GASTON OCH GUNDE

Tack alla ni som peppade på att jag skulle åka till Stävlö och Margit som hade oss som nattgäster. Vilken fantastisk dag vi har haft flanen och jag. Jösses.

Vi startade på station 3 en walk-up. Det var allt lite pirrigt att börja med det men det kändes bra när det var klart. Vi fick först gå ca 5-10 meter kopplade på varsin sida av domaren (vi var alltså två och två). Sen satte min parkompis ner sin hund, jag fick koppla loss och gå vidare med lös hund ca 10 meter. Där satte jag ner Gaston och fick en enkelmarkering, jag tyckte det gick jättebra.

Vi gick vidare till station 4 - dirigering/markeringstation. Gaston gick lös vid sidan ca 10-15 meter, där satte jag ner honom, gick ut och la en dummies till en dirigering, vände Gaston 45 grader och där fick vi en markering. Han tog markeringen jättefint och lämnade av kanon. Vi vände upp mot dirigeringen och den kom han lite långt bakom men vände snabbt upp, tog den och kom in.

Station 5 - enkelmarkering. Kändes helt enkelt jättebra.

Station 1 - dirigering. Kom lite bakom men jag blåste närsök och då fick han rätt på den och kom in.

Station 2 - vattenmarkering - den hade vi lite problem med. Vi stod lite högt upp, Gaston såg markeringen som hamnade på en ö. När han skulle ta sin lilla kropp och sticka dit fick han först ta sig ner till vattnet, simma över lite vatten, upp bland massa vass och sen letade han som en tok. Jag såg bara hur vassen vajade hit och dit, rätt som det var hörde jag ett plums och så var han i vattnet igen. Jag hade inte en chans och se om han hade dummiesen med sig in men när jag fick syn på honom var han utan. Jag blåste stoppsignal och den fantastiske Gaston stannade kanon. Jag gjorde ut-tecken och han tvärvände, simmade över igen och upp som en gazell rakt upp där markeringen hamnat, jag blåste närsök och vips så hade han den. Vi fick givetvis neddrag där men jag var superglad att han hittade den och att han lyssnade på mina signaler. Puss på nosen fick han!!!

Sammanlagd poäng blev 88. Jag var så himla glad och lycklig över att vi dels kom tvåa i deltävlingen men framförallt att min goe kille blev smålandsmästare så jag kommer inte ihåg en enda poäng på stationerna. Jag tittade men det är som bortblåst.

Tyvärr gick det inte alls för goa Margit och inte heller för Marie med Emil. Det förtar lite av glädjen men jag vet att de är glada för vår skull.

Jag tycker detta mästerskap varit skitkul, dels åka runt på olika platser och dels för att jag träffat så himla många gulliga, trevliga och duktiga människor. Lite extra mycket glad är jag att träffat en sån tjej som Fia med sin superduktiga Vega. Det var en liten pluttpoäng som skilde oss åt. Jag var tvärsäker på att de skulle ta hem titeln för lilla Vega är nåt alldeles speciellt. Nu hade vi turen på vår sida, Gaston och jag. Tji hu!!!

Tack för alla grattis sms jag fått på vägen hem. Det var verkligen kul när det plingade till i mobilen, piggnade till lite varje gång. Det var ju en jäkla bit att åka men kära nån, det var det värt!!!

Vilka jättefina priser vi fick Gaston och jag. Vi fick bl a ett funktionärspris på dirigeringsstationen vilket gjorde mig extra glad så klart. Tjejen som hjälpte till där tyckte att vi skött oss bäst av alla, det känns faktiskt jättebra. Gud, jag börjar bli odräglig känner jag.

Nu ska jag hoppa i duschen, ta ett glas vin och sen sakta pömsa ner mig i soffan.

