GASTON OCH GUNDE

Idag har jag gjort samma övningar här hemma som vi gjorde hos Anna-Lena igår. De gick bra igår och riktigt bra idag. Gaston har några väl kända målområden här hemma så jag gjorde memories på morgonpromenaden och utnyttjade dom sedan på eftermiddagssvängen. Å hå och hej med farbror Frej, vad bra det gick. Har ni tänkt på det att det ofta gör det när det bara är jag och Gaston. Inte märkligt alls... Förmodligen väljer jag att se det jag vill se och sen är det ingen mer med som kan säga emot. Skitbra!

Tror han var rätt nöjd med sig själv också faktiskt!

Gaston innan julbadet.


Min hjärna håller på att sprängas i bitar. Blir lite trött på det, då har jag inte ens intagit några alkoholhaltiga drycker som jag kan skylla på. När jag tänker efter kan jag skylla på yngsta dottern som var på sena bion igår och sen gick inte busseländet förrän kl 24.00 från stan ut till vischan, jag hämtade henne halv ett. Hm...

Alla grejer jag skulle gjort idag har jag inte gjort. Tänker jag inte göra nu heller. En duktig sak har jag gjort, badat Gaston. Då var han inte glad på mig men han var riktigt skitig faktiskt så ett julbad var på sin plats. Sorry grabben!

Hoppas ni har haft en härlig helg och är redo för en ny hysterisk vecka, eller ni kanske är av den mer lugna sorten och kan ta tillvara på dagarna till skillnad mot mig som alltid är på g.

Framförallt är jag så himla glad att Gaston skötte sig väl idag. Han var sitt gamla vanliga coola jag. Inget att hetsa upp sig över här inte... .Kan det vara att det inte var mycket skott, vilt eller någon nervös matte? Vad tror ni?

Hur som helst vi gjorde målområden och dirigerade hej vilt. Vi gjorde markeringsövningar som störning och skickade även på två dolda områden.

Vi var ett gäng på 8 stycken. Anna-Lena är en pärla och jag blir alldeles lyrisk när hon får det att låta som allt är plättlätt. Hon får en att våga göra saker som jag definitivt inte vågat pröva själv. Långa dirigeringar som jag inte trodde Gaston skulle fixa - det gjorde han - glad, gladare gladast! Enda gången grabben hetsade upp sig lite var på sista dolda dirigeringen (så där dold för Gaston, om jag ska vara ärlig, han hade ju sett typ 7 hundar varit på punkten innan) det var tennisbollar där... Ni som känner Gaston vet ju att det är få grejer här i livet, möjligtvis en läcker brud i löp, som slår tennisbollar. Ha-begäret slog till och  han tog med sig två bollar på en gång. Så stor mun har han. Kom och tänka på att jag gjorde ett test i face-book som visade att jag är en girig typ. Hm, vi är rätt lika Gasse och jag - tydligen.

Hur som helst en skittrevlig dag med en fantastisk Anna-Lena och en supersnäll Malin som kastade dummies så det stod härliga till. Trevliga människor som var med, ja det var en höjdardag helt enkelt. Sen mina vänner, utrustad till tänderna med karta från eniro, Anna-Lenas vägbeskrivning, vanlig karta från en mack och en gps så kom jag rätt på första försöket. Jag hittade dit SJÄLV!!! Det märkliga var att det tog nästan 30 minuter längre tid till Anna-Lena än hem. Det skulle kunna vara att jag tog ett litet eget initiativ alla kartor, gps:er till trots på vägen dit... På vägen hem fick gps-Bettan leda mig hela vägen. Jag orkade inte bry mig. Jag svängde fast jag tyckte det kändes helt fel men hon hade rätt. Himla märkligt.

Nu ska jag gå ner till soffan och bara vara resten av helgen. Ska peta in tummen i näven och hålla den hårt för vännen Helene som tävlar KM imorgon.

Hej svejs!

Kan man putsa fönster när det är mörkt? Svar ja. Egentligen en genialisk idé som kommer hålla i flera dagar. VEM? Jag undrar VEM ser om det är flammigt, fula streck eller missade prickar. Det är mörkt när vi sticker iväg på morgonen och mörkt åtminstone när vi vuxna kommer hem. Denna idé. håller i flera dagar, ända till fredag då jag slutar kl 13.00. Grejen är att de senaste gångerna jag slutat tidigt har det regnat och kanske om jag har en jäkla tur så är det så på fredag med och vips har jag klarat mig. Solen har lyst med sin frånvaro länge så sannolikheten att den plötsligt ska få för sig att lysa just exakt när vi är hemma är mikroskopisk. Är så nöjd med mitt drastiska tilltag. Har fått upp fyra adventsstjärnor tack vare detta modiga infall.

