Lång härlig helg - slut...

Många sköna dagar har det varit. Vi har verkligen inte förtagit oss. Rätt skönt efter det stim som varit. Hundarna har fått sitt och vi har fått vårt i form av vila PLUS en liten överraskning som syrran tyckte var en vansinnigt rolig överraskning till sin lillasyster.
Hon ringde och fnittrade i luren, vet du vad du ska göra den 7 september sa hon. Näe, sa jag och tänkte hysteriskt så jag inte glömt bort någon jämn födelsedag eller nåt. Vi ska till Stockholm då, du och jag. Vad kul, sa jag, fortfarande intet ont anande. Jajamen, favorit i repris för din del, öh, va? Jäpp, jag har vunnit två starter till tjejmilen och du ska få den ena av mig. Det är i såna lägen man känner en viss kluvenhet till att "men vad f-n" eller "ja, äntligen kan jag få ur tummen ur ändan och börja röra på mig ordentligt igen".
 
Hon känner sin syster rätt väl, klart tävlingsmänniskan kommer fram, klart vi ska åka, klart jag kommer springa, klart jag kommer träna. Inte tusan vill jag springa på sämre tid än förra året... Gulp!
 
Så idag tog Gaston och jag en svettig vända. Herre jösses, det där med att kondition är en färskvara - det är sant!
 
Annars har vi tränat lite lydnad och rallylydnad i trädgården. Ja, förresten, Gaston och jag var ju hos Helena F och fick oss en omgång med rallylydnadskunskap förra veckan. Det där med att kalla det tantsport, det tycker jag är lite elakt faktiskt. Det är fasen inte lätt att ha hunden både här och där, bakom och framför och dansa runt vid sidan under gång. Gaston fattade nog bättre än jag, jag yrade runt som en tok mellan skyltarna. Man ska ju fatta vad de innebär med och sen ska man lyckas utföra "vad-det-nu-står-på-skylten" inom en halvmeter. Fatta att få runt långa Gaston innan den halvmetern är slut. Jisses, Helena fick sig några goa garv men skam den som ger sig.
 
Gunde dynamit, som han numer känns mer som, än tjuren Ferdinand, som han en gång var. Jag körde igår igenom lydnadsklass 3 rätt upp och ner. Ja, vad ska jag säga fria följet - katastrof, resten var ok. Finns självklart massor med förbättringsområden men det jag lagt ner tid på under hela vintern och våren vad det gäller fjärr, vittring och ruta verkar ha landat. Det är då själva tusan också att fria följet då ska vara så in i helsicke svårt att få till. Jag måste ha Gunde i rätt aktivitetsnivå och den är tamme tusan inte lätt att få till. Han ser cool ut och sen bara fräser det till i dynamitgubben.
 
Gunde
 
Vi var iväg och spårade en sväng idag. Martin hade sin tjejer med sig och alla fyra spårade bra. Gaston började sitt spår lite lojt men sen vaknade han till liv för Martin hade fart fram som han hade varit på värsta festen igår. Lullat runt, hit och dit, upp och ner och Gaston tyckte det var skitkul. Gunde nosade reda på sitt favvoslut bestående av TVÅ gigantiska tennisbollar. Jag som trodde hans favvogrej var en liten snörboll. Icke, stora megatennisbollar det är HANS grej. Mer såna till jycksen!
 
Jag ser fram mot helgen när vi ska till Göteborg och få oss en hel härlig dag med två skitduktiga instruktörer Maria Brandel och Siv Svendsen. Har grymt höga förväntningar och läääängtar massor.
 
Nähä, nu så får jag ta mig i kragen och släpa mig iväg till soffan :)
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0