Sol och ledig fredagseftermiddag
Hur bra får man ha det? Vi stack till skogen med dummies och kom hem efter 2 timmar. Vi gick en riktig långsväng och stannade lite här och lite där för att träna linjetag. Vilket väder! Jag hade med mig kameran och tog kort till batteriet tog slut. Hur glad blir man på en skala när "någon" alltså ingen i vår familj... har ändrat inställningen på kameran så alla kort ser helt suddiga och luddiga ut. Jag blev rätt sur och det är jag än. Därför så har jag putsat köksfönster och bytt gardiner samt städar. Lika bra när jag ändå är på skitdåligt humör.
Själva träningen gick bra. När det gäller dummies finns inte "tennisbollsbegäret" alls. Skönt! Känner nästan att jag måste plocka upp lite vilt och prova på söndag hur vi ligger till där. Eller vill jag veta? Vi tränade fjärrskiften och lite kryp. Ska nog tvinga Martin att titta när Gaston kryper vid sidan imorgon för att se om det fungerar lika bra där. Imorgon är det spårskogen som gäller. Det blir säkert lite annat på eftermiddagen men inget planerat.
Ha en go fredagkväll, min börjar inte riktigt än. Bitchen far fram med dammtrasan och är allmänt otrevlig ett tag till.
Gaston grävde djupa hål idag, nästan så nosen försvann:
Så här fin blev nosen efter detta digra arbete:
Sen försvann han ner i ett gyttjebad hela han, nånstans bakom allt är han, den rackarn...
Här tog batterierna slut, han var inte svart efter detta...
Själva träningen gick bra. När det gäller dummies finns inte "tennisbollsbegäret" alls. Skönt! Känner nästan att jag måste plocka upp lite vilt och prova på söndag hur vi ligger till där. Eller vill jag veta? Vi tränade fjärrskiften och lite kryp. Ska nog tvinga Martin att titta när Gaston kryper vid sidan imorgon för att se om det fungerar lika bra där. Imorgon är det spårskogen som gäller. Det blir säkert lite annat på eftermiddagen men inget planerat.
Ha en go fredagkväll, min börjar inte riktigt än. Bitchen far fram med dammtrasan och är allmänt otrevlig ett tag till.
Gaston grävde djupa hål idag, nästan så nosen försvann:
Så här fin blev nosen efter detta digra arbete:
Sen försvann han ner i ett gyttjebad hela han, nånstans bakom allt är han, den rackarn...
Här tog batterierna slut, han var inte svart efter detta...
En skruvad dag
Det började redan på morgonen. Iväg på en ADL-bedömning (vet ni vad det är?). Hade med mig en student idag. Hon ska vara hos mig och en kollega i 5 veckor. Hur nyttigt som helst. Man får ju förklara varför och hur man tänker hela tiden, ruskigt bra att reflektera över varför man gör saker och ting. Fast jobbigt. Det har varit ganska rörigt på jobbet med möten och träffa vårdtagare så dagen gick jättesnabbt.
Så kom jag hem, Anders har varit ledig vilket betyder att hundarna varit ute i skogen sammanlagt 3 timmar. Gött!!! Jag tog min lindade fot, stavar, Gaston, visselpipan, midjeväskan fylld med tennisbollar och en liten planteringsspade och marscherade iväg.
Oj, så effektiv jag var. Avverkade 5 km i ett jädra tempo plus två närsöksövningar med Gaston. Vid första stället så grävde jag ner tennisbollarna och gjorde ett linjetag ut till området. Han var helt inne på vad vi skulle göra så det funkade fint. MEN tennisbollar är väldigt mycket hans... Gaston har ju en liten tendens att vilja ha saker och ting själv och idag var det tennisbollarnas tur. Han kommer med dom men det tar lite för lång tid innan hans hjärna kopplar ihop sig med benen och styr mot matte. Hm, nästa ställe jag stannade på så gjorde jag två närsöksområden. Ett åt ena hållet och ett åt andra. Vips, så tog lilla nyfikenheten över och han plockade boll vände tillbaka utan att tänka för att få springa åt andra hållet. Inte vet jag om det var därför men det låter bra i alla fall.
Då dök en annan liten träningsaktivitet upp, gå på "här"... Detta har Gaston inte haft bekymmer med tidigare men nu innebar plötsligt "här" att gå en halv hund framför matte. Ja, kära nån. Alltid är det något. Vi grejade lite med det så nu tror jag vi är överens igen. Vi petade in ett litet lydnadsmoment mitt i alltihop också, några fjärrskiften. Vi håller på med stå till ligg och sitt till ligg. Ja, ni som hållt på med detta vet ju. Att inte flytta framåt, att ha bakbenen stilla. Jag är glad att jag inte ska tävla lydnad förrän tidigast i höst. Hjälp, detta påminde mig plöstligt om att en lägre klass i brukset närmar sig med ljusets hastighet, om vi inte blir bortlottade. Vi har ett kryp som vi måste få till.
Nu lägger vi ner för idag, ha det bra!
Ytterligare ett kort taget av Ulrika på en jaktträning i Smörvik, ser varmt och gott ut.
Så kom jag hem, Anders har varit ledig vilket betyder att hundarna varit ute i skogen sammanlagt 3 timmar. Gött!!! Jag tog min lindade fot, stavar, Gaston, visselpipan, midjeväskan fylld med tennisbollar och en liten planteringsspade och marscherade iväg.
Oj, så effektiv jag var. Avverkade 5 km i ett jädra tempo plus två närsöksövningar med Gaston. Vid första stället så grävde jag ner tennisbollarna och gjorde ett linjetag ut till området. Han var helt inne på vad vi skulle göra så det funkade fint. MEN tennisbollar är väldigt mycket hans... Gaston har ju en liten tendens att vilja ha saker och ting själv och idag var det tennisbollarnas tur. Han kommer med dom men det tar lite för lång tid innan hans hjärna kopplar ihop sig med benen och styr mot matte. Hm, nästa ställe jag stannade på så gjorde jag två närsöksområden. Ett åt ena hållet och ett åt andra. Vips, så tog lilla nyfikenheten över och han plockade boll vände tillbaka utan att tänka för att få springa åt andra hållet. Inte vet jag om det var därför men det låter bra i alla fall.
Då dök en annan liten träningsaktivitet upp, gå på "här"... Detta har Gaston inte haft bekymmer med tidigare men nu innebar plötsligt "här" att gå en halv hund framför matte. Ja, kära nån. Alltid är det något. Vi grejade lite med det så nu tror jag vi är överens igen. Vi petade in ett litet lydnadsmoment mitt i alltihop också, några fjärrskiften. Vi håller på med stå till ligg och sitt till ligg. Ja, ni som hållt på med detta vet ju. Att inte flytta framåt, att ha bakbenen stilla. Jag är glad att jag inte ska tävla lydnad förrän tidigast i höst. Hjälp, detta påminde mig plöstligt om att en lägre klass i brukset närmar sig med ljusets hastighet, om vi inte blir bortlottade. Vi har ett kryp som vi måste få till.
Nu lägger vi ner för idag, ha det bra!
Ytterligare ett kort taget av Ulrika på en jaktträning i Smörvik, ser varmt och gott ut.
Nu längtar vi till våren och sommaren...
Här sitter Gaston på en klippa på Öland:
Här sitter han på en annan klippa i Marstrand:
Utanför fönstret blåser och regnar det. Suck!
Ses!
Först gick måndagen och sen gick tisdagen...
Å inte blev det mycket till hundträning inte. Igår var det årsmöte i facket. Eftersom jag sitter med i styrelsen var det bara att stega dit. Vi hade bjudit in en kollega till mig som är instruktör i salsa. Vi hade henne som lockbete för att det skulle bli jättekul att komma på årsmötet. Det var väl inte överdrivet många som nappade påd en iden men vi som var där hade kul i alla fall. Hon körde en introduktion i salsa med oss. Jäklar alltså, vi stegade fram och tillbaka, hit och dit och runt och hej och hå. Det var superkul. Jag har alltid annars sagt att magdans måste vara min grej. Ett hopp och så dansar min mage en kvart av sig själv. Plättlätt. Salsan var mer avancerad, inga hopp där inte. Efter detta igår så känner jag mig imponerad av dom som är med i lets dance. Hur får de ihop ben, armar och huvud i en ny dans som skall läras in på en vecka??? Inte min grej alls. Tacka vet jag hundträning. Nu blev det ingenting av den varan igår och bara pyttelite idag.
Jag har varit på strokeutbildningen idag igen och kom inte hem förrän vid 17-tiden. Då var hundarna ute med sin husse på långpromenad i skogen. När de kom hem var det kolsvart. Jag genomled en svår beslutsångest skulle jag gå ut med mina stavar och pannlampan ELLER krypa ner under filten i soffan.
Gaston ställer ju alltid upp, jag tänkte han kunde kanske tänka sig sofflocket men icke sa nicke. Det vara bara att spänna fast pannlampan, ta tag i stavarna och ge sig iväg. Gaston hängde glatt med. Att han precis kommit in efter 1,5 timme i skogen bekom inte honom ett smack.
