Semester over and out...
Vi har haft en skitskön vecka i Sälen. Superhärliga backar och inte mycket folk. Perfekt! Vi har åkt ca 4 timmar per dag och sen har hundarna fått sitt ca 3 timmar om dagen. Inte konstigt att man slocknar som en julgris på sofflocket framåt kvällskvisten. Det var massor med snö där uppe till skillnad mot här.
Gunde i en snödriva
Gaston i samma snödriva
Själv hamnade jag bara i en snödriva på hela veckan och där var det snudd plant. Trött man blir, jag klarade både kolsvarta Hanget och Stjärnfallet och så när vi ska in och fika dimper jag som en dunderklump på plan mark. Tja, så kan det gå, synd att jag är lika vig som ett kylskåp när jag skulle ta mig upp med skidor och allt. Jo förresten, vi hamnade faktiskt i en snödriva vid ett tillfälle till. Det var lite läbbigt. Ni som känner till Tandådalen vet kanske vilken solliften är? Den T-liften tar man i alla fall för att komma till backen Stjärnfallet. När vi var på väg upp och det är ganska så brant så gick snöret till liften av. Det bara small till sen låg vi där både jag och Anders. Jisses, vi kunde fördärvat oss helt men helt otroligt nog så hamnade vi bara varsin driva. Tänk om vi hade haft folk efter oss i liften och drösat ner på dom. Hjälp, så det hade kunnat sluta.
Hundarna har haft det skönt med. Gunde har snudd på drivit mig till komplett vansinne genom att vara helt uppskruvad. Troligen var det väl löptikar eller hade varit. Helt jäkla crazy och jag orkar fanimej inte med honom. Faktum är att jag börjar bli orolig för hans lilla hjärta med när han ständigt går på denna höga stressnivå. Kan ju knappast gynna ett hjärta med extra hål i? Tankar på kastrering har cirkulerat i min hjärna innan och det är inte utan att jag verkligen får tänka till om detta. Egentligen har jag redan tänkt klart. Måste bara kolla med veterinären om jag tänker rätt.
Idag gick vi en sväng i "vår" skog och då hade delar av den helt enkelt försvunnit. Nån hade kapat träd för det vilda. Fasen, alla våra fina svampmarker bara försvinner en efter en.
Kolla här!
Vi hittade den skyldige...
Jäkla monstermaskin...
Nu ska jag övertyga mig själv om att jag haft en veckas semester och faktiskt kommer vakna pigg och alert imorgondag. Kasta mig upp ur sängen och med ett brett leende sätta på morgonkaffet och bläddra i tidningen och allt detta kl 05.30. Hur troligt är detta då?
See you!
Så var det Gundes tur eller otur
Grabben är magsjuk. Diarrépluttanfall plus spyattacker har varit ett faktum sedan i måndagsmorse. Himla också. Undrar om det är samma som Gaston hade i julas. Alltså man blir lite skraj när flatteflanen inte ens vill titta på sin matskål.
Canicur och ris/fisk är det som gäller nu. Han fullständigt vägrar filmjölk och faktiskt även ris. Han pillar upp fisken och sen får det vara nog. Ris - NEJ tack. Jag försöker övertyga honom om att flera miljoner miljarders kineser kan inte ha fel - jo, hävdar han med bestämdhet. Det går helt enkelt inte äta punkt slut. Nåja, lillfisen vi får väl se vem som står ut längst den här gången.
Synd om honom är det i alla fall. Han är så söt och kommer med sina grejer och lägger i knäet och tittar med sina fina bruna ögon - hörredu, nåt kan jag väl få göra i alla fall.
Han är så nöjd så bara han få göra nåt litet fjärrskifte eller så. Klart han fått - vem kan motstå dom bruna ögonen?
Eftersom vi inte kunnat träna ihop så har jag suttit här vid datorn och kollat gamla filmer. Hittade en från när Emma och jag var hos Ditte. Plötsligt händer det, ja ni vet. Där sitter jag och lyssnar på vad Ditte säger just om mitt fria följ som jag håller på att grunna ihjäl mig på. Tadam, nu har jag en plan och bara Gunde blir bra i sin mage så ska det testas. Inget nytt på något sätt, bara lite som jag hade förträngt långt ner i urhjärnan.
Håll tummarna nu att grabben får sova inatt (inklusive vi).
Tjing tjong - kolastång!
Men kära nån vad det blev kallt på en gång då!
Vi kom just in efter en promenix 1,5 h i snön. Det var superskönt uppe i skogen men när vi kom hemåt och ut på det öppna höll jag på att dö. Det blåste jädrar i min låda och med -7 grader så känns det i kinderna. Fatta hur de i USA klarade -30 med blåst. Klart de frös häcken av sig. Brrr.
Vi var och spårade idag på morgonen i värsta snöfallet. Alla hundarna spårade bra, det var Gunde som hade lite problem i en vinkel där han började ringa åt fel håll så klart. Han plockade pinnar och vindande in klädnypor, så jobbar han... Han får inte gå framåt om inte nosen är nere och idag var det väldigt svårt att få ner den. Till slut så vann hon striden, bitchen i familjen. När jag kom hem efter spårningen hamnade jag i soffan och där låg jag helt utslagen i 1,5 timme. Så jäkla skönt. Hörde på tv:n hur de slet med skidskyttet och jag somnade om så gott, så gott. Vi var på Grännarevyn igår och det blev lite sent innan jag var i säng så ja, det fick bli soffhäng helt enkelt.
