Offerkoftan smiter åt hårt och känns så tung, så tung...

Vid förra helgens tävling gick luften ur mig totalt. Ärligt talat  det känns som värsta Mount everest att ens tänka på någon plan för att Gaston ska fatta att ligg kvar är ligg KVAR! Fem år, han är FEM satans år. Näe, jag blir helt galen när jag tänker på det.
Jag kommer vara så skitnervös nästa tävling så det finns inte (egentligen en liten positiv tanke ATT skriva nästa tävling...). För som jag känner just i detta ögonblick så vill jag inte tävla mer med honom.

Snacka om martyr, tycker inte lite synd om mig själv. Jag känner hur hemsk jag är som en svart grå massa med en äcklig ullig våt offerkofta över axlarna.  Nu får jag tamme tusan skärpa till mig!!! Frågan är bara VAR hittar jag energin och träningsglädjen???

Gjorde ett tappert försök på förmiddagen och åkte ut i spårskogen. I väntan på spåren gjorde vi ett uppletande och det gjorde Gaston bra. Inget tugg! Men sen skulle vi spåra. Tack gode värld för att Gundes spår gick ok för vad Gaston höll på med vet jag inte. Upptaget var skit, när han väl kom igång i spåret så började han rätt ok men sen vet jag inte vad han höll på med... Varför, kände jag då, varför försöker jag ens (ser ni denna genomgående röda tråd i detta inlägg??? ynk, ynk och åter ynk).

Jag får sluta skriva.

Grattis Gaston - 5 år idag!


Still angry

Jäpp, apsur är jag. Vi hade planerat lydnadsträning men den blev av olika anledningar inställd. Lika bra det, jag är allmänt irriterad över både det ena och det andra. Hade inte blivit någon bra lydnadsträning eller så hade det de´... We never know.

Gaston och jag gick i alla fall en lång sväng i skogen som avslutades med att gå "här" förbi den löpande granntiken som gapar som besatt när man går förbi. Gaston pep och ville med hela sitt flanehjärta bara hälsa lite på henne. Jag satte onda ögat i honom sen gick vi.

Imorgon fyller han fem år - det är inte klokt, vad hände? Det känns som det var nyss vi hämtade honom.

Imorgon vaknar jag och är go och gla´! Orka vara så här himla sur länge. Usch, jobbigt är det.

Ha de´!

Idag var det kul i spårskogen!

Gunde han fick för första gången gå ett spår idag som någon annan än jag har lagt. Han nosade på så fint och brydde sig inte ett skit om att det var Mats som hade lagt det. Han gick ca 100 meter med en vinkel i. Kalaskul!

Jag var så modig idag så jag slog till med att introducera Gunde i uppletanderutans värld och två små skick fick vi till som vem som helst hade varit nöjd med alltså även jag. Duktig lillkille!

Gaston fick också ta sig en lova i uppletanderutan och kan ni tänka er att efter gårdagens diskussion om vad man gör man grejer man har i munnen och nu pratade vi inte om tuggben eller liknande utan om hans jobbgrejer typ goa fina mjuka bollar så kunde han idag leverera in ALLA fyra uppletandegrejerna utan en tillstymmelse till att tugga. Tänka sig. Han får bo kvar i den där boxen ett bra tag känner jag.

Träffade grannen idag som berättade att deras Jackrusseltik löper för fulla muggar. Underbart tänkte jag med min inslagna julklapp Gaston. Gissa VAR vi ska träna plats...

Vilken fin dag det har varit idag. Det tror jag alla tycker, alla utan min hjärna som naturligvis tyckte det var en perfekt dag för att ge mig MIGRÄN. Det är inte ofta jag måste ta två migräntabletter samma dag men idag var det en sån dag. Humöret är ju därefter... Ingen kul Jonsson här inte.

"Jag funderar allvarligt på om jag inte ska dra... hon är verkligen inte nån lattjolajbans att behöva umgås med. Borde finnas någon som uppskattar en sån kille som mig som tar lite egna initiativ då och då. Undrar bara var???"//Gaston den missförstådde



Leta på du gubben, du får nog bo kvar här insnörad och fin.