Nu efter duschen känns det rätt bra faktiskt. Den pyttelilla träningen med Gaston bidde lite kryp och några fjärrskiften. Thats it. NU ska jag inta soffläge. Ha det bra alla!
Gaston varit på spanarrunda och hittat finfina grejer...
We back...
Envis som en åsna, jäpp! Så det blev till att ge sig ut i spårskogen idag också. Jag lade ett ca 400-500 meter spår med 7 pinnar 
plus slut. Det fick inte ligga så länge som igår, det låg väl till sig si så där 50 minuter.
He´s back, min vanlige spårkille var där igen. Nosade sig fram i tillvaron precis som han ska
. Det blåste rätt duktigt idag också men vi hade minimalt med störning jämfört med igår. Han missade en pinne men det kan jag leva med. Huvudsaken är att vi är ute på samma aktivitet Gaston och jag (inte som igår när jag spårade och han var ute och promenerade).
När vi ändå var i farten körde vi lite dummies också. Vi tränade linjetag och dirigering. Jag blir bara mer och mer imponerad av några bloggande hundkompisar som kan ta så himla fina kort när de tränar. Mina blir väl inte riktigt som jag tänkt mig. Jag fixar inte riktigt det där att ta kort och samtidigt hålla koll på vad Gaston pysslar med. Hur som helst jakträningen idag kändes finfint.
Jag hade lagt ut ett par stycken dummies vid de vita dinosaurieäggen och här kommer han farandes med en av dom:
Han var och hämtade ett par dummies på andra sidan stenmuren också:
plus slut. Det fick inte ligga så länge som igår, det låg väl till sig si så där 50 minuter. He´s back, min vanlige spårkille var där igen. Nosade sig fram i tillvaron precis som han ska
. Det blåste rätt duktigt idag också men vi hade minimalt med störning jämfört med igår. Han missade en pinne men det kan jag leva med. Huvudsaken är att vi är ute på samma aktivitet Gaston och jag (inte som igår när jag spårade och han var ute och promenerade).När vi ändå var i farten körde vi lite dummies också. Vi tränade linjetag och dirigering. Jag blir bara mer och mer imponerad av några bloggande hundkompisar som kan ta så himla fina kort när de tränar. Mina blir väl inte riktigt som jag tänkt mig. Jag fixar inte riktigt det där att ta kort och samtidigt hålla koll på vad Gaston pysslar med. Hur som helst jakträningen idag kändes finfint.
Jag hade lagt ut ett par stycken dummies vid de vita dinosaurieäggen och här kommer han farandes med en av dom:
Han var och hämtade ett par dummies på andra sidan stenmuren också:
Dummies igår och spår idag!
Igår när jag slutade jobbet åkte jag hem i raketfart för att ge mig ut med hundarna. Det vräkte ner och blåste järnet. Nu hade jag planerat att träna dirigeringar så då fick det bli så. Jag och Sanny var rörande överens om att detta jäkla väder inte var någon hit, Gaston märkte inte ens att det var taskigt väder. Hur som helst vi tränade klockan och den är ju ganska kul. Det är lite häftigt när man kan skicka höger, vänster och ut varvat hit och dit.
Nu är vi i stadiet att Gaston ser var jag lägger ut dummies så svårighetsgraden är väl inte den högsta. Men det kan vara svårt ibland att inte ta den som just han har siktat in sig på. Jag menar att när Gaston minsann är laddad på den till vänster då skickar jag till höger, ja ni vet. Det kan vara lite jobbigt för min flane men det gick bra i blåsvädret. Sanny såg mest sur ut (på alla sätt...) och ville att vi skulle gå så hon inte skulle frysa ihjäl.
Vi klarade oss från strömavbrott igår vilket är kors i taket. Vi brukar alltid bli av med strömmen när det blåser storm men igår klarade vi oss. Hipp hurra!
Idag var det stormöte i spårskogen. Vi var sju stycken som strålade samman och skulle lägga spår. Ulrika, Mats, Anngreth, Petra, Martin, Yvonne och jag. Jag kan säga så här att fyra ekipage klarade sina spår galant, tre gick mindre bra och Gaston och mitt var ett av dom. Jag blir så FRUSTRERAD. Det hade klafsat runt två hästar och en boxerhane i vårt spår och det vore ju himla skönt att kunna skylla på det när Mister Gaston flatteflane traskade runt i sin spårsele som han vore på vanlig skogspromenad. När han stannade och kissade höll jag på att bryta ihop totalt. Yvonne, en klok kvinna, tog helt enkelt tag i situationen. Hon tog helt enkelt denna frustrerade kvinna med hund av spåret och sen gick hon iväg och lade ut ett nytt spår.
När det legat till sig så fick Gaston ta det och det gick betydligt bättre än det första.
Tyvärr måste ju denna matte som han begåvats med ändå fundera på VARFÖR det gick åt pipan med det första.
Det som är lite halvjobbigt är att det var spår nummer två i rad som han seglar runt i. Jag har ingen bra förklaring alls. Nu har jag fått några goda råd från Yvonne som jag tänker följa. Här gäller det att få till lite spårglädje igen, både för hund och matte. I det andra spåret som Gaston gick så kände jag i alla fall igen min hund igen så det finns hopp.
Vi gjorde uppletande också och där fungerade både nos, hjärna och ben alldeles jättebra - samtidigt. Gaston susade runt i uppletandekorridoren och plockade föremål. Ulrika tog lite kort som kommer här nedan.
Vi fikade med, som tur var finns det rutinerat folk som hade med sig FIKABRÖD vilket vi andra lät oss väl smaka av. Nästa gång ska jag också komma ihåg... Tack alla för en mysig stund i skogen.
Imorgon blir det spår igen, någon förvånad???
Ha det bra ni som orkat läsa.
Finns det några suddar i skogen?
Jajamen, det tror jag sa flanen.
Goe, goe Gaston
Nu är vi i stadiet att Gaston ser var jag lägger ut dummies så svårighetsgraden är väl inte den högsta. Men det kan vara svårt ibland att inte ta den som just han har siktat in sig på. Jag menar att när Gaston minsann är laddad på den till vänster då skickar jag till höger, ja ni vet. Det kan vara lite jobbigt för min flane men det gick bra i blåsvädret. Sanny såg mest sur ut (på alla sätt...) och ville att vi skulle gå så hon inte skulle frysa ihjäl.
Vi klarade oss från strömavbrott igår vilket är kors i taket. Vi brukar alltid bli av med strömmen när det blåser storm men igår klarade vi oss. Hipp hurra!
Idag var det stormöte i spårskogen. Vi var sju stycken som strålade samman och skulle lägga spår. Ulrika, Mats, Anngreth, Petra, Martin, Yvonne och jag. Jag kan säga så här att fyra ekipage klarade sina spår galant, tre gick mindre bra och Gaston och mitt var ett av dom. Jag blir så FRUSTRERAD. Det hade klafsat runt två hästar och en boxerhane i vårt spår och det vore ju himla skönt att kunna skylla på det när Mister Gaston flatteflane traskade runt i sin spårsele som han vore på vanlig skogspromenad. När han stannade och kissade höll jag på att bryta ihop totalt. Yvonne, en klok kvinna, tog helt enkelt tag i situationen. Hon tog helt enkelt denna frustrerade kvinna med hund av spåret och sen gick hon iväg och lade ut ett nytt spår.
När det legat till sig så fick Gaston ta det och det gick betydligt bättre än det första.
Tyvärr måste ju denna matte som han begåvats med ändå fundera på VARFÖR det gick åt pipan med det första.
Det som är lite halvjobbigt är att det var spår nummer två i rad som han seglar runt i. Jag har ingen bra förklaring alls. Nu har jag fått några goda råd från Yvonne som jag tänker följa. Här gäller det att få till lite spårglädje igen, både för hund och matte. I det andra spåret som Gaston gick så kände jag i alla fall igen min hund igen så det finns hopp.
Vi gjorde uppletande också och där fungerade både nos, hjärna och ben alldeles jättebra - samtidigt. Gaston susade runt i uppletandekorridoren och plockade föremål. Ulrika tog lite kort som kommer här nedan.
Vi fikade med, som tur var finns det rutinerat folk som hade med sig FIKABRÖD vilket vi andra lät oss väl smaka av. Nästa gång ska jag också komma ihåg... Tack alla för en mysig stund i skogen.
Imorgon blir det spår igen, någon förvånad???
Ha det bra ni som orkat läsa.
Finns det några suddar i skogen?
Jajamen, det tror jag sa flanen.
Goe, goe Gaston
Inte så mycket till träning
Jag har nu avverkat två långa dagar på jobbet i rad. Anders jobbar kväll denna veckan så hundarna får långa härliga promenader i skogen med sin husse medan matten sliter i sin anletes svett. Igår var jag på en strokeutbildning som var superintressant. Det är som med hundar, ju mer man lär sig desto mer förstår man hur mycket man har kvar att lära...
Igår blev det ingen träning alls, vi gick 5 km stavgång i pannlampans sken, sen bidde det bara mys resten av kvällen.
