Tropisk småländsk värme = brassestol i trädgården
Efter en lång dag på jobbet som av någon märklig anledning kändes extra lång idag så kom jag hem och gjorde ingenting mer än att prata i telefon, det var max vad min sorgliga kropp orkade med i värmen, 29 grader i skuggan. Öh, vad hände? Har jag någonsin frusit i detta land? Nå, när klockan närmade sig 20 tyckte Gaston att det var dags att släpa med den svettiga saken ut i skog och mark. Då är man glad att man tränar jakt, för plötsligt kunde Gaston bada och göra lite nytta samtidigt. Först övervägde jag noga om jag orkade ta tag i några som helst krångligheter denna dag OM nu Gaston skulle strula till det. När jag överlagt klart bestämde jag mig för att göra övningar som helt enkelt inte kan gå fel, får man tänka så?
Vad kunde gå fel? Jag kastade dubbelmarkering med chuck-it och tennisbollar på stilla vatten i gölen. Försökte minsann krångla till det med en liten enkelmarkering i taskig terräng (tyckte jag men inte Gaston) på land innan han fick ta dubbeln. Tja, första no problemas, andra fick vi krångla lite med. Det är märkligt att det ofta ska busa till sig i flanens hjärna vid nummer två. Idag kan jag skylla på överkokt flanehjärna men tyvärr händer det ju lite titt som tätt. Han fick in den med hjälp. Hm...
Vi får se om det blir någon jaktträning imorgon. Är det lika varmt som idag så är det inte att tänka på. Typiskt när man fått ihop en tid som faktiskt passade nästan alla så kommer det säkert vara 30 grader och stekande sol. Inget väder för en migränkvinna att träna i, så är det bara men smeén vet, imorgon kanske jag står där trots allt.
Vilket svammel, helt makalöst att jag kan få ihop ett inlägg om absolut nästan ingenting. Jag skulle aldrig kunna tvittra eller vad det heter där man bara får använda ett visst antal ord. Hi, hi, hi jag hade blivit avstängd vid första inlägget.
Tjingeling nu är det natta!
Jaha, här sitter jag...
Igår föll jag ner i en brassestol när jag kom hem och där låg jag till det att jag släpade mig in till tv:n och skulle se fotbollen hade jag tänkt. Jag slumrade fint till den, vaknade upp ordentligt till straffsparkarna för att sedan domna bort igen. Vaknade idag och det är faktiskt lite bättre än igår med halseländet men inte är det kul inte. Jag tror att AC:n är en aspirant på misstänkt när det gäller varför jag har ont i halsen. Jag är hopplös och drar på för fullt och njuter av den kalla härliga luften. I min gamle vite volvo finns det nämligen ingen AC och dessutom har något i värmesystemet pajat så nu släpper den ut varmluft lite som den vill. Inte kul när det är 25 grader varmt ute.
Hundträning har det inte blivit någon och inget lär det bli före tisdag. Får väl tänka som så att vila sig i form kan ju också gå. Tur jag är sjuk nu och inte nästa helg när vi ska på turne i Sverigelandet.
Hoppas allt är väl med er och att ni njuter av Sverige när det är som bäst!
Skulle vara skönt med ett dopp men det är väl inte att tänka på antar jag, himla vekling//Gaston
Jag - vekling, ja lite faktiskt.
See you!
Vilket väder!!!
Igår var det lite taskigt om tid mellan jobb och sista fotbollsmatchen innan sommaruppehållet. Givetvis borta så vi var tvungna att åka tidigt. Migrän hade jag men mina fantastiska tabletter gör att jag klarar av anfallen utan att dö på kuppen.
Så innan vi åkte iväg pep jag upp till skogen med chuck-it och tennisbollar. Det var varmt som ögat och Gaston verkade inte vara i större behov av just att gå... Jag körde linjetag på vattnet. Kastade bollarna som ett pärlband och det är ett sätt som passar flanen alldeles utmärkt. Det är lite häftigt att se honom kasta sig i från gölkanten nu jämfört med förra året när han var mycket fundersam över om det verkligen var honom värdigt att utsätta sig för något sådant. Han har mognat i vissa delar av hjärnan i alla fall. Det är väl den och sexhjärnan som tar mest plats tror jag. Jag skulle egentligen tränat markeringar vilket jag dyrt och heligt lovat mig själv och mina jaktträningskompisar men ORMAR, nä, jag bestämde mig för att avvakta till typ en annan dag.
Fotbollen - vi kommer dit och jag hade glömt koppel. Det var lite rörigt när vi stressade iväg och jag är hopplös med att ha med mig koppel till skogen här hemma. Fy på mig men jag försöker urskulda mig med att han faktiskt inte jagar vilt och håller sig på vägar och stigar. Gillas det tror ni?
Det fanns inte ett enda jäkla snöre att hitta på hela denna fotbollsanläggning. Jag hörde domaren blåsa till match så det blev till att träna "här" i fotbollsmiljö. Det funkade där med. Det var lite hårt när en stinkande tik av rasen Springer spaniel var TVUNGEN att parkera exakt, precis bredvid oss. Om inte hon löpte så är det ett allvarligt fel på min Gaston för han skakade som ett asplöv och pep som en julgris. Detta beteende känner jag ju som bekant igen men han låg kvar... (där skänkte jag en tanke till Birgitta och Bodil).