Ny vecka, nya möjligheter och kanske kan vi släppa efter på någon liten knut på snöret. Vi får se det...

På en skala ligger Gaston längst ner, faktiskt under längst ner till och med.

Tänk alla svordomar som finns - så arg blev jag idag. Spårtävling i Boxholm som börjar med plats. Gött, tänkte jag, så är den klar. Eller hur?!? Gaston, FEM år reste sig för första gången på platsen och gick fram till en schäferbrud och flirtade. Förbannade hund! Jag har haft kognitiv beteendeterapi i fem år för att komma över Matisse som gjorde samma sak när han var 4 år. Det terapiarbetet är nu bortkastat. Tack för det pucko-Gaston!



Den här veckan har verkligen varit allt annat än rolig men idag var det tamme tusan droppen. Jag är otroligt glad över alla goa medtävlare som sa jättesnälla saker (som jag just då inte var direkt mottaglig för men nu känns det gott att de var så snälla).

Tur man har sina vänner säger jag bara. Utan dom hade Gaston i denna dag varit en före detta brukshund men ALDRIG i livet. Ett satans cert till ska han ha om det så är det sista jag gör. Tyvärr Gaston så kommer ditt liv framöver inte bli vad du är van vid. Ni vet "think outside the box" he, he, he. Glöm det, Gaston kommer paketeras in, slås in i presentsnören och ska vara jäkligt glad om han någonsin kommer ur det paketet igen...  Träningen påbörjades redan innan vi åkte från Boxholm och den kommer den kärlekskranke helpuckot Gaston få leva med länge, länge... Så går det när man gör felval i livet, man får stå sitt kast.

Hoppas ni haft en bra dag!

Adjö!

JAg har tänkt på en sak...

Tänker på mitt föregående inlägg att "think out the box", det är nog det han gör Gaston. Bara det att jag inte fattat det... Nu har jag typ en natt på mig att få in han i boxen igen. Håll tummarna, imorgon bär det av till Boxholm (ordet box förföljer mig). Skiter sig spåret så är vi hemma illa kvickt och sen blir det inte en tävling förrän till hösten när vi pumpat in ny energi i åtminstone mig.

Ha en härlig kväll. Jag ska studera kartan var alla eventuella doppställen kan finnas i närheten av den klubben.

God bye!

Think outside the box!!! Me like!

Oj, så många dagar det har rusat iväg. Saker som hänt dessa dagar har till exempel varit att Gunde varit med på fotboll. Först var det 2x45 minuter sen blev det väl förlängning 2x15 minuter och jag höll på att bryta ihop. Hemma först kl 22.30 och visst. jag har haft semester idag men anledningen till den var begravning så den har varit så där kan jag säga och nån sovmorgon fick jag inte heller.
För att återgå till fotbollen så låg Gunde där på läktaren och glodde, sov, tuggade lite på håret på tjejen som satt framför oss, sov lite till och kollade lite på fotbollen. Killen är verkligen stencool.
Vi passade på att träna lite i alla pauser som blev och då var han på hugget och gjorde både det ena och det andra. Go kille, den där Gunde.
Den andre goe killen Gaston fick vara hemma. Han kan gott tråna lite efter sin matte tänkte jag. Det värsta är att om han får nys om att det var en fotbollsmatch han slapp så tror jag inte jag vann ett skit på det. Snarare tvärtom...

Igår hade vi team-dag på jobbet. Vi pratade bland annat om feed-back. Vi gick igenom nyttiga saker. Jag kom verkligen till insikt med en viktig grej på mitt jobb som jag lovat mig själv att ta tag i.
Som en bekräftelse på vad jag kom fram till så hade väl Ia, goa ungen, köpt värsta häftiga t-shirten. Texten är helt enkelt bäst.Visst är den underbar! Vill HAAAAA!!!

