GASTON OCH GUNDE

Började dagen med att åka och spåra. Gunde fick tre spår i medvind och med ett slut. Två av tre gick kalas. Det som inte gick så bra berodde nog på att grabben var lite lätt överladdad, tror vi. Veta kan man aldrig men den grabben. Gaston han var i sitt esse och for fram som vanligt i fotspåren. Knuffa och Meya skötte sina spår. Meya fick sitt spår i värsta vildsvinsböket. Det var inte klokt vad svinen dragit fram och bökat runt i skogen. Jösses, supernära vägen med, skitläbbigt. Tänk vad bilar det måste kört förbi där när de gått där inne och bökat runt. Tur de inte bökat ut framför några bilar... Vi hade med oss en ny bekanting idag Gunilla och Sunny. Det är alltid kul att kolla in hur olika hundar spårar. Man lär sig hela tiden!

 

Både igår och idag har Gunde även fått träna lydnad. Det har varit lite av varje som hopp apport. Idag lyckades Gunde på något märkligt vis hoppa rätt in i hindret på tillbakavägen. Tror ni han blev rädd? Icke. Han blev bara lite galen för att apporten hamnade under  hindret och han inte lyckades få tag i den. Phu! Sen hoppade han igen som inget hade hänt. Det är samme kille som tidigare kunde flippa ut helt när jag dök upp i källartrappen. Kan tyda på att grabben börjar mogna till lite - hoppas jag. Han har fått göra några rutor här och där i trädgården med. En del gånger gör han det så himla bra för att rätt som det är rusa ut som en tok och tvärnita precis framför rutan?!? Vi har testat av vittringen igen och han frysmakerar så fint. Sättande under gång och inkallning med ställande har funkat fint samt metallen. Så nu ska jag kedja ihop alltihop och se vad som händer.

 

Gaston han får träna han med. Vi har köpt ett nytt aktiveringsspel som vi ska ha på jobbet. Ett som både personen vi jobbar med och Gasse får tänka till för att lösa. Jag hade tänkt snitsa till det och lägga in ett foto på hur det ser ut MEN jag har lämnat in min mobil för lagning och fått låna en och jösses, det där med teknik är verkligen inte min grej.

 

Nähä, nu så får det bli soffan. Vi väntar på att Myran ska komma hem. De har varit på Gotland och spelat match. Åkte i fredags, spelade igår och VANN!!! och fick vackert vänta med att åka hem till idag för det gick inga färjor. Det ni! Men det verkar som de haft en mysig helg med gott väder.

 

Ha det bra!

Total lycka när veterinären berättade att de inte hittat något på röntgenbilderna. Däremot hade de väl lyckats hitta några bakterier (som tydligen inte visade sig i måndags då). Pencillin och förhoppningsvis blir han sig själv igen. Jag HATAR denna oro. Jag är totalt hopplös och pessimistisk när det gäller både mig själv och ännu mer med hundarna och sjukdomar. Kan bero på att några av mina vänners flattar tyvärr fått tassa vidare pga cancerskiten och då hamnar ju tankarna lätt där.

 

Nu är var det inte så och jag är superglad!

 

Så trots skitväder igår åkte vi till Nässjö bk och tränade. Skitkul! Det var visst städdag där och det var duktiga klubbmänniskor som städade, räfsade och grejade runt i märkliga regnställ. Trots diverse märkliga störningar så skötte sig flattarna ypperligt. Så nyttigt att vara på ny plats och med nya härliga störningar. T ex gigantiska jättekonor som stod som grupp. Vid sidan av dem stod Gundes ruta. Men kära nån sa Gunde och tog sats mot en jättekona men på sin väg fram fick han syn på sina små konor och skuttade in i sin ruta. Jippi! Rätt som det var så hade de duktiga städat klart och skulle göra plats med skott. Perfekt sa Emma och bestämde att Gunde skulle träna haka ner. Han tar upp huvudet på första skottet men så kommer han på sig och pang rätt ner i backen med hakan och sen låg han där. Sötnöt!

 

Saga gjorde sin matte stolt. Hon smällde i backen vid ett läggande under fot så jäkla snyggt. Hon har haft lite bekymmer med det där men oj, det har Emma fixat till galant. Saga skötte sina tassar väl även vid hopp över hinder och framförgående. Känns fint inför vad som komma skall.

 

I helgen blir det spår och sen nästa vecka har vi kuliga grejer att se fram mot som t ex kurs hos Ditte.

 

Tack alla som tänkt på min Gaston. Sånt värmer!

 

 

Vi var i Eskilstuna i helgen på en träff med vårdhundskollegor. Så himla nyttigt, roligt och givande. Vi behöver verkligen varandra! Goa, fina kollegor som vet exakt hur det är att jobba i både med- och motvind. Det är skitkul att höra från andra delar i landet där det verkligen funkar det här med att få vårdhund på remiss. De får remisser från sjuksköterskor, arbetsterapeuter och sjukgymnaster. Det kan till ex vara att en person behöver träna bålstabilitet, balans, händerna eller behöver träffa hunden i stämningshöjande syfte. Jag boostade upp med nya aktiviteter plus att vi spånade vidare på redan befintliga. Skitkul helg men lite sliten blir man ju...

 

Gaston vilar sitt huvud i knäet på en av sina favoriter. De är helt överens om massor av saker till exempel att det visst är ok att han har både en egen skorppåse och ett helt paket kex som bara är hans. Helt normalt tycker Gaston, synd att inte hans tröga matte fattar det bara.

Gunde har vilat sig i form och det har han gjort bra. Igår var vi på klubben och han fixade sitt i grupp 1,5 minut med ny, söt liten tik utan att han ens bevärdigade henne med en blick. Shit, mår han inte heller bra? Sedan låg han plats mellan två tikar. Hakan nere i 3,5 minut och då var jag gömd 2 minuter av dom. Om jag är glad - gissa!!!