Han är rätt ombytlig av sig, i helgen var mest kär i lilla Wanna. Opålitlig kille...
Matchen gick fullständigt åt helsicke. Tjejerna hade bara en avbytare och de fick spela på icke ordinare platser så det var inte mycket som stämde. Dessutom varmare än i en bastu (det var det ju för det andra laget med men de hade fler avbytare, så det så). Inte kul men det är bara att bryta ihop och spela vidare till hösten.
Just exakt nu har jag städat klart för att imorgon när jag kommer hem ska jag PÄSA! Åker väl och doppa Gaston i nån sjö här nånstans runt i faggerna men nåt annat orkar vi inte.
Hade tänkt träna jakt på söndag men jag rör ju till allting så förbaskat så det blir inget med det. Eventuellt kan jag vara med och spåra med bruksgänget på kvällen men jag vet inte än. Anders jobbar och tjejerna jobbar och bussarna går ju som de vill.
På tisdag blir det jaktträning i Skärstad. Det är alltid kul. Bussigt att vi kunde vara här hemma, det spar tid för jag har viktiga saker för mig på kvällen - klippa mig. Mitt hår ser nu mer ut som en äkta pälsmössa, bara banden under hakan som fattas.
Vet ni, nästa helg då ställer vi gps:en på Hofors. Ska bli så häftigt att för första gången kunna vara med på Duckstreamträffen. Jag ska samåka med Sofie från Örebro. Nu vet ju inte jag var vi hamnar i sista änden för jag vill minnas att denna flicka har lika dåligt lokalsinne som jag. Gps-tanten brukar inte vara helt att lita på heller. Sist när jag och Anna-Lena var i Hofors hamnade vi på nån konstig liten pluttväg, ett rent under att vi kom fram. Det var i maj och det snöade, så man vet aldrig vad som väntar en. Kul ska det bli i alla fall. Annelise med bror Gerkan och lillebror Winner kommer, bara det. Kul, kul!
Nu ska jag släpa mig ner och fixa lite kvällsmat innan jag däckar i soffan. Gäsp, värmen tar rätt bra på orken (eller är det den förbaskat tråkiga städningen, låt mig vinna en miljon som jag kan lägga på städhjälp, tänk vad gött att komma hem på fredagseftermiddagen och allt är klart, dream on, dream on).
What a wonderful day x 2.
Vilken tur vi har, Gaston och jag som ramlat på Maggan, Susanne, Kristin och Eva. Vilka dagar vi har haft. Vi har tränat och legat i. Det har varit vattendirigering, markering på land och vatten, närsök, att ro en båt och att ha Gaston i samma båt. Jag har aldrig rott en båt i hela mitt liv. När jag satt där som bäst och muttrade, tyckte det var gräsligt krångligt, säger Julia att det kanske vore idé om du vände på dig. Upps, satt visst helt galet och hoppla vilken skillnad det blev. Kände mig som mästerroddare när jag gled runt där på vattnet. Gaston satt som en kung och blickade ut över viddern, vattnet och när de andra hundarna simmade hit och dit. 
Julia och Terese var två labbetjejer som var och tränade tillsammans med oss igår. Julia och Maggan har hundar ur samma kul. Terese hade en liten fantastiskt cool kille som bara var 6 månader men så himla duktig. Han bara var där hans matte var. Julia och hennes Malte var minsann duktiga dom med.
Här är Susanne som tittar långt efter Isak som är på g med en lååång dirigering
Nästan framme
Gaston på ingång från samma ställe
Stugan vi bodde i
Söndagskvällens middag gick inte av för hackor, varmrökt lax som Susanne fixat, mums, mums.
Här sitter Kristin med sin Elda. Babyn Elly pömsade och log bägge dagarna. Kan de vara så snälla - hela tiden???
Fick visst ordna med lite innan avfärd, själv stod jag på land och försökte övertyga mig själv att jag KAN!
Susanne med sina grabbar
Eva med sina tjejer
Jag är så glad att jag fick möjlighet att följa med. Oj, oj, oj Gaston, denna märkliga hund, klarade vattendirigeringar som jag ALDRIG trott. Känns jättebra. Sen fick jag även lite att bita i... typ markeringar. Men snillen spekulerade och nu är det bara att träna på. Hej och hå!
Hoppas vi kan få till ett par såna här dagar igen. Fem tjejer, åtta hundar (plus två tjejer med hund ena dagen) hur häftigt är inte detta? Vi har verkligen tagit och givit efter förmåga (med andra ord, vissa har fått ge mer och fått leva upp till det där med att komma fyra på unghundsderbyt, medan andra som inte ens gått till pris på jaktprov har haft en mer låg profil, vill inte nämna några namn, skulle ALDRIG lämna ut någon så där...) men jag är i alla fall tacksam för de här dagarna. Ska bara banka in ett och annat i hjärnan nu.
Ha det gott, imorgon är det en helt vanlig sketen tisdag.
Hoppas ni har en härlig midsommarhelg!