Kolla:


Exakt så borde jag och många med mig tänka då och då. Speciellt vissa borde verkligen släppa taget om gamla inrutade beteenden och släppa loss tankarna på lite nytt. Att släppa tryggheten och våga något nytt. Eller vad säger ni? Jag älskar tröjan och "think outside the box" borde väl vara att helt enkelt sno den?

Hej på er!



Nu är jag lite gladare igen

Ikväll var vi ute och la ett litet spår till Gunde och nu har verkligen killen fattat grejen. Han började spåra redan innan själva spåret började. Sen gick han som en liten dammsugare och sög in varenda liten molekyl som han skulle och vips var han framme vid kattmatsburken och lyckan var total. Tji hu! 

Plötsligt hände det! Igår tyckte Gunde bollen i snöre var absolut skitkul. Den har bara varit så där innan. Så ett tips i all enkelhet, ta din lätt uttråkade valp, åk på fotboll, stå och glo 45 minuter på fotboll och gå sen iväg i pausten och lattja lite med en boll i ett snöre. Den lätte gick Gunde på i alla fall.

Kom och tänka på att Mona sa till mig att jag måste poppa till mina belöningar lite. Tror jag lyckades med det igår. Så på tal om pop, se upp Erik Saade, nästa år kanske Gunde Jonsson slår till i melodifestivalen - INGENTING är omöjligt!!!




Gaston har jobbat idag och skött sig ok. Efter gårdagens djupdyk i bitterträsket har jag nu nästlat mig upp och kavlat upp skjortärmarna och tagit tag i ett och annat. Helene sa några väl valda (jobbigt kloka dessutom) ord som jag känner att jag tagit till mig. Nu Gaston Jonsson är det andra bullar som gäller i vardagen.
Gasse har ju haft värsta möjligheten att tänja på vissa gränser som vi förut haft glasklara. På jobbet måste man inte alls lyssna på vad hon den där bitchiga saken säger, det går så bra så att stjäla godis lite här och där från tanterna. De bara skrattar och det kvittar hur sur JAG än blir på Gaston, so what! Jag kan riktigt se hur han tar upp långfingret och viftar runt med det. Grr.

Ha de´!



Jag är deppig, ledsen och grymt besviken...

Ja, så känns det faktiskt efter tredje helgen i rads misslyckade spårtävlingar. Jag VET att det finns mycket jag kan vara glad över och jag VET att våra hundar inte är några robotar men idag föll jag ner i deppträsket så det stänker om det.

Framspår (kommentar även idag från en av domarna - lugnt och bra!) Det känns fantastiskt roligt, vi spårade bort oss  någonstans mellan 3:e och 4:e pinnen. Gaston skulle ha ut mig på en mosse och helst över en göl. Där någonstans bestämde jag mig att NEJ jag litar inte på min hund men det kanske jag skulle ha gjort. Den 7:e pinnen som vi inte fick med oss hem kanske låg där mitt i gölen.

Vi fick alltså 6 pinnar plus slut och hade yrat runt i spåret 31 minuter. Det har aldrig hänt innan. Vi har brutit ett spår under Gastons elitkarriär och annars legat runt 20 minuter. Jag fattar att han blev trött.

Uppletandet - helt ok. Gaston jogggade runt men gjorde det han skulle. Tuggade på ett föremål så betyg 9-9.

Sen kommer då lydnaden. Jag ger upp!!! Gaston var inte med mig alls. Vi var inte på samma plan eller ens samma planet kändes det som. På fria följet segade han runt som en jäklig seg kola, han som haft hyfsat på det de andra två tävlingarna. På inkallningen satte han sig istället för att stå (förra helgen la han sig så det är väl ett steg i rätt riktning i alla fall, näe, inte ens det var kul). Efter framåtsändandet var jag inte längre irriterad utan riktigt jäkla förb... Hur svårt kan det vara? Vi har tränat detta i ur och skur i flera år och i helsicke heller att han får ihop det på tävling. Jag blir helt vansinnig.

Krypet - 10-10. Ja, jag är glad för det MEN den enda gången i världshistorien vi får 10-10 så skiter sig resten av lydnaden.

