag släpa mig ner till soffan och inte göra ett smack mer idag. Ha en bra kväll!

En slappande kille, drömmande om en brun labbetik som bor alldeles, alldeles för nära...

Yes, yes, yes det blev en bra dag. Två halleluja moment inom en timme. Först var det utvecklingssamtal på gymnasiet för Ia - positivt, positivt, positivt. Allt var bara bra  
In i bilen och 4 mil senare var jag på plats i Gränna för nästa utvecklingssamtal för My - positivt, positivt, positivt. Det som var lite minus var att damen ifråga pratar lite väl mycket (upps, vem kan hon ärvt det av???)  
Det som förvånar mig är att de här två tjejerna är dom som kan reta mig till det totala vansinnet, hur är det möjligt att det är samma tjejer??? Varje vecka när jag städar är jag TOKIG på dom och alla deras grejer och prylar som ligger precis överallt. För att inte tala om odiskat porslin som INGEN orkat bära ner från datorrummet till diskmaskinen eller tvätten som ligger, hänger och dräller överallt. Nåja, jag bestämde mig för att det är ett bra drag att ha - mångfaldhet kan vi kan kalla det.
För att få lite balans i allt detta positiva bestämde jag mig för att testa kryp med target. Helene och jag pratade om det i söndags och idag är det testat. Efter lite pyssel fick vi till ett lagom bra kryp, inomhus, i köket utan en enda liten störning. Känns fint! Vi kanske hinner få till det till tävling (om vi nu kommer med). Heja oss!

Gaston och jag har stavat en 5 km runda. Sanny ville inte följa med. Tyckte det räckte med hussepromenaden på 1,5 timme som de just hade gått. Sånt bekymrar inte Gaston. UT, vi ska UT, kom igen, jalla, jalla vi ska ut en sväng till. Glöm det sa Sanny och hoppade upp hos husse i soffan.

Imorgon är det planerat lydnadsträning med Martin och Knuffa.

Här är kommer en bild på en glad flatte - Gastons hallelujamoment!!!

På plussidan idag är plats med skott. Jättehärligt att Gasse-bus ligger som ett ljus. Han har inte legat plats med skott på flera månader. Plus även för linförighet, inkallning, apportering och skall. Megaminus för kryp och framförgåendet. Jag blir verkligen dödstrött när Gaston förra måndagen kröp kanonfint och denna måndagen såg han ut som ett UFO när jag meddelade att det var kryp vi skulle göra...
Helene hjälpte mig igår att få Gaston att skalla. Han skäller aldrig och Helenes teori är att hitta något som får igång skallet av sig själv utan att jag ska behöva jobba ihjäl mig med att skoja och stimma. Vi lyckades och idag när Anngreth hjälpte mig så fick vi till det igen så där åkte Gaston upp på plus igen. Han är en enda stor pluskille egentligen men lite tröttsam emellanåt.

Imorgon blir min korta dag ingen höjdardag för hundarna. De får följa med husse till jobbet för jag ska först vara i Jönköping på ett utvecklingssamtal med stora dottern och sen vips ska jag till Gränna och ha utvecklingssamtal med yngsta dottern. Sen ska yngsta dottern klippa sig i Jönköping. Vi försörjer JET-stationen själva känns det som. Borde man inte få någon form av rabatt. Ska tillägga att jag kör 6 mil om dagen till och från jobbet varje dag. Suck, suck. Det var rackans vilken gnällspik jag är idag. Sorry, imorgon blir nog en bättre dag eller näe kanske inte.

Visst är det härlig med folk som sprider energislukargnäll över nätet...

Ha det bra alla ni där ute och tack till er som på ett eller annat sätt hjälpte till på träningen idag.

I stallet kallas jag Mamma My och just nu känner jag mig som hon nedanför faktiskt.

Först och främst vill vill gratulera vår vän Knuffa som fyllde 4 år igår. Fotot taget av husse Martin.



Spåren och uppletandet gick bra igår. Gaston traskade käckt över en pinne igen men här hänger vi inte läpp för det utan försöker vara glada över att han spårar det spår som det var tänkt. Mog och Knuffa spårade också bra. Knuffa fick megastörning genom att Anngreth och Martin lyckats gå in i varandras spår. Detta var ENBART mitt fel som varit otydlig i hur var och en skulle gå. Det spår Martin lagt gick sedan Gaston. Vi släppte på honom EFTER där vi varit och gått hela högen. Annars hade nog lilla flattehjärnan brunnit upp om han kommit till den punkten. Vi är inte redo för dom svårigheterna om man säger så. Knuffa redde ut det hela bra, då var det ett spår som korsat.

