GASTON OCH GUNDE

Dagens sanning - Gaston har inte sett skymten av en dummies på en vecka. Vi har "bara" tränat lite brukslydnad TVÅ gånger på en hel jäkla vecka. Vi har haft fullt upp med att göra ingenting. Jag har läst ut tre härliga böcker och Gaston har nosat upp varenda löptiksfläck som finns på hela Ekerums camping. Han är med oss hela dagarna vare sig vi traskat runt i Trollskogen, i Borgholm, legat som paddor på stranden eller bara är vid husvagnen. Känner mig så härligt sugen på att träffa mina vänner igen och träna loss lite.

Imorgon har vi varit här en vecka och vi drar oss hemåt igen. Konstigt att en vecka kan försvinna iväg så snabbt när man inte gör någonting alls. Härligt!

Nu ska vi strax äta igen - det gör vi ofta och mycket., Herre jösses, får ta tag i detta när jag kommit hem igen. Nu frossar jag i både god mat, gott vin och andra smaskigheter typ glass. Tur Gasse är med så man är tvungen att röra på sig annars vete tusan hur detta hade slutat.

Hoppas ni har det gott, ni som är här och hälsar på lite då och då.

Nu kommer hon som äger datorn, adjöss!

Vilken tur man har att Myran tog med sin bärbara dator så mitt internetberoende stillas. Får passa på nu när ungen är ute och springer. Vi har legat på stranden hela dagen. Det har varit omväxlande sol med vita moln. Nu är det ingen sol och mest väldigt svarta moln men vi har klarat oss från regn - än.

Gaston gillar campinglivet. Det är precis lika många löptikefläckar i år som förra året. Fick han bestämma så skulle han flyga från fläck till fläck men en liten ettrig bitch är i andra änden av kopplet och därmed blir det inget flygande hur som helst.

Gasse sov som en stock i husvagnen. Vi andra lite mer till och från. Nu ligger  han fint utanför och spanar. Ni skulle se nosen när han vindar in både det ena och det andra. Söt är han.

Snart ska vi ta tag i det där med mat. Jisses, nu åskade det rejält. Får nog traska in med datorn innan det börjar regna...

Hej svejs från familjen Taikon

Mina goa träningskompisar skulle gå på kurs utåt mina trakter, alltså hos Maria Von Cedersmyg och så blev det liksom så att de kanske skulle ta och träna de äldre hundarna innan kursen och så blev det liksom så. Vi tränade en stund vid en av gölarna och kära hjärtanes idag klarade Gaston en dubbelmarkering på vatten. Jag blev så glad så jag är säker på att även resten av Skärstads befolkning hörde att det var något stort på gång uppe i skogen.
Vi gjorde även ett sök, dirigering på vatten och en dubbel i linje på vatten (den fixade Gaston men det var på håret).

Jag tycker alla hundarna skötte sina tassar idag. Vi har ju lite till mans, förlåt kvinns, att jobba med men vad tusan så är det livet i hundvärlden. Tiden går ju som bekant fort när man har roligt så när vi skulle klämma i oss en kopp kaffe och vissa skulle tömma ur sig minst en kopp så var klockan kursdags. Wroooom iväg och eftersom tiden var knapp så hängde jag med och fick äran att  visa vägen. Det är ju inte min starka sida men i mina hemtrakter hittar jag hyfsat bra i alla fall. Vi gled snyggt in hos Maria kl 18.10, bara tio minuter sena, inte illa tycker jag.

