Fundersam är vad jag blir...

Vi har varit och spårat. Gaston fick först ett direktpåsläpp och ett kortare spår. Mitt i spåret lyfte Gaston upp nosen och börjar vinda. Spåret gick rätt genom vildsvinsbök och en äcklig, färsk bajshög (troligen från en gris) låg precis vid spåret. Gaston börjar dra iväg åt fel håll. Jag får ta tillbaka honom till där Anngreth visste att hon hade gått och då spårar han glatt vidare.
Plötsligt, nytt tvärstopp och hög nos. Gaston stannar blixtstilla i 45 graders vinkel från spåret och glor rätt in i ett buskage. Jag nästan dog, gud jag har säkert gått på världens enda oskygga vildsvin MEN lugn, lugn det var en skogsduva. Där satt den på en pinne och glodde tillbaka på Gasse. Duvan kan inte varit frisk, friska duvor flyger iväg när det kommer en hund och två människor älgande i skogen. Jag fick säga till Gaston och så spårade han vidare och tog sig till slutet.

Efter detta märkliga spår så blev det två upptag. Gaston ville inte gå ut. Punkt. Jag fattar inte att jag har fått till en sån femetta när han gav sig iväg häromsistens så han inte ens vill gå ut... Gaston har aldrig under sitt treåriga liv någonsin tagit speciellt illa vid sig av något jag gjort/sagt/tänkt/uttalat mig om. Jag fick stötta honom och till slut lommade han iväg och blev själaglad när det plötsligt stod en burk med hamburgare till honom mitt i spåret. En drive-in mitt i skogen - härligt!

Nästa upptag gick betydligt bättre, full fart ut men tveksam vid upptaget men han tassade iväg till slut och där hade det öppnat ytterligare en drive-in med hamburgare. Holy moment!

Tänk, tänk, tänk. Tack gode värld för sina goa träningskompisar som varit med på hela Gastons språrkarriär. De känner inte alls igen honom. Det känns faktiskt lite skönt för jag börjar ju tror jag är helt knäpp. Visst är det en äcklig känsla när hunden inte gör som den alltid gjort när man tränat, jag blir helt handfallen. Jag vet att massor med människor är jätteduktiga och vet exakt just då vad de skall göra men den kategorin av människor tillhör inte jag.

Nu är det i alla fall färdigtänkt och planen är följande, det får bli träning av upptag med smaskig godisburk. Sen hoppas vi på att vi kommer med till Aneby för att se om träningen gett det resultat vi vill. Store Gaston är inte så stor egentligen. Sötingpojk!

Hej på er!


Kratern börjar försvinna, phu!

Nu ni, nu har det vänt. Vi är ANDRA reserv till en spårtävling. Det räckte att jag anmälde mig till jaktprov så dök brevet upp. Det finns en hyfsad chans att komma med. Dessutom ligger Aneby helt ok långt bort, tar typ 40 minuter eller nåt - om man hittar så jag får väl räkna med 1,5 timme...

Gastons hål håller på att försvinna. Livet är hårt med tratt men nu behöver han bara ha den på natten. Kratern ser betydligt fräschare ut kan jag säga. Det var ingen fara med den sa veterinären. Lätt för honom och säga. Jag tillhör kategorin av människor som direkt utgår ifrån att det är något livsfarligt och flatten ligger ju inte direkt i botten på listan när det gäller olika sorters, ja ni vet. Jag tänker inte ens skriva det otäcka ordet.

Vi har tränat jakt - dirigering och markering, både på vatten och land, med varierande resultat. Imorgon är det spår som gäller. Hoolabandola, må någon vara med oss så det blir framspår. Skulle kännas skönt.

Nu ikväll har vi varit grillmästare på tjejernas fotbollsträff. De var först och spelade paintball och hade haft skitkul. Sen var det lite vanlig brännboll, en annan häftig lek där vi som hjälpte till plötsligt blev inblandade. Vi avslutade det hela med dragkamp. Jag kommer ha ont precis överallt imorgon. Tjejerna var nöjda med dagen, vilket liksom var själva grejen. Nu kan jag, utan dåligt samvete, landa i soffan och inte göra ett förgjordat smack till idag.

Imorgon hoppas vi på fint väder, idag har det varit lurigt...

Rätt blött faktiskt//Gaston


Återkommer!

Skulle åkt till veterinären igår men det blir idag

Jäpp så är det. Han ringde veterinären, igårkväll och flyttade tiden till ikväll. Kratern är kvar och det känns bra att han kollar på den. 

Igår, när jag ändå gick och väntade på telefonsamtalet att vi skulle få komma, så städade jag så nu är det klart. Skönt! Det hade varit klart roligare och träna lydnad en stund men, men. Förresten körde vi lite i trädgården - kollade av rutan, han minns den. Vi var INTE långt ifrån, skulle bara kolla läget lite. Hopp-apport minns han också. Nu är väl inte själva hoppet speciellt konstigt att han kan och inte apportera heller men att hans hjärna kom ihåg att han skulle hoppa på tillbakavägen tycker jag var kul.
Vad gjorde vi mer då, jo vi testade fjärren och den går väl lite si så där. På nära håll, vi pratar NÄRA håll sker alla skiften bakåt men står jag lite för långt bort så vips hoppar rumpan fram från stå till sitt. Nåja, skulle bara testa av lite. Det är ju som bekant miljoner andra moment också som måste till innan vi är i närheten av start i trean.

Så för att inte göra något alltför desperat så anmälde jag mig till ett jaktprov istället. Det är ungefär lika hysteriskt som till lydnadsklass 3 men alla blir ju bortlottade till höger och vänster så sannolikheten för att jag skulle komma med är ju obefintlig. Så nu kommer jag säkert med - då dör jag. Eller egentligen vill jag ju men det gäller att våga också och det är väl där någonstans det kniper. Nu kan jag leva på hoppet men då blir det ju definitivt på något sätt. Svammel, svammel. Stackars dig som orkat läsa hit - innan du blir helt galen så slutar jag.

Tjing!

Stackars, stackars Gaston

Vi har en mycket olycklig kille här hemma. Han har haft en plopp på ena sidan av sin stiliga kropp. Jag pratade med en veterinär, mycket trevlig sådan, som sa att det var ingen fara med den ploppen bara den inte växte och blev gigantisk. Alltså struntade jag i den men se det gjorde ju inte Gaston. Han har kliat sönder den, slickat lite i det hela och vips så har vi nu en krater med var i. Uräcklig! Nu är det rengjort med jodopax och kragen är på. Hur lycklig är han på en skala tror ni?

Typ så här glad...


Få se om kratern syns, ser mer ut som en skottskada i en Beckfilm.


Vi är rörande överens Gaston och jag, det ÄR synd om honom.