Nog om min egen förträfflighet och till någon annan som skötte sig bra igår - Gaston. Vi var i Huskvarna igår igen. Det regnade järnet. Vi har hittat ett kanonställe att vara på trots att det mörkt. Igår var det jag, Martin och Anngreth. Pigga hundar är bara förnamnet. Det är för härligt att se en rottishane rusa runt i tillvaron som en gazell. Trötta, slöa rottisar - öh, inte Smoggen inte. De andra två var lika galna som vanligt. Vi gnetade på med det vanliga, inget nytt under solen eller inget nytt under regnmolnen kanske är mer nära sanningen.

Måste fila lite på fria följet - igår skulle man kunna säga att han pendlade i positionen. Det får jag greja lite med till nästa lydnadsdate. Kröp gjorde han när han skulle. Var lite hög då och då. Ja, jag vet det var dyngsurt och lite till i marken men det ska han fixa ändå... Kul att han fattat det där med att inte pipa iväg lite när han själv tycker det är dags utan att han faktiskt väntar in sin lilla matte.

Nu ska jag ta igen mig lite, ska bara svepa förbi köket och de nyputsade fönstrena och bara njuuuuuuta lite.

Där tog energin slut...

Bye, bye!

Det var min spårsele när jag skulle spåra idag. Jag letade som en tok i bilen, runt bilen, i bilen igen, i ryggsäcken och till slut fick jag inse fakta. Den var inte med. Märkligt. Jag fick låna Smoggens och Gaston var nog ganska stolt att få gå sitt spår i SM-hundens sele. Tyckte han såg lite märkvärdig ut ett tag vilket även jag såg ut när Gaston snyggt gled iväg på spåret och rätt över där vi bara minuterna innan såg en joggare korsa spåret. Herre jösses, Gaston brukar ha apsvårt med spårövergångar men icke idag. Måste varit selen.

Han gick faktiskt ett himla bra spår. Tog alla pinnar och drog med mig upp för alla jäkla backar som Anngreth lyckats hitta. Phu.

Uppletandet hade vi i en annan uppförsbacke. Hur är det möjligt att hitta så många uppförsbackar på ett och samma ställe??? Trodde bara det var i Pinktown det vimlade av uppförsbackar. Hur som helst, vi la ut grejerna på djupet och faktum var att ingen av hundarna hade några problem med att jobba ut på djupet. Skönt!

Vi åkte hem, jag med hjärnan arbetande på högtryck över var i helsicke min spårsele och lina tagit vägen. Letade igenom bilen igen, fast jag visste att den inte var där. Väl hemma så dammsög jag den andra bilen, garaget, källaren, alla jäkla ryggsäckar jag lyckades uppbringa - inte ett spår av selen.

Tänka, tänka, tänka och till slut var det bara att sätta sig i bilen och åka till det ställe där jag och Martin var förra helgen. Tamme tusan att där låg den i spårslutet. Jag med mitt enormt i stort sett obefintliga lokalsinne hittade tillbaka där vi hade vårt spårslut förra helgen. Jag är imponerad av mig själv. Jag kanske är botad. Vore ju gräsligt skönt eftersom jag ska på nya äventyr nästa lördag. Hitta till Gökalid och Anna-Lena som ska hålla en dirigeringskurs där vi haft turen att komma med. Hoppas, hoppas att jag hittar dit.

Såg att en del fått upp sina adventsstakar i fönstrena. Insåg att det är nästa helg. Inte en chans att jag hinner med detta. Hela denna veckans kvällar är uppbokade. På fredag har vi fotbollsgalan, torsdag förberedelser inför den, onsdag - styrelsemöte, tisdag då är lilla mammas födelsedag och imorgon lite träning. Oj då, lördagen försvinner också för då är jag på kurs. Nu blir det spännande och se om jag reder  ut detta.

Ha det gott!

För andra gången i mitt liv röstade jag i idol - på ERIK! Hur var det möjligt att han hängde löst??? Hade han röstats ut hade jag lagt ner det jäkla programmet. Hjälp, är helt matt! God natt!

Goa, underbara Ia kom hem och tvingade mig (nästan under pistolhot, jag var grymt svårövertalad, hm, kanske inte) att öppna min julklapp redan NU!!!