Det var inte varmt, det var inte ens sol när vi var inne på planen. Domarna dömde bra, det var inget hysteriskt upplägg. Det enda som var skillnad mot förra helgen förutom att vi hade bättre väder idag var att Gaston spårade 10 minuter längre tid än vad han brukar. Grabben är i bra kondition så den gubben går inte. Jag vet verkligen inte vad JAG gör för fel men nåt är det ju. Jag var inte ens nervös idag.

Vi har kommit med på tävling nästa helg med men jag vet faktiskt inte om jag orkar en helg till. Gaston har ju  redan lagt av så han behöver jag ju inte ens fråga.

Usch och fy!

Adjö!

Så kan man också tillbringa en halv dag... helt i onödan dessutom!

Igår morse vaknade jag av en väldigt ond tumme eller rättare sagt det gjorde jäkligt  ont där typ båtbenet är placerat i handen. Efter ett samtal med syster Helene så var det bara att masa sig iväg till farbror doktorn. Jag kan säga så här, jag började på läkarhuset kl 07.20 och gick ut från akuten kl 13.30. Min alldeles egna diagnos att tumeländet var stukat var helt riktig. Jag höll på att smälla av när de trodde att båtbenet var paj, sex veckor i gips. Lägg av, inte en chans det hinner jag inte med sa jag. Tur jag hade rätt och vissa andra fel.

Igår hade vi kurs Helene och jag. Lite surt när bara 3 dyker upp. Både Helene och jag har liksom några mil att åka för att komma till klubben men hur som helst så fick de som dök upp se ett och annat. Även jag fick se mig själv och Gunde på film. Helene filmade när vi var hos Mona. Mona sa så många kloka saker så vi frågade kursdeltagarna om de vill se och höra. Det ville de och så gjorde vi. Lite halvjobbigt att vara den som är på filmen men det var kul att se Gunde. Söt pojk det där.

Vi hoppas på bättre uppslutning vid nästa tillfälle. Det är bara två kvar sen är den kursen slut. Det är svårt att planera när vi ena gången är 8 och nästa är 3. Men, men flexibilitet är väl något vi kan lägga till våra CV I suppose.

Nu ska jag dra mig ner mot soffan. Har sprungit och denna gången hålt mig på benen. Tummen är väldigt mycket bättre, svullnaden har lagt sig och det gör inte alls så ont som igår. Den är lite blå men det är rätt fint. Gunde och jag tränade förresten en liten  pluttsväng när vi väntade på Myran ikväll. Han tränade lite stå, kontakt, fotgående, läggande och hade dessutom fullt upp att skälla ut flaxande presenningar, konstiga gubbar, skällande hundar och annat smått och gott. Lille plutten, världen är bra stor och farlig just nu. Men han kämpar på och skäller ut allt och alla för säkerhets skull.

See you!

Så himla bra att vi har möjlighet att åka till Mona Kjerholm!

Redan på Matisse tid åkte Helene och jag till Mona Kjernholm för att komma vidare i vår träning. Jag har varit där med Gaston och fått massor av goda råd och tips. Nu var det lill-fisens tur.

Helene följde med och filmade för det vilda. Vi är båda experter på att glömma hälften av vad Mona säger så nu skulle allt som sades ur denna kloka kvinnas mun dokumenteras.

Vi började med fritt följ och jag tycker väl själv att vi är på gång men har liksom fastnat på nåt sätt. Med Monas goa tips så kunde vi plötsligt göra sidoförflyttningar, gå massor med steg framåt, göra vinklar och kära nån så bra det blev.

Det värsta jag vet är när Mona säger så här: är du nöjd med det här? Är det så här du vill att det ska se ut? Jag fylls av någon form av svart massa i hela hjärnan. All normal hjärnaktivitet lägger av och det blir totalt kolsvart. Plötsligt vet jag ingenting, kan ingenting och hur i helsicke jag vill att de ska se ut - ingen aning? Till slut klämde jag ur mig - jag vill att det ska se ut så vi får en tia... Jaha, fortsätter Mona  obevekligt - det ser helt ok ut men... Det är jobbigt det där att tänka själv. Hur det än var så fick jag i alla fall till slut en bild av både fria följet, vändningar, ingångar, läggande under marsch, ställande och lite av varje in i min hjärna. Den hade alltså inte helt brunnit upp, var bara lite vidbränd liksom.