Idag har vi inte gjort nästan nåt. Packat lite inför avresan imorgon. Gaston och jag sticker med jaktträningsgänget och ska träna jakt i dagarna två. Jag la in värsta charmoffensiven (och var bara lite martyr) om jag inte kunde få ta semester som på måndag. Det är ju som bekant lite körigt nu när semesterperioderna kört igång och vi äntligen pusslat ihop så alla kunde få sin semester som de ville. Jag ska inte ha min huvudsemester förrän v 30 så jag tror att de tyckte lite synd om mig så därför var det helt ok att jag tog på måndag.
När jag ändå var i gång så chansade jag att få en måndag till ledigt. Kennelträffen är flyttad till nästnästa helg och då behöver jag vara ledig en måndag till mitt i semestern... Den gick hem den med. Phu, tur jag har goa jobbarkompisar.
Jag ser fram mot våra dagar i Sågknorren. Vi var där förra året med och det är ett så himla fint ställe. Nu har vi knölat in oss ett gäng brudar med hundar i en stuga. Ska bli mycket intressant hur detta ska gå. Kristins lilla baby ska med också, lika bra att vänja henne direkt. Så här är livet med en galen hundmamma.
Ha en fortsatt bra helg!
Tass och hej
från Gaston och mej
Gaston har varit i gölarna!
Hur som helst, dirigering och markering på vatten måste förbättras punkt slut. Hur? Har fått bra tips av Lotta angående dubbelmarkeringar som jag minsann provade idag också, det fungerade perfekt (TACK LOTTA). Back to basic! När det gäller dirigering så tänkte 1,5 meter Jonsson till och tog med sig en chuck-it inklusive Gastons älskade tennisbollar. Där har vi det. Alltså hur trög får man vara, här har jag en hund som fullständigt älskar sina tennisbollar och så utnyttjar jag inte det. Men nu se ni, nu var de med.
Oj, oj, oj ut på vatten - vad är problemet sa Gaston som kastade sig ut som nån form av dykspecialist, kom upp frustandes och simmade DISTINKT mot bollen, kravlade sig uppför gölkanten (den är inte alltid helt smidig alltså) och in och lämnade av. Jag gjorde diverse övningar med höger/vänster och sen ut på vatten. Höger/vänster på vatten gjorde vi INTE utan han fick se bollen plumsa i vattnet (jäklar vilka kast man kan få till med en chuck-it, till och med jag) sen fick han ta antingen en boll höger eller vänster på land innan han fick gå ut på vattenbollen. Idag var han helt inne på att det går nog lita på henne lite i alla fall. Han gick åtminstone dit jag pekade och det är ju positivt.
Mer bollar åt flattarna!!!//Gaston
Nu måste jag ta mig samman, leta upp styrelsepärmen, penna och någon form av glatt humör. Phu!
See you!
Man kan se mig som ångestframkallande...
Vi började dagen med att gå upp aptidigt för en morgonpromenad. Ytterligare en grej som den frånvarande mc-åkande mannen i mitt liv ALLTID gör annars. Kl 08.30 satt vi, Gaston och jag, redo i bilen för att köra Myran till sommarjobbet i Gränna. Från Gränna ställde vi kosan mot Tenhult (sen undrar man varför man har bensinräkningar som skrämmer skiten ur vem som helst). I Tenhult blev det spår idag. Eller ja, spår och spår. Gaston yrade runt i tillvaron så det enda jag orkar skriva om det är att på något märkligt vis kom vi runt. Han började tjafsa redan vid upptaget, när han väl kom iväg så gick det bra till typ andra pinnen, eller förresten så plockade JAG första för den gick han över. Sen spårade han något annat än Helene, förmodligen vilt. Vi pratade lite om det Gaston och jag. Sen skärpte han till sig men herre jösses vad han hade svårt för detta idag. Näe, det var ingen höjdare alls.
Det verkar varit knixigt för alla hundarna idag. Vi avslutade spårträningen med en supergod lunch hos Helene. Det var det trevligaste på den förmiddagen. Vi snackade skit och löste världsproblem och smaskade i oss god sallad. Mums, mums, tack snälla Helene. När jag satt där som bäst och päste fick jag syn på Helenes klocka, herre gud, 14.00. Hur skulle jag nu hinna med mina uppdrag som god mor och hurtig sambo?
Jag kastade mig i bilen och fräste igång så nu kl 18.39 är allt klart! Nu har jag bara ågren inför imorgon. Jag ska vara med på utbildning för semestervikarie inom äldreomsorgen. Hela, himla dagen och kommer inte vara hemma före 18.00. Känns så där kul. Kl 19.00 är det fotbollsmatch som jag måste se. Däremellan skall Gaston ut... STOPP, du behöver inte ringa djurskyddsombudet. Det är inte så synd om honom som det kanske låter för Myran är hemma och har lovat gå ut med honom under dagen. Han får nog sin beskärda del av motion as usual.
Nix pix nu ska jag avsluta med info från ett roligt mess som jag just fick.