Innan detta öde infann sig denna dag så hade vi en helskön eftermiddag. Vi har tränat linjetag på vatten, ett litet sök och sen drog vi till med tre spårupptag. Två gick kanon och ett gick åt fel håll, inte bra, inte bra. Skitsamma kändes det som när jag kom hem och såg att jag var som 9:e reserv till Tidaholm. Hur kul är detta? Jag skulle kanske valt bruks i våras och jakt nu, men det är väl lika svårt att komma med där. Blä, tur att jag eller rättare sagt vi gillar att träna. Ska jag behöva starta i lydnad bara för att stilla mitt tävlingsbehov? Vad är det för fel på mig? Orka träna det också? Tveksamt, eller?

Nu ska jag pussa min ledsne pojk på sin svarta fina nos. Om jag når in i tratteländet. Stackarn nu kan han inte tvätta och pussa på vår långhåriga katt Mumlan.

Så här snygg brukar hon bli efter hans kärleksförklaringar. Ser lite sur ut tycker jag.


Bakifrån kanske det syns lite mer


Usch, va´jobbig han är


Det var det hele!
See you.

Swisch och så var den helgen slut!

Varierande spänning på min helg kan man säga. Det började med spårskogen igår. Gaston gled snyggt och prydligt ut i jättefint lugnt tempo och tog BAKSPÅR! Då är det lätt att hålla sig för skratt. Gör om, gör rätt och så kom vi iväg. Han spårade jättefint tills vi plötsligt möttes av två tjattrande ekorrar som jagade varandra hysteriskt i en tall. Herre gud, Gaston och ekorrar är inget bra. Han blir helt galen och det blev jag med. Efter detta lilla avbrott spårade han vidare till slutet utan problem.

Vi gjorde även ett uppletande och det gjorde han kanonfint. Martin och Knuffa såg inte jag för jag hade jättebrått hem men AG och Mogg skötte sig strålande.

Igårkväll hade vi kräftskiva i Lekarebo.
 

Himla trevligt men oj,oj, oj vaknade med värsta megamigränen gånger hundra idag. Tog min tablett vid kl 9.00 men kom inte upp förrän kl 12.00. Jag trodde hjärnan skulle sprängas i småbitar men icke. Nästan synd för då hade jag sluppit bli rasande på Myran. Ibland är de verkligen inte kul, tonåringarna. Jag var på god väg att säga upp mig som mamma. Mopeden blev stulen inatt, hon "glömde" låsa den med kedjan.

   

Anders tog till slut med mig på en kantarellrunda i skogen och genast blev jag lite gladare. Vi hittade hyfsat mycket. Kul!

Stackars min Gaston, han trodde han var den som utlöste mina aggressioner idag när jag for runt som en rasande furie. Han blev så lycklig när han fick studsa runt i skogen och jag var som vanligt igen. Att han orkar med mig...

Helgen är snart slut. Imorgon blir det ingen lydnadsträning för tjejerna har fotbollsmatch. Vi får se till att fixa det en annan kväll i veckan. Konstigt, ena stunden funderar jag på att säga upp mig som morsa och nästa ska jag gå och titta på deras fotbollsmatch. Hade jag haft lönesamtal med mig själv som mamma hade jag fått extra poäng för min flexibilitet. Den är ju helt sanslös. Nå, jag kan titta extra mycket på Ia så det så.

Hej svejs!


Full fart mot helgen

Igår var en betydligt bättre dag än i onsdags. Även om jag knappt såg röken av Gasse så var liksom hela dan bättre. På kvällen fick jag avstå från jaktträning och istället kolla på Myrans ridning. Det är häftigt att se tycker jag. Även om jag hemskans gärna hade velat vara i Svinhaga och träna så kändes det bra i modershjärtat när jag stod där och ungen formade och ställde hit och dit. Dressyr, mamma mia. Shit, jag som knappt kommer upp i en sadel utan hjälp.

Idag fick Gaston nästan glädjefnatt, chuck-it och tennisbollar och liver leker. Han är synnerligen lättroad den grabben - ibland. Jag visste ju att kvällen skulle tillbringas vid en fotbollsplan men det var han lyckligt ovetande om när vi traskade iväg på vår promenix.

Det har varit fokus på bruks sedan FM:et men idag kände jag för att köra lite dirigering på vatten och så fick det bli. Jag satte Gaston så han hörde plask men inte såg... Han är ju inte född igår, utan snarare för tre år sen så han visste mycket väl vad jag pysslade med bakom granarna.

Jag hivade iväg tennisbollar rakt ut, till vänster och till höger in i vassen (de hamnade helt dolda). Han fick sedan ta dom rakt ut först. Sen skickade jag honom rakt ut, blåste stopp och dirigerade om till vänster och till slut rakt ut, blåste stopp, visade höger och han simmade ut till vassen och letade boll på närsökssignal. Jippi, idag var vi på samma planet, till och med i samma skog och vid samma göl. Häftigt. Det är en härlig känsla när Gaston lyssnar och faktiskt gör som jag visar och/eller säger. Snacka om att - plötsligt händer det. Tji hu! Ungefär som när framåtsändandet plötsligt bara fungerar. Där är vi INTE än men vi jobbar på det.

Kvällen slutade i ösregn i Habo vid en fotbollsplan. Jag är fruktansvärt partisk, jag vet men herrejösses vilken sabla hemmadomare. Vid ett tillfälle var TVÅ tjejer offside och gör dessutom mål och det ser inte fanskapet. Jag trodde jag skulle bryta ihop, rusa in på plan och snacka med den där svartvita saken men jag fick sansa mig. Men vad frustrerande när gubbskrutten bara "såg" grejer åt ena hållet men inte det andra. sånt gör mig galen. Det slutade med förlust. Gaston tyckte inte kvällen slutade speciellt kul men han fick i alla fall vara med. En härlig kväll i ösregn och dessutom förlust, vad gnäller han för??? Bortskämd jäkel är vad han är.

Jag gnäller tamme tusan inte men ni skulle hört henne på matchen, hon är pinsam//Gaston



Vi avslutade i alla fall kvällen med att hämta mat - fyra små rätter som vi tröståt. Mums!

Ha en härlig kväll! Imorgon väntar spår, städning av hus, fixning av grejer inför kvällens kräftskiva. Ska bli kul!

Hej hopp
tvärstopp

En riktig TRÅK-dag!

Vaknade trött och med en värkande skalle. Haft det körigt på jobbet. Varit på ett hyfsat irriterat humör. Kom hem, fått brev från Nässjö BK och jajamen vi är reserv nr 11. Hur stor är sannolikheten att man kommer med??? Martin kom också långt ner på reservlistan. En av tre i gänget kom med och det är bara att gratulera Tobias och hoppas det går kanon för dom (ja, jag menar det, även om jag är grymt avis).