Goa, snälla Maria sa att jag lika gärna kunde hänga på kursen när jag ändå var där. Näe då, jag skulle bara titta på. Då tog hon fram kajorna... Ja, självklart så blev det plötsligt en liten timme på kurs för Gaston. Han var lite mör i hjärnan kan jag säga men han fixade övningarna bra. Vore väl rackans annars. De andra är typ 1,5 år, han är 3. Sista grejen var då att bära kajan under fotgående. Helt sjukt, mitt hjärta bankade så det höll på att hoppa ur kroppen. Jag blir GALEN på mig själv. En gång är ingen gång, det har ALLA experna runt omkring mig sagt men jag var helt övertygad om att nu kommer han knäcka, nu gör han det, NU, NU men näe inte. Han höll så fint så. Sen avslutade vi hela tillställningen med ett linjetag och sen ta sig igenom ett område med vilt. Kajan var hel och fin. Jag tvingade Maria känna extra noga, två gånger men den var lika hel bägge gångerna. Hurra, jag är botad - åtminstone till nästa tillfälle jag ska träna med vilt.

KBT = kognitiv beteendeterapi, att närma sig det otäcka successivt. T ex ormrädda får börja med att titta på en bild för att i slutänden klara att vara nära en orm. Det är vad jag går igenom med vilt just nu. Jag är en tönt!

Herrejösses vad det regnar i detta land. Jag kan glädja alla som bor i trakten av Huskvarna att nästa vecka kommer regnet befinna sig på Öland tillsammans med mig så njut av solens härliga strålar här hemma!

Jag är inte rädd för fåglar, jag är inte rädd för fåglar, jag är inte rädd för fåglar....

Mycket har det varit de sista dagarna. Vi har skrapat huset (där tog jag i lite, jag har väl inte direkt slitit ihjäl mig) och nu har Anders börjat grundmåla. Jag är mest i vägen känns det som. Jag fick fnatt och började rensa land, städa lite här och där samt stå givakt när stegeländet skulle flyttas. Det är väldigt högt på sidorna av huset, två våningar plus vind, typ 8 meter säger han målarmäster. Lite läbbigt kan man säga. Inte jättekul att stå nedanför och se mäster svaja däruppe och det var verkligen inte mycket bättre när jag skulle upp och hjälpa till och skrapa, jag gick ner igen...

Semestern som började i måndags fick en liten tuff början med begravning. Den var jättefin och jag är oändligt glad över att jag valde att gå. Det väcker mycket känslor med begravningar. Många tankar blir det.

Träningsmässigt har det varit lite si och så. I söndagskväll spårade vi och det gick både bra och inte bra. Fattar inte vad som hänt med Gasses fina upptag, nu är det lite yrigt men när han väl fäster på nosar han på bra. Missade en pinne men de andra flisade han efter bästa förmåga. Den killen som inte ens ville markera från början utan bara ville spåra, att nåt pucko tappat grejer i spåret var verkligen inte hans problem.

Det har även blivit lite lydnadsträning med Martin, AG och Helene. Helene räddade hela kvällen med ett tips vad det gäller övergången från galopp ner till trav i framåtsändandet. Tji hu, så bra det blev. Gaston var lite lätt uppvarvad och eventuellt, jag säger bara EVENTUELLT, kan det ha berott på att Knuffa var i höglöp. Jag skulle t ex göra en inkallning med ställande och läggande. Jaa, han kom som en raket och hörde varken bu eller bä. Då skrek jag så fönsterrutorna skallrade i närmsta bostadsområde och jag blev hes som en kråka efteråt men hörde han? Nix. Det blev till att göra om. Det satte i och regna under träningen så flanen kunde inte gå rakt fram. Han är för söt, det regnade stenhårda regndroppar, ni vet så där så man tror att hela himlen är på väg ner. Han försökte väja och snubblade fram i tillvaron. Jösses, den killen som tar varje chans han har att hoppa i allt som eventuellt kan se ut som en vattenpöl, detta inkluderar alltså leriga hål, diken och liknande. Då är han inte känslig minsann.

Han har en djup inneboende känsla för att undersöka leriga hål INGÅENDE!

Idag har vi kalasat eftersom Anders fyller år. Han fick en spikmatta av sin fantastiska familj, det vill säga mig, Myran och Ia. Här ska späkas. Det är nyttigt har jag hört. Upp till bevis!



Imorgon hoppas jag på lite jaktträning.