SUSANNE OCH OLLE KOM FYRA PÅ UNGHUNDSDERBYT!!! Hurra! Hurra! Hurra! Hurra! Mina goa träningskompisar (hur skönt kändes inte det att skriva då
) fatta hur duktiga dom är. Lille Olle som knappt är en tvärhand hög, tänk att han kan den unge killen. Jag är mycket imponerad, egentligen inte speciellt förvånad för de där två glänser titt som tätt på våra träningar. Jättestort grattis till dom båda! Ha det gott!
Årets första WT och premiär i öppen klass
Nå, till Nässjö åkte vi och hittade utan en enda felkörning. Detta bådar gott tänkte jag. Detta wt var upplagt så att man fick gå i startnummerordning. Det flöt på kanonfint.
Det är himla kul när man kommer ut så här. Träffade massor av goa människor som jag inte sett sedan förra året. Straight flush-gänget, supergoa hela högen (och DUKTIGA...), det var goa Marie med Emil som vann nybörjarklassen. Jag blir så glad i hela hjärtat. Jag fick ståpäls från tårna ända upp i hårbotten. Fatta när vi åkte från Håkan och Carina efter FART-testet och Marie var så ledsen att Emil var så vek och tänk vad denna duktiga tjej har åstadkommit. Inte nog med att hon vunnit två wt i Smålandsmästerskapet hon kom trea sammanlagt också. STORT MEGA-GRATTIS!!! Jag träffade flera som jag inte pratat med på evigheter så hela dagen har varit skitkul helt enkelt. Vi kan då bortse från två stationer som jag gärna hade hoppat över eller gjort om och gjort RÄTT!!!
Nå följande hände:
Station 1, dubbelmarkering på land. Lite halvlurig, den ena dummiesen hamnade i högt gräs utan någon speciell referenspunkt för hundarna. Gaston tog första bra men jag fick stötta honom på andra ganska rejält. Inte så rejält som domaren tyckte men så är det. 13 poäng.
Station 2. Dubbelmarkering på vatten. Tjena mittbena. Gaston susade ut och spikade nummer 1. Tog sats och susade ut och jag, min idiot hann tänka dum-tanken, men shit han fixar det ju, när han plötsligt stannade av. Jag manade på, Gaston hittade en pinne, kanske var det den hon tänkte jag skulle ta, ja kära nån. Vi fick 0 poäng här.
Station 3. Enkelmarkering och dirigering. När jag såg denna stationen trodde jag det blivit något fel. Det måste ju vara elithundarnas grej men icke. Ska nu försöka förklara denna station.
Vi stod uppe i en backe på en åker. Till höger om oss löpte en stenmur utmed hela åkern. En si så där 60 meter ut stod en kastare som kastade en enkelmarkering in i ett område med stenröse och högt gräs.
Dirigeringen var väl si så där 50 meter ut och låg UPPE på muren. Gulp. Självförtroendet var väl inte direkt på topp efter två mindre lyckade stationer.
DÅ slår han till, flanen! Jag blir inte klok på honom, grejer som jag tror han ska fixa missar han totalt och grejer jag tänker att herre gud, det här fixar han aldrig gör han klockrent. Markeringen - swisch ut och in. Dirigeringen, jag skickade snett mot muren, blåste stopp, han tvärnitade (bara det!!!), jag visar höger och säger så. Han hoppar upp PÅ muren, jag blåser närsöksignal, han böjer sig ner, plockar upp en dummies och kommer in. Jag lovar er, jag stod som ett UFO. När han kom in fick jag värsta glädjefnattet och tjoade minsann så det hördes ända till Skärstad. 20 poäng!!!
Station 4. Dubbelmarkering på land. En hamnade bakom en bred stenmur och en hamnade framför. Klockrent. 20 poäng!!!
Station 5. Walk up med dubbelmarkering. Så kom vi ner på jorden igen. Jag fick hjälpa honom på ena, den andra fixade han själv. 14 poäng.
Summa 67 poäng (tävlingsmänniska som jag är kan ju inte låta bli att tänka, hade vi fått åtminstone 10 poäng på den där jäkla vattenmarkeringen så...). Bara att bryta ihop och gå vidare.
Ärligt talat, jag kommer leva på denna dirigering till dödens dag. Den jäkla vattenmarkeringen har jag förträngt.
När vi väl dök ner i hemmet slocknade jag i soffan i ganska exakt en timme, nu ätit och nu blir det dusch och soffan. Orkar inte göra ett skit mer idag. Eller jo, jag måste ju vattna växthus, ge kycklingarna mat, stänga till hönsen och säkert nåt mer som min frånvarande MC-åkande Anders brukar göra.
Grattis till er som var där, lite speciellt till goa Vega som gjorde som vanligt - glänste!
Så var kursen slut...
Två tappra själar, Eagle och Gaston, satt där i volvon igår igen. Vilket skitväder, regnet vräkte ner. En sak är säker vi har riktigt trevligt i bilen Jerker och jag. Garvar hysteriskt åt knäppa grejer, rätt kul när gubben berättar om sina långtradarturnér, ni skulle bara veta...