Vilken jättekul kväll vi har haft Gaston och jag. Vi har tränat jakt med Elena och Olof. Markeringar på land och vatten. Sen gjorde vi dirigering på land. Vi fick lite att tänka på, Gaston och jag, alltså jag. Långa markeringar t ex. Gaston markerar snyggt och prydligt sen rusar han ut till ett visst avstånd och där fastnar han. Kan jag ha tränat på detta avstånd lite väl många gånger - yes. Skam den som ger sig, med god hjälp så fixade han det till slut. På vatten var det inga problem. Dirigeringarna gick både bra och inte så bra så sammanlagt helt ok.

Nu ska jag packa väskan för imorgon sticker vi till Nybro och pappa Molle. Sen är det upp tidigt på lördag för då är det dags. Tji hu, det ska bli jättekul. Lördagmorgon känner jag nog inte så, då undrar jag säkert varför i helsicke jag anmälde mig och varför jag inte ligger hemma i min egen säng och sover lääääänge. 

Ha det gott!

Först fick jag en smärre chock när jag öppnade bensinräkningen. Jag borde ju vara härdad vid det här laget men icke sa Nicke. Man skulle haft en oljeshejk som farfar eller nåt. När värsta chocken lagt sig tog jag jycksen och drog till skogs. Vi hade med oss dummies. Vi satte fart mot en av våra (våra och våra...) tre gölar och det blåste som bara den. Jag kastade markeringar och gjorde linjetag. Gaston har inga som helst tveksamheter att kasta sig i från kanten längre. Förra året var han övertygad om att han skulle dö dödens död om hans lilla kropp skulle hasa sig ner från en sån läbbig kant. Vi försökte oss på ett linjetag utefter vattnet med och det gick så där. Han vill ju så gärna springa samma väg som vi gått när jag skickar tillbaka men efter lite klur så gick det.

Sanny nöjde sig med att hämta sina fina små röda dummies på land. Hon var nere och sniffade lite på vattnet men näe, hon hade ingen lust idag.

Vi tränade lite kryp, fjärr och sitt under gång på vår väg genom skog och mark. Gissa vem som stod och väntade när vi kom fram till hagen med kvigor. Jag blir tokig, deras hage är hur stor som helst men det är liksom magiskt hur de ALLTID befinner sig just där jag och hundarna dyker fram. Vi smög utefter taggtråden och när de minst anade det gjorde vi ett jäkla racerlopp genom hagen och ut på andra sidan.

Snart hemma, phu we did it again, blåste kvigorna på en lattjo jakt  



Strax dax för fotboll- och knottmatch. Hoppas tjejerna vinner sin och vi i fancluben vår mot knotten...

Efter en "mycket-att-göra-på-jobbet-dag" så skyndade jag mig hem för att hämta upp Gaston. Anders hade varit bussig och gått 1,5 timme med hundarna så rastad var han.

Vi träffade Helene, Åsså och Stefan vid Mjölkafållan. Denna dag utan fontän. Vi stod och pratade lite innan vi kom igång med träningen. Rätt som det var när vi stod och pratade som bäst så fick vi syn på Gaston som sitter med fladdrande läppar och ögon. Långt, långt in i en löptikeluktbubbla var han. Hur söt som helst. När jag tog honom för att köra igång lydnaden så kom han ur bubblan och var superladdad. Häftigt! Han har ju haft en lååååååång period när han gärna är kvar i sin bubbla och inte har tid med såna saker som fritt följ till exempel. Det var en riktigt rolig träning vi fick till. Åsså som varit iväg några dagar i olika nya miljöer och egentligen borde varit helt off var också med på noterna. Härlig kväll det blev! Jag känner dock att jag snart måste bestämma mig för om jag ska lägga fokus på lydnadsklass 3 momenten eller högre klass momenten. Det är lite väl många nya moment för att fixa allihop till hösten, eller???

Imorgon slutar jag tidigt och då ska det bli träning med dummies. Helgen närmar sig med stormsteg och det ska bli så himla kul att åka iväg. Dels att träffa Margit och Gastons pappa och dels att köra ett workingtest igen. De gånger vi varit iväg på wt i vår har varit jätteroliga och jag har träffat massor av trevliga människor. Dessutom får man ju med sig bra träningstips, det är ju aldrig fel.