 

Sedan körde vi ett längre fritt följ - det fixade han riktigt bra. Det är ju det där med sidoförflyttningar som stökar till det i flanens liv men vi gnetar på. Vi grejade med hopp-apport och rutan. Kul, kul när saker och ting börjar skramla på plats.

 

Imorgon blir en äckligt jobbig dag innan jag fått svar från veterinären men jag hoppas att jag glatt kan åka till Nässjö för en specialträning i ny miljö med nya människor och nya utmaningar.

 

Hoppas allt är som vanligt imorgonkväll, troligen är jag betydligt fattigare men gärna det bara det inte är något med Gasse.

 

 

 

 

 

 

 

I torsdags var Gaston och jag på "prova-på-rallylydnad". Fick lite kommentarer som tanthobby och liknande, möjligt att det är men satan vad klurigt att få till. Gaston som gått fot på vänster sida i sju år ska plötsligt befinna sig på höger sida, inte sätta sig i halterna och gå runt i "tysksvängen" med mera. Vi var helt snurriga båda två men kul är det. Vid sidan av rallyträning tränar jag lite vårdhundsgrejer som vi måste få till inför eventuell omdiplomering.

 

Gunde busfrö tränar lydnad så det står härliga till. Sidoförflyttningar och Gunde sätter vårt ordspråk i gungning - att "ingenting är omöjligt" för det vete tusan om vi kommer kunna få till detta. Jag tycker vi börjar få till det med positionen men så fort jag tänker sidoförflyttning så trycker Gunde sin kropp mot mitt ben så jag nästan drar omkull. Vi tränar sidoförflyttningar på plankan och där går det finfint men sätta in i det i vanliga "foten", oh my god!

 

Hopp - apport och metallapportering känns ok. Fjärren börjar likna nåt, inkallning med ställande funkar fint när det inte är för mycket störning, för är det för stökigt så kan inte Gunde stå stilla utan smyger sig fram mot lilla matten. Vittringen klarar han att jag vänder mig om, någon annan lägger ut och sen sticker han ut och frysmarkerar rätt pinne. Jag måste våga ta tag i gripandet. Rutan är det fortfarande boll,  inte boll, boll som gäller. Inkallning från rutan och hitta position tränar vi vid sidan om.

 

Haka ner och sitt i grupp - måste mängdtränas!!!

 

Sättande under marsch känns bra.

 

Vi tränar uppletande och spår en gång i veckan. Uppletandet känns helt ok men spåret där är det lite vimsigt mellan varven. Vad han gör fantastiskt bra är att markera pinnar (vittringspinneträningen slår till), frågan är hur det ska bli med andras vittring i elit-lydnaden sen. Gulp! Ja, ja en klass i taget när det gäller vittringen.

 

 

 

 

Beslut är tagna och träningsmotivation är hittad! Har haft en dipp under vintern med både det ena och det andra. Träning med hundar som jag alltid tyckt gett mig energi kändes mest som den sööööög! Beror på många olika saker så klart men jag satte mig ner och tänkte - vad vill jag?

 

1. Färdigtävlat i brukset med Gaston

2. Testa Rallylydnad med Gaston eller satsa på lydnadschampionatet (där är jag inte färdigtänkt än...)

3. Gunde ska starta trean och utifrån det ska en träningsplan läggas upp

4. Gunde ska starta lägre i höst och en träningsplan för detta måste göras

 

Sagt och gjort. Jag började med att anmäla mig till två kurstillfällen hos Ditte Andersson som har temakurs fritt följ. Vi var första gången i torsdags. Spännande med en ny instruktör, ny miljö och nya människor. Diettes träningstänk var egentligen inget meganytt men ack så bra nya övningar fick vi med oss. Det gillar vi! Gillar verkligen Ditte, så lugn och pedagogisk. Sen är det liksom bara 1 timme och 15 minuters resa till Motala och det gör ju inget heller. Då kan man ju pipa dit en kväll...

 

Jag har även under februari tagit tag i att träna i olika miljöer. Detta är ett måste med Gunde. Både annan miljö och andra hundar/människor. Jag har haft förmånen att följa med Jeanette på inomhusträning. Det har gett mig och Gunde massor. Jag hade med mig detta när jag for till Motala. Tack!

 

I vinter har jag lagt mycket av vår träningstid på fjärr, vittring och haka ner. Just nu känns det som att vi kunde gjort det dubbelt så mycket men nu är det som det är. Fick skitbra tips av Ulrika L i just fjärr och haka ner (plus lite annat he, he, he) som funkar bra på Gunde. Utnyttja hans älskade boll i fjärren på ett sätt som jag aldrig i livet kommit på själv.

 

När det gäller vittringen har jag följt en tjejs blogg hur hon gjort med luktdiskriminering och sedan gjort likadant med Gunde. Vi har kommit så långt att det är dags att börja med plocka upp biten. Jag fegar där känner jag. Vill inte ha en Gunde som rusar ut och bara tar en vilken som helst.

 

Lydnadsklass 3

 

Sitt i grupp - måste påbörja denna träning på riktigt!

Plats - måste mängdtränas.

Fritt följ - påbörjat intensivträning, mest med koncentration för tillfället och uthållighet.

Sättande - känns ok.

Inkallning med ställande - känns ok.

Rutan - HJÄLP!

Apportering o hopp över hinder - den träningen har legat i snö...

Metallapportering - känns ok, måste dock slipa på ingångarna.

Vittring - se ovan.

Fjärr - måste ut på längre avstånd

Helhet - Gunde får ju så klart 10 sen är det ju jag då....