Nu gäller det att träna på - ALLT! Vi ska tillbaka på semestern igen och då ska även Helene hänga med plus hennes lilla valp. Det ska börjas i tid - sa Mona. Jag får ju lite panik när jag inser att jag kanske skulle börjat med både det ena och det andra men när jag sansar mig lite så har jag faktiskt börjat med lite av varje. Fick dock tips på hur jag ska få Gunde att försöka testa lite mer. Jag har klickat in kontakt så himla mycket så det tar Gunde till i alla lägen och sen sitter han där och håller kontakt. Jättefint men lite dumt om det nu är något annat jag tänkt att träna.

Jag gillar verkligen Mona och hennes pedagogiska tänk. Sen har vi ruskigt kul när vi är där, skrattar hysteriskt åt knäppa grejer som jag både gjorde och INTE gjorde som jag borde ha gjort. Fattar du? Klickar hej vilt emellanåt och inte alls när jag egentligen borde ha gjort det.

Fasen vad ont jag har i min tumled. Ramlade när jag var ute och sprang innan. Fatta det, när jag skulle kravla mig mellan taggtrådarna så fastnade jag med foten och damp i backen och körde in min "inte-få-håll-sten" rätt in i tumbasen och nu gör det ont. Faktiskt riktigt jäkla ont när jag tänker efter. Vad dumt, höger hand med. Inte så listigt.

Glöm inte störningsträningen sa Mona. Vad menar hon, klart vi tränar med störning (eller är detta en slump?).


Hej svejs!

Vår lille skit fyller 6 månader

Helt galet. Hur fort går livet? Tyckte det var alldeles nyss vi hämtade hem vår Gunde. Hittills är han utan tvekan den absolut smidigaste valp som bott i detta hus. Det är nog därför jag tycker hans äckligt tidiga morgonrutiner är fruktansvärt jobbiga. Han hittar inte på så mycket annat. Gnager inte, biter inte sönder, jagar inte, sticker inte iväg fast det är klart lite lätt döv blir han när något i matväg råkar finna hans luktorgan. Är en riktigt kramgo liten valp och vi tycker ruskigt mycket om honom. Måtte vi få ha kvar honom länge, länge <3



Nu ska jag tagga för fotbollsmatch. Ia spelar med sitt Vista borta mot Hallby. Måste sjunga upp mig lite känner jag.

Hoppas er helg varit skön - varm har det ju varit i alla fall!

Tjing tjong - kolastång!

Igår var vi i Sommenbygden och tävlade

Jag är säker på att väldigt många svenskar igår var överlyckliga över det fantastiska vädret. Sol, nästan vindstilla och 18 grader varmt (åtminstone i Tranås). Den här svenskan var det INTE. Tur som en tok drog jag nummer ett så jag hoppades förtvivlat att värmen skulle hålla sig borta till framåt sena eftermiddagen så vi skulle hinna göra lydnaden innan men så blev det inte.

Gaston fick ett kanonspår, rena Djupedalsskogen var det. Han tog framspåret klockrent. En domare har till och med skrivit BRA! på kommentaren. Kan ni fatta detta? Han som förra veckan gjorde värsta bakspåret så jag trodde armen skulle åka av när han satte fart. När jag insåg att vi klarat framspår så kändes bara det som en seger. Gaston plockade sedan sina pinnar och vips var vi vid slutet. Tji hu!

Det var en ganska varm Gaston redan efter spåret så han fick hoppa i sjön. Han simmade runt och hämtade dummies bland änderna i sjön. Härligt sa flanen!