Mogg med megabelöningen Tuppen (inte äkta vara från Lekarebo ska tilläggas). Kort taget av Martin.



Här står han, goingen och laddar på nåt, uppletandet kanske? Martin har tagit kortet.



Idag var jag kl 09.00 på JBK. Snälla Helene var på plats och hjälpte mig, Vi startade med tävlingsingång på plan och linförighet. När han gått snyggt och prydligt en längre stund fick han megabelöning och hej och hå vad kul det blev. Han hade haft något snett sittande men varit bra i position och framförallt var han inställd på linförighet och inte framförgående. Det gick också bra idag, han laddar ju på när vi kört första svängen och jag hämtar upp honom i "fot", helomvändning och sen är ju han på g att kasta sig ut för att gå före. Fick bra tips av Helene som genast skall testas.
Sen var det då kryp vid sidan. Det funkade ju kalas i måndags men idag var flanen övertygad om att jag drev med honom. Att han skulle krypa i det blöta, läbbiga gräset med sin stiliga kropp. Den lätte gick han inte på. När vi gjorde så att jag sänkte kriteriet för att få belöningen så fick vi honom att till slut krypa rätt så bra, trots det blöta. Övriga moment är ok. Det måste slipas lite här och där som alltid.

De som kom till tävlingskursen idag var riktigt på hugget. Vi började lite annorlunda idag med vissa grundläggande övningar i sitt, ligg och stå. Sånt där ni vet som är så himla lätt att glömma bort. Ställa och backa ifrån, sitt kvar och matte/husse försvinner åt sidan och lite sånt. Det gick strålande. Det var stå kvar som de flesta hundarna fick lite bekymmer med men det ordnades snabbt till. Det är jätteduktiga förare/hundar. Kul! Nästa gång är sista gången. Fattar inte hur fort dessa veckor har gått.

Ikväll ska det bli bio med Anngreth och Helene. Känns helkonstigt att träffas i civilia kläder och inte hundrelaterat. Ha det gott alla!

Min svarte kille gör ibland saker så att jag blir så himla ända in i hjärtat glad. Idag kom jag hem tidigt och vi tog dummies med oss och stack iväg. Jag gjorde först en markeringsövning (och smög ut så det var 3 dummies). Gaston fick hämta in två på linjetag och det gick så bra så. Vi gick vidare i tillvaron.
Jag satte ner båda hundarna och gick ut med ett sök på 6 dummies. När jag gick där och kvackade som bäst så for en hare upp (vilket höll på att skrämma vettet ur mig), den rusade rakt mot hundarna, fick syn på dom och kastade om rutten och drog iväg som en avlöning. Allt gick jättesnabbt MEN hundarna satt kvar!!!! Jag fick ur mig ett bra, vad duktiga ni är vilket lilla fröken Krull tog som ett varsågod och hon drog iväg som en raket. Fatta var jag fick hjärna ifrån men när jag såg att Gaston satt kvar så säger jag helt coolt "duktig kille du är" sen drog jag i med värsta bitchrösten "OCH VAD ÄNDA IN I BALJAN PYSSLAR DU MED DÅ???" till Sanny som tvärstannade, vände sig mot mig och såg ut som "Öh, jag, öh jag vet inte". Men fattar ni,Gaston satt kvar med två såna megastörningar". Plötsligt kändes gödselrullningar som varje flattes rättighet. Vad gör ett bad av hund när man är dödstrött och superirriterad. Han satt kvar. Vet ni vad vi gjorde sen, han fick ta 3 av dummies på söket och gjorde det jättefint. Lilla Sanny fick sitta KVAR av nån konstig anledning och fick inte hämta någon alls.

Vi gick vidare och kom tillbaka till vårt sök igen, Gaston fick hämta in 2 så tog jag den sista. Vi gick sedan tillbaka till markeringsställe nummer ett och gjorde ett linjetag vilket han fixade. Lilla Sanny fick göra ett litet linjetag också, det blev nån form av sök men vad tusan hon  hittade den till slut.

Dagens ros  till Gaston från en mycket glad matte .