Hur söt får man va? Gunde sötnöt! Ser ut som någon dragit värsta skämtet. 
Gasse i sin favvosäck. Det finns oändligt många olika varianter på HUR man kan ligga i den, ask him!
Jaha, så var det söndagkväll igen. Måste packa iordning lite till imorgon. Det ser ut som jag jobbar extra på någon flyttfirma när jag ger mig iväg på morgnarna. Just nu har jag två kassar i bilen som är Gastons vårdhundsgrejer plus att jag ska ha med mig grejer till lydnadsträning imorgonkväll. Sen har jag alltid spårgrejerna i en stor låda i baksätet med mig. Borde kanske ha en större bil... Husbil kanske?
My hon har det bra hon i värmen. Surfar och solar. Jag är lite avis faktiskt, på rätt mycket när jag tänker efter. Inte så att jag missunnar men det hade varit häftigt att uppleva det.
Hej hopp!
Känner mig faktiskt riktigt taggad för både det ena och det andra
Trodde nog allt jag skulle deppa ihop totalt när lilla My drog iväg men vet ni, facebook, blogg och mess gör ju så det känns som ungen bara är i Gränna och vänder. Helt galet men skönt. Nu gör de en fantastisk resa utefter östkusten och ska prova på typ allt. Häftigt!
Länk till deras blogg: http://iaustralien.devote.se/
Gundes träningsvecka har bestått i haka-ner-, fjärr- och håll-för-bövelen-kontaktträning. Haka ner funkar bra tycker jag.
Här ligger det tre juveler och ligger:
Jag testar och testar olika belöningar i fria följet för att kontakten ska bli bra. Det är tamme tusan inte lätt. Leksak tjoho, aktivitetsnivå för hög men å andra sidan en väldigt engagerad Gunde. Godis som är typ korv och liknande ger en mer lagom aktivitetsnivå men inte en så engagerad Gunde och till slut torra godisar som ger ok aktivitetsnivå men engagemanget från Gunde är också bara ok. Då kan man ju tycka att vad är problemet? Jo, det är för mig att läsa av Gunde var han befinner sig i lilla aktivsnivåloopen. Jag kan inte dra på med bollen när Gunde redan är i taket men samtidigt kanske torrgodiset är lite väl torrt för Gunde. Fattar ni? Vissa gånger lyckas jag och jag tänker att se där ja, nu har jag kommit på det till att nästa gång vi tränar landa med en fetsmäll på jorden igen och inse att nä, det hade jag inte. Nåja, vad är väl en bal på slottet - JAG SKA fixa detta. Grrr.
Gasse har dragit igång sitt vårdhundsjobb igen och han har tränat hårt under ledigheten... t ex hos lilla svärmor där han plötsligt på alldeles eget initiativ bestämde sig för att träna huvud på bord. En egen grej som han tyckte var en strålande ide. Det var bara han som tyckte det kan jag tillägga. (Jag kan verkligen förstå att de personer vi arbetar med faller som furor när han snudd på suger in kinderna och sedan med en tår i ögat stirrar på kakan som tänker försvinna in i deras munnar, suck).
Nähä, nu ska jag släpa mig ut och träna lite kontakt med Gunde. Sen får det nog bli ett uppletande under nästa skogspromenad. Vi ska på grännarevyn ikväll och då är det ingen nackdel om dogsen är trötta och nöjda med sin dag. Imorgon blir det spår och djupa diskussioner under fikat.
See you!
Nu snurrar det värre än vanligt...
Inte konstigt att Gunde är lite lätt förvirrad, jag är helt hemsk. Jag sitter just i skrivande stund och väntar på ett meddelande från vår Myra som ska ha landat i Australien enligt flygplatsens hemsida. Jag väntar och väntar. Tänk att den lilla Skruttan är så himla långt bort. Jag tycker redan det är så himla tomt hemma så jag nästan går sönder. Hur överlever folk som har barn som flyttar dit for ever. Den tanken är hysteriskt skrämmande så den tänker jag inte på.
Jag går genast över till hundträning. Gunde är som en galen kanonkula. Han piper och lever när vi möter hundar som att ALLA varelser som går på fyra ben är i höglöp. Riktigt asjobbig är han.
Vi har kollat av lydnadstrean och det var ju kul - not. Eller jo, ganska.
Fria följet där måste jag backa IGEN! Har tappat det där med ögonkontakt lite väl mycket.
Sättande under marsch och vittringen var klockrena - kul!
Fjärren helt ok, flyttade fram pyttelite på skiftet stå sitt.
Inkallningen tjuvade han på men för övrigt var den kalasfin.
Rutan, ja jösses, han rusade som en tok och tvärnitade för att kontrollera en mycket intressant vit platstejp som låg precis utanför och det var lögn att få in killen i rutan. Mer störningsträning måste det bli.
Metallen - nja. Ingång och störningsträning är ett måste.
Hopp/apport - blev det inget för vi hade inget hinder.
Plats - låg fint med hakan nere.
Lite bra ändå att kolla av man får sig ju ett uppvaknade på vissa detaljer som måste tränas ÄNNU MER! Så just nu är det fokus på fritt följ, haka ner och fjärr.
Näe, inget meddelande från Myran. Jag tar med mig mobben upp till sängen och ligger där och glor i taket till jag hör något.
Morsning korsning!