Sen var det dags för uppletandet som visade sig vara svårt igår. Det var ingen riktig vind och hundarna slet som tokar. Det var bara Knuffa som klarade alla 4 föremålen sen var det 3 som klarade 3 (där ingick min goe Gaston) resten hade 1 eller 2 föremål. Betyg på uppletandet var 7-8. Jag fattade aldrig var den där 7:an stod för men jag tyckte han sa något om att han tappade av i farten eller nåt sånt. Inte vet jag. Tydligen höll jag min glappande käft lagom tyst för det inga kommentarer om det (tänker på förra veckans nedrag med TRE enheter...).

Efter uppletandet var Gaston mycket varm och då fick jag verkligen tänka till om jag skulle våga doppa (dopa hi, hi) honom i sjön igen innan platsen eller inte. Jag chansade och for ner med dummies och flanen till sjön igen. Det här var ju riktigt trevligt sa Gaston och simmade omkring i tillvaron och piggnade till betydligt.

Jaha så var det då plats och stege. Fullt på platsen och 9 på stegen.

Lydnaden - nu ska jag skriva det som var positivt:
Fria följet
8-8,5. Det var ok men jag tyckte han var flurrig.
Metallen 9-9,5 IGEN! Hurra - vi som haft taskiga ingångar och dåligt gripande nu har han fixat detta två helger i rad.
Tung 8-8,5 Hurra här med!
Hopp - 10-10 Tror Gaston har glömt att man kan använda hindret till annat än att hoppa över det. Skönt!

Det tråkiga i lydnaden var:
Inkallningen
- nu la sig väl flanen istället för att ställa sig. En ny grej han hittade på. Han har ju haft perioder då han satt sig men lägga sig???? Solsting kanske?
Kryp - katastrof!!!Förra helgen 8,5-9 var lååååååångt borta. Reste sig och höll på. Det var riktigt jobbigt i värmen sa han. Precis som jag tyckte det var så jäkla svalt och skön. Skärpning mister!
Skall - lite surt när han tar hundra år på sig till första skallet. När han väl kommer igång så höll han faktiskt i riktigt bra för att vara han. Han sitter stilla och är rätt söt.
Framåtsändandet - kanonfina utskick (det blev jag verkligen jätteglad för) men saktagåendet - herre gud! Rakt och prydlig men vad tusan hjälper det när han går i ett tempo så en ettåring skulle kunna krypa om honom.

Mats var bussig och filmade oss. Det var tur det för det såg faktiskt bättre ut än vad det kändes. 

Ulrika tog lite kort på oss (TACK!) några av dom kommer här:

Jag ser lite ansträngd ut tycker jag men flanen verkar ju go och gla´!



Tror detta är starten från Gastons egna läggande på inkallningen!


Kolla vad kul! Full fart i framskicket. Jag blev superglad!


Här ser det ju för tusan riktigt bra ut! Undrar vad som hände sen???


Han hade lika fint framskick på andra hållet men här ser man hur avståndet liksom krympt ihop till att jag nästan var framme hos honom. Ja kära nån, detta måste åtgärdas. Helene kom och kollade så vi smed planer som jag aldrig trodde skulle komma i min hjärna när det gäller saktagående men nu jäklar ska bollen fram i detta moment. Det får bära eller brista!



Tji hu, här hoppar en flane!


Ulrika! Hoppkorten är så himla härliga - tack igen!


Så var denna tävling over and out - I love you man!


Vi skrapade ihop 561,25 poäng. Det är så surt att tappa certet på skitlydnad men as usual - det är bara att bryta ihop och träna vidare. Vi fick ett specialpris för dagens bästa special och det är ju alltid kul. Vi kom 5/15 vilket är totalt ointressant tycker jag för jag vill ha CERT!!! och hade skitit i om vi kommit sist bara vi knåpat ihop våra 585 poäng. Hur svårt kan det va´???

Martin och Knuffa våra goa träningskompisar hade strul på upptag och bakspår men alla pinnar. Dagens absolut bästa uppletande vilket också resulterade i 10-10 det är så himla kul! Deras lydnad var dock inte i den klass den brukar igår. Lilla fina Knuffa - jag önskar så att de får till det så vi får åka till Värnamo och heja på. Jag har ju redan tänkt ut vad det ska stå på banderollerna.