Varför inte avsluta denna tråkiga dag med ett styrelsemöte? Jag tror jag gör det, istället för att vara ute i det fina vädret och kolla när Myran spelar med  killarnas 95-lag. Jag åker helt enkelt på styrelsemöte och sitter där och maler om samma saker som vi maler om varje gång. Tycker du jag är negativ och jobbig - det är jag! En riktigt negativ, tjurig, grinig, äckligt tråkig människa känner jag mig som just i detta nu.

Adjö!

Ångestspåren!

Knuffa tuffade igång kanon, gick fint i spåret men fick inte med sig sina pinnar som hon skulle. Raskt bestämde vi oss för att vi minsann var nöjda att hon spårade till skillnad mot helgen!

Gaston tog sitt upptag kanon, sög i spåret och plockade 4 pinnar plus slut. Missade alltså en pinne. När han tog sitt upptag så sa jag till Martin att påminn mig om detta om något negativt händer under spåret.... Vilket det givetvis gjorde.

Efter tredje pinnen så hinner jag säga till Martin - Kolla vad högt han fått upp huvudet, sen drog han ner huvudet, lade sig som en kanonkula i linan och drog jädrar i min låda iväg med mig efter med MYCKET låg nos. Långt bakom mig hörde jag Martin skrika - "där har jag inte gått". Jag fick stopp på kanonkulan och sen diskuterade vi lite om vad det är vi spårar när vi är i skogen och sen gick han som en klocka igen. Vildsvin? Vet ej, det är mycket vildsvin och mycket uppbökat där vi var. Hade det varit Matisse hade han aldrig i livet gått där men det berör inte Gaston ett smack. Frågan är om det var några väldigt färska spår eller vad tusan det var. Han har gjort så där en gång tidigare men inte med den jäkla farten. Usch! Jäkla hund!

Nu tuggar han ben och är så nöjd med sig själv medan jag sitter här och funderar på livet i största allmänhet. Lilla Skruttan försöker febrilt få lite kontakt under tiden. Hur smidigt är det att skriva med en tassande, jamande, fjäskande katt som håller på. Det går så där bra!

Men söt är hon, typ så här påträngande är hon...



Hej svejs!

Go och gla´, kexchokla´

Ja kära nån, idag var han på hugget Gaston. Vi har varit på klubben och tränat lydnad. Jag började som vanligt med en tung- och en metallapport. Full fart - inte alls konstigt eftersom han nästan gick på klorna ner till planen. Han var alldeles uppeldad redan på parkeringen. Jag blir så trött... Hade väl troligen svept förbi nån välluktande donna.

När vi kört lite så blev det plats. Han låg men jag trodde faktiskt inte en flattenos kunde växa under tiden man låg plats men Gastons kan. Den blev bara längre och längre men låg kvar, det gjorde han. Tur för honom det...

Efter platsen dök Helene upp och efter en stund även Martin. Inte nog med det utan ÄNTLIGEN fick jag träffa Ztimma in the real life. Hur söt som helst, blir helt sjuk... Jag - längtar??? WHAT?

Till träningen, vi körde fritt följ, jag kan väl säga att Gaston gick värsta ful-foten, såg inte klokt ut. Vi fick skäll av Helene eller rättare sagt jag fick mig en ramsa om hur fantastiskt trög jag är som fortfarande belönar på fel ställe FAST hon sagt till mig typ de sista tio träningarna. Det blev bättre efter hand... Vi kan i alla fall förflytta oss åt sidorna nu och det tycker vi är kul, jag och Gaston så det så.

Inkallning med sittande blev det idag men herre jösses vilken fart han hade. Vid första inkallningen insåg jag direkt att här kommer jag aldrig i livet få stopp i honom. PensionärsGaston som var med vid förra veckans träning var som bortblåst. Shit hann jag tänka när han kom som en kanonkula, dessutom i lätt nedförsbacke my god. Nå, gör om gör rätt men inte Gaston han gjorde om och gjorde fel. Satte sig istället för att ställa sig. Here we go again. Detta gick vi igenom för ett tag sen. Bara att börja traggla igen. Det är så smidigt att träna snabb inkallning OCH ställande. Suck.

Framåtsändandet börjar banne mig likna nåt. Där är vi på g.

Knuffa och Åsså skötte sina tassar väl idag. Åsså var till och med lite normal och busade till det lite på budföringen. Han är ju sånt jäkla präkto jämt annars. När Gaston gör små busigheter är det ingen som ser det roliga i det men att Åsså fick ett litet fnatt idag - då flinade vi bara. Högst orättvist enligt flanen.

Jag kände mig riktigt nöjd när vi gick av planen idag. Skönt. Imorgon ska Martin och jag tjuvträna spår. Helt spontant bestämde vi det ikväll. Båda har svår ångest över helgens spårande och detta måste nu rättas till. En sak bara, sa Martin, jag vill veta var spåret har gått. Så väl känner han mig.... Jag som knappt vet hur jag hittar ut till bilen vid garaget - HEMMA! Jag får väl göra någon form av ansträngning imorgon. Det går inte använda snitslar till Knuffa om man inte sätter dom högt. Där sket det sig för mig.

Nu måste jag sova, är helt slut efter första dagen på jobbet och en ansträngande träning på klubben.

Sov sött!

Nu är det bara några timmar kvar - sen är semestern slut på riktigt!

Urrk!


Men thats life. Tack vare planerna på Gunde upptäckte jag på min lönelapp att min arbetsgivare minsann tänkt blåsa mig på FEM semesterdagar. Jag fick ändra min semester nu i sommar och det har blivit någon miss så de har dragit en vecka för mycket. KANON-skönt att jag upptäckte det. Snullet det kunde blivit.

I april/maj så hoppas jag att han kommer - Gunde. Jösses, jag är ju inte klok hur tänker jag? Hur ska jag hinna? En hund räcker ju egentligen och vi har faktiskt två redan nu. Liten är hon men hon räknas definitivt. Grejen är att lilla Sanny alltmer tenderar att bo i stan. Hon gillar det livet säger hon. Det är  henne lite mer värdigt än att gå omkring på landet och lukta koskit. Jag fattar inte vad som hänt med henne, fisförnäm kan man ju kalla det.

Angående gårdagens spår så har jag redan brutit ihop och kommit igen genom att idag inte göra ett skapandes dugg. Bara haft det bra - gick en riktigt lång sväng med Nilla och småpudlarna, läst, päst, sovit, pratat i telefon, följt AG:s färd på rottis-SM (som gick åt pipan) och när "semestern-är-snart-slut-ångesten" slog till rensade jag till och med land - frivilligt. Då började Anders bli lite orolig ska jag säga. Så för att inte han skulle bryta ihop över mitt märkliga beteende gick jag in och satte mig och surfa på nätet.