Undrar jag vad som rör sig därinne...



Ha det gott!

Anngreth och Mogg fixade SM-biljetten idag! Grattis med stort G och megamassor med lycka till i höst när själva SM i bevakning avgörs.



Blä, just nu vräker det ner. Innan under dagen har det liksom kommit mer i små attacker men nu jäklar har det satt i så det dånar.

Idag har jag lyckats att gå vilse - IGEN! Jag är fullständigt hopplös. När jag kom fram till hagen och skulle smyga igenom den så stod alla kvigor där och bara flinade. Gulp, dit in går vi inte sa jag till hundarna och bestämde mig hastigt och lustigt för att  gå en annan väg. Traskade käckt iväg med tron om att det här fixar jag. Vi går helt enkelt en liten omväg så vi kommer runt hagen. Eller hur? En och halv timme senare, genomsvett, vansinnig och dyngsur så kom jag tillbaka till utgångsläget. Det är alltså sant, man går i cirklar när man går vilse.

Under vår svettiga promenad bland tät granskog, öppna kalhyggen och konstiga stigar så passade jag på att träna lite linjetag och markeringar. Jag hade ju naturligtvis fått för mig att släpa med mig 4 dummies på en ring. Jag kunde ju åtminstone tagit en ryggsäck men nähädå, klart jag skulle krångla till det. Hur som helst till slut var vi hemma igen och efter en dusch och en stund framför braskaminen så kan jag nu glädja mig åt att det i alla fall inte vräkte ner regn under vår promenad.

Ha det bra alla!

Åh å och hej med farbror Frej. Gaston och hans matte har inte förtagit sig. I tisdagskväll var vi och tränade lydnad i Huskvarna city. Det var vi, Helene med Åsså och Martin med sin Knuffa. Vi hade planerat träning på nån av alla fotbollsplaner som finns i Huskvarna men då var de ju givetvis upptagna av - fotbollsfolk.
Efter viss tankeverksamhet föll valet på Mjölkafållan. Det är en liten grön plätt i Huskvarna med en fontän. Kanon - NOT! Eller jo, det blev ganska bra att träna framåtsändande rakt mot en fontän och damm. Bra dragning framåt kan man säga när man har en flatte. Det var diverse störningar i form av barn som lekte i lekparken, konstiga människor som gick rätt över "träningsplanen", fontäner, konstiga statyer och uppbyggda scener. Gaston fick en smärre chock när han upptäckte en konstig dam som stod och stirrade på honom men efter att ha kollat av denna mystiska dam så avgick träningen utan några större missar. Damen var en högst (o)normal staty...

Torsdag och midsommarafton var i hundögon och träningsmässigt under all kritik. Gaston fick bara vara en alldeles vanlig sällskapshund vilket han faktiskt skötte ypperligt. Han var ett störande moment under femkampen på midsommarafton när han upptäckte att en av grenarna var kast med TENNIS-boll i hink. HANS tennisbollar och han fick inte ta dom. Han försökte allehanda knep som att smyga sig fram, vänta ut  och rent av välta omkull hinken som strategiskt stod placerad utom hans räckhåll uppe på en fönsterbräda. Hans matte avgick med seger, inga bollar till Gaston!

Men han gjorde vad han kunde, välta omkullmetoden...



Här är det utmattningsmetoden...


Jag var alert och vaken som en hök, inte en boll åt Gaston. Livet är hårt emellanåt.

Idag har vi varit hos Anngreth och tränat spår. Martin och Knuffa, Tobias med sin Malva, AG med Mog och så vi då. Gaston fick två korta spår - två pinnar och slut. Martin och jag körde likadant, vi ville träna upptag. Gaston var verkligen i sitt esse. Tog framspår och markerade sina pinnar. Många pluspoäng fick han.