Jag fick TAKIDAS nya! Hurra! Vi är tre brudar som ska på dom den 4 december och headbanga lite. Vi har vilda planer, ska låna peruk och skinnpaj sen jäklar. Blev verkligen jätteglad och spelar av någon outgrundlig anledning den aphögt just NU!

Annars har jag varit kreativ som tusan här idag. Först handlade jag lite inför moderns kalas imorgon, sen hem och ut i skogen. Gjorde uppletande och lilla Sanny bus var minsann ute på djupet och letade. Hon är så söt, kommer ju knappt fram bland alla tuvor. Gaston susade ut och in som en ping-pongboll. Det är ju himla bra men lite surt när man vallat NOGA en korridor själv. Tanken var ju att han skulle använda både nos och hjärna en liten stund i alla fall.

Sen hem och städade klart och sen tog jag ett glas välförtjänt glas rött. Då drabbades jag av min kreativa sida som varit frånvarande länge kan jag säga. Jajamen, här har det ordnats med mossa och grejer. Får väl erkänna, om än motvilligt, att jag snodde idén på Blomsterlandet idag. Mossa och hyacinter - snart advent ju. Men hjälp, klockan är ju åtta. Erik, here I come!

Återkommer! Ha en härlig helg!

Här igen, paus - redan!



Har inte riktigt kommit på det där med att ställa in skärpan än...


Idolutlåtande i halvtid - Erik - the one and only men Calle var himla bra också. Hade det varit någon av mina flickor som sjungit till mig så hade jag lipat ihjäl mig. Jag blir så rörd så hälften hade räckt. Så idag går min röst till Erik och Calle!

Nu måste jag ner igen - nästa omgång! Hej på er!

Skulle man kunnat tro att jag tog i morse när klockan ringde, inte 05.30 utan 06.30. Insåg kl 01.00 inatt att NEJ, inte en chans att jag går upp halv sex, jag gör det bara inte. Jag gick inte upp halv sju heller, snarare släpade mig upp.

Vi var i Göteborg, strosade runt ett par timmar både här och där, dont ask where... Vi klev av bussen på Avenyn sen vete tusan hur vi gick. Vi kom i alla fall fram till rätt restaurang (dock inte tack vare mig). Vi avslutade kvällen med Carin Mannheimers "Sista dansen". Skitbra, tänkvärd, träffande, rörande och så lik vår vardag som vi jobbar i. Klart sevärd.

Idag slutade jag kl 13.00, hem i ÖSREGN. Helt sjukt, hur kan det finnas så mycket regn? Det vräker ner än. Jag tog med mig några dummies så vi tränade lite i det blöta. Sanny höll på att frysa ihjäl så det blev bara några grejer, måste ju ligga i lite innan jag ska till Mölndal och få mina fiskar varma. Hoppas det blir en fin höstdag då.

Inte som idag för mina stövlar som jag hade fram till typ kl 15.30 idag ligger nu någonstans ute i trädgården. Jag slet av mig dom när jag kom hem och kastade ut dom i trädgården jättearg. Jag fick vrida ur ur mina strumpor. Det går troll i mina stövelköp. Jag lovar, jag har provat svindyra, mindre dyra, skitbilliga helt ok prisvärda stövlar och tamme tusan ALLA läcker. Det kvittar hur jag gör.  Jag har pyttesmå fötter, typ 33-34 och de stövlarna är inte gjorda i den storleken som håller till någon med min vikt. Det är det enda jag kan tänka mig för visst tusan måste väl stövlar hålla för vanliga, sketna promenader på ett par timmar. Jag står ju liksom inte still i en vattenpöl som går över vadnivå. Detta med stövlarna håller på att få mig att starta en ny grupp på facebook. Ska bara komma på ett riktigt jäkla bra namn på gruppen, sen ni...

Hej svejs!

Jag kom ända till jobbet. Alltså nässpray är ju en skänk från ovan. Sprut i och vips kan man andas. När det börjar snora ihop sig igen så sprut i igen. Fungerar kanon. När jag nu lyckades släpa mig iväg till jobbet så tyckte jag att jag även kunde åka och träna en stund. Orkade dock inte stressa för att hinna till Jbk utan jag och Martin strålade samman i Huskvarna. Härifrån skulle jag kunna kopiera från förra gången vi tränade men herre gud det skulle ju tyda på dålig fantasi och det lider jag ju inte av direkt...