Ha det bra alla - imorgon blir det träning på klubben - om jag överlever första dagen på jobbet. Märkligt att jag tror att jag glömt allting bara för jag haft semester. Kan man inte tolka det som att jag verkligen haft semester istället och fullständigt förträngt alltihop. Hm, det måste jag fundera på lite.

Kram på er!

Jaha, idag var det spår...

Typ så här kände jag mig efter spåret....

Missade TRE pinnar, orkar inte ens räkna hur många poäng det blir... Suck, även Knuffa var helt lost in the space idag, den enda som skötte sina tassar och sin nos var Malva. Ja, positivt sett så - en av tre kanske inte är så illa men det känns så där kul faktiskt. Givetvis kul att Tobias´ snillblixt med Malva fungerade kanon men för mig och Martin var det ingen höjdardag.

Har varit ute och tröstgått i eftermiddag och hittat mer kantareller - i ösregn...

Nu ska jag äta och dricka gott.

Grattis till gänget i JBK som tog hem Augustikannan idag - snyggt jobbat!

Hej svejs!

Sista semesterdagen

Idag har vi njutit av en helt underbar dag, flanen och jag. Vi började med en lång sväng i en annan skog. Sånt uppskattar Gaston, nya dofter och en hel jäkla skog som ska pissas in. Oj, oj, oj han kan inte ha många droppar kvar efter en sån sväng. Väl hemma gjorde jag en GI-lasagne. Blev skitgod, det var keso och grejer i istället för ostsås. Till och med Ia som hatar allt annorlunda åt och tyckte den var ok. Kul!

När vi slappat i soffan ett tag ringde Nilla och hoppsan bestämde vi oss för en liten sväng i skogen ihop. Så Gaston gick en timme i sällskap med 5 minipudlar. Han är ju barnsligt förtjust i allt smått men 5 minipudlar på en gång var bara kul lite i omgångar. Han försökte tappert få igång någon form av lek men det uppskattades inte... Till slut gav han upp.

När vi gick där och gick så gick även klockan och hej och hå så fick jag hetsa på lite för lika plötsligt som skogspromenaden kom till kom jag på att jag skulle träffa AG och Martin och träna lite lydnad  vilket vi bestämde igår. Tio minuter sen gled jag in vid fotbollsplanen.

Det var rackans vad varmt det hade blivit. Vi tränade full fart på inkallning - gick bra. Vi tränade fritt följ - nja inte riktigt ok. Vi tränade kryp - rätt ok.

Nu håller vi tummarna för Anngreth och Mogg som ska till Rottis SM i bevakning. Idag glänste han på lydnadsplanen den goe rottishanen. Häftigt när han på sitt explosiva sätt dundrar fram i tillvaron. Lycka till!

Martin och Knuffa - de behöver inte ens träna, jo förresten lite pyssel med fria följet var det enda vi kunde peta i. Hon går som en klocka den där terven.

Nu ska vi på säsongens första fotbollsmatch - måtte någon vara med oss så vi får med oss två glada tjejer hem ikväll.

Ha det bra!


Uppletande och så lite lydnad i regnet...

Uppletandeformen är ok. Jag gjorde en korridor och försökte valla så gott det gick. Hur jag än traskar på där i korridoren så blir det inte tillräckligt vallat. Gaston springer i mina spår, han försöker maskera detta men inget undgår en gammal veteran som levt ett liv med en annan flatte som gjorde detsamma. Jag hoppas att Gaston gör som Matisse på tävling då det är mer välvallat, där hade Matisse aldrig några såna fuffens för sig. Gaston plockade in fyra grejer utan tugg. Blev lite väl trött efter tycker jag. Känns så där... Är ju lite orolig efter alla rapporter om borrelia och erlichas. Usch och fy! Han skuttade dock vidare i tillvaron efter precis som vanligt. Äh, bara en känsla...

Ikväll har vi haft en liten träningsstund med Martin och Knuffa. Vi körde igenom lite av varje. Framförallt är jag glad över framåtsändandet och stegförflyttningarna som jag tvingade Martin att titta på. Tvingade och tvingade förresten, den grabben är guld att träna med. Alltid positiv och glad. Sån vill jag också vara. Jag fick se lille Ville idag också, så himla söt. Tänk att det snart är 18 år sen min äldsta låg så där oskyldigt och log. Ha, kom igen om 18 år då ska vi snacka barn.

Krypet gick till en början så där. Synd, i måndags glänste han ju enligt Helene. När vi hade tragglat på en stund så kom han i fas med sina armbågar och kröp riktigt prydligt. Fatta detta, det som Gaston har lättast för i krypet är vänstersvängar. Hur har jag lyckats med det då när jag saboterat låga armbågar??? Jag är ett geni - NOT!!!

Inkallningen - ingen fart alls. Det känns inte bra alls. Gaston brukar nämligen springa som en idiot och däremot inte stanna när jag tycker att han ska. Idag såg han ut som en gammal pensionär som försökte ge sig på att jogga. Nja, här får vi köra tempo ett tag - vilket garanterat resulterar i en inkallning i sjuhundratio utan stopp. Ja, ja man kan ju inte få allt här i världen.

Så här fort vill jag att Gasse ska springa som sötis-Knuffa (kolla framåtlutet)


Suck, ibland orkar jag inte med henne//Gaston

Imorgon är min sista semesterdag. Tur att jag gillar mitt jobb för det känns faktiskt lite motigt att börja. Det är så långt till nästa sommar eller kanske vår om det blir en Gunde. Jag kan säga så här, troligen blir det en, om jag inte dröjt för länge och hamnat längst ner i intresselistan. Har försökt få tag i uppfödar-Carina idag men hon var inte hemma. Typiskt, jag var laddad upp till tänderna när jag ringde och tänkte säga snabbt som ögat att skriv upp mig innan jag (läs Anders) ångrar sig, så var hon inte där. Jag gör ett nytt försök imorgon.

Imorgon ska jag göra INGENTING som är tråkigt. Ska bara göra roliga saker har jag tänkt. Typ gå med Gasse länge, länge i skogen, träna lite lydnad med AG och läsa nån av nylånade böckerna. Städat har jag gjort idag så det blir inget med det imorgon.

Hoppas ni har det bra, det har faktiskt jag - egentligen oförskämt bra.



Vilken film!

Igår bjöd Helene med mig på en förhandsvisning på filmen Ugly truth. Den började så där bra men sen kom den igång. Jag trodde jag skulle dö i biofåtöljen, tårarna sprutade så skrattade jag. Helt galet roligt emellanåt, en scen är helt hysteriskt rolig. Tänker inte skriva om vad i fall du vill gå och se den. Gör det!!! Jag vet ärligt talat inte när jag skrattade så tårarna rann senast, det var verkligen sjukt härligt att få göra det. Tack Helene för en busmysig kväll.