Vi gjorde bevakningsgrejer med Mog som ska på DM i detta imorgon. Vi håller tummar och tassar att det kommer gå strålande. Martin och Tobias var nog nöjda med sina jyckar de också. Det hade jag varit om jag haft Knuffa eller Malva i alla fall.

Nu får det bli koncentration på andra viktiga grejer - dummies!



Hej hopp från oss

Jag slutade tidigt idag. Stoppade ner lite uppletandegrejer och så gick vi iväg, hundarna och jag. Kära nån, plötsligt var det jättevarmt. Hur vi än går hemifrån oss så måste vi gå uppför. Det är ganska märkligt att det kan vara uppför hela tiden när jag är ute och går, men så känns det.

Vi var ute 2 timmar och så himla skönt det var. Vi fick till ett litet uppletande, en korridor bara men det är lite kul att han faktiskt verkar skilja på dummiessök och uppletande. Han håller sig hyfsat i vallat område.

Här sitter han med en av grejerna han  hittade, synd att den var tom...


Här kommer lilla Sanny med en annan lika dom plånbok


Här är vi på span i kohagen, spaningen går ut på att hinna genom hagen innan kvigorna hittar oss


Vi hinner, jalla, jalla!!!


Jag vill ha en ny kamera... Blir ju bara små  pluttar som knappt syns.

Ikväll blir det lydnad, det bidde ingen igår för då var det en fotbollsmatch med div 5 laget. Den gick åt pipsvängen och alla världens knott hade bestämt sig för att attackera oss stackars tappra som stod vid sidan av och hejade på. Rackans odjur.

Ha det bra!

Jag hade tusen gånger hellre varit i Hofors denna helgen men det är inte alltid allting går ihop sig. Vi har varit och firat studenter både fredag och lördag denna helg. Alltså fick det bli Gränna. Jag tror att utställning säkert kan vara roligt men jag föredrar definitivt skogen och appellplan.

Hur gick det nu då, vi fick följande kritik:

"2 år. Mask huv och uttryck. Lite bred i skallen. Nospartiet kunde vara bättre utfyllt under ögonen. Outv trekant. Korr bett och ögonfärg. Ngt kort hals, utm rygglinje, ngt lång i länden. Välansatt svans som bärs korr. Välvinklad bak. Skuldrorna önskas bättre tillbakalagda. Rör m bra avskjut men lös i fronten. Utm pälskv. Välpresent."

Lägg särskilt märke till sista ordet. Jösses, jag kanske ska ändra inriktning.

När man läser kritiken så undrar ju en sån som jag vad t ex "outv trekant", "bättre tillbakalagda skuldror" och "lös i fronten" innebär? Vi fick en tvåa och saken är biff. Ska jag någonsin ställa ut Gaston igen så ska jag t ex träna på att springa i en fyrkant med någon bakom som springer. Det borde jag ju ha fattat att han skulle tycka det var superintressant var det var för en filur som kutade bakom honom.
Jag har minsann tränat på att han ska stå och titta på godishanden men hade glömt den lilla detaljen att vi skulle springa men nån bakom. Det är som vanligt när jag väl kommit hem och tänker att "phu, nu är det gjort" så börjar det gro lite inne i huvudet att  kanske skulle jag prova en gång till i alla fall och då minsann träna på att springa och dessutom få honom att stå rätt med benen OCH vifta på svansen.

Nu är det andra bullar som gäller närmare bestämt lydnadsträning ikväll och sen jaktträning i veckan. Stävlö nästa!

Nu är jag tillbaka efter en kanonträning tillsammans med Martin, Anneli, Helene och Anna. Gaston gjorde jättefint saktagående och fina framskick (jag har dock ännu inte satt ihop det). Jättekul när det liksom flyter på. Han var verkligen på hugget denna kväll, inkallning med ställande och läggande gjorde han busbra. Det som inte var bra var krypet. Hm, lite väl laddad och då blir inte kryp bra. Så är det bara. Knuffa skötte sig strålande. Martin börjar få till ställanden med bakåttänk och det är härligt att se den lilla terven kämpa på. Annelis Kia busade till det med rutan. Bestämde sig för att det fanns bara en enda väg in i den och den vägen tyckte inte vi andra var lika bra. Suck sa Anneli, bara att börja nöta - igen! Heja på, ni kommer fixa det. Helene och Anna tränade ihop och jag vet inte riktigt hur det gick för dom. De såg glada ut så det gick troligen bra.