Idag kom jag hemstormandes vid 16.30 och susade ut i skogen med hundarna. Tänkte passa på medan det var ljust. Vi hann med lite närsöksträning, kryp och fjärr.
Kvällen har jag tillbringat på ett styrelsemöte i tjejernas klubblag IK Vista. Jag är invald i fotbollssektionens styrelse. Upps! Det är hopplöst med en glappande käft. Jag vet inte riktigt hur det gick till men plötsligt hörde jag mig själv svara ja när jag blev tillfrågad om jag kunde tänka mig sitta med som representant för damlaget i styrelsen. Innan våra tjejer började med fotboll så var mitt intresse typ VM-matcher. Nu tycker jag det är bland det roligaste som finns att stå vid sidan av när tjejerna spelar. Verkligen skitkul. Det är synd bara att de flesta matcher går på helgerna, det är i svår konkurrens med mina hundaktiviteter. Tur deras far gillar att kolla på fotbollen också, annars hade det varit tjurigt att få ihop det.
Tråkigt, jag har så tråkigt.....
Mmmm... rätt surt är det.
Igår blev det ingen träning alls, vi gick 5 km stavgång i pannlampans sken, sen bidde det bara mys resten av kvällen.
Idag kom jag hemstormandes vid 16.30 och susade ut i skogen med hundarna. Tänkte passa på medan det var ljust. Vi hann med lite närsöksträning, kryp och fjärr.
Kvällen har jag tillbringat på ett styrelsemöte i tjejernas klubblag IK Vista. Jag är invald i fotbollssektionens styrelse. Upps! Det är hopplöst med en glappande käft. Jag vet inte riktigt hur det gick till men plötsligt hörde jag mig själv svara ja när jag blev tillfrågad om jag kunde tänka mig sitta med som representant för damlaget i styrelsen. Innan våra tjejer började med fotboll så var mitt intresse typ VM-matcher. Nu tycker jag det är bland det roligaste som finns att stå vid sidan av när tjejerna spelar. Verkligen skitkul. Det är synd bara att de flesta matcher går på helgerna, det är i svår konkurrens med mina hundaktiviteter. Tur deras far gillar att kolla på fotbollen också, annars hade det varit tjurigt att få ihop det.
Tråkigt, jag har så tråkigt.....
Mmmm... rätt surt är det.
Det bidde lydnadsträning idag igen
Anngreth, Mog, Gaston och jag strålade samman i Huskvarna idag för ett lydnadspass. Anders jobbar kväll och tjejerna skulle på fotbollsträning så jag fick köra. Där de är och tränar finns det en fin gräsplan som vi smygtränar på, där får man säkert inte vara men det låtsas vi inte om.
Idag var det två heltaggade grabbar. Gastons nos var helt fylld, att han överhuvudtaget lyckas ta in någon form av information från mig är helt ofattbart. Han vindade hysteriskt... Men med lite trixande hit och dit så fick vi i alla fall till framförgåendet riktigt bra. Sen skulle vi då träna linförighet, suck. För långt fram, för lång ut, för långt åt alla håll. Ni skulle se honom när han går och försöker med hela sin kropp att gå fot med bibehållen kontakt och samtidigt försöka vinda in "en underbar lukt" som sveper förbi hans lilla nos gång, på gång. Tålamod är en dygd!
Vi provade med inkallning med ställande OCH läggande idag. Gaston blev helt ställd (bokstavligt talat - han ställde sig snyggt på mitt liggkommando med). Jag har alltså inte testat detta innan, ville bara kolla vad han gjorde om jag drog i med ett ligg. Vi testade igen så han fick lyckas med ett läggande men han såg allt lite konfunderad ut min gode Gaston.
Kryp vid sidan klarade han av jättefint idag. Det är lite konstigt, tycker jag, att när han är så himla splittrad så klarar han av att krypa. Det hade jag annars förstått om han inte hade fått ihop. Däremot linförighet som jag tycker vi har tragglat länge och väl där krockar de små så det dundrar om det och han får inte ihop det alls.
Mog körde vi fyra hela moment med innan han fick belöning idag och det gick riktigt bra. Pigg och alert. Lite väl pigg och alert på inkallningen där han tyckte att han fick stå lite väl länge innan han fick sin belöning. Han stack tillbaka till dit han trodde belöningen låg men tji fick han. Efter att ha gjort om det blev det kanon. Mog var riktigt på hugget, kul!!! Han gjorde lydnadsklass 2 rutan som han aldrig gjort något annat i hela sitt liv, apporterade super och kröp jättefint. Han är helkul att se på krypet, ser ut som en vessla men är låg och fin. Fattar inte hur den rottiskroppen kan få till det så. Ska försöka ta kort på detta så ni får se.
Jaha, nu blev det kö till datorn så den curlande mamman får vackert ge sig. Ha det bra alla!
Fatta att det går in mycket information i denna nosen...
Idag var det två heltaggade grabbar. Gastons nos var helt fylld, att han överhuvudtaget lyckas ta in någon form av information från mig är helt ofattbart. Han vindade hysteriskt... Men med lite trixande hit och dit så fick vi i alla fall till framförgåendet riktigt bra. Sen skulle vi då träna linförighet, suck. För långt fram, för lång ut, för långt åt alla håll. Ni skulle se honom när han går och försöker med hela sin kropp att gå fot med bibehållen kontakt och samtidigt försöka vinda in "en underbar lukt" som sveper förbi hans lilla nos gång, på gång. Tålamod är en dygd!
Vi provade med inkallning med ställande OCH läggande idag. Gaston blev helt ställd (bokstavligt talat - han ställde sig snyggt på mitt liggkommando med). Jag har alltså inte testat detta innan, ville bara kolla vad han gjorde om jag drog i med ett ligg. Vi testade igen så han fick lyckas med ett läggande men han såg allt lite konfunderad ut min gode Gaston.
Kryp vid sidan klarade han av jättefint idag. Det är lite konstigt, tycker jag, att när han är så himla splittrad så klarar han av att krypa. Det hade jag annars förstått om han inte hade fått ihop. Däremot linförighet som jag tycker vi har tragglat länge och väl där krockar de små så det dundrar om det och han får inte ihop det alls.
Mog körde vi fyra hela moment med innan han fick belöning idag och det gick riktigt bra. Pigg och alert. Lite väl pigg och alert på inkallningen där han tyckte att han fick stå lite väl länge innan han fick sin belöning. Han stack tillbaka till dit han trodde belöningen låg men tji fick han. Efter att ha gjort om det blev det kanon. Mog var riktigt på hugget, kul!!! Han gjorde lydnadsklass 2 rutan som han aldrig gjort något annat i hela sitt liv, apporterade super och kröp jättefint. Han är helkul att se på krypet, ser ut som en vessla men är låg och fin. Fattar inte hur den rottiskroppen kan få till det så. Ska försöka ta kort på detta så ni får se.
Jaha, nu blev det kö till datorn så den curlande mamman får vackert ge sig. Ha det bra alla!
Fatta att det går in mycket information i denna nosen...
Lite lydnadsträning och uppletande. Sen hade vi kurs också.
Helenes och min tävlingskurs började kl 10.00 idag. Gaston och jag var på JBK redan kl 09.15 och tränade lite själva först. Anngreth kom efter en stund och kunde titta på oss när vi tränade kryp vid sidan. Jag tycker Gaston fått in kryptekniken (åtminstone emellanåt) ganska bra när vi träna det nos mot näsa. Jag backar och han kryper. När man sen gör en sådan drastisk ändring som att ställa sig vid sidan och säga kryp så hänger inte Gaston inte riktigt med i svängarna. Men vi fick till det ett par gånger så jag är jättenöjd.
Framförgåendet idag - han gick sakta... utan att dra i kopplet. Hipp hurra!
Vi började förresten lydnadsträningen med metall- och tungapporten. Brukar göra det först när han är på hugget och har det rätta racet i kroppen. En gång med varje, full fart ut och full fart in.
Vi testade vittringspinnen idag också. En pinne i högt gräs och sen vände vi helt om mot en mängd med pinnar och han fick ta "mattes pinne". Första gången gick det inte alls men andra gången fattade han grejen. Detta måste vi träna många, många gånger men lite kul att hittat ett bra sätt att göra det på. Tack Helene!!!
Platsen - Gaston ligger men idag var det lite mer oroligt tycker jag. Han ligger (har ingen känsla av att han skulle resa sig) och rullar på skinka till skinka. Alltså inte helt fastnitad. Nja, inte helt nöjd med detta.
Vi tränade uppletande i en korridor. Idag var han verkligen på superhumör min sprallige kille. Han rusade rakt ut, klippte grejen och snabbt in - utan att tugga. Tre skick och sen var jag så nöjd, så nöjd.