 

Gastons rallykarriär ska kollas av på skärtorsdagen när vi ska på information om denna tävlingsform. Tror det kan passa oss. Efter denna dag ska jag se när vi är färdiga för start...

 

Gaston jobbar i stort sett varje dag nu. Det är skitkul men tar mycket av vår energi. Han är min hjälte som orkar med det. Gäller att ladda energi när man kan säger han.

Gunde han är 3-4 dagar hos sin fantastiska dagmatte/husse. Vet att de tycker jag överdriver men ur hjärtat menar jag att han han har det kalas. Herre jösses, han är ute på härliga promenader, blir miljötränad i stan, åker hiss och får massor av träning i att sköta sig när man möter hundar och andra människor (även om de ser skumma ut). Det har gjort susen med hans tonårsfasoner. En mycket coolare kille nu än för några månader sen när han blev polis över hela Skärstaddalen och Ekhagen. Trodde ett tag att jag på riktigt skulle få ett psykbryt på honom. Jösses vad han höll på. Nu är det vår goe, fine kille igen. Phu, två års-åldern är inte alltid kul.

 

Näe, nu får det vara färdigbloggat. Ska träna lite fjärr tror jag.

 

 

 

Nope, jag har inte vunnit på någon trisslott. Däremot fixade Gunde, Mr Flurr, att träna i en för honom helt ny miljö. Vi fick hänga på snälla Jeanette och hennes fina labbe Lady (samt sonen som agerade megastörning hela träningen) till deras inomhuslokal.

 

Gundes ögon nästan studsade ur ögonhålorna när han fick syn på söta Lady. Vilken brud! Mitt framför ögonen! Men han höll ihop sig och tränade på så fint IHOP med mig. Det kom bollar susande över huvudet, söta Lady höll på med sin träning och ändå så kunde Gunde både ligga haka ner, gå fritt följ, hoppa, apportera, träna fjärr, klara frysmarkera vittringspinnen OCH sköta sig.Jag var så jäkla glad när jag åkte hem så ni fattar inte. Jag hade förväntat mig en kväll där jag skulle få lägga tid på att få Gunde att hålla fokus och koncentrera sig på vad vi skulle göra. Den här träningen ska jag plocka fram ur min hjärna när uppgivenheten slår till nästa gång.

 

Även i vardagen har han landat lite. Tack gode värld. Förra veckan var han ruskigt billig ska jag säga.

 

Nu känns en start i lydnadsklass 3 innan sommaren inte helt avlägsen.

 

Tjihu!

 

Är det inte konstigt egentligen hur många tankar man kan tänka? Var är dom innan jag tänker dom och vart tusan tar de vägen sen? Hur som helst nu är det mycket fokus på Gunde och hans träning. Gaston är inte glömd, han är med mig typ varenda dag på jobbet just nu. Vi småtränar lite lattjolajbansgrejer plus rallylydnadsgrejer. Det är lite kul när han inte har mattes 100 procentiga uppmärksamhet, jäklar vilka ingångar den grabben har fått när det plötsligt inte längre är självklart att det är han som ska träna. Kul, kul!

 

Gunde tränar just nu:

Haka ner i backen - går riktigt bra. Behöver dock ut i andra miljöer och med andra hundar.

 

Fritt följ - ibland går det bra och ibland inte så bra. Här måste jag lägga mer träningstid. Jag har anmält mig till en frittfölj kurs hos Ditte Andersson. Jag har kollat på hennes blogg och tycker hon verkar vara en sympatisk människa som säker kan stå ut med en sån flurrgurka som mig.

 

Fjärr - sitt till ligg och tvärtom funkar bra. Stå till ligg är helt ok (måste dock ut på längre avstånd). Ligg till stå fungerar också bra. Sen har vi då sitt till stå - funkar bra MEN stå till sitt. Suck!

 

Rutan och apportering - vi kämpar på!

 

Vittring - jag har haft tre hundar tidigare som glatt rusat fram och tagit sin pinne. Det där med att luktsortera har liksom inte varit så himla noga - enligt dom! Nu tänkte jag vara lite petig med Gunde och hittills så funkar det bra. Han frysmarkerar rätt pinne. Vi har provat att någon annan lagt ut och det har också funkat. Känns riktigt kul!

 

Sättande under marsch - det fixar han fint Gunde.

 

Träffade Ulrika och Tizzla häromdagen och fick fina tips som jag ska testa. Alltid kul när någon man inte tränar så ofta med kollar av lite hur man ligger till. Nyttigt, nyttigt!

 

Vad vi behöver är miljöträning och nya hundar. Någon som har lust att träna så hojta till. Vi behöver er!

 

 

Idag är det ett år sedan Gunde började hos bästa dagmatten Disa och daghussen Lasse! Utan dom vet jag inte hur vi hade klarat oss det här året. De är guld!!!

 

 

 

Idag har vi varit och spårat på parkeringsplatserna vid Konserthuset. Det var svårt sa grabbarna. På något snirkligt vis kom vi dock runt våra spår både jag med mina grabbar och Emma med sin Saga. Kul att testa lite annat än skog. Gunde var mest fundersam över VAR i helsicke skogen var om man säger så. Det var likadan reaktion från Gunde när vi trampade upp en uppletanderuta på en parkeringsplats. Vad vill du? sa han och tittade mig djupt in i ögonen. När han väl fattade galoppen så fräste han runt och plockade in grejerna. Han är så himla charmigt go den hunden. Tur för han för han ligger liksom inte plus i vardagslydnaden om man säger så. Han behöver samla pluspoäng...

 

Här far Söta Saga runt i uppletanderutan och plockade grejer som den flatte hon är.

Jag är en usel bloggare just nu, fattar inte vart tiden tar vägen. Vi har varit en vecka i Sälen och det var kalasväder med -10-21 grader. Kalla nätter men soliga, härliga dagar. Tyvärr låg A sjuk de första dagarna och sen tog jag över baskeluskerna och blev liggande i slutet av veckan OCH början av nästa. Så pinsamt, jobbigt att ringa sig sjuk när man precis haft en veckas semester.