Innan lydnadsträningen gick vi en nostalgisväng på Huskvarna hundklubb. Vi tränade linjetag.  Vilken dag vi haft, först utställning, sen jakt- och lydnadsträning. Flatteflanar kan man ha till mycket. Nu ska vi mysa, Snyggve och jag.

Ha det bra alla!

Idag har vi gått en sväng på två timmar och haft med oss dummies. På ett ställe stannade vi och jag lade ut ett sök. Ett större till Gaston och ett lagom stort till Sanny. Det blev även ett dolt linjetag och Gaston var minsann på hugget denna dag och fixade alltihop helt ok. Sanny bus hittade minsann sina tre dummies och fick godkänt. Hon är rätt häftig när hon kämpar på i blåbärsriset. Gaston märker inte ens såna oväsentligheter men för liten fröken toy är det som små träd som i vägen. Vi traskade vidare och under promenaden blev det några längre linjetag på kända sträckor och sen varvade vi med saktagående i framåtsändandet. Här är det flexibelt tänkade och Gasse den förvirrade hänger med fint i svängarna mellan jakt- och bruksmomenten. 

Igår var vi på klubben och tränade lydnad tillsammans med Helene och Martin. Jag hade siktat in mig på att vara med på platsliggning med skott men glömde ju bort att det var bal på Stora hotellet vilket resulterade i bilkö... När jag svischade in på klubben 18.37 var platsen redan avklarad. Typiskt. Vi fick träna på annat. Det blev fritt följ, framåtsändandet, rutan, hopp och nån apport. Framåtsändandet är en bra aktivitet som man kan hålla på med länge och dessutom träna många små pluttdelar i det oändliga. Ett evighetsmoment helt enkelt. Det är grymt skönt att man inte är ensam om att träna detta för det tär en aning på ens träningskompisar när de ska stå i gruppen om, och om, och om igen. Samtidigt är det en himla skön känsla den gången när alla pluttdelar fungerar och man har ett framåtsändande. Om några år kanske så är vi där, flanen och jag.

Det var en himla kul träning i alla fall, kanonskönt väder, på gränsen svalt. Pigga, goa hundar och lika mysiga träningskompisar. Vad bra man kan ha det en vanlig sketen måndag.

Nu ska jag ladda inför fotbollen ikväll. En hel timme till det börjar och jag som redan gäspar.

En lång ledig helg och vips är det  söndagförmiddag. Vi har inte förtagit oss flanen och jag. Tränat mikroskopiskt lite och då lydnad. Vi hade tänkt spåra men det var alldeles för varmt och ingen av oss riktigt kände för det. Gaston fick hoppa i badet istället vilket var mycket uppskattat. Han fick hämta en och annan dummies. Lilla Sanny var inte sämre, hon simmar som en tok och hämtar dummies som värsta retriever. Ha-begäret är stort!

Igår var en enda stress-dag, vi var  på stan i desperat jakt på present till 40-årsfesten vi skulle på kvällen. Sen även det klassiska, inget att ha på mig. Jag kan säga att kl 13.00 var allt åtgärdat dock inte utan svett.

Festen var skitkul. Vi fick avvika runt 24-snåret eftersom Anders skulle upp och jobba. Jag fick ta Myran och köra till stallet kl 07.00 så nu kl 10.10 är morgonpromenad/träning avklarad. Lattjo promenad med allehanda upplevelser typ äcklig kopparorm (men det kunde varit värre - typ huggorm), rådjur, en fältbiolog som fotograferade växter, Gaston som rullade sig i göl-dy vilket resulterade i att hela han fick bada i gölen vilket säkert var hans mening hela tiden.