Kursen då, det är jättehärliga ekipage med lite olika mål i sikte. Den som jag blev himla impad av idag var boxertjejen Elsa. Hon var så samlad och så himla duktig idag. Hon är lika gammal som Gaston och sist när vi träffades var matte Camilla lite lätt uppgiven och tyckte Elsa var så himla upptagen med allt annat än sin matte. Idag, visst hon kollade lite på annat men inte i närheten av hur det var innan. Skitkul att se förändringen. Duktig matte!!!! De andra kämpar på med olika moment. Det är ju inget som fixas på en kafferast direkt. De flesta moment får man ju nöta och nöta igen. Härligt att se att alla försöker. Ha en bra dag, alla ni som tassat in hos oss!
Så här fin är Gaston om snoken när han grejat lite i trädgården:
Framförgåendet idag - han gick sakta... utan att dra i kopplet. Hipp hurra!
Vi började förresten lydnadsträningen med metall- och tungapporten. Brukar göra det först när han är på hugget och har det rätta racet i kroppen. En gång med varje, full fart ut och full fart in.
Vi testade vittringspinnen idag också. En pinne i högt gräs och sen vände vi helt om mot en mängd med pinnar och han fick ta "mattes pinne". Första gången gick det inte alls men andra gången fattade han grejen. Detta måste vi träna många, många gånger men lite kul att hittat ett bra sätt att göra det på. Tack Helene!!!
Platsen - Gaston ligger men idag var det lite mer oroligt tycker jag. Han ligger (har ingen känsla av att han skulle resa sig) och rullar på skinka till skinka. Alltså inte helt fastnitad. Nja, inte helt nöjd med detta.
Vi tränade uppletande i en korridor. Idag var han verkligen på superhumör min sprallige kille. Han rusade rakt ut, klippte grejen och snabbt in - utan att tugga. Tre skick och sen var jag så nöjd, så nöjd.
Kursen då, det är jättehärliga ekipage med lite olika mål i sikte. Den som jag blev himla impad av idag var boxertjejen Elsa. Hon var så samlad och så himla duktig idag. Hon är lika gammal som Gaston och sist när vi träffades var matte Camilla lite lätt uppgiven och tyckte Elsa var så himla upptagen med allt annat än sin matte. Idag, visst hon kollade lite på annat men inte i närheten av hur det var innan. Skitkul att se förändringen. Duktig matte!!!! De andra kämpar på med olika moment. Det är ju inget som fixas på en kafferast direkt. De flesta moment får man ju nöta och nöta igen. Härligt att se att alla försöker. Ha en bra dag, alla ni som tassat in hos oss!
Så här fin är Gaston om snoken när han grejat lite i trädgården:
Planerad spårträning blev dummies istället
Den planerade spårträningen blev inställd. Tidsoptimisten A-G fick inte ihop det riktigt. Vi började vår dag i tid kan man säga, steg upp kl 07.00 och sen var det körning till tipshallen och träningsmatch. Tjejerna mötte Egnahem och fick stryk. Blä men vi på läktaren är ett himla gott gäng och har kul ihop så även om det är surt att de åkte på stryk hade vi kul ändå.
Vi blev bjudna på middag hos Anders fantastiskt snälla föräldrar och sen stack vi hem och ut på promenad. Anders hängde med och kastade markeringar till i första hand Gaston (sen får ju lilla S också ta så klart). Vi började med att jag och Gaston lade ut två dummies på 60-70 meter gick tillbaka. Anders kastade en markering. Gaston fick vända ifrån markeringen och ta ett linjetag åt andra hållet. Gick kalas. Detta gjorde vi två gånger om. Efter det Anders ut två dummies där markeringarna hade hamnat, vi lade ut ett sök och sen gick vi iväg 1,5 timme.
När vi var tillbaka på samma plats igen så började Gaston med att göra ett jättefint sök. (Även här fick lilla S vara med och söka en dummies). Efter detta gick vi och tog linjetaget som Anders smugit ut. Gaston ångade iväg och tog dummies nummer ett som ett jehu. Whao, jag blev superglad.
Sen skickade jag honom mot SAMMA punkt igen (han hade alltså varit där sammanlagt 3 gånger nu) och då krockade hans hjärnceller och han fick hjärnsläpp. Han skulle åt vänster, punkt slut. Vi stod som ufon Anders och jag. Vi hade inte gjort en enda övning åt vänster, inte söket, inga markeringar, inget linjetag men Gaston skulle dit ändå. Efter ropat tillbaka honom några gånger så gick jag närmare dummies nummer två och skickade honom igen och till slut fick han hem den. Det är då, när man står med facit i hand som man tänker att tusan också, jag skulle slutat med det linjetaget som gick så himla bra. Men det är bara att bryta ihop och gå vidare. Gaston, den snusmumriken var lika go och glad som alltid.
Kameran hade jag med mig men givetvis tog batterierna slut. Så här kommer ett gammalt kort på Gaston som Ulrika Lindor tagit i Månsarp under en jaktträning i våras.
6yyyyyyy
Vi blev bjudna på middag hos Anders fantastiskt snälla föräldrar och sen stack vi hem och ut på promenad. Anders hängde med och kastade markeringar till i första hand Gaston (sen får ju lilla S också ta så klart). Vi började med att jag och Gaston lade ut två dummies på 60-70 meter gick tillbaka. Anders kastade en markering. Gaston fick vända ifrån markeringen och ta ett linjetag åt andra hållet. Gick kalas. Detta gjorde vi två gånger om. Efter det Anders ut två dummies där markeringarna hade hamnat, vi lade ut ett sök och sen gick vi iväg 1,5 timme.
När vi var tillbaka på samma plats igen så började Gaston med att göra ett jättefint sök. (Även här fick lilla S vara med och söka en dummies). Efter detta gick vi och tog linjetaget som Anders smugit ut. Gaston ångade iväg och tog dummies nummer ett som ett jehu. Whao, jag blev superglad.
Sen skickade jag honom mot SAMMA punkt igen (han hade alltså varit där sammanlagt 3 gånger nu) och då krockade hans hjärnceller och han fick hjärnsläpp. Han skulle åt vänster, punkt slut. Vi stod som ufon Anders och jag. Vi hade inte gjort en enda övning åt vänster, inte söket, inga markeringar, inget linjetag men Gaston skulle dit ändå. Efter ropat tillbaka honom några gånger så gick jag närmare dummies nummer två och skickade honom igen och till slut fick han hem den. Det är då, när man står med facit i hand som man tänker att tusan också, jag skulle slutat med det linjetaget som gick så himla bra. Men det är bara att bryta ihop och gå vidare. Gaston, den snusmumriken var lika go och glad som alltid.
Kameran hade jag med mig men givetvis tog batterierna slut. Så här kommer ett gammalt kort på Gaston som Ulrika Lindor tagit i Månsarp under en jaktträning i våras.
6yyyyyyyBrr vad kallt
Jag höll på att frysa ihjäl efter ca 2 timmars hundträning i iskalla Huskvarna. Gaston var pigg som en vessla och inte bara han utan Knuffa och Mog var minsann på hugget med. Dessutom hamnade vi på nån form av släktträff för harar. Det hoppade omkring harar överallt. Skitspännande tyckte Gaston.
Vi tragglade framförgående, att det ska vara så himla svårt att fatta att man ska gå rakt fram utan att dra i koppel. Idag gick Gaston rakt men då drar han i kopplet. Vi är nog lite petiga om jag ska vara ärliga men samtidigt så ska man få till ett bra framåtsändande så ligger ju grunden i att ha ett bra framförgående. Det är ju betydligt enklare att få hunden att gå i min takt i kopplet i ett framförgående än när den travar på 15 meter framför mig.
Det blev lite linförighet också, många starter med belöning lååååångt bak eftersom Gaston gärna vill ligga lite för långt fram. Lätt som en plätt kan man tycka om man inte är flatte 21 månader gammal.
Knuffa var lite lätt het idag. Uj, uj, uj det är svårt att hålla ihop den lilla kroppen men det är bara att kämpa på. Mog var som Gaston tycker jag. Han fick gå framförgåendet idag också och det var samma visa som med Gaston. Ligger på lite för mycket. Det är inte så att de drar kopplet ur näven på oss men frågan är hur långt fram de skulle gå utan koppel. Äh, svårt att förklara men ni som håller på att traggla detta fattar. Då ska ni veta att varken jag eller Anngreth har någonsin belönat eller haft dragningen framåt på typ en stolpe eller liknande. Vi har klickat in framförgåendet utan att ha någon dragning framåt och har ändå hundar som har en tendens att ligga på för mycket i kopplet. Nog om detta.
Gaston pappa Semtegens Guacamole har blivit Smålands allround flat 2007. Kul!
Till alla er som liksom jag tassar runt bland bloggar och andra hemsidor. Ha en go härlig alla hjärtans kväll!
Myran tog lite kort när hon var ute med hundarna idag, här är Gaston in action:
Här kommer ett på vårt lilla hjärta:
:
Inget särskilt
Vi har inte tränat något nämnvärt. Rent av legat lite på latsidan eller om man hellre vill kan man kalla det avsedd vila inför nästa träningsomgång som blir imorgon... Det låter lite mer som typ Clüft och Kallur, eller?