På lördag drag vi iväg till Öland. Vi har köpt en husvagn - en kultvagn. Gammal och fin men den duger till familjen Taikon. Ska bli kul. Vi har de senaste åren haft möjlighet att hyra en vagn av kompisar men de har sålt sin. Vi hade just då inga planer på att köpa husvagn men man är ju som bekant flexibel så plötsligt kom vi på att vi skulle nog ha en ändå. Upps, så det kan bli och nu har vi en. Jättesöt, liten sak. Hade tur att det bara varit två ägare på den så den är välbehållen - än.

Nog om allt!



Ha det gott!

Det är inte bara charmigt med röda hus med vita knutar. Ser inget som helst charmigt i att skrapa och måla... Hur tråkigt är inte detta på en skala? Phu... BORING!

När jag till slut gav upp så tog jag Gasse och stack till skogs. Jag gjorde två upptag som jag listigt räknat ut att han skulle behöva träna på. När de låg till sig så traskade vi iväg och gjorde ett uppletande i en mindre ruta. Det var kul sa Gaston och letade grejer som en tok. Han har en tendens att spåra mig när jag uppgivet försöker valla noga men det blir inget bra när man gör det själv.

Sen fick jag ett ryck som höll i sig i säkert en kvart - plockade blåbär. Ungefär lika kul som att skrapa. Under tiden hade Gaston kul, han badade i gölen, fick retrieverfnatt och lattjade runt i blårbärsriset. Vi tröttnade som sagt rätt fort så vi gick tillbaka till bilen och upptagen.

Nu blir det ju inte alltid som man tänkt sig. Idag var en sån dag. De två upptagen blev ett lite kortare spår. Han missade slutpinnen och vips var vi på nästa upptag. Klantigt värre kan man väl säga men Gaston sket i vilket för han hittade minsann pinnar och fick belöningar. Bara att bita ihop.

Imorgon blir det väl fortsättning följer vad det gäller skrapning. Just nu vräker regnet ner här men det hinner säkert försvinna till imorgon förmiddag.

Imorgonkväll blir det spår för den svarte igen.

Vi skulle tränat lydnad ikväll MEN jag orkade inte sätta mig i bilen och dra iväg ikväll igen. Jag bara ORKADE inte. Sprängande huvudvärk och så himla in i nordens jättetrött. När jag kom hem från jobbet så grejade jag lite hemma och sen skulle jag bara sätta mig en liten pluttstund i brassestolen. En timme senare vaknade jag. Gäsp.

Släpade mig iväg med Gasse till skogen och gjorde något helt annat än brukslydnad... Busig jag är.

Här sitter grabben med stort G och spanar efter sina tennisbollar som strax ska hamna i hans mun.


Blir nästan imponerad av mig själv att  jag fick till en sån rak linje.


Här simmar han för det vilda på jakten efter tennisboll nr 3


Jobbig kant att pallra sig upp för men det går


Kunde inte låta bli utan tränade faktiskt lite saktagående på vägen till bilen, lite skall med förresten när jag tänker efter. Han var en duktig kille idag, Gasse-bus.

Ska bli så skönt när jag går hem i morgon kl 13.00. 4 veckors semester, tjena mittbena - känns det bra eller känns det BRA?

Ha dé!

Han gjorde succé. Jag blir så glad att han är som han är. Jag tänkte han skulle ligga på vårt lilla kontor men icke. Han fick vara med när trädgårdsgruppen hade träff. Jag var tvungen att sticka iväg på möte så han var med vår goa Kerstin på  jobbet. De gamle tyckte att Gaston var en trevlig kille. Han var med ute hela förmiddagen, sen kom två gubbar som ville ut och gå en sväng till med honom. Härligt, det är faktiskt vetenskapligt bevisat att djur påverkar äldre positivt och idag har Gaston bidragit till den vetenskapliga tesen.

Varning för snäll hund!


Släpp ut mig!


Utsläppt blev han och vi stack iväg på jaktträning. Den träningen kan enkelt sammanfattas med att markeringsträningen bör fortgå... Linjetag och lyssna på pipa helt ok. Tack tjejer för att ni står ut med mig och min flane.