 

Jag åker bara utför och inget på längden så något dragande med hund har det inte varit. Däremot har vi gått långa, härliga promenader. Tur vi var sjuka i omgångar. Tror nog hundarna uppskattade semestern lika mycket som vi.

 

Gunde har tränats lite extra i det svåra, JÄTTESVÅRA stå till sitt. Hur märkligt är inte detta? När han var yngre satte han sig automatiskt bakåt så jag har inte lagt någon jättevikt vid det. Nu när det ska specialtränas så hoppar bakbenen fram, inte mycket men de ska inte hoppa fram något. Skitlöljigt tycker Gunde och skuttar glatt fram pyttelite i alla fall. Hm.

Vittringspinnsträningen går finemang. Vi är fortfarande kvar i stadiet frysmarkera rätt pinne. Vill verkligen få honom att förstå att det viktiga är inte att hämta första bästa pinne utan det är MIN pinne som gäller. All vittringspinneträning har fått en liten trevlig biverkning märkte vi idag på spårträningen. Han markerade färskpinnarna lätt som en plätt. Jihu!

 

 

Ut till oss raglade en liten, liten plutt. Mitt hjärta nästan brast. Han var helt förstörd, pep, gnällde och ylade. Så jäkla sjuk efter narkosen. Lille gubben. Hur som helst så var snoken fin, vi fick titta på röntgenbilder och veterinären försökte förklara så gott han kunde. Det syntes var de hade tagit bort pluppen men annars såg det finemang ut, ingen svamp eller nåt.

 

Dagen efter var han fit for fight igen. Åkte till dagmatte och daghusse. Hade väl sovit en del men åt och var som vanligt hysteriskt intresserad av allt och alla när de hade varit ute på promenix.

Alltså allvarligt, just nu är jag dötrött på Gundes påhitt. Han morrar och gör utfall mot vedtravar, soptunnor, barn, vuxna, grannen och allt som han uppfattar som ja, faktiskt livsfarligt. T ex om jag går ner i källaren och någon minut senare kommer upp. På den minuten har jag förvandlats till ett UFO. Tack jäkla hund! Nåja, han växer väl till sig i kontoret - snart hoppas jag.

 

Gaston har dragit igång och börjat jobba. Vi har att göra kan jag säga. Vi far som tättingar mellan våra äldreboenden. Vi träffar så många underbart härliga människor. Trots att han sliter för brödafödan så tränar vi lite rallygrejer. Det är ju fantastiskt roligt att göra helt annorlunda grejer. Typ att byta från vänster till höger sida. Det var och är ett projekt som kommer ta sin tid. Vi är lika förvirrade båda två men jag tycker att vi fått till själva bytet rätt bra. Sen att gå kvar på höger sida är nästa projekt. Han fixar även att gå på vänster sida för att framifrån runda mig och slinka in på vänster sida igen. Fattar du? Gamla hederliga ingången på inkallning som det var förr i världen. Vi har spårat 600 meter fältspår idag och han är verkligen en fröjd att traska bakom.

 

Gunde har under veckan haft fokus på att ge tusan i att tugga på en VÄLDIGT tuggvänlig leksak. Jag tänkte först att jag tar något som inte är så himla tuggvänligt men sen flög som vanligt "det var då själve f-n", i mig, det ska gå! Och det går riktigt bra. Jag kan eller kunde igår ska jag väl kanske skriva... dra i den där leksaken och han håller kvar UTAN att tugga. Vi är på gång, vi är taggade - jag SKA få honom att fatta detta.

Vi har även tränat ingångar inne men det går inget vidare (då utan apport). Jag blir helt handlingsförlamad ibland känner jag. Ska kolla detta imorgon när vi ska till ridhus och träna. Vi har kollat av vittringen och den gick så hiskeligt bra. Gunde markerade rätt 6 av 6 gånger. Tadam. Nu ska vi lägga på lite mer aktivitet innan han ska välja och se om han kan gå ner i koncentrationstempo och ändå välja rätt. Spännande. Nästan lite jobbigt att testa, nu när själva välja rätt pinne går så bra. Gulp!

 

Igår körde vi lite rutan i trädgården, hopp - apport, sättande under marsch blandat med ställande under marsch, mycket svårt säger Gunde. Idag har han fått sig ett 400 meter långt fältspår. Det är så jäkla skönt när den där guldnosen håller sig i spåret. Han har ett lite omständligt sätt när han tappar i vinklar men han kommer nog på hur han ska göra det smartare.

Nu ska grabbarna vila sig ett par timmar för vi ska iväg och äta middag - gött! Slippa laga maten själv är aldrig fel.

 

Vi höres!

Ja kära nån, för några veckor sedan började det rinna gult snor ur Gundes nos. Sen försvann det. Sen började det rinna grönt nos ur Gundes nos. Sen försvann det. Sen började det rinna klart snor med blod ur Gundes nos. Sen försvann det. Sen började det rinna gult snor ur Gundes nos och då jäklar fick det vara nog.

 

Vi åkte till Smådjurskliniken som sövde ner grabben och plockade bort en köttig liten äcklig plupp och sedan sköljde ur snoken och då kom det ut lite av varje typ nåt som såg ut som ett litet blåbärsblad, barr och annat jox. Svaret på proverna visade att köttpluppen inte var elakartad (tack gode värld) och att Gunde har en KRAFTIG svampinfektion i sin lilla söta nos.

 

Jag har haft hund sedan 1986 och ALDRIG någonsin ens hört talas om att det kan åka upp blåbärsblad i snoken och fastna där. Har ni?