Så sammanfattningsvis - träningen gick kanon! Mest glad var jag när jag skulle visa vad jag specialtränat sen sist, att Gaston inte ska krypa iväg bara jag TÄNKER att jag ska börja gå. Fatta att när man ska visa och det funkar, det brukar det ALDRIG göra. Typ ni vet, funkar ju alltid på träning med skiter sig på tävling. Men idag glänste han flanen, låg så fint kvar så att han knappt fattade att han skulle följa med när jag väl gick iväg. Pussgurka!



Yeah men! Färdigbloggat för ikväll. Imorgon drar vi iväg till Göteborg med jobbet. Kommer inte hem förrän mitt i natten och hur i herrans namn jag ska orka släpa mig upp på onsdag kl 05.30 vet jag inte. Bestämde mig för att Carpe diem.

Hej på er!

Jag blir galen, hade planerat in jaktträning men det blir soffan istället. SNORförkyld! Tycker faktiskt lite synd om mig själv men det är ingenting mot vad Gaston tycker om sig. Egot!

Fräs, nys, blä, äckligt, suck, stön... Hej på er!

Jag har fått tag i kameran som Ia fått låna av Stefan . Jösses, det blev inte alls som jag hade tänkt mig. Men ett lite gulligt blev det på Sanny i alla fall.



 och ett på Skruttplutt med


Gaston fastnade inte...

På förmiddagen idag träffade vi Martin och Knuffa. Vi spårade och gjorde två uppletandekorridorer. Vi var på ett ställe där det finns vildsvin. Uppbökat överallt, läbbigt! Gaston tog ett snyggt och elegant bakspår, upps.   Gör om, gör rätt! Sen traskade snyggt och prydligt över första pinnen. Men kära nån, så det kan bli.
Visst är det underligt, nu har vi inga tävlingar förrän förhoppningsvis i vår och då suckar man bara och spårar på. En tävling inplanerad och paniken griper tag i en, analysering på hög nivå och vips har man ordnat sig ett problem om man nu inte hade några innan.
Det vimlar av vilt i de här markerna, jag hoppas verkligen att det finns annat än bara vildsvin typ trevliga rådjur och sånt för mitt i när Gaston spårade på som bäst lyfte han upp huvudet och började vinda in något - gulp, undrar vad. Jag stod bara still och efter en liten stund så tog han ner nobban igen och spårade vidare. Tja, ett helt ok spår kan man väl säga.

Knuffa spårade runt i skog och på väg. På vägen blev det lite lurigt så hon missade en pinne där men annars skötte hon sig som vanligt. Bra alltså. Uppletandet i våra korridorer fixade båda jyckarna strålande.

Mmmm, börjar lukta gott i detta hemmet. Jag har slagit min familj med häpnad och bakar surdegslimpor. En tjej på jobbet bjöd på sånt bröd och det var så himla gott. Hon hade en påse med surdeg över som jag fick och nu är försöksprojektet på gång i ugnen. Är strax klart. Mums, mums (hoppas jag, tänk vad knäckande om det blir helt kasst). Återkommer om detta.

Min familj, som är rätt härdad vad det gäller mig, men min musiksmak tycker de väl är si så där ibland. Just nu är jag fast i Mando Diao... Gissa vem som passar på att på ett helt omoget sätt spela som en idiot när jag är själv hemma???

Ha en härlig fortsatt helg. Jag är snorförkyld - igen. Det kan inte vara grissjukan i alla fall för jag har haft förmånen att bli vaccinerad pga mitt jobb.

Tjoho, nu plingade micron till - brödet är klart! Spänningen är olidlig... See you!

Lullade runt i hemmets vrå med dammsugaren i högsta hugg när jag bestämde mig för att nu fick det vara färdigstädat. Ibland känns det som mitt liv består i att städa, konstigt för det är det jag lägger minst tid på av allt - nästan. Jag tog julgraneutrustningen och gick ut - ner ramlade massor av snöflingor. Upps, hade jag missat totalt. Det är rätt mörkt här ute på vischan så lite snö gör egentligen ingenting, om den kunde ligga kvar. Det sura är ju att imorgon är den garanterat borta och istället för vitt och fint är det alldeles jätteskitigt överallt istället.