Här sitter de och väntar



Hon är ju söt den lilla krulliga... (tur för henne)



Här rullar sig Gaston INTE i gödsel



Sen tog han sig ett dopp vilket han tycker också ingår i rättigheterna han plötsligt fått


Ha en go fredagkväll och en härlig helg!

Igår bidde det inte mycket till träning - inte mer än fysisk... 5 km stavgång hann vi med på kvällen och jag kan säga att jag redan när jag började promenaden var på uselt humör. Det blev INTE bättre när vissa, svarta, med fyra ben och typ heter Gaston rullade sig i gödsel. På en skala, hur högt stod han i kurs???? Idag luktar han gott av det svindyra schampot jag köpte en gång till lilla fröken Sanny.

Idag har jag knappt varit hemma. Kom just hem efter Retrieverpoolen Sydvästra Vätterbygdens årsmöte. Alltid trevligt att träffa dessa retrievermänniskor. Vi beslutade om både det ena och det andra. Tyvärr kommer det bli ett jaktdagsträning just den helgen när jag och  Gaston åker till Hofors för avkommebeskrivning. Typiskt!!!

Nu ska jag ta mitt trötta huvud och gå mot sängen. Ha det bra alla där ute. Jag blir jätteglad varje gång någon skrivit ett inlägg. Skitkul!!!

Här sitter Gaston och tittar ut över vyerna. Vi har himla fin utsikt strax ovanför vårt hus.

Vi traskade iväg till skogen med ryggsäcken full av spårgrejer och dummies. Jag lade ut spår och sen gick vi iväg och tränade linjetag på promenaden. Vi har kanonfina grusvägar som tidvis är långa och raka. Vi har tränat linjetag där sedan Gaston var liten så det är kända marker för grabben. Idag lade jag en dummies på 80, 70, 60, 50 meter. Han fick springa ut fyra gånger och det går som tåget. Om du tittar noga på bilden nedanför så ser du en svart prick det är Gaston.



Spåret gick jättebra. Det låg typ 1 timme och en kvart. Han tog 7 av 8 pinnar. Framförallt höll han sig i spåret och där nånstans har vi ribban nu .

Ikväll har vi stavat 5 km. Nu är det soffan och en kopp te.
Tjoho från oss

Ikväll var det en sån där träning som gör att man orkar harva på ett tag till. Martins Knuffa gick så himla fint saktagående i framåtsändandet så håret reste sig på armarna. Det var verkligen jättefint. Vi pysslade lite med att plocka ihop själva framskicket med gåendet och fick till ett par riktigt fina. Martin måste känt som jag gjorde när jag åkte hem, så himla gött. Det finns hopp om brukslydnaden.

Gaston den filuren kröp vid sidan jättefint (enligt Martin). Jag blev superglad!!! Vi har grejat med det dagligen hur länge som helst (fast inte vid sidan...) och ikväll kände till och med jag att kanske vi kan fixa 3 meter till tävlingen. Sen gjorde Gaston jättefint hopp, framförgående (låg på liten aning för mycket men inget hysteriskt), han apporterade och gick på stege. Vi lade plats med 3 okända hundar plus Knuffa och det fanns inget att klaga på. Det som jag känner att jag måste lägga lite krut på just nu är linförighet och då språngmarschen. Han tar sig en liten lov utåt när jag sätter igång och springa. Troligen har jag handen/armen obehagligt nära huvudet eller nåt sånt, tror vi.

Ett underbart kort taget av stjärnfotografen Ulrika, Gaston var väl nånstans runt 8-10 månader.


Ett till kort taget av stjärnfotografen. När vi tävlade lydnadsklass 1 i Mullsjö. Kul tävling att tänka tillbaka på. Här ligger han plats. Ser stabilt ut men hej och hå vad mitt hjärta bankade.


Nu blir det natti, natti

Efter ett  hårt slit i vasaloppet så tog jag tag i mig själv och  åkte iväg och lade ut ett dummiessök och ett vanligt hederligt personspår på fält.