När vi kom fram så var vi sammanlagt 8 som stod där i regnet på Birgittas uppfart. Vi skulle vara i fårhagen, tillsammans med SEX baggar med gigantiska horn. De är så snälla så, sa hon som kämpar med sina egna varje morgon (detta enligt egen utsago, inget jag hittat på i fall ni nu trodde det).
Vi började med att gå på linje, det är faktiskt alla våra hundar ruskigt duktiga på. Det var väl en och annan som hade lite svårt igår men oj, oj, oj vad mycket bättre det är mot första gångerna. Jag har faktiskt aldrig haft några jätteproblem med Gaston men jag märker ändå att det har blivit ännu säkrare nu eller rättare sagt jag känner mig säkrare.
Vad skulle jag berätta nu då, jo, vi började med att gå på linje, vi fick göra halt och då gick Birgitta runt och slängde ut dummies till ett stort sök. Vi skickade sedan hundarna en och en för att hämta en dummies var. Eagle, den fantastiske, fick börja. Han sprang jädrar i min låda varv på varv. Vi stod där och fnissade lite när vi kom på att - tänk om han kommer med en bagge framför sig eller ännu värre, Eagle först och en bagge sen MEN icke när pojkrackarn sprungit av sig lite energi kom han med sin dummies.
Gaston skötte sig, jag blir ju lite lätt orolig när han plötsligt mitt upp i alltihop lägger sig ner och nästan somnar. Jag VET att det är kanon med on/off (när jag tänker efter så är det fantastikt roligt att jag inte lyckats sabotera det). Jag är ju helt knäpp, klart det är bra att han kan lägga sig och slappna av, jag mitt stolpskott var nästan lite orolig att han inte tycker det är kul men när han väl ska göra något så gör han det. Vad konstigt det här blev nu då. Jag bestämmer mig för att jag är glad för att han nästan somnar punkt slut.
Vi fick traska vidare och det blev apportering två och två. Ni vet, en fick vänta den andra hämta och tvärtom. Gaston och jag gick i par med goa Hanna med sin gule labbepojk som övertagit rollen som "kärast-i-hela-världen-killen". Gaston var påverkad av Azza, det var han men det blev bara ett litet gny här och där. Inget hysteriskt.
Gule labbepojken var väldigt kär och fastnade i Azzas kissefläck som hon naturligtvis var tvungen att lämna mitt där vi skulle skicka våra charmörer. Gaston chockade och sprang över kissefläcken. Jag hann tänka TJIHU när den eländige flanen ställer sig och kissar, jag blir galen!!! Jag insåg att skulle jag rusa ner, över muren och ifatt honom så hade han hunnit kissa, bajsa, sova, äta lite och sen hämta en dummies innan jag kommit fram så jag vrålade bara ett av mina mindre trevliga NEJ!!! Han bemödade sig i alla fall med att vända på huvudet... Grr.
Vi fick göra många olika övningar vilket innebar automatisk lång passivitetsträning för hundarna vilket troligen var tanken med alltihop.
Det regnade bara i början sen blev det riktigt trevligt väder. Härlig kurs har det varit och himla kul människor. Ser fram mot FM där jag kommer träffa några av dom, goa Bodil, Kathy, Peder, den bruna flattetikens matte (som jag naturligtvis glömt vad hon heter, usch jag är hopplös) och Birgitta som skall döma.
Hanna och Roger med sina labbepojkar kommer jag säkert att stöta på nånstans i jaktvärlden (om jag nu någonsin vågar mig ut på B-prov igen). Jerker träffar jag ju titt som tätt. Jösses vi har haft kul på våra resor till Moheda.
Enligt Mia Törnblom ska man säga tre bra grejer om sig själv varje kväll innan man går och lägger sig. Inget sånt där fjantigt som snäll och omtänksam utan mer rejäla grejer. Jag har apsvårt att komma på någonting bra att säga om mig själv men ikväll kan jag faktiskt säga en sak. Jag är DUKTIG som tog mig i kragen och sprang 5 km fast jag städat hela huset. Det kändes faktiskt rätt ok att springa ikväll, INTE så jag längtar till nästa tillfälle, så skönt var det inte men dock ok. 
Nu en kopp te och soffan en stund innan det blir natta.
Hej på er!
Idag gick vi till gölarna, jag och Gaston.
Snarare har han flyttat in med hela sin själ hos grannen som har en löpande tik. MEN nu tyder allt på att tiken är färdiglöpt. Flanen äter och är lugnare till sinnet. När han dessutom koncentrerade sig på vår lilla träning idag så tror jag min teori är rätt.
Vi gjorde basicövningar - eftersom det verkar vara där vi befinner oss träningsmässigt. Lite busig var jag men han fixade det. Jag skickade hans älskade tennisbollar med chuck-it. Han ÄLSKAR tennisbollar och vips var han mer på alerten. Han simmade dit jag pekade, hämtade i vatten och uppe på land. Den delen av hans hjärna som varit strängt upptagen av snuskiga tankar var idag helt inställd på det är han född till - att apportera. Vi är inte riktigt överens om det där angående hans livsuppgift men vi jobbar på det, både han och jag... Trägen vinner och jag kan vara fruktansvärt envis och tjurig om det är så.
Han var på ett strålande humör idag (och automatiskt var jag det med, så det kan bli) Han fixade ett "suddad" linjetag på land jättefint.