I eftermiddags var vi iväg och träffade pudelmaffian och blyga Vera som förvandlats till en oblyg Veral. Rätt häftigt när vi traskar runt med 7 hundar i en enda röra. Tur att alla världsmästarordningsmänniskor håller sig hemma då. Skönt var det när ett helt gäng med vandrare kom ångandes utmed John bauerleden. My god, jag höll på att svimma när jag vände på huvudet och en hel svärm av människor dundrade fram med ryggsäck och hela tjiddevippen. Tror ni de skulle sova i nåt vindskydd nånstans, rackans hurtbullar, hoppas de inte fryser ihjäl inatt. Märklig tid att vara ute och vandra på... Nåja, alla sju hundarna framstod som praktexemplar och vände sig bara lite nochigt om och glodde på de vandrande sakerna. Eventuellt, jag säger bara EVENTUELLT, kände åtminstone Sanny att hennes liten men ettriga matte spände ögonen i henne. Hon tittade bara tillbaka med sina pepparkaksbruna ögon och såg ut att tänka - what? Skulle jag???? ALDRIG!

Nu ska jag och Ia mysa lite, bara vi som är hemma. Anders jobbar och Myran är hos en kompis (hoppas jag...). Mot soffan och idol - heja Erik!!!

Hej svejs!

En timme i ridhuset och jag hörde hur blodet krasmade i ådrorna. Då är det inte ens minusgrader. Hur skall det gå framöver? Hur har jag överlevt alla andra vintrar? Ja just det, massor av kläder, ser ut som en vandrande michellingumma. Inga problem om jag ramlar, jag liksom studsar upp av mig själv pga alla lager av kläder.

Hur som helst, Gaston har jag knappt sett denna dag och nu ligger han vid mina fötter och ser så där förbaskat förnärmad ut som bara han kan. Visst, åk till ridhus du och frys, gör det, tänk inte på mig. Det är inte ett skit synd om honom, Anders jobbar kväll och har varit ute x antal timmar under dagen i skogen och gått.

Igår slutade jag tidigt och då hann vi med några dirigeringar innan mörkret lade sig över våra träningsmarker. Jag utnyttjade de punkter vi hade i söndags och jädrans att han kom ihåg den goe flanen. Då fick han pluspoäng och troligen jag med för att jag såg till att han fick hämta några dummies. Lättroad grabb ibland.

Imorgon slutar jag tidigt igen och då blir det skogen och förmodligen nån liten dirigering.

Nähä, nu blir det en kopp te och sen är det natta.

Natti, natti.

Ni vet en sån där murrig, grå halvfuktig äcklig filt. Så är det i Skärstaddalen. Ett tag snöade det handflatestora flingor. Det var så jag till och med hann att tänka att ok då, snön gör det i alla fall lite ljusare. Vilket skämt, jag hann väl typ gå en meter ute när det jag trodde var vitt sakta omvandlades till regn och det gråa mörkret föll över oss igen.

Vi hade planer på att träna lite lydnad ikväll men näe, jag kände absolut inte för att klafsa runt på nån äcklig blöt snorhal appellplan (läs fotbollsplan). Nix, pix jag erkänner, min gräns är nådd. Istället har jag trampat runt en sväng här hemma lysande som en julgran med reflexväst på både mig och hundarna. Synd att det verkar synas så dåligt så att bilar MÅSTE ha värsta helljuset på när de blåser förbi. Jag blir helt bländad och planerar elakt att köpa en värstingpannlampa som jag skulle kunna dra på när puckon inte bländar av. Jag blir helt vansinnig, man ser ju inte ett skit sen, jag har en märklig förmåga att alltid titta upp mitt i heljuset med. Ibland blir jag värsta dramatikern och slänger upp min arm och håller för ögonen så inte ens ett pucko med tvärdrag kan missta sig på vad jag menar. Inga vuxenpoäng där inte.

Jag lever just nu med vår gamla dator och den är seg som kola, jag har inga bilder i den och inte funkar det att ladda in nya heller. Herre gud vad jag är gnällig. Förlåt. Nu ska jag bli en glad och trevlig människa, eller kanske inte. Jag går ner och lägger mig i soffan och överlägger detta med mig själv en stund.

Hej svejs från en grå mus i ett grått landskap i en grå månad som heter november...

Vi gick upp aptidigt, släpade oss iväg på städdag på Vistavallen. Phu, nu är det gjort... Räfsa löv och göra fint, jag som inte ens gör det hemma - åtminstone inte frivilligt. Trädgårdsskötsel är inte min favvosysselsättning MEN det är hundträning och det blev det i eftermiddags.