Vi började med dummiessöket. Mitt emot söket hade jag lagt ut till ett linjetag. Gaston sökte dummies och hämtade så fint (en liten FUL fadäs var han tvungen att göra... kissa, vi diskuterade lite och sen tror jag han förstod att det inte är önskvärt). När han hämtade några dummies vände vi oss om och körde linjetag (han hade inte sett att jag lagt ut dom). Det var absolut inte långt, med mina ögon mätt kanske 30-40 meter (vilket då i praktiken kan innebära allt från 20-50 meter). Han gjorde linjetagen jättefint. Vi varvade att springa ut och söka med att ta linjetag. Han blev lite trött på slutet, det känns som en bedrift för mig för vi har ALDRIG lyckats få den  hunden trött någonsin förut. Han la inte av utan sökte vidare men med något mer sansad fart, vilket jag plötsligt bestämde mig för kändes positivt.

När han vilat sitt söta huvud lite så selade vi på och traskade iväg på vårt fältspår. Han hade lite bekymmer innan han fäste på. Spåret gick utmed vägen. När Gaston var klar med sin jakt så gick det en hel hop med människor förbi på vägen med en i Gastons ögon URSNYGG storpudeltik. Inte vet jag men jag anar att han försökte vinda in hennes doft när han inte fäste på ordentligt. Den delen av Gastons hjärna är stor, mycket stor. Jag stod i alla fall still tills herrn bestämde sig för att ta ner nosen och fortsätta spåra. Sen gick spåret jättebra, han valde att inte markera en av pinnarna (hur jag vet det? han spårade rakt över den...)  men jag får ta det så länge han är i spåret. Vi får jobba vidare med detta.

Senare idag har Anders lovat följa med och kasta några markeringar.

Jag börjar få lite panikkänslor, alla tävlingar och prov närmar sig med rasande fart. När jag planerade i januari vilka jaktprov, workingtest och bruksprov som vi skulle anmäla oss till i vår så kändes det som vi hade JÄTTElång tid på oss. Nu känns det som vi har hundra saker att fila på. Jösses.

Gaston med svanhals vindar in vaddå? Spåret går på andra sidan vägen och lilla puddingen hade precis strosat förbi. Hm...


Något suddigt men han är nåt på spåret...


Tadam, en pinne!!!


Då får man kattmat från godisburken...

Vad är  nu detta? Igår vår,  idag absolut mindre vår. Efter morgonpromenaden ångade jag iväg och lade ut två spår, ett åt mig och ett åt Martin. Suck, pust och stön säger vi efter våra spår idag. Gaston började bra, spårade ur i mitten och kom tillbaka i slutet. Hade med sig 5 av 7 pinnar hem. Knuffa var ofokuserad i början men sen blev det bara bättre och bättre. Hade också med sig 5 av 7 pinnar hem. Skumt. Det är något magiskt när vi spårar hemma i "mina" skogar. Det är ganska skiftande terräng och blött som tusan (men var är det inte det????) men vi försökte slå våra kloka huvud ihop men kunde bara konstatera att - jaha, nu blev det som det blev.

Imorgon ska jag ut och lägga ett fältspår. Viltträningen får vänta lite. Kanske kan jag få med mig Anders ut och kasta dummies men nu har det hänt något skumt här hemma. Anders har efter 2 (säkert 3) års gnäll, pikar, tjurighet och uppgivenhet börjat dra ned tapeten i hallen uppe. Nu är ju jag mer intresserad av att få kök, hall och toa nere iordning men nu gäller det att ligga lågt. Ja, det kanske är någon som känner igen sig? Vi kan starta en klubb, hur man  håller tyst fast man nästan håller på att sprängas av kommenterar av vad som mer behöver göras.
Jag har börjat med GI-diet idag. Har mentalt förberett mig lääääänge för detta. Nu jäklar ska det bli en smal och smärt Jonsson som glider runt i sommarkläder. Förra året var det EN som var glad att inte det var badväder - jag. I år blir det andra bullar, nu ska jag börja i tid. Full av energi (eller hur...) tog jag Gaston och stavade 5 km nu ikväll innan jag ska kasta mig över mina biffar, sallad och ädelostsås.

Har en härlig lördagkväll!

Det är inte fel på kameran, det är jag som är darrhänt men detta blev något så när. Knuffa har spårat över grusvägen och hittat en pinne på andra sidan:


När vi kom hem kom hela familjen höna ångades, hungriga så klart!


Närbild på tuppen i hönsgården, eller hönsgård förresten där är de minsta tiden, de traskar runt i hela vår trädgård.


Här sitter en annan tupp


Tjo hej från Gaston och mej!