Idag skuttade jag INTE upp utan mer släpade mig ner för att inta frukost. Sen fick jag en snilleblixt och skulle ge mig ut och lägga spår till Gaston. Kära nån, vi har ju anmält oss till tävling och plötsligt känns den helgen väldigt nära, om vi nu kommer med.

Sagt och gjort ut med sju pinnar plus slut. Vi traskade 1,5 timme i skogen innan det var dags för påsläpp. Jaha, nån tia hade vi inte fått för det kan jag säga. Flurrigt och nonchalant skulle man kunna sammanfatta det med. Detta fortsatte genom hela spåret. Han var varm som tusan, vem var inte det! men herre gud, två pinnar borta. Förresten nu i tävlingstider så tänker inte min hjärna två pinnar borta utan snarare - helsicke 42 poäng borta och ett urtaskigt upptag. Jag kan ärligt säga så här, den lydnaden har inte vi som kan hämta upp den poängen. Det blir till att spåra i helgen igen.
Imorgon får det bli en koll av uppletandeformen.

Ursäkta en enkel kille från landet, men ALLA har väl rätt till en bad day? Eller?//Sur Gaston


Upps, vad det var känsligt då???/im

Till nåt annat - målandet av huset har liksom kommit bort, vet inte hur han tänker där målarmäster men när jag var på flattemästerskapet var han ute och åkte mc. Det kan man ju knappast säga något om men när ska resten av huset målas klart? Jag måste ju vinna väg för Gunde samtidigt som jag vill träna i helgen... hm detta blir inte smidigt att lösa.

Jösses, tittade just ut genom fönstret - det VRÄKER ner!!!

Hej på er!

Givande morgonpromenader...

Snacka om att alla årstider har sin charm. Jag älskar vår och höst. Sommaren är helt ok men alltså känslan när man lufsar runt i skogen, Gaston yr runt som ett lyckligt troll och då få se ett helt gäng med gula kantareller. Jag blir manisk. Jag kan inte sluta leta när jag väl har börjat. Ibland tänker jag så här, idag ska jag INTE plocka så råkar man liksom gå på några och så är det kört.

På två morgonsvängar är resultatet detta:


Det tråkiga är ju att rensa men jag får väl sitta där med mina tankar som susar runt i kontoret. Ju mer jag tänker desto mer säker är jag på att det blir en Gunde. Måste bara lägga upp en bra taktik med att få med Anders på banan...

Igår var Gaston och jag på JBK och tränade brukslydnad. Ett decimerat gäng bestående av Helene och ja, det var visst bara jag också. Jösses, atombomben Gaston var  verkligen på hugget igår (också).

Vi har tränat sidoförflyttningar och då speciellt åt vänster sedan förra lydnadsträningen då vi inte kom någonstans när vi skulle åt vänster. Igår gick det, hurra! Han gjorde faktiskt fria följet helt ok. Han ligger på gränsen för långt fram och nu kommer jag låta precis så som jag kan bli galen på när andra säger, men vi har verkligen inte lagt ner mycket krut på brukslydnaden förutom på framåtsändande, kryp och skall. Resten har varit JAKT-träning. Så får vi pyssla lite med fria följet kommer det nog blir  bra tror jag.
Han kröp jättefint, gick stegen utan problem (förutom när han stack in huvudet mellan två pinnar på vägen upp, lite jobbigt att gå då...), han hoppade låååångt ut på hoppet, han hämtade tung- och metallapport i helt godkänt tempo. Ja, det var väl det vi gjorde tror jag. Plats gjorde vi med förstås, det var den oerhörda mängden av tre hundar på platsen, Gaston, Åsså och lilla, söta Tizzla. Gaston ligger ju inte direkt platt fall om man säger så, han tycker det är aptråkigt och vindar för det vilda. Jag känner dock ingen oro över att han ska gå upp. Skulle han fundera på det borde han känna en viss oro tycker jag.

Åsså, han var helcool igår. Vi körde igenom lydnadsklass 1 med honom eftersom han och Helene helt så där plötsligt blev med i Augustikannelaget som tävlar på lördag. Det gick finemang, med lite finslipning på att ligg under gång betyder ligg kommer det gå finfint på lördag. Hans fria följ var kanon!

En bild från en helt annan dag och det är  framförgåendeträning ser jag.
Han är en himla go hund den där Åsså.
 

Nu håller jag tummarna för att vi kommer med på någon, helst flera och då inte samma dag, tävlingar i höst. Det var inte så rysligt många att välja på.

Lille gubben, här sitter han, lyckligt ovetande om mycket


Nu ska jag rensa svamp och tankar.

Hej svejs!

Vilken kul grej!

Var inne på en Kattis hemsida och fick tips om att man kan vinna en fotobok genom att skriva 100 ord om just fotobok i sin blogg och sedan skicka in en intresseanmälan till http://www.fujidirekt.se/blogga/

Vilken helkul grej att få göra sin egen fotobok! Att välja sina egna bilder och göra en hel bok av detta. Man kan välja på massor av olika alternativ hur man vill att fotoboken ska se ut. Den kan vara med många sidor eller få, den kan vara liggande eller stående. Du skriver vilka texter du vill ha till varje bild. Det finns en enkel användarmanual som man följer när man designar sin egen fotobok.  Du får enkelt hjälp med att välja bakgrund, layout eller effekter på dina bilder. Det känns som att vilken amatör som helst skulle kunna klara att använda manualen, till och med jag. Åh, det vore så himla kul att få göra ett år med Gaston.  Det är ungefär så länge jag har haft min blogg. Jag skulle ju kunna plocka bilder från bloggen och helt enkelt göra bloggen till en fotobok. Hur häftigt som helst!


Håll tummarna att det är jag som får vinna en sån... och du testa du med!

Tjingeling!


Det är sista veckan på semestern...

Ibland undrar jag hur min hjärna fungerar. I min snurrar hysteriska tankar om det ska bli en Gunde till våren eller inte. Mycket talar för men det finns mycket som talar emot... [10]

För-listan
1) Hur kul vore det inte???
2) Det skulle bara bli jakt med Gunde
3) Tror att Gaston skulle uppskatta sällskapet, han är ganska ensam hundmässigt sett, Sanny uppskattar INTE hans sällskap om jag säger så...
4) Att träna två hundar i jakt tar inte längre tid än en (till skillnad mot brukset där två hundar definitivt tar dubbel så lång tid som en...)
5) Är lagom i ålder mellan grabbarna.
6) Jag vill!!!

Emot-listan
1) Anders
2) Hur ska jag hinna?
3) Orkar familjen?
4) En flatte är smidigt att ha med överallt men två...
5) Tänk om det inte funkar med gulle-Gaston
6) Inte en chans att hinna med brukset med en till, det som är såååå himla kul!