När vi började promenixen lade jag ut tre linjetag, två fick han se men det tredje var dolt. Dom tog vi på hemvägen och det gick jättebra. Kul, kul. Jag skulle behöva lite av Gastons energi för min är slut. Nu ska jag slappa innan det är dags för att hämta Myran och sedan åka till Tranås för fotbollsmatch. Efter matchen blir det spårskogen, ikväll SKA vi spåra oavsett värmeläget.

Hoppas alla har det bra där ute och nu blir det en tuff vecka att hålla tummarna för SM-deltagarna i lydnad. Ska bli jättespännande. Vi, jag och Gaston ska på egna äventyr nästa helg. Ända till Gränna för utställning the one and only I hope. Hejcon bacon!

Flanen, jag, Cissi och söte Lipton stack iväg i onsdagseftermiddag till Maire för en härlig kväll med jaktträning. Vi kom ganska exakt kl 17.00 och där träffade vi Marie och Emil, Thomas med Åskar, Happy med matte (glömt namnet...). Vilken kväll det blev. En av höjdpunkterna under kvällen var att se Marie med sin Emil. Här hade det hänt grejer sedan jag träffade dom sist. Emil kom och lämnade av så fint så jag nästan blev lite rörd. Vilket kanonjobb hon har gjort med sin kille. Ska bli kul att få följa dom framåt.

Vi började med att Maire lade ut två målområden på en åker. Ett med dummies och ett med tennisbollar. Vi skickade sedan linjetag åt de olika områdena och våra pojkar fixade det bra. Det var grymt varmt kan jag tillägga. Jag är ju helt hysteriskt fokuserad på avlämningar för tillfället men kunde lugnt andas ut. De var som de brukar, helt ok, phu!

När hundarna plockat in det de skulle gick vi till nästa ställe där vi skulle kasta markeringar. Hundarna fick ta sig ett dopp i dammen på vägen. Mycket uppskattat av vissa flaniga saker.

Alla hundar fick några markeringar var i skogsmiljö. Det var både på nära och lite längre avstånd. Gick bra och AVLÄMNINGARNA gick alldeles jättebra.

Vi traskade sedan vidare till nästa gärde där vi kastade, skojar bara, Maire kastade tennisbollar med sin kastgrej i högt gräs. Det var lite klurigt för några av hundarna men de fixade det. Gaston tyckte det var skitkul, han har ju dock lite svårt att förstå att det gäller samma sak med tennisboll som med dummies. Att jag ska ha dom. Tennisbollar är mer belöning och lattjo lajbans i Gastons ögon. Gaston fick även sin livs första dubbelmarkering och den gick inte alls. Vi grejade lite och hjälpte honom så han fixade det. Kan ju vara så att lilla matten får avancera lite i träningen kanske. Hm.

Sist så gjorde grabbarna en markering på jättelångt avstånd (jag är begåvad med mindre bra avståndsbedömning men det var väl en si så där 100 meter bort tror jag). Maire stod i skugga in bland träden, solen var så där retligt låg ni vet så det svider i ögonen och det var verkligen inte lätt att se var hon stod. Gaston och Lipton fixade det galant. Jättekul och på tal om kul. Det gamla ordspråket att tiden går fort när man har roligt stämde definitivt igår. När vi kollade klockan hade vi hållt på i tre timmar. Upps.

Innan hemfärden drack vi kaffe och vissa icke GI-fanatiker satte sig god tårta som Thomas bjöd på. Ståndaktigt stod jag emot och nallade bara en liten dekoration som var uppe på. En nyttig sådan...

Ett stort lycka till och jag håller även tummarna för att Cissi orkade upp till sin tenta idag och sedan för henne, Lipton och alla andra jag känner som ska starta på unghundsderbyt. Himmel och plätter vad spännande det är hur det ska gå.

Imorgon blir det spårskogen - tror jag... Hej svejs!