Skitsamma Gunde som numer kallas Gunde med GULDsnoken för han är tamme tusan inte billig i drift den grabben. Första besöket klarade vi av med självrisk på 2.500 kr. Men nu förstår ni, är det Blå Stjärna i Göteborg som gäller för det ska göras en MR på Gundes nos för att se så det inte sitter kvar något annat längre upp och dessutom ska hans nos sköljas med något magiskt som de visst bara gjorde i Göteborg. Gulp! Sövas ner igen... Jag gillar inte detta sövande med Gunde alls. Hur som helst IF tar röntgenkostnader upp till 5.000 kr och när jag pratade med dom i Göteborg kan det gå loss på si så där 7.500-9.000 kr upps. Tur att julen är över annars hade det blivit annat i klapparna kan jag säga.

 

Våra fina killar!

Jag leder ju inte direkt bloggandet. Vad har hänt den sista månaden? Träningen av hundarna består av korta och intenvisa pass. Gaston jobbar mycket och blir ju självklart trött av det. Trots det så ställer han glatt upp och testar rallylydnadsgrejer. Shit, det är så kul. Har fått låna böcker om rallylydnad och jag måste nog tusan ge mig ut och testa detta. Det är inte helt enkelt att få ihop att ha Gaston på höger sida och gå "fot". Jag vet inte vem som är mest förvirrad jag eller han. Kul att testa lite nytt i alla fall.

Gunde, förvirrad, Svahn som han heter för tillfället. Lever i någon form av "vem-är-jag"-bubbla. Jag hoppas att han snart landar i sin fina päls och hittar sitt rätta jag. Nu är han stor, tuff, liten, osäker, jättemodig och mindre modig. När det gäller träning är han helt med på noterna. Han är verkligen skitrolig och hålla på med. Jag kan verkligen inte fatta att denna Ferdinand blivit som han blivit när det gäller träning och belöningar. Tänk när han var liten och jag försökte få honom att tycka att bollen är världshistoriens roligaste leksak. Är det? sa Gunde och satt som en liten tjuren Ferdinand och tittade under luggen som han inte hade. Vad vill du jag ska göra? Idag när han VET att bollen finns där är Ferdinand väldigt långt borta. Det är det där med att hitta balansen mellan aktivitet och passivitet. Lätt att fröken Jonsson missar när det barkar åt fel håll. Upptäcker det lite sent kan man väl sammanfatta det hela. Men vi gnetar på.

 

Nästa år tänker vi försöka ta oss upp i elitklass i lydnaden och förhoppningsvis även spåra oss upp klasserna i brukset. Det är ju liksom lite att träna in om man säger så.

 

Gunde och jag skall få till en säker platsliggning och samtidigt träna kryp, vi ska få till ett snabbt och korrekt gripande av apport och samtidigt träna in vittringspinnen. Vi ska träna på position i fria följet och samtidigt träna framförgående. Fattar ni? Kontraorder i hjärnan hela tiden. Inte konstigt det blir kortslutning mellan varven. Han måste ju verkligen undra vad vill du människa? Ska jag ligga lugnt och fint på platsen eller är det så att jag ska krypa iväg nu?

 

Gastons träning med rallygrejerna känns plötsligt som en behaglig uppgift.

 

Jag har ju en förmåga att alltid röra till det för mig. Att läsa en 7,5 hp kurs, Personcentrerad vård vid demenssjukdom, försöka skapa någon form av julstämning i vårt hem, inse att Ia ska flytta hemifrån och få ihop att det är värsta omorganisation på gång på jobbet är lite rörigt känner jag. 

 

Vi höres!

 

 

Gunde fyllde 2 år 8 november. Det är galet vad fort det har gått. Lille gubben som fortfarande inte är vuxen. Undrar om han någonsin blir det? Han är rysligt kul att hålla på med i alla fall. Bara jag lyckas komma på HUR jag ska göra för att han ska göra som jag har tänkt så går det riktigt bra. Inte alltid så lätt bara...

 

Just nu ligger vi i med träning av rutan, apportering, hopp - apport (fatta det, två saker samtidigt...) spår och uppletande. Vi har även fokus på platsträningen. Tja, sen sticker vi emellan med lite av varje som fot, framförgående, sättande, läggande, ställande, sitt i grupp och kryp. Herre jösses, jag fattar bara inte hur vi ska hinna få in allt.

 

Gaston knegar på. Sköter sina tassar och även han tränas i lite av varje. Han måste dessutom få in i huvudet att vissa regler gäller även om man är på jobbet. Det är inte smidigt, när de vi träffar tycker han ska få en godis bara han sitter och är söt. Gaston tycker det fungerar alldeles utmärkt. Passar honom perfekt. Det regnar ner godis utan att han behöver anstränga sig ett skit. Hans matte är inte alls av samma uppfattning. Man kan säga att vi har en konflikt här... Tyvärr vinner nog den svarte med sina bruna ögon. Jag har ju både honom OCH alla som vi går hos att kämpa mot. Det är fasen synd om mig.

 

Jag har precis påbörjat en distanskurs som heter Personcentrerad vård vid demenssjukdom. Den verkar superintressant men jag tänkte nog inte riktigt klart där när jag anmälde mig. Jag har ju liksom lite annat att göra OCKSÅ! Blogga t ex. Vi har en stor omorganisation på gång på jobbet då kommunen tar över ansvaret för hemsjukvården. Våra befintliga rehabteam splittras vilket innebär att mitt goa jobbargäng kommer skingras i två grupper. Vi får nya jobbarkompisar (det ska bli kul) som kommer från primärvården och det är mycket nu. Det är både sorgligt, kul, spännande och läbbigt. Man vet ju som bekant vad man har men aldrig vad man kommer få. Jag är i alla fall superglad över att projektet vårdhund nu är permanentat. Ska bli kul att se hur vi går vidare med det.