Typ så flurrar det runt i hjärnan. Den vaknade med en sån megamigrän idag så jag trodde jag på fullt allvar skulle dö men icke, en zomig och livet återvände. Vi drog till skogen tidigt flanen och jag. Jag letade svamp och Gaston njöt av att få springa som en tok och sträcka ut sin långa kropp. I helgen har det ju mest varit koppelpromenader. Vi var nöjda med promenaden båda två. Ska bli gott med en kantarellmacka ikväll.

Nu ska jag flurra runt bland flattesidorna och kolla hur andra uppfattat FM-helgen!

Ha det gott!
 

Flattemästerskapet 2009

Mamma mia! Jag har haft så himla kul denna helgen om man bortser från vår insats i själva FM. Eller, ja vi skötte oss både bra och mindre bra, flanen och jag. 

Det började med att jag hittade till Frostavallen - jag var inte helt överens med GPS-tanten men ok, vi kom dit i alla fall. De första vi möter på parkeringen är det fantastiskt roliga gäng vi levt ihop med i helgen. Stort TACK till Karin, Sofie, Agneta, Mona och Helena. Vägen till stugan väljer jag att inte kommentera... Det ni inte vet har ni inte ont av så mycket kan jag säga. Jag har verkligen haft jättekul och vilka fantastiska diskussioner vi har haft, eller diskussioner jag vet inte vad det var, men vi hann med att avhandla en hel del. Vi hade fått tag i en stuga 2 mil från Frostavallen där vi fick ha med hundarna inne. Stugan var fin och vi knölade in oss så gott vi kunde med 7 hundar och 6 brudar. Med lite vilja så går allt. Flanen och jag bodde t ex i en liten hall, lite hårt underlag men vad tusan det som inte dödar, det härdar. Jag sov gott i alla fall, enligt vissa så till och med snarkade jag.

Upp tidigt som tusan på lördagmorgonen och iväg till Frostavallen. Det var så himla varmt så jag höll på att smälla av vilket jag inte var ensam om. Ni vet Gastons tunga - ni skulle sett den. Han var för övrigt kär till höger och vänster. Det är verkligen ingen ordning på den killens kärleksliv. Jag får ta tag i det här. Hur som helst, han skötte sig hyfsat tycker jag.

Vi kom in någonstans mitt på dagen och första station var en markering/dirigeringstation.



Innan hunden fick ta markeringen skulle dirigeringen in. Markeringen hamnade till vänster och dirigeringen var till höger.
 


Gaston for RAKT ut men for förbi innan jag blåste stopp. Sen fick jag blåsa ganska mycket innan han hittade den men han LYSSNADE på pipan och jag var tacksam för det. Markeringen hämtade han utan problem. Märkligt att han kom ihåg den. 13 poäng fick vi här. Snåljåp!

Nästa station var på vatten med vilt. Inte helt enkel... Inte för Gaston i alla fall. Att både Karins Menta och Monas Coxie fick 20 poäng här är fantastiskt bra tycker jag. Mona fick till och med höra excellent av domaren. Gud, jag hade dött av glädje men nu behövde jag inte göra det som sagt.

Hunden sitter bakom vassen och ser inte första markeringen som hamnar bakom vassen. Den andra hamnar på vänster sida av båten i massor av näckrosor. Näckrosor är fin men inte där...




Gaston är helt underbar, han valde att ånga ut genom vassen och sen såg jag inte vad han gjorde förrän han kom insimmandes med en and. Jösses, jag höll på att spricka av stolthelt, lille killen. Jag fokuserade, jag upplevde det som att Gaston fokuserade och så skickade jag iväg på den "lätta" andra-markeringen. Eller hur... Gaston simmar ut och börjar dra sig bakom vassen, jag blåser stopp och Gaston simmar vidare bland näckrosorna. Jag blåser stopp igen men icke sa Gaston, det här ska jag ordna själv. Det gick inte så bra kan jag säga... Jag fick till slut kalla in honom för han simmade runt där bakom vassen och jag såg inte ett skit. SURT, riktigt apsurt var det. Jag visste ju att det var slut efter station 3 när vi nollade här. Grrrr.

Sista stationen var en dubbelmarkering i bokskogen. Den gjorde Gaston jättefint och fick 17 poäng. Jag vet faktiskt inte vad han drog på.
Här ser ni inte mycket... Det gjorde inte vi heller


Rackans också men det var det FM:et. Resten av dagen minglade vi runt och tittade på massor av duktiga hundar.

Vi Duckstreamare försökte dra våra strå till stacken och den som drog längst var goa Karin med sin fina Menta. De kom till final och hamnade till slut på en femteplacering. Det var verkligen skitkul att få se dom i finalen.

Lördagkväll hade vi riktigt kul, fnittrade hysteriskt över allt. Dödströtta och sen lite vin uppe på det, ja ni kan ju räkna ut hur seriöst snack vi hade. Det var lite tungt att komma upp idag men med lite vilja och en äckligt morgonpigg Agneta så gick det med. Sofi, Karin och Helena stack tidigt som ögat då Sofi skulle köra Zimply i eliten. De var duktiga. Zimply har pga skada varit en koppelhund i flera månader och därmed fått vila sig i form. Jag tyckte de genomförde sina fyra stationer helt ok. Fjärde blev ju lite busig eftersom Zimply inte hittade dummiesen men snyggt jobbat ändå. Vi tittade på många elithundar och sen framåt eftermiddagen var det då äntligen dags. Finalerna. Vi var ju så klart mest nervösa för öppenklassfinalen med Karin och Menta. De fick en dubbelmarkering på linje med vilt.

Karin och Menta laddar


Wrooom så fräste hon förbi, det gick så fort så det blev suddigt


Snyggt jobbat Karin!

Även om det inte riktigt gick som jag hade önskat med Gaston så har vi haft himla kul. Vi har träffat så många härliga människor. Ni vet alla dom där man träffar typ på FM.

Vår favvotjej i alla kategorier - Vega gjorde det igen. Förra året vann de unghund och i år Öppen. Man blir ju alldeles stum. Jösses vilket team de är hon och Andreas. Superkul att se dom.

Stort tack till tjejerna i stugan - you make my weekend!

Tack alla för gulliga sms under vår Skånehelg. Det känns gött att ni är med oss.

Nu ska jag hoppa i säng - är helt slut. Hoppas det går bra för mina stugvänner som troligen fortfarande är kvar på vägarna. Usch det är långt till Hofors, ja till Örebro med. Känns säkrare att veta att Östersunds-Helena befinner sig på tåget.

Natti, natti!