Nu är det natta, har vräkt i mig grillat kött, färskpotatis i ugn och för att släta över det hela lite en sallad. Bra jobbat, precis innan läggdags. Detta kommer jag ångra när jag står där i min bikini och försöker hålla in den sladdriga bilringen kring magen. Phu, orkar inte bry mig.

Var rädda om er! 

Inte helt supermotiverad gick Gaston och jag iväg med några dummies i ryggsäcken. Jag, alltså, var inte så himla motiverad men Gaston var trots tre meter lång tunga och ett hässjande som kunde väckt döda minsann  på hugget. Jag gjorde två målområden och sen gick vi en timme. Sen körde jag linjetag mot mina områden med störningsmarkering och grabben med den långa tungan fixade det galant. Konstigt, när jag tror att han är på gränsen att smälla av i den otäcka, kladdiga värmen så tänder han minsann till, flanen. Go kille!

Nu ska jag ut och plocka bigaråer. Ska ta med till jobbet imorgon. Måste fjäska lite för dom. De var så bussiga så Gaston får följa med till jobbet imorgon och umgås med de gamle för vi ska åka direkt och träna efter efter jobbet. Då slipper jag åka som en skottspole mellan jobbet och träningen. Skönt!

Typ så här varm var han...


Ha det gott!

Idag fick jag en sån där lyxgång när det gäller spåret. Helene och Martin hade lagt alla spåren så när vii gled in i Barnarp började vi med lite lydnad. Alla skulle köra varsitt lydnadsmoment och tre av fem valde av någon konstig anledning framåtsändandet...

Ulrika och Björn körde lite andra moment men Helene, Martin och jag vi kämpade på. Efter förra gången när precis varenda hund ballade ur på just framåtsändandet så var vi väl inte så himla förväntansfulla men tji fick vi. Idag hade det landat. Gaston var först ut i momentet och fick hjälp med targetpinne på framskick, vilket gör att sannolikheten för att du ska få ett snyggt utskick i full sketa är ganska stor... Jippi, här tar vi tillvara på alla positiva grejer som händer. Jag ställde grabben vid pinnen och gick sedan saktagående och jösses, han gick sakta OCH rakt. Kul, kul. Vi gjorde om från andra hållet för att sedan testa av en tredje och sista gång utan target och yes, det gick bra. Då slutade jag.

Både Knuffa och Åsså skötte sina framåtsändande galant. Kändes nästan som helt fel ute är vi INTE!

Spåren - gick si så där. Björn och Ulrika var helnöjda. Bra! Helene var mycket nöjd med Åsså förutom att spåret  är så vansinnigt intressant så att man får verkligen vara med när pojken kör ner huvudet och markerar sina pinnar. Phu! Knuffa tog framspår och nosade iväg bra ända fram till en väg där spåret pep in på ett kalhygge. Hon slet med sin lilla LÖPANDE kropp och hade bekymmer ute på kalhygget. Nu hade spåret legat länge och det hade varit fuktigt, soligt, regnat och torkat upp igen (fantastiskt flexibel väderlek här i Småland). Hur som helst på något vis kom hon fram till härliga skogen igen och där gick det finfint.

Gaston tog för första gången på EVIGHETER bakspår... Jag har ju tänkt tanken "tävling" och det är mycket märkligt hur det ordet kan påverka hur han tar sina upptag. Eller visst är det konstigt? Skitsamma, tråkigt men inget att bryta ihop för utan vi tog bort honom från spåret och så fick han göra om och göra rätt. Han snufsade på men även han var hög och vindande emellanåt. Han nosade till exempel upp ett dött rådjurskid, nu var det väl inte viltspår jag hade tänkt idag utan Martins spår men i Gastons värld så talar man om att "hörre du, ligger något märkligt här under granen - kolla". Ja, ja han spårade fram till slutet i alla fall. Missade en pinne så hade det varit tävling så hade jag väl inte direkt skrattat ihjäl mig med 42 poäng borta.