Vi drog till Vireda, Gaston var i det närmaste i chocktillstånd. ÄNTLIGEN!!! Vi, Anngreth, Martin och jag la våra spår och gjorde sen uppletande i två korridorer. Gaston var som en torped och forcerade terrängen därefter. Jihu, vad det gick. Näsan var dock med och då känns det ju extra kul. Vi smaskade i oss god fika, tack Anngreth och sen var det dags att spåra. Gaston, love him, tog upptaget hur lugnt och sansat som helst, gled iväg åt rätt håll, plockade sina pinnar och heicon bacon var vi vid slutpinnen. Skitkul!

Så här glad var jag



Nu blir det en lugn och soft kväll i soffan. Se upp Anders, here I come (med andra ord, move, kuddarna och soffhörnan är MIN).

Ha det gott!

Tack Martin för en riktig höjdarkväll. Kändes så där kul att sätta sig i bilen och åka iväg till Huskvarna för att träna. Snö, kallt och blåsigt. Men oj, oj, oj det var inte bara Knuffa som var som ett yrväder utan även flanen fladdrade glatt runt i tillvaron. Glad som en lärka.
'
Vi tränade framåtsändande - gick kanon. Så himla härligt, jättekul. Han for iväg som en kanonkula men klarade att gå sakta där han skulle. Han tog i så han höll på att sprängas när han skulle gå sakta fast kroppen ville rusa i full fräs. Inte lätt för flanen alla gånger.

Vi testade kryp och det gick helt ok. Fria följet var si så där. Han låg lite långt fram till en början men det tog sig efter hand. Inkallninngen - ja kära nån, att han fick stopp på sin kropp överhuvudtaget. Vi bara flinade åt honom. Jag var glad för han stannade och STOD, inte satt.

Knuffa var pigg och gjorde skitbra framåtsändande. Vi kan sammanfatta kvällens träning med att det var två pigga jyckar och vi vill tävla NU!

Vår dator har kraschat... inte kul alls. Har nu lånat Myrans bärbara. Färdiglånat för ikväll.

Hej svejs!

Är jag. Orkar inte ens blogga...

Så är det med henne, seg och tråkig. //Gaston

Jäpp, idag fick han både spår och uppletande. En mysig träning med goa kompisar. Det var precis vad vi behövde, Gaston och jag. Spårade kanon och uppletandet var ok. Han hade lite mycket spring och lite mindre näsa till att börja med men han tog sig och sammantaget skötte han sig ok.

Jag la spår till Knuffis. Martin ville ha både skog och åker. Det fick han. Jag vimsade iväg där i skogen och såg minsann fältet jag skulle ut på - not. Det var en myr där man kunde sjunka ner i äckelpäckel. Hastigt och lustigt blev det en vinkel och vips iväg ut mot ett annat håll. Det blev mycket fält och lite skog men Knuffis hade trevligt och spårade på som vanligt.
Smogg och Åsså hade skött sig i sina spår dom också. Idag var jag uppe tidigt men jämfört med igår sent. Bakade minsann uppflyttandemuffins i ottan. Jag skulle bjudit på det förra helgen men det fanns inte i min hjärna att vi fixat uppflyttning för hela min hjärna var fylld av katastrofen på jaktprovet. Nu är det åtgärdat, kompisarna fått fika och jag blivit lite mer optimistisk efter pep-talk när det gäller jakten.

På tal om jakt så skrev jag igår i Öppenklassrutan i Gränna. Det var skitkul och oerhört givande att lyssna på domare Leif Asp som diskuterade med eleven Sven. De är dessutom hemskans trevliga vilket inte gjorde dagen sämre. Hur som helst, jag fick se vår favvo-brud Vega ta sin sista etta i öppen. Vad ska man skriva. Det såg så enkelt ut och jag kan säga att jag såg 12 hundar göra samma runda och det såg VERKLIGEN inte lika enkelt ut för alla... Jösses, skitkul att se. Jag vill också vara så lugn och cool när jag kör hund... Undrar hur han gör för att bli sån???

Träffade Anna-Lena som var glad som en lärka, så klart! Hade ju tagit sin första elitetta med fina Leia. Bara att buga inför detta team.

Jag har försökt stilla mitt dåliga samvete en aning så nu har jag blåsor i ena handen - jag har räfsat löv. Det är då man undrar vad det är för fel på en lägenhet i stan. Herre gud, det syns nästan inte att jag varit framme och försökt. Blir det storm inatt kan ni tacka mig. Då kommer mina tappert ihopkämpade högar att spridas för vinden. Då mördar jag.

Ha en härlig söndagkväll. Jag ska iväg på "inför-fotbollsgala-möte"... Gäsp!