 

Nu ska jag ta tag i mitt pluggande eller om jag ska jag städa klart eller laga mat eller hänga tvätten kanske eller näe jag går ut och tränar hundarna eller soffan, jag tar soffan med den där nya boken jag lånade på bibblan (har inte ett skit med pågående kurs att göra utan handlar om helt andra grejer, hur tänkte jag där?). Jag blir galen! Jag kommer dimpa ner i en hög kanske på en köksstol och ta en kopp kaffe helt enkelt. Ja, det gör jag.

 

Här är mina fina grabbar, att de orkar med mig?

I god tid landade vi på Sommenbygdens brukshundklubb. En timme cirkulerade vi runt och tränade ligg både här och där. Det småduggade men blev liksom inget regn av det. Planen var däremot hyfsat blöt. Den underbara klubben var snäll mot oss i tvåan och ettan som fick den torraste delen av planen. Vi körde parallellt med trean och elit. Jag har alltid gillat att tävla hos Sommenbyden, alla är verkligen skittrevliga och serviceinriktade så man nästan smäller av. Alltid roliga priser och även om det inte går så bra så får de en att känna sig lite speciell.

 

Nåja, den hemska platsen gick finemang. Han rullade över på ena skinkan vid ett tillfälle men låg tyst och tittade på mig. Pussgurka!

 

Fria följet 7 - jösses, ofokuserad och ur position. Låg för långt fram och hjälp vad han kändes på väg bort men på något vis lyckades han hålla sig i pälsen.

 

Läggande 9 - blir galen när vi tappar poäng på taskig transport. Låg alldeles för långt fram...

 

Inkallning 9 - stöter i avslutningen, upps.

 

Rutan 8 - tvärstannar strax utanför, jag väntar (i en halv evighet kändes det som) till han började röra sig och då sa jag rutan en gång till och vips var han i mitten. Jag blev skitglad!

 

Apportering 5 - katastrof. Jonglerade runt med apporten som det vore något satans cirkusuppträdande. Det var en märklig form på den apporten sa Gunde och spottade ut den. Den var annorlunda men vad tusan, apport betyder appor men det är vi verkligen inte överens om flanen och jag.

 

Hopp 10

 

Fjärr 9,5 - flyttar sig bakåt. Jaha, alltid ska det vara något men det var banne mig inte många centimeter. Skiftena gjorde han skitsnyggt.

 

Helhet 9 - den tycker vi om!!!

 

Det är vansinnigt kul när medtävlare kommer fram och säger att det såg härligt ut när vi var inne på planen. Då blir man glad i sitt lilla hjärta.

 

Jag är glad att vi fixade uppflyttning så vi kan träna lydnadsklass 3 momenten i vinter kombinerat med lägre klass. Om jag nu skulle få någon liten stund över så undrar Gaston om han kan få vara med på ett hörn och det har jag tänkt. Det är ju dock lite smidigare med honom där det är finslip (ibland väldigt GROVslip) på momenten. Gunde ska däremot slipas GRUNDLIGT med fot, rutan, apportering!! fjärr a la 3:an, sitt i grupp, kryp, framförgående, budföring, ännu mer apportering och ja vad tusan det nu är mer, vittring säkert.

 

Kul i alla fall att vi nådde upp till uppsatta mål för båda grabbarna - tack för det! Gaston brukschampion i spår och Gunde uppflyttad till lägre i spår och över förväntan uppflyttad till 3:an i lydnaden. Jag var lite tveksam till måluppfyllelsen under sommarhalvåret måste jag säga. När Gunde flurrade runt i sin egna hormonbubbla. Tänk att han kunde landa i sin päls så där lagom till tävlingarna satte igång.

 

Annars flyter det på här i Lekarebo. Jag fick någon form av konstig feberattack igår och låg utslagen i soffan från kl 16.30 när jag landade i den. Idag har jag klarat mig fint på Ipren och migräntablett. Tänk att det är inte alltid helt fel med lite piller i alla fall.

 

Tjo hej - nu är det natta för mig!

 

Herre jösses, jag tränar rutor så jag snart kan döpa om mig till rut. Sen jag skickade in anmälan så blev det lite si och så med träningen vecka 1. Någon, typ jag fyllde väldigt mycket tant. Detta har jag fasat för men nu är det gjort och det märkliga var att jag vaknade upp och kände mig precis som vanligt. Jag har blivit firad av familj, släkt, vänner och underbara jobbarkompisar. Jobbet drog iväg med mig till Syllerstorpett där vi hade diverse aktiviteter för oss som t ex åka fyrhjuling. My god! Hade verkligen ingen aning om hur jäkla kul jag tycker det är att köra FORT! Jag fräste runt i en folkracebil i värsta leran - skitkul! Körde dumper, visste knappt var det var innan men nu vet jag. En riktigt rolig dag hade vi som avslutades med utekväll. Dagen efter den dagen hade vi fest och jag orkar inte med det längre. Var i det närmaste medvetslös hela veckan efter. Men det hindrade inte mitt ruttränande, vi åkte till Mona Kjernholm och tränade ännu mer ruta.

 

Jag frågade Mona om hon trodde det fanns en chans att få till rutan på en vecka. Hon tittade på mig och sa näe, det tror jag inte. Perfekt att säga till en sån som mig. Gissa om jag har tränat rutan. Nå ja, vi får se på lördag...

 

Apportering och fjärr känns ok men, visst vad tusan som helst kan hända när man ger sig in i leken med en flanig flane som knappt kan hålla sig i pälsen emellanåt. Han har tyvärr lagt sig till med att pipa vid platsliggningen. Rikigt, satans frustrerande ska jag säga. Jag kan inte göra så mycket åt det till lördag men sen kommer den grabben att få annat att tänka på vid platsliggning. Det blir hakan-i-backen-grabben-träning HELA vintern. Detta projekt är påbörjat (igen får jag väl erkänna, började med det men orkade liksom inte slutföra) men nu jäklar.