Idag blev det utflykt

Idag har vi varit iväg på en heldag. Vi började med att äta wienersnitzel på Hästholmens värdshus. Den var så god. Vidare mot Anders mål med resan Bergs slussar. Alltså jag fattar inte hur detta kan vara så himla intressant. Jag tycker att ha man sett en sluss öppnas och stängas thats it. Men näe då, det ska tittas och kollas och analyseras. Gaston tyckte det hela var rätt intressant faktiskt. Märkliga ting hände inför hans ögon...

Först hände ingenting


Sen plötsligt kom det en båt


Det gnisslade och levde. Ett drama höll på att utspela sig för plötsligt


dök det upp en båt från andra hållet. Dessutom med en söt liten hund på


Mamma mia, hur skulle detta sluta


Jaha, det gick ju galant så klart. Alla var glada och nöjda. Vi fick till slut med oss Anders och drog till Cloetta chokladfabrik. Det var väl dagens miss. Det brukar vara jättemycket smaskigt att köpa till en billig penning men inte idag. Vi lyckades väl få med oss en kasse ändå men det var ju inte så det gladde en smålännings hjärta direkt.

Imorgon åker vi till Skåne. Det känns lite pirrigt. Gaston är så himla i gasen, jag misstänker starkt att Sanny är en stor orsak till detta. Hon är i höglöp. Hon är INTE hemma men jag tror minsann flanens långa nos vet ändå... Men vad tusan, går det så går det. Vi får försöka prata ihop oss lite innan det är vår tur och hoppas vi har turen med oss.

Håll tummarna för oss!

Hej svejs!


Idag - jakthund. Flexibel kille jag har

Susanne och jag tränade lite vid en av gölarna. Jag är så himla glad för att Gaston fattat det där med "ja" och "nej" på vatten. Han löste en dold vattendirigering jättefint idag. Sen var det då det där med dubbelmarkering... Första - inga problem, andra - problem.  Fick in det med stöd.

Vi gjorde även ett sök med vilt - det gick nästan bra. En skata var lite väl tilltufsad men jag väljer att förtränga detta. De andra kajorna, mås och änder var det i alla fall inget fel på. Med andra ord, ett bra sökarbete.

Olle var inte piggelin, fick ligga i bilen. Han hade varit och röntgat sina fina höfter och var groggy. Totte däremot var definitivt piggelin. Han jobbade på finfint. He´s back!

Tji hu, här kommer en galen flatte flängandes i en kurva... Söt han är med sin långa tunga.


Nu laddar vi batterierna till FM. Det ska bli riktigt kul att träffa Sofi och de andra igen. Bara vi hittar dit. Två "hitta-projekt" är det. Dels till själva FM-platsen och sen till stugan. Detta kan sluta hur som helst...

See you!

Idag fick han agera brukshund

Jäpp, det är evigheter sedan vi träffade vårt spårgäng så idag slog vi till med lite lydnadsträning vilket då ingår i lilla brukset. Oh my god! Gaston var väldigt pigg. Jag började med fritt följ, kivck, alert och pigg som en mört. Hej och hå så det kan gå. Det blir snabbt allting även snett sittande... Tala om när jag skulle göra sidoförflyttningar. Jag kunde ju för tusan inte gå åt vänster. Helt sjukt så fel det kan bli. Kul med goa träningskamrater som idag, AG, Helene, Martin och Tobias som hånskrattade (eller åtminstone flinade rått) när jag försökte förflytta mig åt vänster. Hur kan det bli så fel? Att gänget sedan står och flinar åt en underlättar ju inte precis.
Men jag tycker om dom ändå och i ärlighetens namn så är jag väl inte speciellt gullig jag heller när de andra strular till det. Det är ett härligt gäng och man kan lugnt säga att stämningen är rå men hjärtlig. Precis som det ska. Jag vet ju att de finns där i både mot- och medgång.

Vi gjorde inkallning med ställande och läggande. Eller rättare sagt tanken var STÄLLANDE. Gaston stoppade direkt när jag vrålade stanna men SATTE sig. Here we go again. Detta är typiskt när jag tränat mycket jakt och stoppsignaler där Gaston mer än gärna får sätta sig. Plötsligt betyder allt stanna sitt. Jag blir galen. Gör om, gör rätt. Detta är mitt nya ledord.

Framåtsändande - vi har tränat det och oj så fint han kunde galoppera fram till targeten, ta sin godis och sedan glatt galoppera vidare. Vaddå gå sakta? Gör om, gör rätt... efter tusen omtagningar så fick vi till det. Då var jag genomsvett.

Vad gjorde vi mer då? Det har jag förträngt.

Övriga skötte sig men det var fler än jag som hade problem med vänstersvängar och vänsterförflyttningar. Nu gäller det att fixa till detta till nästa träning annars blir det inte kul.
 
Fyra tävlingar är anmälda - kanske vi kommer med på någon - gulp. Det är kul men  lite läbbigt.

Gaston en helt annan dag - nämligen på Öland i solnedgång, drömmandes om någon liten läckerbit...


Här funderar han på att simma över till andra sidan - till  Kalmar


Men näe, hon är rätt ok ändå så han bestämde sig för att komma tillbaka


Han sov så sött i lilla husvagnen, här i husses bädd - ända till den surgubben kom och krävde sin sovplats för sig själv. Sniket...


Nu är det natta så natti, natti på er!


Tadam, tadam

Idag har vi bara tränat pyttelite på vatten i en av gölarna i skogen. Det gick så bra så. Vet inte vad som flugit i grabben men plötsligt är det liksom vi, även i vattenarbetet[88]

Annars har det inte hänt mycket i Lekarebo idag. Jag fick ju vackert erbjuda mig att klippa gräset när målar-Anders målade sur som en ättika. Jag nästan dog vad jobbig vår trädgård är. Är det inte uppför så är det träd - överallt. Herregud, trevligt med uppväxta trädgårdar men inte när man ska klippa gräs. Det går inte att ha en åkgräsklippare här för då skulle man slå ihjäl sig på trädgrenar eller åka nedför någon eländig backe. Jag försökte tänka på att kaloriförbränningen borde gå på högvarv. Sen fick jag låna Ia´s MP3 spelare vilket gjorde livet lite lättare. Härligt när tjejen och jag har samma musiksmak och det är INTE dansmusik...

Jag har just anmält mig till några spårtävlingar. Det dräller ju inte av dom precis. Hoppas vi kommer med på någon/några. Vore himla kul att få känna av var vi befinner oss i bruksets olika moment. Ligger lite lågt med anmälningar till jaktprov. Är fortfarande otroligt glad för igår men därifrån till att anmäla till jaktprov - nja...

Nu ska jag lägga mig på spikmattan och fundera på jaktprov eller inte...

Ha dé!

Vilken dag!