Igår gick vi en långpromenad med pudelgänget och det är alltid uppskattat, dels av Gaston och även av lilla Sanny som tycker det är kul att träffa några sin rasfränder. Gaston skötte sig alldeles utmärkt igår, inga fula inviter på lila Lovis det var snarare en av dvärgpudlarnas rumpor som var mer intressanta men det är inte bara lilla Sanny som kan förvandlas till Tekla huggorm, det ligger nog i släkten tror jag. Skitsamma vi hade en mysig promenad i alla fall.
Idag - stavgång och minimal inomhusträning. Kände en liten, liten tendens hos Gaston att ha lugnat ner sig en aning, är inte lika tokig på promenaden utan kan trava bitvis. Han har himla svårt för det annars utan galopperar mest omkring från luktfläck till luktfläck. Kanske, kanske kommer han snart förvandlas till en cool, stabil kille som minsann har annat än brudar i hjärnan. Never give up!
Det här kortet är också från i somras när vi var på Flattemästerskapet. Jag har inte sagt att han skall lägga sig utan rätt som det var så låg han bara... Vaddå blöt om magen, tänker på träningen i måndags när han inte ens kunde sitta för det var blött.
Nu ska jag strax åka och hämta tjejerna som tränar brottning med sitt fotbollslag på onsdagar. Häftigt tycker jag. Sist när jag hämtade gick jag in och kollade lite. Fick värsta nostalgiflashbacken I dom lokalerna sprang vi omkring i min forna ungdom. Det är samma lukt ÄN. Så där svettigt och instängt, urläbbigt! Mendet är säkert en himla nyttig träning tror jag. Jag blev trött bara jag tittade på.
Ha det bra alla!
Igår gick vi en långpromenad med pudelgänget och det är alltid uppskattat, dels av Gaston och även av lilla Sanny som tycker det är kul att träffa några sin rasfränder. Gaston skötte sig alldeles utmärkt igår, inga fula inviter på lila Lovis det var snarare en av dvärgpudlarnas rumpor som var mer intressanta men det är inte bara lilla Sanny som kan förvandlas till Tekla huggorm, det ligger nog i släkten tror jag. Skitsamma vi hade en mysig promenad i alla fall.
Idag - stavgång och minimal inomhusträning. Kände en liten, liten tendens hos Gaston att ha lugnat ner sig en aning, är inte lika tokig på promenaden utan kan trava bitvis. Han har himla svårt för det annars utan galopperar mest omkring från luktfläck till luktfläck. Kanske, kanske kommer han snart förvandlas till en cool, stabil kille som minsann har annat än brudar i hjärnan. Never give up!
Det här kortet är också från i somras när vi var på Flattemästerskapet. Jag har inte sagt att han skall lägga sig utan rätt som det var så låg han bara... Vaddå blöt om magen, tänker på träningen i måndags när han inte ens kunde sitta för det var blött.
Nu ska jag strax åka och hämta tjejerna som tränar brottning med sitt fotbollslag på onsdagar. Häftigt tycker jag. Sist när jag hämtade gick jag in och kollade lite. Fick värsta nostalgiflashbacken I dom lokalerna sprang vi omkring i min forna ungdom. Det är samma lukt ÄN. Så där svettigt och instängt, urläbbigt! Mendet är säkert en himla nyttig träning tror jag. Jag blev trött bara jag tittade på.
Ha det bra alla!
Måndag och träning på klubben
Gaston, min Gaston, mister Flurr. Han försöker hålla ihop sin kropp och hjärna men någonstans på vägen glappar det. Hur som helst vi tränade postion i linförigheten. Han är go och glad, kexchoklad hela tiden. Han hängde ju inte riktigt med i starten när jag påbörjade språngmarchen häromsistens. Nu kan vi konstatera att det är dags att börja belöna bakåt, väldigt långt bakåt igen för nu är han för långt fram inte bara i språngmarschen utan hela tiden. Sen var det kladdigt och blött i gräset och då kunde plötsligt inte Gaston sitta. Hundträning är kul... och tålamodskrävande, det vet vi alla och just nu får jag min beskärda del.
Det där med att inte kunna sitta i kladdigt, blött gräs fanns inte i flanehjärnan i somras:
Vad gjorde vi mer då, framförgående utan att dra i koppel också något som är otroligt tålamodskrävande. Här har Gaston olika varianter, dra eller inte gå alls. Välj själv. Vi lyckades till slut få honom att gå ett par steg bra så det blev ett bra avslut på det hela. Sen hoppade vi lite och låg plats. Det gick bra.
Anneli och Cia tränade på dirigering. Cia ska lära sig att vänster är vänster och höger är höger och mitten finns inte. På tal om tålamod... Gripandet i den läbbiga metallen grejade vi lite med och det slutade riktigt bra.
Mog och Anngreth, koncentration på lektion (som fröken Helene alltid säger) det ägnar sig dom åt en hel del. De tränade givetvis lite av varje och jag tycker som alltid Mog är en glad skit som glatt gör både det ena och det andra. Låg plats som ett ljus idag igen. Härligt!
Martin och Knuffa det var mycket framåtsändandeträning där. Vi tycker det ser jättebra ut men Martin ser minsann att hon rinner iväg. Det är jag ganska imponerad av att han ser som går bakom men vi som står i gruppen kan tamme tusan inte se det. Mystiskt. Dom är fina ihop de där två.
Det där med att inte kunna sitta i kladdigt, blött gräs fanns inte i flanehjärnan i somras:
Vad gjorde vi mer då, framförgående utan att dra i koppel också något som är otroligt tålamodskrävande. Här har Gaston olika varianter, dra eller inte gå alls. Välj själv. Vi lyckades till slut få honom att gå ett par steg bra så det blev ett bra avslut på det hela. Sen hoppade vi lite och låg plats. Det gick bra.
Anneli och Cia tränade på dirigering. Cia ska lära sig att vänster är vänster och höger är höger och mitten finns inte. På tal om tålamod... Gripandet i den läbbiga metallen grejade vi lite med och det slutade riktigt bra.
Mog och Anngreth, koncentration på lektion (som fröken Helene alltid säger) det ägnar sig dom åt en hel del. De tränade givetvis lite av varje och jag tycker som alltid Mog är en glad skit som glatt gör både det ena och det andra. Låg plats som ett ljus idag igen. Härligt!
Martin och Knuffa det var mycket framåtsändandeträning där. Vi tycker det ser jättebra ut men Martin ser minsann att hon rinner iväg. Det är jag ganska imponerad av att han ser som går bakom men vi som står i gruppen kan tamme tusan inte se det. Mystiskt. Dom är fina ihop de där två.
Bruks och jaktträning...
Glad i hågen gav jag mig iväg imorse och lade ut ett spår till Knuffa och ett till Gaston. Typ 600-700 meter långt i varierad terräng med vanliga pinnar blandat med skogspinnar.
Knuffa gav sig iväg väldigt flurrigt. Inte alls sig lik. Hon brukar dammsuga spåret och idag började hon tveksamt och konstigt. Nåja, lilla damen kom på bättre tankar och strax i sin vanliga, härliga spårform, plockade pinnar och tog snygga vinklar. Missade lite i en spets men absolut inget att oroa sig för. Martin kan vara stolt över sin söta, lilla Knuffa.
Sen var det då Gaston. Han gled snyggt ut i spåret och plockade första pinnen (som var en skogspinne) hur elegant som helst. Ni kan se mig va, kära nån, inga bekymmer, trevlig aktivitet det här, gick där och njöt över min duktige kille. DÅ, började Gaston flurra och flurra lite till. Jösses, han var överallt men inte i spåret. Knixade sig fram till en pinne och flurrade vidare. Jag försökte desperat tänka ut något smart, typ bryta spåret eller nåt men på nåt underligt vis (tack gode gud att jag hade hängt upp en och annan snitsel) så lyckades vi ta oss till slutet. Ett spår att lägga till handlingarna, bort ur min hjärna. Väck, väck!
Nu i eftermiddag tog vi med oss fyra fåglar ut och skulle testa av lite det här med vilthantering... Mina förhoppningar var väl inte i topp efter morgonens bravader. Velade faktiskt lite om jag ens skulle prova eftersom Gaston mest verka flyga runt i sin egen bubbla just nu men ni vet, har man tagit upp dom ur frysen och de har tinat, vad tusan.
Jag lade ut ett linjetag och Gaston kom ur sin bubbla, kutade som en besatt i en rak linje (sannolikheten för att han skulle springa fel var i ärlighetens namn minimal, han såg ju var jag lade ut dom menar jag...) Han plockade upp kråkan och rusade hem med den till mig. Han fick megabelöning!
Han fick sitta och vänta lite medan lilla Sanny gjorde en dummiesmarkering. Hon skulle hellre dö än att ta en äcklig fågel i sin söta mun. Efter det skickade jag ut Gaston till samma punkt igen och jajamen, han tog duvan också. Ska man vara riktigt kritisk så kunde han kanske tagit upp duvan lite mer runt om liksom men vad tusan. Gaston fick sitta kvar när jag lade ut fåglarna på samma ställe sen gick vi en timmes promenad. Kom tillbaka och då fick Sanny greja lite med markeringar först och sen skickade jag ut Gaston. Jag säger bara - VAD KUL DET ÄR MED JAKTTRÄNING!!! Det funkade, han gjorde det jättefint. Hipp hurra!!!