Känsliga typer skrollar genast ner, förbi bilden...

Love you anyway!



Sen har vi inte gjort ett smack mer idag. Jag försökte döva mitt dåliga "sköta-om-trädgården"-samvete genom att rensa ett trädgårdsland men gud vad tråkigt det är. Sen skulle vi fika och sen ringde telefonen och sen började det regna och nu sitter jag här... Får rensa färdigt en annan dag helt enkelt.

Anders har slungat honung idag, duktiga bi han har, de sliter och han snor honungen. Olika falla ödets lott.

Nu FEM dagar kvar sen     SEMESTER!

See you!

Oj, tiden bara skuttar på. Nu bara en vecka kvar sen FYRA härliga veckor. Jösses, vad jag ska göra - INGENTING! En vecka på Öland, så klart. Här bryter vi inga traditioner, vi har åkt dit en vecka i alla år. Förra året hade vi en kalasvecka så sannolikheten för att det ska bli så i år igen är ju hyfsat liten.

Sen är det flattemästerskapen och det ska bli kul. Fem brudar och sju hundar i en stuga kan ju inte bli annat. Det är nog vad som blir vad det gäller jakt i höst. Jag har tänkt att ge mig ut i spårskogen i höst och ligga lågt med jaktproven. Tror jag. Får se lite hur det känns framåt.

Igår överraskade vi en kompis som fyllt år med en grillkväll. Vi hade verkligen skitkul - lite segt att komma upp idag men inte så himla farligt. Gaston däremot tycker att livet är lite märkligt från att tillbringa en hel helg med träning till en helg med inte mycket träning alls. Får försöka släta över det hela lite med ett spår imorgon. Idag däremot blir det nada vad det gäller träning. Vi ska iväg och utnyttja vår julklapp och spela nån form av inomhusgolf och bada bubbel. För min del blir det lugnt då Ia slutar kl 22.15 och måste hämtas så hon kommer hem. Ska ju upp i morgonbitti med...

Mmmm, man kan ju undra hur hon tänker ibland, bada bubbel när man kan hoppa i en göl?//Gaston


Tjillevippen på er och ha en härlig helg!

En promenad sedd i ur Sannys perspektiv



Nästan som att gå i djungeln



Hon är bra söt, den lilla


Ha dé!

Egentligen skulle det räcka med rubriken men eftersom jag inte kan nöja mig med en liten rubrik så kommer här en sammanfattning av en kanonhelg!

Det var ganska spännande om jag för det första skulle hitta Sofie i Örebro överhuvudtaget, om vi sedan skulle hitta till Barkhyttan och skulle jag kunna hålla mig vaken alla 40 milen. Inga problem, med någonting faktiskt. Trodde jag ALDRIG! Jag körde bara enligt order från Sofie av vägen in på en parkeringsplats och där stod hon. Sofie, vilken tjej, vi har haft en sån himla kul helg så det är inte klokt. Vi har avhandlat ganska mycket under de 40 milen vi tillbringade i bilen och sen delade vi dessutom Friggebo tillsammans med våra tre hundar. Inte nog med att jag hittade Sofie utan problem så hittade hon i sin tur utan EN enda felkörning direkt hem till Bengt och Agneta. Ni som inte vet, vi har total brist på lokalsinne - båda två. Detta är inget påhitt utan vi har, utan att avslöja några detaljer, vissa bevis på att vi är fullständigt hopplösa på att hitta så att jag hittade Sofie är stort och att Sofie hittade till Barkhyttan är RIKTIGT stort. Vi var riktigt stolta över varandra. En gång när vi stannade och handlade sket vi i att GPS-tanten sa sväng höger utan vi tog helt iskallt vänster och VI hade rätt. Tji hu!

Fredagkvällen blev jättemysig, Annelise var på plats. Herre gud, jag kliver väl fram till min goa vän och ska presentera mig för jag kände inte igen henne. På riktigt! 20 kg var borta och jag kom ända fram med handen och skulle hälsa när jag inser att det är hon. Whao, jag blir helt störtimpad.
Det var så kul att träffa Gerkan och lille Winner. Gerkan och Gaston är både lika och inte. Gerkan är den mer välvårdade av dom två kan jag väl lugnt säga...