 

Det känns som vi skulle kunna fixa tävlingen på lördag men som sagt Gunde kan göra rutan för en 10:a men oj så väldigt nära det är att få en 0:a. Jag måste få in "stanna" exakt rätt och det är tamme tusan inte så enkelt. Han rusar som en torped och kommer "stanna" nån nanosekund försent så är det FÖRSENT.

 

Gunde, sötnöt fyller snart 2 år, hur tusan är det möjligt? Vad hände?

 

Jag har inte glömt Gaston, han tränar av någon märklig anledning väldigt mycket plats just nu. Så där kul säger han. Vi har hunnit med några spår mellan platsliggningarna och lite annat. Han jobbar minst tre dagar i veckan så han är ju inte direkt understimulerad om man säger så.

 

Nu ska jag lägga mig i soffan och inte göra ett skit mer idag.

 

Hej svejs!

 

 

Gunde fick idag gå ett alldeles vanligt skogsspår, ca 400-500 meter. Det gick så bra. Han fixade vinklar och han markerade pinnar. Snacka om att 20 fältspår satt sina spår... Härligt!

 

Gaston hade däremot bekymmer i sitt, började kalas på ett kalhygge men inne i skogen hade han uppenbarligen svårt att nosa i rätt spår. Ingen aning vad som störde hans annars mycket spårsäkra nos.

 

Uppletande - Gunde hade mycket spring och lite näsa men lyckades få med sig två grejer in. Kul att inte-tugga-grejer-träningen gett resultat. Nu tror jag INTE att det är något jag kan lägga mig till ro med, icke sa Nicke men vi är i alla fall på g.

 

Gastons uppletande - kalas!

 

Jag har lurat lite på en sak - kan ni gissa vad?

 

Helt galet glad är jag! Vi var kallade till kl 09.00 och vi var på plats kl 08.00. Jag visste ju inte om de tänkte börja med platsen eller inte. Att komma dit utan att Gunde fått landa i sin egen päls är inte ok.

 

Naturligtvis började vi INTE med platsen, självklart eftersom jag var i goooood tid. Vi började med spåret och gick på det kl 10.20 typ. Det blåste satan och Gundes spår gick i stark sid- och motvind. Jag var glad över att det var en vall och inte en stubbåker som vi tränat på de sista veckorna. Kändes lite justare mot Gunde-mannen. Han gled iväg med LÅG nos och bara tuffade på. Plockade upp pinnen och lämnade av. Då var jag så glad så jag käckt bara släppte iväg honom OCH så kan man INTE göra med Gunde. Jag måste lugnt och stillsamt visa på spåret och sedan låta honom glida iväg. När jag väl gjorde det så tuffade han vidare, vinklade, tog nästa pinne som då låg i värsta motvinden och jag hade verkligen inte kunnat säga ett skit om han gått med hög näsa där inte.

Han tuffade vidare till nästa vinkel och gled vidare i tillvaron. Sista sträckan vallade han fram och tillbaka men letade sig tillbaka till spårkärnan och plötsligt hade han slutpinnen i sin fina mun. Jag dog! Så glad! Jag fick tamme tusan en tår i ögat så himla rörd blev jag att han fixade detta jäkla fältspår. Vi har slitit som tokar båda två i flera veckor och plötsligt händer det! Tjihu! Vi fick 9-9,5.

 

Jag vet att jag har en tendens att överdriva men ärligt, det blåste som helsicke.

Så glad i hågen tillbaka till klubben och ytterligare 1,5 timmes väntan innan budföring och plats. Budföringen tjuvade han på. Sötnöten satt liksom på klorna och när jag andades in så pep han iväg. Han fick gå. Jag kunde visst ha ropat tillbaka honom och räddat poäng men då hade kanske go-Gunde lika gärna kunnat tagit det som ett meganej och inte sprungit alls. Hej svejs till 20 poäng.

 

Platsen - alltid nervöst. Han ligger men jag vågar ju aldrig lita hundra på nån hund mer efter blivit så blåst av Gaston som FEM år gammal gick upp första gången. Inte kul! Hur som helst han låg, fick avdrag av en domare för att han nosade - hm, ok då, jag såg det med men den andre domaren såg inte hi, hi, hi så där fick vi 9-10.

 

Lydnaden gick ok. I mina ögon sett så har vi en del i linförigheten att pilla med och framförgåendet, i övrigt är jag helt nöjd med grabben. Han slog i hindret vilket är lite onödigt. Undrar vad han säger om 85 cm sen i elit?

 

Jag är verkligen skitglad, ända in i hjärtat. Vill skicka ett stort tack IGEN till Anneli D och Ulrika L som kommit med så bra tips och tankar under tre skitjobbiga veckor. Det känns ju lite hopplöst när man försöker med alla tidigare varianter på spårträningstips och det inte hjälper. När man känner att man inte kommer en jäkla millimeter längre i utvecklingen.Så dök det plötsligt upp tips och ja, resultatet vet ni ju.

 

Hej på er, nu ska jag ner och äta Anders fantastiskt goda kålpudding som han gjort med min quorn. Så jäkla god!

 

Ps, tack för alla goa grattishälsningar - jag blir jätteglad! Ds

Hur det än går så kan jag med gott samvete tänka att jag har i alla fall försökt att lösa Gundes svårigheter med fältspår. Gunde har på 22 dagar gått 19 spår med varierande resultat. Jag har trakasserat Anneli D och även den sista veckan, efter fått hjälp, av Ulrika L. Ulrika förstod, genom att ha läst i min blogg, att jag var på gränsen till ett sammanbrott (en vecka innan tävling och spåret strular och strular) så hon var bussig och la ett spår samt kom med riktigt bra tips. Dessa tips blandat med Annelis engagemang har gjort att jag kan känna ett litet men dock ett hopp om imorgon.