Hemma i trädgården så har jag nu börjat om med target, klick och den förgjordade rutan. Fick Canis i dagarna och där står det svart på vitt. Jag har klickat in rutan FEL!!! Nu kom ju inte det som en direkt överraskning eftersom jag märkt att han inte vet vart han ska. Det har känts som han chansat och sprungit rakt ut och som en slump har han hamnat i rutan. Klarade ju det i lydnadstvåan men fick känslan att nja en "lydnadsklass 3" ruta det skulle det inte räcka till. Han har liksom sprungit rakt ut och rätt som det är kastat sig runt och ställt sig snyggt och prydligt där han råkat hamna. Det har ju varit fifty fifty om han hamnat i eller utanför rutan. Men snygga ställande har det varit... Vi tränar på.
Hoppas alla haft en skön helg! Nu ska jag hjälpa Ia när hon ska klippa Sanny. Min uppgift, in till döden tråkig, är att hålla fönen när hon kardar ut pälsen samtidigt som den blåses torr. Sen börjar själva klipperiet. Det tar evigheter! Det är MÅNGA fördelar med flattar. Hej svejs!
Knuffa gav sig iväg väldigt flurrigt. Inte alls sig lik. Hon brukar dammsuga spåret och idag började hon tveksamt och konstigt. Nåja, lilla damen kom på bättre tankar och strax i sin vanliga, härliga spårform, plockade pinnar och tog snygga vinklar. Missade lite i en spets men absolut inget att oroa sig för. Martin kan vara stolt över sin söta, lilla Knuffa.
Sen var det då Gaston. Han gled snyggt ut i spåret och plockade första pinnen (som var en skogspinne) hur elegant som helst. Ni kan se mig va, kära nån, inga bekymmer, trevlig aktivitet det här, gick där och njöt över min duktige kille. DÅ, började Gaston flurra och flurra lite till. Jösses, han var överallt men inte i spåret. Knixade sig fram till en pinne och flurrade vidare. Jag försökte desperat tänka ut något smart, typ bryta spåret eller nåt men på nåt underligt vis (tack gode gud att jag hade hängt upp en och annan snitsel) så lyckades vi ta oss till slutet. Ett spår att lägga till handlingarna, bort ur min hjärna. Väck, väck!
Nu i eftermiddag tog vi med oss fyra fåglar ut och skulle testa av lite det här med vilthantering... Mina förhoppningar var väl inte i topp efter morgonens bravader. Velade faktiskt lite om jag ens skulle prova eftersom Gaston mest verka flyga runt i sin egen bubbla just nu men ni vet, har man tagit upp dom ur frysen och de har tinat, vad tusan.
Jag lade ut ett linjetag och Gaston kom ur sin bubbla, kutade som en besatt i en rak linje (sannolikheten för att han skulle springa fel var i ärlighetens namn minimal, han såg ju var jag lade ut dom menar jag...) Han plockade upp kråkan och rusade hem med den till mig. Han fick megabelöning!
Han fick sitta och vänta lite medan lilla Sanny gjorde en dummiesmarkering. Hon skulle hellre dö än att ta en äcklig fågel i sin söta mun. Efter det skickade jag ut Gaston till samma punkt igen och jajamen, han tog duvan också. Ska man vara riktigt kritisk så kunde han kanske tagit upp duvan lite mer runt om liksom men vad tusan. Gaston fick sitta kvar när jag lade ut fåglarna på samma ställe sen gick vi en timmes promenad. Kom tillbaka och då fick Sanny greja lite med markeringar först och sen skickade jag ut Gaston. Jag säger bara - VAD KUL DET ÄR MED JAKTTRÄNING!!! Det funkade, han gjorde det jättefint. Hipp hurra!!!
Hemma i trädgården så har jag nu börjat om med target, klick och den förgjordade rutan. Fick Canis i dagarna och där står det svart på vitt. Jag har klickat in rutan FEL!!! Nu kom ju inte det som en direkt överraskning eftersom jag märkt att han inte vet vart han ska. Det har känts som han chansat och sprungit rakt ut och som en slump har han hamnat i rutan. Klarade ju det i lydnadstvåan men fick känslan att nja en "lydnadsklass 3" ruta det skulle det inte räcka till. Han har liksom sprungit rakt ut och rätt som det är kastat sig runt och ställt sig snyggt och prydligt där han råkat hamna. Det har ju varit fifty fifty om han hamnat i eller utanför rutan. Men snygga ställande har det varit... Vi tränar på.
Hoppas alla haft en skön helg! Nu ska jag hjälpa Ia när hon ska klippa Sanny. Min uppgift, in till döden tråkig, är att hålla fönen när hon kardar ut pälsen samtidigt som den blåses torr. Sen börjar själva klipperiet. Det tar evigheter! Det är MÅNGA fördelar med flattar. Hej svejs!
Träning och årsmöte
Hej hopp så försvann den dagen. Gaston och jag landade på klubben en halvtimme efter de andra. Detta på grund av att tjejerna skulle iväg på träning och måste få skjuts dit. Det är en nackdel med att bo på landet kan jag säga, det är ett himla körande hit och dit.
På morgonpromenaden tränade vi framförgående och fjärr. Fjärr är ju ett nötamoment (det OCKSÅ!!!) Att inte flytta fram baktassarna från stå till sitt, mamma mia...
I trädgården drog vi till med en ruta och andra skicket gick bra. Det hjälper ju föga på en tävling om skick nummer två fungerar. Vi kör med någon slags underhållande träning när det gäller rutan och försöker lägga energin på lägre klass momenten. Tur att jag kom ihåg det när jag sedan väl kom upp till klubben. Det blev språng i linförigheten, framförgående och framförgående och framförgående... Det är mycket nu - i flanehjärnan! Jag tror verkligen han försöker hålla ihop sig men jösses vad han är splittrad. Det är mycket som ska kollas av samtidigt som han försöker hålla lite fokus på mig. Jaa, vad ska jag säga, sammanfattningsvis av dagens träningspass på klubben är att vi nöter på.
Klockan 12 var det då dags för årsmöte - 3 timmar senare var det slut. Gaston var nästan död av hunger (han brukar äta typ runt 12 så fatta hur hungrig han var). Jag tycker det är rätt kul med med alla utdelningar av utmärkelser och då speciellt kul när det gäller för bedrifter som hund/förare lyckats med under året. Kul grej att klubben uppmärksammar det tycker jag. Lite extra kul var det att årets brukshund i Jönköpings brukshundklubb blev flatten Vilja med matte Ulrika. Nu var det tredje året i rad en flatte tog hem det, det gillar vi.
Sen vill jag skicka ett tack till snälla, goa Helene som fixat en dvd på min och Gastons tävling i lydnadsklass 2. Himla nyttigt att se det utifrån liksom. Faktiskt ser det bättre ut än vad det kändes och det är ju positivt.
Nu ska jag och Gaston ut och stava. Ha det bra alla!
På morgonpromenaden tränade vi framförgående och fjärr. Fjärr är ju ett nötamoment (det OCKSÅ!!!) Att inte flytta fram baktassarna från stå till sitt, mamma mia...
I trädgården drog vi till med en ruta och andra skicket gick bra. Det hjälper ju föga på en tävling om skick nummer två fungerar. Vi kör med någon slags underhållande träning när det gäller rutan och försöker lägga energin på lägre klass momenten. Tur att jag kom ihåg det när jag sedan väl kom upp till klubben. Det blev språng i linförigheten, framförgående och framförgående och framförgående... Det är mycket nu - i flanehjärnan! Jag tror verkligen han försöker hålla ihop sig men jösses vad han är splittrad. Det är mycket som ska kollas av samtidigt som han försöker hålla lite fokus på mig. Jaa, vad ska jag säga, sammanfattningsvis av dagens träningspass på klubben är att vi nöter på.
Klockan 12 var det då dags för årsmöte - 3 timmar senare var det slut. Gaston var nästan död av hunger (han brukar äta typ runt 12 så fatta hur hungrig han var). Jag tycker det är rätt kul med med alla utdelningar av utmärkelser och då speciellt kul när det gäller för bedrifter som hund/förare lyckats med under året. Kul grej att klubben uppmärksammar det tycker jag. Lite extra kul var det att årets brukshund i Jönköpings brukshundklubb blev flatten Vilja med matte Ulrika. Nu var det tredje året i rad en flatte tog hem det, det gillar vi
.Sen vill jag skicka ett tack till snälla, goa Helene som fixat en dvd på min och Gastons tävling i lydnadsklass 2. Himla nyttigt att se det utifrån liksom. Faktiskt ser det bättre ut än vad det kändes och det är ju positivt.
Nu ska jag och Gaston ut och stava. Ha det bra alla!
Full fart mot helgen
En stund på jobbet idag när jag for mellan två olika ställen parkerade jag bilen och kände lukten av vår. Dagens sanning, det luktade vår och fåglarna kvittrade, kära nån tänkte jag, det finns hopp!!!