Idag är jag helt enkelt nöjd. Nu ska jag åka till A6 och leta skor till Myran (varför känns det som vi alltid letar skor till den ungen?) sen ska tjejerna klippas.
Imorgon sista gången på Birgitta-kursen. Undrar vad hon hittar på för läbbiga saker. Den läbbigaste hittills var att lämna Gaston med en höglöpande tik men det kanske finns värre saker som jag inte ens tänkt på.
Ha det bra!
Ikväll blev det lydnad på klubben
Framåtsändandet - helt ok.
Kryp - jag dör!!!
Kul att träffas och träna i alla fall.
Ha dé!
Natti, natti.
En stor fet suck när det gäller Zlatan men stort smile när jag tänker på Gasse
Vi gick upp tidigt idag för att hinna spåra med Helene, Martin och Anngreth innan vi ska till stallet för att städa. Hur kul är det på en skala? Spåra +10 och städa -10. Men har man ungen i ridskolan förpliktar det så är det bara. Det är som jag skrivit tidigare, man förväntas ställa upp på ridskolearrangemang, fotbollsgrejerna, brukshundsklubben, flatteklubben och SSRK:s verksamhet, jag vet inte men min tid räcker tamme tusan inte till riktigt. Det värsta är när jag får en känsla av att en del tycker att man inte ställer upp alls... Det får stå för dom.
Nu var det spår ju, vi började med ett uppletande i en smal korridor. Gaston for runt som ett spjut och plockade grejer. Fick minsann jobba för att få in fjärde grejen men till slut fick jag den i min hand.
Här sitter han och vindar (och blundar ser jag) innan uppletandet.
Han gick över en pinne i spåret men annars skötte han sig bra.
Han, Mogg, SM-doggen gjorde samma sak, missade en pinne men resten gick helt ok.
Här får han belöning efter slutpinnen.
Sen fick han en belöning till som han älskar, tugga boll och rulla sig. Whao, det är grejer det!
Vi firade pappa Martin
Förstår att ni undrar vad han fick, bara en vanlig blomma och lille Wille fick en hund (så klart). Den ligger i hemvärnshjälmen. Jösses, folk måste verkligen undra när de ser oss i skogen.
Vi fikade så klart och idag var det GI som gällde. Mums mums
Helene och Martin var nöjda med sina hundar också. Alltså ännu en härlig träningsdag att lägga i minnesbanken.
Nu mot stallet!
Tji hu!
Heja Sverige!!!
Imorgon spår och EU-val. Har jag bestämt mig, nej!!! Uselt insatt men rösta tänker jag göra.
Nu håller vi allt vad vi har för Zlatan och grabbarna. Divig och dryg enligt många men i min värld är han helt ok! Jag tillhör skaran som håller honom högt! Hoppas det blir en riktigt bra match. Börjar ju bli lite bortskämd med det nu även om det är i en annan division än landslagets.
Stort grattis till vännen Anngreth med sin Mogg som tagit sig till SM i bevakning IGEN! För hur många år som helst i rad. Häftigt, vilken vår de har haft de där två.
See you!
Jag säger då det
Jag tog Gaston och satte ner honom, gick fram till kanten av gölen, gjorde ett perfekt målområde, tyckte JAG. Vi gick fram kanske 50-60 meter och så satte vi (eller rättare sagt jag) igång. Jag skulle då alltså skicka Gaston snett över så han var tvungen att gå upp på land för att få sin dummies. Han simmade glatt ut men inte rakt och inte dit jag pekade. Öh, va? Hallå, var är mina vänner nu då och ska tala om hur jag ska lösa det här. Den som skulle stått ute vid målområdet och klappat lite, där finns ingen, den som skulle tala om för min tröga frånvarande hjärna att nu gör du så här, fanns inte. Jag var väldigt ensam med min flane kan jag säga.
Vi gjorde om, jag riktade ännu duktigare, stod på lite lätt sumpig mossa, inte helt smidigt att försöka stå och rikta på men jag tyckte det kändes rätt ok. Gaston ut igen, något mer i den riktningen jag tänkt mig men efter si så där 20 meter bestämde han sig för att nu menar hon nog att jag ska gå till höger. Så det gjorde han. Kravlade sig duktigt upp och med Lottas kloka ord så bestämde jag mig för att försöka få honom till dummies via landvägen den sista biten. Efter ett tag inser jag att näe, han har också lämnat av hjärnkontoret någonstans på vägen. Han fattade ingenting. Dirigering höger, vänster och ut, vad är det? Jag började om och började om. Gick ut och visade, klappade i händer, kvackade och stegade runt den förbaskade gölen men innan jag fick Gaston att fatta så var jag helt död och Gaston med. Tror ni hans hjärna brann upp i onsdags?
Jag avslutade vattenarbetet så han fick lyckas i alla fall. Bara jag tar fram chuck-it så kan han simma rakt ut jättelångt (obs, jättelångt är efter mina och Gastons mått mätt). Sammanfattningsvis en riktigt skitdålig träning.