 

När jag läser i vår träningsdagbok så står följande kommentar angående apporteringen den 25 augusti "Påbörjat att Gunde ska hålla fast apporten ordentligt när jag drar åt andra hållet (utan att tugga vilt alltså)". Igår apporterade Gunde för en tia.

 

Igår träffade jag goa Sanna G (ni som är anti facebook - man kan ha hjälp därifrån med...). Hon skrev att hon var i behov av hjälp med markeringsövningar inför appellen samt plats. Jag högg direkt och vi fick till en plats, vi gjorde budföringar och hon körde igenom mig och Gunde med linförighet och framförgåendet. Gick bra! Vi länkade sedan läggande, inkallning, apport och hopp. Gunde såg minsann att Sanna hade HANS apport och dessutom stod hindret i hans åsyn vilket resulterade kaos i kontoret. Ligg hade han minsann aldrig hört talas om. Nåja, vi fick till det så det känns ok. Förresten har jag varit ute i trädgården gjort läggande idag mellan hopphinder och apportbock. Det gick fint. Jag var fig åt Sanna, kul det är ju rätt många år sedan jag tränade sök med goa Gipsy. Jag fick en härlig kyss av Biz, rätt på läppen. Rätt snyggt faktiskt, vaddå botox? Onödigt, träna med en kelpie och du får snygga läppar gratis.

 

Nu tror jag Gunde får vila från träning resten av dagen. Det blir fotboll, sista för säsongen med Mariebo i eftermiddag och det kan vara en lagom tråkig aktivitet för Gunde idag.

 

Jag hoppas av hela mitt hjärta att jag imorgon kväll kan skriva om en lyckad appell but we never know!

 

Fina Gunde som kikar ut över gölen hemmavid.

 

 

 

Herre jösses, sen jag betalade in appellen så har jag lagt fältspår överallt. Gunde har verkligen supersvårt för detta. Jag minns när jag gräver i min urhjärna att jag genomled samma pärs när jag anmält Gaston till appellen. Då vet jag att jag for runt bland grannarnas fält och la spår hysteriskt. Here we go again men nu är det med Gunde.

 

Jag har slitit mitt hår och på andras tålamod t ex Anneli D som ställt upp hundra procent när jag varit helt uppgiven. Hon har tvingat mig att tänka... när funkar det? var funkar det? varför funkar det där och inte där? Ni vet såna där jobbiga frågor som man naturligtvis skulle tänka själv men jag får nån form av tävlingsstress och har svårt att sortera ut vad som är vad. Enklast att konstatera att det fungerar ju för helsicke inte, punkt. Lite svårt att jobba vidare med det tänket bara men jag har reflekterat mig sönder och samman (som sagt med god hjälp av Anneli) och vips så började det lossna lite för Gunde.

 

Idag var vi tillbaka på ruta noll igen men då räddade Gaston upp mitt totala sammanbrott genom att visa att även han den rutinerade räven slet hårt med sitt spår. Skillnaden på den rutinerade killen och Gunde är att Gaston går ner i tempo och blir väldigt noggrann när det är svårt, Gunde stissar till det och går upp i stress vilket inte är någon bra strategi.

 

Emmas Saga hade samma problem som Gunde så vi snokade snabbt upp nya fält, lade nya spår och de gick bättre för båda men vi var ju inte direkt supernöjda.

 

Både för min egen men mest för Söt-Gundes skull la jag nu ett spår ikväll i en kohage och kära nån, jämfört med alla fältspår så gick detta som på en räkmacka. Tack gode värld för det.

 

Mitt liv som spårhund... vänta, vänta och vänta.

 

Jag kanske kan pressa ut snoken i gallret?

 

 

Inte nog med att jag då hetsar runt med fältspår så valde jag i ett svagt ögonblick, eller om jag möjligtvis just då kände mig ovanligt stark, att anmäla mig till tjejmilen. Så den klämde jag in förra helgen med. Jag och hundarna har varit skitduktiga och sprungit som små gnuer för att klara orka 1 mil. Vi var tre tjejer från jobbet som åkte upp. Tyvärr fick en av tjejerna agera hejarklack för hon hade en ond hals och det får man inte springa med. Vi andra sprang och det gick jättebra.

Jösses, mitt mål var att inte gå och att komma under 70 minuter. Jag sprang och fixade milen på 1,04. Shit, jag har varit helt odräglig på jobbet denna veckan och nogsamt påtalat att jag minsann kan springa en mil.

 

Nu hoppas jag av hela mitt hjärta att jag nästa måndag kan vara odräglig och skryta med att Gunde kan minsann spåra 300 meter på fält. Snälla, rara nån låt det bli så. Vi har ju liksom lite kvar med framförgåendet att greja med och budföringen. Som tur är har vi världens absolut i särklass mesta goaste dagisplats till Gunde. De tränar lite rapport med honom (tack vare dom som han kan ordet marsch, jag trodde ju Gunde var ett geni som lärt sig det själv men det visade sig att vissa faktiskt tränar sånt...), de åker med honom till Piren så han får äta god glass och de är i stadsparken och spanar i fågeldammen. Allt detta grejar han med medan Gaston jobbar för sin lön. Så olika det kan vara. Jag är i alla fall så himla tacksam över att det löst sig med Gunde.

 

Märker ni hur jag hoppar hit och dit. Så är hela min hjärna just nu. Spår, fält, skog, hage, framförgående, apportering, position i linförighet, hoppet och budföring. Inte konstigt om det börjar brinna där uppe.

 

Höres!