Jag slutade kl 13.00 och då var det slut med vårandet. Riktigt tråkväder, alltså precis som vanligt. Jag stack hem och gick en snabbis med hundarna, tränade lite kryp, ruta och vittringspinne. Vad ska säga, det var ju inte det bästa han har presterat Gaston. Det måste vara någon i närheten som är i höglöp för nu äter han inte ens upp maten. Det är ett tydligt tecken på den killen som nästan kan gå på frambenen för en godis.
Vi stack iväg till pudelgänget och gick en riktigt promenad på 1,5 timme. Lilla Lovis är inte så gammal men i Gastons ögon alldeles lagom gammal för att införlivas i både det ena och det andra. Jag kan väl säga att jag fick äta upp vad jag skrivit innan i veckan om konsekvens i vardagen. Han låg riktigt risigt till ett tag när han skulle uppvakta den stackars förskräckta storpudeln... Jag försökte ta kort men de blev så där...
Här sticker sig i alla fall Lovis fram sin söta lilla nos och kollar av snuskgubben när han är lite busy med annat.
Och så här såg det ut när snuskgubben skulle kolla av lilla Lovis...
Imorgon blir det lydnadsträning på klubben innan årsmötet.
Ha en härlig helg!
Jag slutade kl 13.00 och då var det slut med vårandet. Riktigt tråkväder, alltså precis som vanligt. Jag stack hem och gick en snabbis med hundarna, tränade lite kryp, ruta och vittringspinne. Vad ska säga, det var ju inte det bästa han har presterat Gaston. Det måste vara någon i närheten som är i höglöp för nu äter han inte ens upp maten. Det är ett tydligt tecken på den killen som nästan kan gå på frambenen för en godis.
Vi stack iväg till pudelgänget och gick en riktigt promenad på 1,5 timme. Lilla Lovis är inte så gammal men i Gastons ögon alldeles lagom gammal för att införlivas i både det ena och det andra. Jag kan väl säga att jag fick äta upp vad jag skrivit innan i veckan om konsekvens i vardagen. Han låg riktigt risigt till ett tag när han skulle uppvakta den stackars förskräckta storpudeln... Jag försökte ta kort men de blev så där...
Här sticker sig i alla fall Lovis fram sin söta lilla nos och kollar av snuskgubben när han är lite busy med annat.
Och så här såg det ut när snuskgubben skulle kolla av lilla Lovis...
Imorgon blir det lydnadsträning på klubben innan årsmötet.
Ha en härlig helg!
Ännu en dag med minimal hundträning
Rackans vad dagarna går och även om det nu är ljust när jag kommer hem efter mina långa dagar på jobbet så säger det bara vips så är det mörkt. Vi har i alla fall tränat kryp - inomhus. Detta lilla moment behöver ju nötas på så det är ju egentligen perfekt att pyssla med dessa mörka, BLÖTA tråkkvällar.
Sen utfärdas härmed en tant alternativt töntvarning - jag har börjat med stavgång. Jajamen, fick ett par stavar i julklapp. Här har det stavats runt ska jag säga. Pannlampa på och ut på en mörk skogsväg med hundarna. 5 km i kolsvart, mörk skog. Egentligen är jag inte klok, tänk om någon läbbig typ skulle komma, vad gör jag då? Får hoppas Gaston tar fram sina nedärvda egenskaper sen släcker jag pannlampan och sticker.
För det är förbaskat skönt att kunna gå så på kvällarna och ha hundarna lösa. Det hade ju varit hopplöst om de stuckit på vilt och burit sig åt.
Imorgon är också en lååååång dag på jobbet men på fredag då skall vi träffa ett gäng pudlar och ha skoj. Framförallt Gaston uppskattar detta, det är nämligen tikar hela högen. Han är som en tupp i en hönsgård. Fjant, tycker Sanny som minsann brukar tufsa till honom så han vet sin plats. Ser för härligt ut när hon får sina utbrott och Gaston går undan för Tekla huggorm, hon som är en tvärhand hög och han som inte tillhör skaran av små flattehanar direkt. Storleken har definitivt ingen betydelse, det är bevisat
Kolla här nedan, inte en chans att Gaston nallar några matpyllor här inte...
Sen utfärdas härmed en tant alternativt töntvarning - jag har börjat med stavgång. Jajamen, fick ett par stavar i julklapp. Här har det stavats runt ska jag säga. Pannlampa på och ut på en mörk skogsväg med hundarna. 5 km i kolsvart, mörk skog. Egentligen är jag inte klok, tänk om någon läbbig typ skulle komma, vad gör jag då? Får hoppas Gaston tar fram sina nedärvda egenskaper sen släcker jag pannlampan och sticker.
För det är förbaskat skönt att kunna gå så på kvällarna och ha hundarna lösa. Det hade ju varit hopplöst om de stuckit på vilt och burit sig åt.
Imorgon är också en lååååång dag på jobbet men på fredag då skall vi träffa ett gäng pudlar och ha skoj. Framförallt Gaston uppskattar detta, det är nämligen tikar hela högen. Han är som en tupp i en hönsgård. Fjant, tycker Sanny som minsann brukar tufsa till honom så han vet sin plats. Ser för härligt ut när hon får sina utbrott och Gaston går undan för Tekla huggorm, hon som är en tvärhand hög och han som inte tillhör skaran av små flattehanar direkt. Storleken har definitivt ingen betydelse, det är bevisat
Kolla här nedan, inte en chans att Gaston nallar några matpyllor här inte...
Ny dag, nya möjligheter
Det var väl så jag skrev igår tror jag. Jag kan säga att måndagen kunde börjat bättre. Blev riktigt, riktigt upprörd på mitt jobb idag och hade sen himla svårt att släppa det.
Kom hemsusande och gick direkt ut i skogen med hundarna. Då drabbades Gaston av sin lomhördhet som driver mig till vansinne. Han ska bara kolla färdigt, nosa klart, greja lite, nosa lite till och sen kan han lyssna. Idag fick jag nog. Vi diskuterade om vad som gäller och konstigt nog (eller hur...) så fungerade hörseln perfekt efter diskussionen. Grr.
Vi pratade om konsekvens på vår tävlingskurs igår. Då var det framförallt konsekvensen i VARDAGEN vi diskuterade. Hur himla viktigt det är att ett och annat är klart mellan hund och förare INNAN man kliver in och tränar lydnadsmoment. Det är så lätt att säga hur andra ska göra men sedan en liten aning svårare att leva upp till detta själv. Jag jobbar på det, hela tiden och idag kan jag bara sammanfatta kvällens lydnadsträningspass på klubben att upps, vad bra det blev.
Det var Anngreth, Martin och Annelie S och jag som tränade ihop. Det gick kanon, Gaston kunde allt möjligt idag. Gå på stegen (stort tack till Mats Randau som offrade ett par måndagar på att hjälpa mig med detta), idag glider han över som ingenting. Linförigheten har vi ju lite att jobba med, typ språngmarchen. Gaston blir lika förvånad varje gång jag sätter av med mina långa, eleganta ben... Vi började fila på framförgåendet i koppel igen och hopp/sitt/hopp. Hoppar ut jättefint och sätter sig galant och hoppar sedan lika snyggt tillbaka men inte på mitt kommando utan på Anngreths. Hm. Sen kunde jag ju inte låta bli rutan - men, peppar, peppar nu kör vi på i gammal hederlig stil med grej i och då funkar det finfint. Idag infördes även vittringspinnen i Gastons liv. En pinne i högt gräs och det fungerar ju bra. Inga större svårigheter ens för en lite lätt distraherad kille som Gaston. Grejen blir när vi ska testa med fler pinnar och tänk sen när det är många pinnar på gräsmatta. Gulp!
De andra då, Martin och söta lilla Knuffa. Det är verkligen skittrevligt att se dom ihop. Hon, ok dom, är superduktiga. Det finns ju alltid saker att pyssla med men vissa har mer och andra mindre.
Anngreth och Mog, dom är också himla härliga att se när de tränar. Det gnistrar om den läckre rottiskillen när han springer in i rutan, hoppar över hinder och ligger plats som ett ljus.
Annelie och lilla Cia, det är fantastiskt kul med en hund på nio år som inte verkar vara en dag över 2. Pigg och på hugget. Har lite svårt med vad vänster och höger betyder. Jag är övertygad om att när vi träffas igen kommer lilla hönan galoppa fram till vänster apport lätt som en plätt.
Nu är det kö till datorn så det var dagens lilla inlägg. Sov gott och ha en bra dag imorgon, ni som hittat hit.
Jättekul att två gjort det i alla fall. Hej svejs!
Kom hemsusande och gick direkt ut i skogen med hundarna. Då drabbades Gaston av sin lomhördhet som driver mig till vansinne. Han ska bara kolla färdigt, nosa klart, greja lite, nosa lite till och sen kan han lyssna. Idag fick jag nog. Vi diskuterade om vad som gäller och konstigt nog (eller hur...) så fungerade hörseln perfekt efter diskussionen. Grr.