Sen började det hagla isbitar stora som ärtor, all min tid hade försvunnit, det blev till att rusa tillbaka till bilen, dra ner till bussen och står där som den käcka, glada, ömma moder jag egentligen är när äldsta dottern klev av bussen. Mitt inre var i uppror över varför, VARFÖR tog jag med mig dummies och skulle träna idag. Jag är ett PUCKO!
Hem med dottern, fram med mat och sen iväg på fotboll. Det blev i alla fall en riktigt rolig avslutning på kvällen, om än iskall. Tjejerna vann med 6-1. Det är så himla kul, efter förra säsongens alla bistra förluster där bollen gick lite hit och dit men aldrig deras väg så har det vänt. Den mikroskopiskt lilla matten förvandlades till en lång och ståtlig stolt moder. Tur man är flexibel. Det försöker jag köra med varenda lönesamtal och jag tycker själv att jag är en jäkel på att åka upp och ner i humöret (det måste ju räknas som flexibel, eller?).
Idag håller vi tummarna för er som är ute och tävlar och startar på jaktprov. Good luck! Speciell tumme hålls för Mogg som ska starta på DM i bevakning och förhoppningsvis kvalificera sig till SM.
Imorgon - mot bruksskogarna!
För bövelen, Gunde Swahn har ju rätt - ingenting är omöjligt!!!
Det började redan på Birgittas gård när vi parkerade bilen brevid Bodil och Assas (den stinkande bruden). Jag öppnade bakluckan och där sitter Gaston darrande. Han såg ut att ha drabbats av parkinson. Han gnydde och var alldeles förstörd. - Bodil, kom hit sa jag och pekade på det darrande djuret i bilen, tack så jäkla mycket. Det blir nog en skitkul träning... Bodil och tillika Birgitta flinade rått och sa ja, det här blir en riktigt bra träning för lille Gaston. (Hm, jättekul tänkte jag i mitt stilla sinne, faktiskt så tyckte jag inte alls det var speciellt kul, åka så långt och sen gå omkring med ett skakande asplöv som säkerligen skulle pipa ihjäl sig).
Vi transporterade oss iväg till en fantastisk fin vik vid en sjö ute i mitten av ingenstans. Eller rättare sagt som vi säger här i Småland - i de djupa skogarna. Ut med hundar och transport ner till sjön. Gaston var tyst, märkligt. Vi fick gå vid vattenkanten som följa John. Gaston var tyst, mycket märkligt. Vi fick ställa upp oss med 5-6 meters mellanrum. Birgitta och Katarina hjälptes åt att skjuta plus att skicka sina hundar under HÖGLJUDD handling. Våra hundar, inklusive Don Juan fick sitta på kvar lugnt och fint. Vi höll på en bra stund och sedan fick alla hundar doppa sig i sjön, utan att hämta något.
Vi traskade vidare i tillvaron till ett annat ställe och där fick vi ytterligare störningar i form av kast och en annan hund som apporterade under högljudda former. Kurshundarna fick inte hämta någonting. Vid något tillfälle gnydde Gaston till men han gick jädrar min själ vid min sida och höll sig hos mig. Jag höll nästan andan för förr eller senare kommer han sprängas tänkte jag. DÅ, säger hon med hornen, nu lämnar ni hundarna på sitt kvar och går tillbaka in i skogen så ni försvinner utom synhåll, där stannar ni tills det att jag säger till. DÅ, tänkte jag, kära Birgitta har du sagt det så. Ni kan se det framför er va, en liten obstinat 1,5 meters figur som fräser iväg med ett tyst kvarkommando till sin hund. Hon kan minsann få ta ansvar för om det händer något, hon vet minsann hurdan han är osv, osv så gick mina tankegångar. Vi gick iväg. Stod länge (säkert flera minuter, kändes som evigheter). Det small skott och efter en stund var vi välkomna tillbaka.
BIrgitta sa ingenting. Till slut sa jag, ok, vad gjorde han? INGENTING!!! Han hade suttit och tittat dit vi gick och inte rört sig ur fläcken. Dreglet hängde utmed sidorna men kvar satt han. PLUSPOÄNG!!!
Ärligt talat, hade inte jag gått denna kurs så hade jag ALDRIG i mitt liv utsatt mig själv för en sådan prövning. Fatta grejen, han fixade det. Tji hu! Säkert helt naturligt för alla andra men för mig är det STORT.
När vi traskade runt där och det smällde och small, dummies flög ut i vattnet och hundar for i och hämtade så märkte jag ju tydligt på Gaston att han var blockerad. Han noterade knappt vare sig det ena eller det andra för två av två möjliga celler var upptagna av snuskiga tankar men han höll sig i sitt egna skinn.
Stort tack till Birgitta som hela tiden tyckt att jag är fruktansvärt tramsig (tror jag i alla fall) och Bodil som har stor del i att Gaston fattat att man inte kan stiga fram hur som helst till damer bara för att det tränger på.