Jag sov sött i Friggeboden på natten men blev väckt av Gaston i ett kör. Han satt och flämtade som en julgris i sängen för att det var så varmt. Vi hade öppet men vad hjälpte det. Skitsamma lördagmorgon blev det, oavsett vilket.

Nu skulle Duckstreammästaren koras. Det blev genom ett WT med 6 stationer. Vi hjälptes åt som funkisar. Nybörjarhundarna fick börja. Sen var det vår tur, öppen och elithundarna.

Första stationen var vatten. En enkelmarkering som kastades till höger om båten och sedan skulle de ut på en dold till vänster om båten. Rätt häftigt att de fixar detta hundarna, sett ur deras synvinkel ser de i stort sett bara vass.


Jaha, jag tog ett djupt andetag och så kom markeringen. Gaston simmade ut så fint i vassen och hämtade hem den. Hurra. Sen var det då dags för dirigeringen... vi har ju jobbat på detta ett par veckor, dels att få Gaston att fatta att visselsignaler gäller även på vatten och att när jag sträcker ut armen åt vänster betyder det att man ska simma åt vänster och inte rakt ut. Gaston simmade iväg men började dra sig åt där markeringen landat. Jag visslade och han LYSSNADE! Gud, jag höll på att ramla i vattnet av rena chocken, fick upp näven åt vänster och fatta att han LYSSNADE igen. Han hämtade hem dummiesen och så var den helgen räddad. Jippi, vad glad jag blev.

Vid pilen ligger dirigeringen.


Nästa station - var en enkelmarkering som hamnade i ett granbuskage och sedan skulle vi vända upp åt höger för att göra en dirigering där det fanns två dummies nergrävda på varsin sida av en sten. En skulle hem. Gaston markerade si så där, hämtade hem dummiesen men släppte den på vägen in, såg helt äcklad ut men efter ett surt apport från mig så tog han upp den och kom in. Dirigeringen - fatta detta, han gick rakt ut, stannade direkt på stoppsignalen, körde ner nobban när närsökssignalen kom och hittade dummiesen direkt. Jag glömde omedelbart bort hans bedrövliga ingång på markeringen. GulleGaston!

Inte helt smidigt med en vanlig digitalkamera att ta så att något syns MEN vid 1 står kastaren och vid 2 hamnade dummiesen. Här är det Ulrika och Ako som ska köra.


Här är det dom igen fast vid dirigeringen. Vid pilarna låg de gömda.


Nästa station - enkelmarkering som hamnade väldigt dolt bakom massor av buskar och skit. Gaston kämpade på, såg nog allt hur han var väldigt långt ifrån nedslagsplatsen men på något vis löste han det och kom hem med den.

Han som kastade, kastade väldigt högt och så hamnade den bakom slyet till vänster. Inte plättlätt precis.


Efter tre stationer var det lunch. Vädret var märkligt, det var varmt så det kändes som vi gick runt med varsin blöt yllefilt och rätt som det var satte det i och regna för att sedan bli varmt och soligt igen. Efter lunchen åkte vi till nästa ställe där ytterligare tre stationer skulle avverkas.

Fjärde stationen var sök på fält och i kanten av fältet. Alla dummies var värda 4 poäng och vi hade 2 minuter på oss. Gaston plockade in 2. Inte så bra men han jobbade på i värmen i alla fall.

Femte stationen var ett rakt linjetag och den gjorde han jättefint.

Sjätte stationen var häftig tycker jag. Vi fick gå in i skogen och sen gick det en markering från en bumber-boy. Det som var kul var att bumbergrejen hade någon form lockläte, sen small det och markeringen föll sedan ner i stort sett framför oss ute på en åker. Det var inte lätt att se var den föll och det var definitivt inte lätt för Gaston som var mest intresserad av varifrån det märkliga ljudet kom. Han ångade ut i på åkern i alla fall men ville till bumbergrejen och kolla. Jag blåste stoppsignal och han LYSSNADE (vaxproppen måste åkt ut och bort, hoppas forever). Han kunde knappt se mig där inne i skogen men på nåt märkligt vis fick han vind på dummiesen och kom in med den.