Nästa helg - på det igen!

Hej på er, idag ska jag göra som många andra gjorde igår - njuta av värmen!

Vissa dagar...

Vissa dagar borde jag inte kliva ur sängen. Jag fattar inte vad det är som gör att jag redan på morgonen är arg - på allt. Irriterad på att jag måste skrapa rutor, bära med mig miljoner saker jämt (det är vårdhundsgrejer, lunchlåda, väskan och f-n vet allt). Hela bilen ser ut som en minivariant av June-express.

Förmiddagen på jobbet - kunde varit bättre. Satt och retade upp mig på ett möte på jobbet. Jag blir galen på när folk bestämmer massor med saker utan att alla berörda är införstådda med vad som är bestämt. Sen förväntas man vara glad och nöjd över märkliga beslut och helst i sista änden försvara dom...

Dagen slutade definitivt inte bättre då Gaston och jag käckt knallar in på ett för oss nytt ställe och de hade glömt att vi skulle komma... No comments. Glömt... sitter en stor lapp med info när vi kommer, vilken tid och dag SAMT telefonnummer om det blir förhinder. Hyfsat respektlöst känner jag. Speciellt när jag har några stycken som mer än väl behöver att vi kommer två gånger per vecka men istället får max ett besök i veckan. Nu blev det rätt ok ändå för mina kolsvarta ögon talade för sig själva och plötsligt väcktes några ur eftermiddagsvilan och kom ut till oss. Så det blev några stycken som hade glädje av att Gaston var där.

Nu ska jag fortsätta vara grinig en stund till för jag städar och det finns definitivt roligare grejer att göra än det. Till exempel träna Gunde. Vi håller på med lite bakdelsträning och det är så himla kul när Gunde lyckas klura ut vad den där surhögen (alltså jag) vill att han ska göra. Nytorkad blodpudding gör ju inte saken sämre säger Gunde.

See you!

Tisdagsträning

Idag skulle jag vara lite listig tänkte jag. Jag tar helt enkelt med mig Gunde när jag ska hämta Myran efter träningen. Hennes träning ska sluta kl 20.30 vilket i praktiken betyder typ 21.00. Vet inte hur många gånger jag stått där på parkeringen och väntat för att träningen dragit ut på tiden. Vi har liksom en halvtimmes bilresa hem sen med men, men bättre att hon tränar fotboll än att hon haft något annat mindre trevligt fritidsintresse som typ gjort stan varenda kväll. Hur som helst. Gunde och jag for iväg för att hinna träna en liten stund i Stadsparken. Där finns många läbbiga djur som eventuellt tänkt att hoppa på just Gunde. Det trodde han i helgen när han spatserade runt. Han höll på att dö när hjortarna plötsligt gick mot honom. Till saken hör att vi har såna hjortar runt knutarna här hemma (de har rymt från ett hägn för några år sedan och är nu en ganska stor flock). Dom skiter Gunde fullständigt i men dom i Stadsparken - oh, my god! Trodde Gunde stod och dog men med raggen rest och modig som bara en liten plutt på nästan 6 månader kan vara så vågade han minsann gå förbi.

Vad skulle jag nu berätta om ikväll, jo när vi åkt ca 500 meter från hemmet messar Myran att hon redan var klar. Fattar ni? Där rök min träning men då lovade Myran att hon går in och handlar på ICA-Maxi så kunde jag träna en stund utanför på parkeringen. Sagt och gjort. Gunde tränade starter, sitt, ligg och stå kvar samt att leka med sin nya leksak som han faktiskt tycker är skitkul. En sån där fårskinnsgrej med snöre i. Den var kalaskul sa han och lekte loss på parkeringen. En nöjd matte med en trött valp och en glad Myran som fick köra hem. Det blev en riktigt bra kväll trots allt.

Tjingeling!