Det är ett himla roligt gäng vi som träffats nu under våren. Tyvärr är nästa onsdag sista gången men jag hoppas sannerligen att jag kommer träffa allihop någonstans nångång. Måste bara säga en sak till, Eagle, Jerkes labbehane 14 månader skötte sig galant. Han traskade runt som ingenting. Där husse är, där är Eagle. Skitkul. Gissa om det var två glada skitar som åkte hem igår kväll. Jerker hade dessutom köpt med sig två goda räkmackor som vi firade med innan vi åkte hemåt. Snullet Maggan, men så går det när man prioriterar annat.
Allas våran Gunde hade rätt, ingenting är tamme tusan omöjligt!
Kram till hela världen!
1,2 mil på öa med cykel
Jag tog för säkerhets skull en flickcykel, jag insåg snabbt att om jag med mina långa spiror skulle vingla runt på en damcykel och Gaston skulle stanna till så skulle hela ekipaget ramla och vi slå ihjäl oss, åtminstone jag.
Gaston travade på så fint med en tunga typ lång hela 2 timmar. Vi räknade ut att det var ca 1,2 mil. Duktig kille och duktig matte som numera har sittbensknölarna i nacktrakten. Min häck - AJ!!!
När vi var på väg hem i en gungande färja, lätt illamående bestämde jag mig för att jag "nästan" var hos Anngreth. Jag ringde och kollade läget och jajamen någon form av träning skulle hon och Mogg mycket väl kunna tänka sig. Det blev uppletande och lite kryp för Gastons del. Vi kom på en grej med krypet som jag tror kan funka. Tack AG!
Uppletandet - ja tjena mittbena, hade den hunden travat 1,2 mil??? Sprang som en tok och hade skitkul! Go och glad kan man sammanfatta det hela med.
Mogg skötte sig också med både i uppletanderutan och med lite fotpositionsträning. Vi gjorde en motivationsövning för Mogg - ljudmarkering. Som belöning skulle jag, ca 1,5 meter hög kampa loss med rottisgrabben Mogg. Grattis Mogg du vann kamprullen lätt som en plätt. Jag hängde i bra tyckte jag men fick ge mig. Märkligt!
Nu ska jag sova! Natti, natti. Banne mig om inte flanen slocknat också.
Imorgon Moheda och löptiksdust! Tänk på mig!
Yes, yes, yes!!!
Kom nyss hem från tjejernas fotbollsmatch och jädrar i min låda vad det gick bra ikväll. 3-1 till våra brudar. Hurra! Fancluben jublade så fönstrerna skrallrade i hela Skärstaddalen. Vilken fest!!! Tji hu, två matcher i rad. Nu är de på g!!!
Gaston och jag däremot har då återigen lagt en dag till ingen-träning-alls-kapitlet. Imorgon vet jag inte om jag får till det heller för då ska Gaston med till Visingsö och cykla med mig och mina jobbarkompisar. Ska bli spännande. Jag har aldrig cyklat med honom i koppel innan, bara med honom lös... Lite vågat men vad tusan, lite utmaningar måste man ha.
Vad är problemet? Det blir värre för mig att hålla reda på henne som vinglar runt på en hoj, tänk på mig//Gaston
Gaston är något lugnare idag, men äter lite si så där så förhoppningsvis är granntikens löp på ett nytt stadie.
På tal om något helt annat. För en vecka sen vaknade jag att jag hade kli på hela framsidan av min kropp. Jag dör, tänkte jag. Kliade som en tok. Vad är detta? Vad har jag ätit? Vi har nyligen bytt tvättmedel, är det det? Som vanligt lever jag i tron att det går nog över men efter en veckas hysteriskt kliande och det har inte gått över ett dugg fick jag idag ur tummen och ringde till vårdcentralen.
My god, läkaren satt där och hummade. Jag blev livrädd och fick för mig att nu jäklar har jag fått psoriasis, skabb, löss, konstig hudsjukdom eller allergisk reaktion, allt på en gång. Då säger hon - tror du det kan vara eksem? Ge mig styrka, jag betalar för att gå till någon bättre vetande och får frågan om JAG tror att det är eksem?!? Då hör jag min elaka mun säga, ja, vad tror du? Det kanske är SKABB (detta menat som ett dåligt skämt) då säger hon, hum hum ja det kanske det kan vara. VA?
Jag trodde jag dog på fläcken, är det???? HJÄLP??? Men ingen i min familj kliar sig och jag började hysteriskt prata om att varför tror du det? Vad menar du? Innan hon fick stopp på mig var jag övertygad om att jag hade både skabb och löss. Men hon insåg snabbt att den där kvinnan kan man inte skoja med hur som helst så hon bestämde sig för att det såg typiskt ut som eksem. TACK GODE VÄRLD! Jag fick kortison direkt och någon annan allergitablett och bara på ett litet kick började klådan lägga sig och mina röda ilskna utslag började försvinna. Jag såg en ljusning i eländet och insåg alldeles av mig själv att det är nog tusan något allergiskt i alla fall. Nu är ju frågan mot vad?
Kan det vara mitt nya joggande liv? Anonym alias Anneli vad tror du? Och vad har hänt med dig nu då? Du är ju min löparidol, då kan du ju inte bara lägga av så där. Det är väl tjejmil i Stockholm i höst? Ska du inte dit? Själv är jag garanterat hundra procent upptagen just den helgen (när det nu är...)
Hej hopp alla glada!
