GASTON OCH GUNDE

Igår var vi  på klubben och tränade as usual. Jag tänkte på en grej idag att jag är så oerhört glad över att jag kan lägga Gunde på ligg kvar och sen ligger han där. Han låg så igår när vi började vår träning med att studera Martin och Meya. När Meya fick sin belöning så fick hon tervspelet och sprang som galning i stora cirklar jublande lycklig. Hon rusade även förbi Gunde som bara låg. Det var folk överallt som både kom och gick. Det lektes med bollar och roliga grisar som nöffade.

 

Efter Meya var det Gundes tur och han var ju inte helt enkel att få ner i aktivitetsnivå men det gick. Vi kedjade rätt friskt eftersom det är tävling i helgen igen. Vi avslutade Gundes träning med plats i grupp. Gunde hamnade bredvid en för oss okänd schäfer (tik tror jag). Jag gick och gömde mig och hade givetvis ögat hårt tryckt mot springorna som finns i träväggen för att studera min pojk.

Vips sa det så for schäfern upp som ett jihu och satte iväg med ruskigt fart mot en metallapport som någon inte ont anande människa kastade till sin hund. Efter schäfern for husse vilt gapade (inte alls konstigt, jag hade garanterat gjort detsamma) MEN lyckan när jag i svår andnöd står där bakom skjulet och ser detta och inser att min Gunde ligger kvar som inget hade hänt. Jag hade kunnat kysst marken där han låg (ja och honom med tamme tusan). Lille gubben.

När schäfern var infångad och tillbakalagd på samma ställe så väntade jag en stund och gick sedan fram och belönade sötnöten och löste upp honom från platsen.

Tur var väl det för rätt som det var for väl schäfern iväg igen. Alltså my god, jag bestämde mig genast för att ingå i alla grupper som finns som förordar att platsen ska avskaffas.

Nu är det som det är och jag tycker att ska det hända nåt sånt här så är det ju på träning. Jag utgår ifrån att alla VILL att deras hundar ska ligga på platsen och att alla som tänkt tävla tränar på detta. Sen kan det hända vem som helst, när som helst och hur som helst att hunden går upp, så är det bara. Ask me, Gaston var fem år när han bestämde sig för att det fick vara nog...