Jag är glad över allt möjligt men FRAMFÖRALLT att han lyssnade på pipan och att han tog mina tecken på vatten.  

Helgens sötaste valpmage - Winners!


Två slagna hjältar, ni skulle sett dom under dagen när de strosade runt på upptäcksfärder. Winner och Jäger! Blir man sugen eller blir man SUGEN?


Här koras Duckstreammästaren - Magnus med Tuva (normala människor tar kort framifrån men inte jag inte). Magnus vann med 105/120 poäng. Grattis till honom! Gaston och jag fick ihop 91 och det är jag glad för. Broder Gerkan slog oss med 5-6 poäng. En helhärlig dag med en supertrevlig avslutning på den inglasade altanen. Många härliga skratt, vilket gäng detta är - tack alla!



Så var det plötsligt söndag - upps vad fort det gick. Vi med öppenhundarna fick en superbra förmiddag med Roger. Nybörjarhundarna hade det lika bra med Kicki och Micke (hört från säker källa).

Här sitter han, Roger.


Det var varmt som tusan men vi kämpade på. Vi fick träna på linjetag och på linjetag och på linjetag sen var det att gå på linje och det ramlade ner markeringar både här och där plus att vi däremellan skulle skicka på linjetag. Skitkul men hjälp vad svårt att komma ihåg var markeringarna hamnar. Vi höll på typ mellan kl 09.00-13.00 och vi var rätt möra efter detta...

Jag fick så många bra tips så hela huvudet är fullt, nu gäller det bara att komma ihåg dom vid rätt tillfälle med. 

Sen var det avslutning i Barkhyttan då vi åt, packade bilarna och så frågade Agneta om det var några som ville hänga med upp till sjön där vi varit igår och testa station ett en gång till. Gissa vilka som ville... Jäpp, så vi for dit igen.

Denna gången ansträngde jag min redan fulla hjärna till det yttersta. Gaston tog markeringen lika fint som dagen innan. Sen var det då dags för linjetag. Helgens holy moment - Gaston simmade rakt ut, började vända huvudet åt höger, jag säger nej, Gaston rätar upp sig, jag säger ja, han simmar på ett tag, vänder sedan huvudet åt höger igen men jag säger nej och han rätar upp sig. Herre jösses, har detta hänt eller hittar jag på?? Jag blev så himla lycklig så jag studsade runt. Roger hade gett oss tips på hur vi kunde gjort på denna stationen och tamme tusan att han hade rätt. Det funkade! Tack Roger!

Gaston har njutit i fulla drag! Min goe kille. Här möts bröderna G med svansarna i topp...


Det här är livet sa Gaston!




Oj, vad långt det blev...  Resan hem gick bra, Sofie och jag pratade oss igenom de 20 milen mellan Barkhyttan och Örebro. Jag trodde faktiskt jag skulle vara aptrött när jag skulle ta mig igenom 20 mil själv men det gick bra. Jag drack kaffe, vatten, käkade nötter och sjöng som en tok. Det är i stort sett enda gången jag sjunger faktiskt, när jag är själv i bilen och kan dra på utan att någon tjatar att det är för högt. (Jag har ju som vanligt inget att säga till om/Gaston).

Tjingeling från oss!