Vi pratade om konsekvens på vår tävlingskurs igår. Då var det framförallt konsekvensen i VARDAGEN vi diskuterade. Hur himla viktigt det är att ett och annat är klart mellan hund och förare INNAN man kliver in och tränar lydnadsmoment. Det är så lätt att säga hur andra ska göra men sedan en liten aning svårare att leva upp till detta själv. Jag jobbar på det, hela tiden och idag kan jag bara sammanfatta kvällens lydnadsträningspass på klubben att upps, vad bra det blev.
Det var Anngreth, Martin och Annelie S och jag som tränade ihop. Det gick kanon, Gaston kunde allt möjligt idag. Gå på stegen (stort tack till Mats Randau som offrade ett par måndagar på att hjälpa mig med detta), idag glider han över som ingenting. Linförigheten har vi ju lite att jobba med, typ språngmarchen. Gaston blir lika förvånad varje gång jag sätter av med mina långa, eleganta ben... Vi började fila på framförgåendet i koppel igen och hopp/sitt/hopp. Hoppar ut jättefint och sätter sig galant och hoppar sedan lika snyggt tillbaka men inte på mitt kommando utan på Anngreths. Hm. Sen kunde jag ju inte låta bli rutan - men, peppar, peppar nu kör vi på i gammal hederlig stil med grej i och då funkar det finfint. Idag infördes även vittringspinnen i Gastons liv. En pinne i högt gräs och det fungerar ju bra. Inga större svårigheter ens för en lite lätt distraherad kille som Gaston. Grejen blir när vi ska testa med fler pinnar och tänk sen när det är många pinnar på gräsmatta. Gulp!
De andra då, Martin och söta lilla Knuffa. Det är verkligen skittrevligt att se dom ihop. Hon, ok dom, är superduktiga. Det finns ju alltid saker att pyssla med men vissa har mer och andra mindre.
Anngreth och Mog, dom är också himla härliga att se när de tränar. Det gnistrar om den läckre rottiskillen när han springer in i rutan, hoppar över hinder och ligger plats som ett ljus.
Annelie och lilla Cia, det är fantastiskt kul med en hund på nio år som inte verkar vara en dag över 2. Pigg och på hugget. Har lite svårt med vad vänster och höger betyder. Jag är övertygad om att när vi träffas igen kommer lilla hönan galoppa fram till vänster apport lätt som en plätt.
Nu är det kö till datorn så det var dagens lilla inlägg. Sov gott och ha en bra dag imorgon, ni som hittat hit.
Jättekul att två gjort det i alla fall. Hej svejs!
Träning av lite av varje
Det blev en väldigt tidig morgon idag. Upp kl 06.30 för att komma iväg i tid med tjejerna. De hade fotbollscup med sitt lag, IK Vista damlag idag. De spelade i varsitt lag och jag hann titta på varsin match. De fick stryk i båda, surt. Det hjälper ju inte om JAG tycker de spelade bra när siffrorna säger något annat.
Jag hann inte titta på mer matcher för sen var det att gasa iväg till klubben för tävlingskursen som jag och Helene har ihop. Vi var inte många idag men körde desto hårdare. Det var ju inte direkt superväder för uteaktiviteter men hundfolk är ett härdat släkte, det som inte dödar det härdar. När jag står som instruktör blir jag alltid så himla sugen på att träna själv. Så när tre timmar var till ända for jag hem och tog med mig Gaston och pudelsnudel Sanny samt ett gäng dummies på promenad.
Vi tränade minnesmarkering och linjetag. Lilla Sanny-bus är underbar när hon tar sin lilla toypudelkropp och gör linjetag. Tur det finns minidummies, de stora är lite väl häftiga tycker hon men krisar det så tar hon dom med. Gaston är lätt ofokuserad på hela tillvaron just nu. Han markerar och hämtar dummies. Han fixar linjetag och han sitter/ligger när Sanny far omkring som ett troll men jag känner att inte HELA hans hjärna är med. Han är lite lätt splittrad och "ska-bara" lite allt möjligt. Typ lukta lite extra på nån grästuva eller så. När en av tjejerna i kursen idag , som har en hane i samma ålder som Gaston, berättade om vad hennes rottiskille hade för sig just nu så kände jag igen det så himla väl. Man blir bara så trött.
Nåja, hemma i trädgården tränade vi lite lydnad. Trots att jag bestämt mig för att inte tävla lydnad förrän till hösten så kan jag ju inte låta bli, självklart måste jag ju hålla på och träna på just rutan också. Jag fattar inte att Gaston ena gången gör det för en tia och nästa ser han ut som ett ufo som aldrig någonsin sprungit in och ställt sig i mitten mellan fyra koner. Stor djup suck. Mark Levengood bevingade ord följer mig ständigt: Det är bara att bryta ihop och gå vidare... Ny dag, nya möjligheter, eller hur?
Ha det bra!
Jag hann inte titta på mer matcher för sen var det att gasa iväg till klubben för tävlingskursen som jag och Helene har ihop. Vi var inte många idag men körde desto hårdare. Det var ju inte direkt superväder för uteaktiviteter men hundfolk är ett härdat släkte, det som inte dödar det härdar. När jag står som instruktör blir jag alltid så himla sugen på att träna själv. Så när tre timmar var till ända for jag hem och tog med mig Gaston och pudelsnudel Sanny samt ett gäng dummies på promenad.
Vi tränade minnesmarkering och linjetag. Lilla Sanny-bus är underbar när hon tar sin lilla toypudelkropp och gör linjetag. Tur det finns minidummies, de stora är lite väl häftiga tycker hon men krisar det så tar hon dom med. Gaston är lätt ofokuserad på hela tillvaron just nu. Han markerar och hämtar dummies. Han fixar linjetag och han sitter/ligger när Sanny far omkring som ett troll men jag känner att inte HELA hans hjärna är med. Han är lite lätt splittrad och "ska-bara" lite allt möjligt. Typ lukta lite extra på nån grästuva eller så. När en av tjejerna i kursen idag , som har en hane i samma ålder som Gaston, berättade om vad hennes rottiskille hade för sig just nu så kände jag igen det så himla väl. Man blir bara så trött.
Nåja, hemma i trädgården tränade vi lite lydnad. Trots att jag bestämt mig för att inte tävla lydnad förrän till hösten så kan jag ju inte låta bli, självklart måste jag ju hålla på och träna på just rutan också. Jag fattar inte att Gaston ena gången gör det för en tia och nästa ser han ut som ett ufo som aldrig någonsin sprungit in och ställt sig i mitten mellan fyra koner. Stor djup suck. Mark Levengood bevingade ord följer mig ständigt: Det är bara att bryta ihop och gå vidare... Ny dag, nya möjligheter, eller hur?
Ha det bra!
Nu har vi också hittat ut i cybervärlden...
Tack vare min minsta dotters hjälp har jag nu en blogg... Hjälp! Jag som tycker det är jättekul att läsa på andras hemsidor och andras bloggar ska nu försöka mig på detta.
Idag har jag och goe Gaston varit i Vireda och tränat spår och uppletande tillsammans med Anngreth och Martin. Ett blåsigt träningstillfälle kan man lugnt säga men lyckat.
Det är lite kul med uppletandet tycker jag eftersom vi inte direkt har tränat ihjäl oss på just detta. Det är inte tal om några spikraka skick men faktum är att Gaston ångar ut hyfsat rakt ändå. Eventuellt kan ju detta bero på slumpen, upp till var och en och tro vad man vill. Alla tre hundarna (Mog och Knuffa) fixade uppletande helt ok. Nåt litet tugg här och nåt litet byte där, är smällar man få ta och träna vidare på.
Spåren gick kalasbra för alla tre. Trots ett himla blåsande så nosade de sig fram till sina pinnar. Vissa, no names, struntade givetvis i att plocka upp en av sina, markerade tydligt men valde att traska vidare. Upps!
Inget kort från dagen men väl från förra veckans underbara Sälen-vecka.
Till dig som hittat hit önskar jag och Gaston en härlig dag!
Idag har jag och goe Gaston varit i Vireda och tränat spår och uppletande tillsammans med Anngreth och Martin. Ett blåsigt träningstillfälle kan man lugnt säga men lyckat.
Det är lite kul med uppletandet tycker jag eftersom vi inte direkt har tränat ihjäl oss på just detta. Det är inte tal om några spikraka skick men faktum är att Gaston ångar ut hyfsat rakt ändå. Eventuellt kan ju detta bero på slumpen, upp till var och en och tro vad man vill. Alla tre hundarna (Mog och Knuffa) fixade uppletande helt ok. Nåt litet tugg här och nåt litet byte där, är smällar man få ta och träna vidare på.
Spåren gick kalasbra för alla tre. Trots ett himla blåsande så nosade de sig fram till sina pinnar. Vissa, no names, struntade givetvis i att plocka upp en av sina, markerade tydligt men valde att traska vidare. Upps!
Inget kort från dagen men väl från förra veckans underbara Sälen-vecka.
Till dig som hittat hit önskar jag och Gaston en härlig dag!