Idag fick jag minsann pluspoäng så jag nog kan äta harpluttar ett par månader till i alla fall - eller?


Måndagsträning/mentalträning

Igår var det svalt ute och vi åkte till klubben för lydnadsträning. Vi tränade framskick som gick snabbt och långt. Känns kanon. Allt funkade faktiskt ganska bra förutom att Gaston plötsligt lagt sig till med att hoppa över sista steget på stegen.

Jag såg ett ljus i tunneln på vår väg mot vårt sista cert. På lördag då jäklar...

Vid lunchen idag pratade mina goa jobbarkompisar om den härliga sommarvärmen som är på väg in i helgen. ALLA utan en blev jätteglada... 

Lördag 7 maj

Detaljerad tabell

02.00

 

S 3 (4) m/s

08.00

 

10°

S 3 (6) m/s

14.00

 

18°

S 4 (7) m/s

20.00

 

16°

S 3 (5) m/s



Fattar ni? Från 4 plusgrader som passar den svarte flanen perfekt till 18. Nu gäller det jädrar i min låda att hans matte tränar mentalt. Plus 18 är bara skönt och härligt. Det påverkar INTE min Gaston. Han är INTE värmepåverkad. Blir bara pigg och glad ju varmare det blir.

Nu ska jag lägga mig och mentalträna stenhårt. Good bye!

No cert today - för oss men Martin och Knuffa fick ytterligare ett!!!

Upp i ottan, gladast av alla var Gunde... Vi kom i tid till Falköping, drog startnummer 2 och fick börja i skogen. Tyvärr för Martin så drog han nr 14 och fick börja med lydnad. Ja, det kändes som tyvärr för dynamit-Knuffa behöver ett och annat i kroppen innan lydnaden så att hon klarar hålla ihop sig. Hon fick inga bra lydnadspoäng (för att vara henne) 249,5 tror jag det var men med fullt på spåret och 9-9 på uppletandet så fick de ytterligare ett cert på 593 poäng. Jag är impad!!!

Vi då, började dagen med bakspår. Jag spyr. Han går spikrakt ut, väljer att gå åt vänster, vänder och drar iväg med mig åt höger som en tok. Tillbaka till rutan! (fatta dessa ångestladdade ord, jag hatar dom, betyg 6,5 o 7). Vi kom iväg i alla fall. Efter typ 75 meter kom vi ut på ett kalhygge och Gaston jobbade som en tok. Det känns som hundra timmar men det kanske var si så där 4-5 minuter innan han nosade in oss i skogen. Det var hur långt som helst i till första pinnen så jag fattade att vi gått över en på kalhygget - NOT! Vi hade 7 pinnar med oss plus slut när vi kom i mål. Härligt Gaston!

Lydnaden - Gaston gjorde faktiskt en bra lydnad. Jag var helnöjd med allt utom med FRAMÅTSÄNDANDET där han gör ett alldeles för kort framskick och sedan går sakta så jag nästan gick ifatt honom. Inte bra, inte bra betyg 5-0. Det har man inte råd med när man har ett bakspår och heter Ing-Marie och Gaston.

Resten av betygen låg på 8,5 och uppåt. 9-9 på skallet var fantastiskt roligt. Kryp 8,5-9 känns också ruskigt bra.  Äh, jag är nöjd vi fick ihop 248,5 på lydnaden. Tänk en 8:a på framåtsändandet... usch, fy bort med såna tankar.

Uppletandet - 3 föremål. Gaston jobbade på bra men sökte inte av hela rutan. Vi fick 5-6,5 vilket jag tycker var jäkligt sniket. Jag pratar för mycket med Gaston sa dom. Öh, jag sa typ som jag alltid har gjort med både honom och Matisse men, ja enligt dom var det för mycket. Domaren dömer thats it. Tur det inte gällde ett cert för då hade jag garanterat brutit ihop.

Årets första tävling känns bra. Nu tar vi tag i framåtsändandet och på det igen nästa helg!

Tji hu!!!

Goe Gaston

RSS 2.0