Igår var det moln och efter diverse sms och telefonsamtal blev det bestämt, vi kör. Först tänkte vi att det skulle bli för jädra varmt men det var faktiskt helt ok. Vi träffades i Skärstad jag, Lotta, Bitte och unghundsderbyfyran Susanne ,

Vi kom till gölen och där stod en märklig figur vid sin bil. Fatta detta, jag går i denna skog i stort sett varje dag året runt och det är lätt räknade gånger jag stöter på nån i den skogen överhuvudtaget. Märklige mannen som dels talade väldigt otydligt och dessutom danska sa nåt om att vi gärna fick vara där men han kom tillbaka om en halvtimme och skulle fiska vidare.
Öh, nu blev jag alldeles stum. Han lovade oss att vi fick vara... jag vill minnas att jag känner han som äger marken, han är en kompis liksom och han har lovat mig att jag får vara där så mycket jag vill. Fyra stycken står som frågetecken, gubben försvinner iväg och vi börjar träna.
Vi stod lite utspridda och kastade markeringar för att sedan använda punkterna till dirigeringar. Då dyker han upp igen. Mitt i vår träning börjar han ställa fram sina hinkar och spön samt ställer sig och tittar. HAN hade verkligen inte tänkt att flytta på sig... Vi tittade bara på varandra, tog våra hundar, packade in oss i bilarna och drog vidare till en annan göl som ligger i närheten. Men är inte detta typiskt, EN gubbe lyckas utan att vara otrevlig eller dum utan bara genom att VARA få oss att flytta på sig. Hur tusan gick det till? Inte konstigt att Bitterf----an blev skriven. Den är ju sann.

Skitsamma för nu blev nästa göl MYCKET bättre, så det så. Vi körde markeringar och linjetag härsan och tvärsan. Dubbelmarkeringar måste Gaston och hans bihang träna vidare på. Han fixar om de är långt isär men när de kommer i hans ögon för tight så näe. Han blir så flanig så jag nästan blir galen. När jag är som mest upprörd slår han till och gör värsta fina linjetaget tvärs över gölen.

Vi var väl både nöjda och mindre nöjda med vår träning hela högen. Susen måste varit nöjd för han den där fyran i unghundsderbyt - han glänste as usual.

Idag tog jag två dummies och hundarna (jäpp, terapihunden Sanny bor för tillfället på landet igen, skönt att ha henne hemma, lilla, söta krulliga hon), var var jag nu då, jo vi åkte till skogen. Det är ju så himla tryckande varmt så hälften hade räckt men flanen han galopperade runt så käckt som det vore minusgrader. Special man!
Hur som helst, här skulle det tränas minnesmarkeringar. Kan han komma ihåg saker och ting i plus 28 grader så vore det väl själve den om det inte skulle kunna limmas fast något i minnesbarken på honom en sval dag.

Jag kastade minsann, allt enligt tips jag fick igår, en dummies jättesvårt och gick sedan vidare och kastade nästa minsann lika svår och gick sedan vidare. Vänder om och skickar. Gaston galopperar iväg som en antilop och hämtar in dom som ingenting. Aha, tänkte jag, jag ska kasta dom i ännu jäkligare terräng och gå ännu längre mellan... Det fixade han det med. Jag blir galen! Han har ju minne varför ända in i helsicke kan han inte koncentrera sig då när det verkligen gäller...

Han fick bada i den tredje gölen som finns i vår skog. Badande flatte = lycklig flatte. Vaddå att det är dyig äcklig mossig sumpmark, han kastade sig i bland näckrosorna och bara njöt.

Jag har ormskräck, inte så jag inte kan gå i skogen men jag tycker förbaskat illa om allt som ringlar och varför alla pinnar måste se ut som ormar är för mig en gåta. Fatta när en pinne plötsligt ringlade iväg, jag dog, rätt upp och ner, hann och tänka tusen tankar och förväntade mig sedan att falla död ner men ont krut förgås inte så lätt. Ormeländet ringlade iväg (bara det är ju så himla äckligt, hur kan man flytta sin kropp på det sättet, det är ju sjukt). Förresten var det en kopparorm och de är inte ens farliga och jag tror till och med de räknas som ödlor MEN det kunde varit en huggorm. Urk!

Steglängden ökade drastiskt efter detta kan jag säga.

Imorgon blir det till att packa inför helgen. Lattjo lajbans! Hofors here we come!

Go han är den flanige flanen Gaston