Jag utnämner mig härmed som världens absolut mest hopplösa människa. Vi har varit på workingtest idag i Vetlanda. Det är så himla roligt. Massor av trevliga och goa människor med lika goa hundar. Det var varmt som tusan, vilket knappats undgått någon antar jag.

Vi, jag och Cissi inklusive hundar, hade hoppats på någon station med vatten men icke. Gaston och jag började på station 1. En enkelmarkering. Gick jättefint, Gaston gick fot, markerade och hämtade dummiesen prydligt men när han kommer fram till mig som står där med ett fånigt leende på läpparna väljer han att traska förbi mig. Jag blev helt ställd, han brukar komma och sätta sig framför mig och lämna av. Domaren sa att "foten" och markeringen var kanon men avlämningen blir det avdrag på -5 poäng. Upps, retligt. Jag var lite konfunderad för så har inte Gaston gjort nån gång innan. När han var mindre ville han ju allt själv men jag inte säga att det var riktigt så han gjorde nu. Det var mer att hans långa näsa hittade någon molekyl som luktade väldigt mycket gott. Så han liksom mer drev iväg i sin luftvärld. Nåja, hem och träna tänkte jag.

Vi gick till station 2. Linjetag mot ett nedfällt träd där det låg två dummies.  Jaha, när jag riktar Gaston sitter han i sin bubbla och sticker inte iväg när jag säger ut. Sitter som fastnitad i backen. Jag stirrade på honom och kände men kära nån, ytterligare en konstig grej. Jag sa ut igen och han gick spikrakt ut, jag blåste närsökssignal och han kom hem med dummiesen och lämnade av något bättre än vid första stationen. Poäng 15.

Nästa station var en markeringsstation. En enkel markering som föll bakom stora stenar alternativt stenmursliknande. Gaston spikade men JAG tyckte avlämningen var som vid första stationen. Här fick vi inte veta poängen.

Nästa station - enkel markering. Gaston gjorde som vid stationen innan. Poäng 19 ? JAG tyckte INTE avlämningen var speciellt mycket bättre här.

Sista stationen var ett linjetag. Gaston rusar rakt ut till en nedfallen stock där jag min idiot blåser stoppsignal precis när Gaston böjer sig ned för att plocka upp dummiesen. Just denna gången bestämmer sig Gaston för att vara superlydig och stannar upp och tittar på mig. VARFÖR gör jag såna saker? Ärligt talat, här gjorde han en likadan avlämning och fick 19 poäng.

Alltså bara att konstatera att jag INTE har några problem med avlämningar vilket jag minsann gick omkring och sa till alla som frågade hur det hade gått. Hur pinsamt är detta när jag väl sedan får poäng på station 3 som visade sig vara 19 poäng också. Gaston har alltså genomfört ett jättebra WT och hans usla matte går omkring och snackar skit om hans avlämningar. MEN jag måste få tillägga (fördel med blogg, jag skriver precis vad jag vill hi, hi, hi) som sagt, JAG var inte nöjd med avlämningarna. Så det så! Vi fick ihop 87 poäng, helt makalöst kul. Min duktige kille, jag ska ALDRIG mer yttra mig om hans utförande.

Lille Lipton med busmysiga Cissi fick ihop 73 poäng på sin PREMIÄR. Jättesuperduktiga tycker jag!

Här kommer de när sista stationen är avklarad:


Tur att inte prisutdelningen bedöms:



Jag är verkligen jätteglad. Nu är den stora frågan ska jag åka till Stävlö eller inte? Det är ruskigt långt, många mil, dyra bensinräkningar har vi utan mina utflykter MEN kan jag låta bli? Tror inte det... Goa Margit, som har Gastons pappa, erbjöd mig att få sova hos henne så det inte blir så långt att åka på morgonen. Vore ju himla kul. Velpottan nummer ett. Tävlingsmänniskan som bor i mig har saken redan helt klar för sig - vi åker! Den andra mer sansade funderar fortfarande.

Hej hopp på er alla!