Först av allt vill jag skicka den största kramen som finns till duktiga Cissi med sin tepåse Lipton. De har idag fixat ett första pris i öppen klass i jakten och igår fixade de ett första pris i lydnadsklass 2. De är dessutom grymt duktiga i agility. Lipton är 2,5 år!!! När jag fick messet idag, på väg hem från Växjö i mitt egna lilla lyckorus, så fick jag ståpäls och tårarna kom. Kommer ihåg hur vi stod i vintras, Cissi och jag, som ufo och försökte träna våra linjetag, dirigeringar och markeringar så gott vi kunde. Vi gjorde ju uppenbarligen inte helt fel! Är verkligen i hjärtat jätteglad. Stora kramen till er båda!

Vi då, jo vi förstår ni har varit på vår livs första poängjakt. Mari med Emil tipsade mig och frågade om jag inte ville vara med när labradorklubben Småland ordnade poängjakt i Växjö. Ja, varför inte tänkte jag. Jag fick veta att man fick välja på dummies eller vilt och sedan vilken klass man ville starta i. Jag valde dummies och öppen klass. Ni vet min KBT-träning, så några fåglar var det inte att tänka på. Jag tänkte att idag var INTE den dagen när jag skulle återinföra viltet i våra liv. MEN så fel jag hade för de hade missat att jag ville ha dummies så det var bara varsågod och ta vilt punkt slut.

Jag hade nog kunnat lipa mig till dummies men så kände jag att det var ett skitbra tillfälle att testa det i jaktprovssituation. Vi körde nämligen som ett jaktprov med dubbelmarkering på land och vatten, diriering på land och vatten och ett ganska knixigt sök.

Kameran var med men jag glömde ta kort. Shit, pommesfrite så det kan bli. Jag gick upp kl 05.15 och satt i bilen kl 06.00. Landade kl 08.15 utan att kört fel. Fick då chocken att jag skulle köra med vilt, vi skulle dessutom starta sist. Just då kändes det bara bra att vi skulle starta sist. Att skjuta upp problemet kändes som ett bra alternativ faktiskt.  Vi kom in kl 15.00...

Vi började med en dubbelmarkering på linje. Vi stod på vägen och markeringarna hamnade ner bakom en vedhög. Gaston fick här 19/20. Kommentar: Markerar båda bra. Hämtar in utan problem. HURRA!!! Han har ju haft bekymmer med dubbel och så spikar han båda, lycklig som ett fån gick vi tll landdirigeringen.

Här var det raka spåret ut 40-50 meter (kanske lite överdrivet men det kändes så långt). Han gick spikrakt, stannade hej hopp tvärstopp när jag blåste och gick direkt ner med nosen på närsökssignal, tog kaninen och kom in. Här fick han 11/11. Kommentar: Mycket bra dirigering. Hämtar snabbt in. Här var jag så himla glad så jag nästan kolade av. Han hade hämtat två små jäkla kajor på dubbeln och en kanin utan några som helst bekymmer. Tadam, tadam.

Mot vattnet och där gick en dubbelmarkering. Han spikade båda och fick 18/20. Kommentar: Markerar båda bra. Hämtar in utan problem. Jag kan väl tillägga att det var rackans tur att jag är kort i rocken så jag hann ner innan han släppte fåglarna på backen (detta måste vi ta tag i, usch och fy).
Sen kom dagens happening, dagens förresten, veckans, sommarens, tamme tusan årets happening för mig. Jag skulle skicka honom på en vattendirigering som låg hyfsat nära där ena dubbelmarkeringen landat.
Upps, jag hade tittat på två förare innan mig hur de löste det så jag valde den varianten Thomas H gjorde. Den visade sig vara superduper! Jag skickade Gaston ut mitt emellan markeringarna. Gaston ville först dra åt vänster, jag lät honom gå rätt långt ut på vattnet innan jag blåste och dirigeringade om. Sen fungerade det med "ja" när han gick rätt och "nej" när han vände fel. Han lyssnade kanonfint. Jag trodde jag skulle smälla av. Jag kunde kysst hans tassar, kramat hela världen ja i alla fall dom som var där och hade jag kunnat hade jag tagit en liten raket och åkt iväg till mina jaktträningskompisar och kramat om dom för det är tack vare dom som vi fixade vattnet som vi gjorde idag. TACK ska ni ha!!! En kram även till Roger som skickade med himla bra tips just för dubbel plus vattendirigering när vi var i Hofors. Det funkade IGEN! Gaston fick 11/11. Kommentar: Bra vattendirigering. Går i anvisad riktning. JUBLANDE glad gick vi sedan till söket. Jag sa att vad som än händer på söket så ska jag minnas denna vattendirigering till dödens dag.

Söket - det var minst 25 grader varmt och solen sken som besatt (kul att se den förresten). Gaston gnetade på och plockade fåglar och kaniner. Vi hade tio minuter på oss och 8  vilt låg ute. De var olika mycket värda. Gaston fick in 7 och fick 60/75. Missade en 15 poängs kanin.  Kommentar: Effektivt sökarbete. Jobbar både nära och långt ut. Här nånstans började jag sväva upp bland molnen.

Det sista man fick poäng på var på "Framförande, vilthantering, stadga och fotgående". Kommentaren här var: Bra vilthantering (är jag BOTAD nu tror ni, detta är värt hur mycket som helst för mig, jag är så glad). De flesta vilten i handen (nja det är jag ju inte riktigt lika nöjd med) Bra stadga och fotgående (kul, kul).

Sammanlagda poäng blev 131/150 och vi vann hela alltihopa. Oavsett klass så var maxpoängen 150 så den som hade mest poäng vann helt enkelt. Fatta att det var vi!
Jag är så himla glad att jag inte stod på mig om dummies utan vågade vilt. Han klarar ju det! STORT TACK till Linda och Linda (och speciellt till Lood som tvingade mig att ta vilt). Vilken jättefin tävling ni fixat och vilket fint område. Typiskt mig att inte ta kort när jag har med mig kameran.
Ia har enligt mina konstiga anvisningar ritat hur det såg ut. Vad söt den blev. Men ni fattar va? De två kryssen är jag och flanen, först står vi på vägen, det gröna till vänster om vägen var buskigt och dant, man såg inte vattnet härifrån. Vi flyttade sedan till landdirigeringen. Det gröna till höger om vägen är en grön åker. Efter detta är det dubbeln på vatten och sedan dirigeringen till den röda dummiesen.


Har du orkat läsa hit? I så fall ha en alldeles underbar kväll, jag har det, susar nämligen runt bland molnen. Är lika glad som när min första labbe lyckades få ihop 158 poäng på sin första lydnadstävling. Alla tyckte synd om mig som missat ett första pris, själv var jag överlycklig att han inte stuckit.

Tack för alla gulliga grattis jag fått. Ni är bäst!
Hej hopp!

RSS 2.0