GASTON OCH GUNDE

Tycker ni om kakor frågade Gundes supergoa dagmatte. OM! sa jag. Vad bra, för idag har jag och Gunde bakat så här får du med dig en burk hem. Fattar ni vilket oerhörd tur jag/vi/Gunde haft som träffat dessa människor. Shit, sa My, hon är ju som farmor. Inget dåligt betyg eller vad säger ni?

Tyvärr kan jag inte visa något kort på kakorna för de tog slut innan jag hann få fram kameran.

Alltså jag är verkligen vimsig just nu. Känns som jag stimmar med allt och gör inget. Hm, time to rest?

Hur som helst i måndags jobbade Gaston både på för- och eftermiddagen. Vi åkte till skogen efter jobbet för att samla energi inför kvällens övningar. Vi körde lydnad ihop med Helene och Poppy. Det snöade... alldeles vitt var det. Gaston skötte sig rätt ok men jag blir galen på hans tempo i inkallningen. När jag hade rört runt i både hjärnkontoret och i träningsväskan så hittade jag minsann några roliga leksaker som jag hade förträngt. Då, fanns det plötsligt fart i flanen. Ja, så kan det va´.

I tisdags var det Gundes tur. Vi var på kurs och då var all snö borta! Det hade plötsligt blivit vår. Jag kom för sent och det är ingen bra start för min något stimmige tonårskille. Han for ur bilen och jag lovar, halva Jönköping fick veta att vi var på klubben. Herre gud vad han gapade och jag fick inte tyst på honom. Eftersom jag själv var hyfsat uppe i varv så slutade det med att vi båda gapade - inte så bra. Riktigt uselt skött av mig. Jag vet. Hjälper inte, jag blev helt jäkla galen på honom när han inte kunde skärpa till tassarna och sköta sig. Han är bara så hysteriskt glad och då bara bubblar det ur honom. Just då, när jag var som mest irriterad tänkte jag i mitt stilla (nej, inte stilla, jag menar helt galna) sinne att tack gode gud att jag bestämde mig för att inte träna jakt med honom. Såg bilden av oss gående på linje. My god! Urk, bort med dom tankarna och tillbaka till kursen.

När han väl landat på sina tassar och jag i mina skor så gick träningen bra. Vi fick hjälp med våra totalt havererade vänstervinklar. Kändes skitbra efter en stund. Kul när ens egna grå massa till hjärna totalt gett upp att man då har vänner som orkar komma med idéer. Thanks to Helene och Annelie. Vad tusan gjorde vi mer, jo vi tränade framförgående, länkade några moment och låg plats. Försökte med "haka ner" men hjälp, det behövdes inte mycket störning förrän flanehjärnan kapsejsade. Jag la´ner det projektet och gjorde en vanlig plats och den fick Gunde godkänt på. Det är en kul kurs och jag gillar verkligen att gå kurs när man har en sån himla härlig kursledare och lattjo kurskompisar. 

Idag har jag "bara" gått en alldeles vanlig promenad och shit vad skönt det var. VÅR!!!

Gunde han larvar med kuddar han, Gaston han har en rejäl och härlig lillebror att vila sitt trötta huvud på.


Nu ska jag leta upp en go kudde och lägga mitt huvud på. Stor fet gäsp!

Imorgon vaknar jag pigg som en lärka och fylld av ny härlig energi. Var ända in i helsicke den nu ska komma ifrån???

Gunde fick ett fältspår och det gick skitbra. Var lite orolig eftersom det var fruset när spåret blev lagt och sen tittade solen fram och jag riktigt såg hur doftpartiklarna ångade bort men jag hade fel. Gunde fixade det.

Poppy hade också fältspår och det gick fint det med. Knuffa och Gaston var i skogen med sina spår och de rutinerade jyckarna gjorde sitt jobb.

Uppletandet gick bra idag förutom att alla hundarna hade grymt svårt med ena hörnet. Lite märkligt när alla hundar beter sig typ likadant. Hm.

Efter spår och uppletande var det bara att kasta i sig mat och sen full fräs till Tipshallen och kolla på Myran som spelade träningsmatch. De mötte ett div 1 lag och det gjorde de med glans. Fick stryk med 1 mål men jag tyckte de spelade kalasbra. Få se vad det står i JP imorgon.

Gaston har börjat droppa inne igen och allt tyder på ny urinvägsinfektion. Har beställt tid i veckan för att förhoppningsvis få svaret att jag har fel.

Gunde ska till goa, härliga dagmatte/husse imorgon och sen får han åka hem. Gaston jobbar först på eftermiddagen sen drar han och jag till Häggeberg för lydnadsträning. Gunde han får tassa med på tisdag när det är dags för kurs igen. Hur ända in i baljan kan det redan ha gått fjorton dagar???

Nu ligger jag i soffan som en riktig padda - så himla trött. Ska nog blunda lite tror jag.

Värsta veckan till att gå fort. Kommer ju knappt ihåg vad jag gjort. Jag har i alla fall inte tränat som jag tänkt. Vi fick till en träning i ridhuset i torsdags och jag var ganska nöjd med mina grabbar. Gaston gjorde ett sånt där fritt följ som får mig att bli ända in i hjärtat lycklig. Kan sammanfattas med att han hade ett in i helsickes engagemang. Tyvärr försvann det lite efter fria följet för inkallningen var rena rama skämtet. Han galopperade så sakta så jag var helt fascinerad av att han inte somnade på sin väg mot mig. Suck. Framåtsändandet var däremot buskul så ja, summa summarum skötte sig Gaston helt ok.

Gunde min lille gubbe, han var trött i sin lilla hjärna men han skötte sig hyfsat tycker jag. Rätt ok fritt följ. När vi skulle träna framåtsändande fick han syn på en metallapport och blev helt fixerad vid den. Inte så bra men, men aldrig fel att träna mattes tålamod. Jag har haft lite bekymmer med apporteringen men jag fick ett skitbra tips av Emma. Gunde håller apporten jättefint så länge han är i rörelse men sitta still med en grej i munnen ingår inte i hans repertoar. Med en enkel förflyttning av mina händer så ramlade poletten ner och det gick plötsligt sitta med något i munnen. Kändes så gött! Tack Emma!

Gunde har varit hos sin dagmatte/husse tre gånger denna veckan och jag är så jäkla glad över att just vi träffat just dom. Gunde stormtrivs! Fatta hur glad man blir när man i arla morgonstund ringer på dörren och innanför står dom och tar emot med stora famnen. Gunde vet inte till sig av glädje när han träffar dom. Svansar runt och jag är lite lätt orolig för deras fina hallspegel... en flattesvans kan lätt ordna splitter av både det ena och det andra men än har den överlevt. De tackar för lånet! Det är ju JAG som ska tacka för att de räddat hela min psykiska hälsa. Den var riktigt illa ute där ett tag innan det löste sig.

Idag har det varit årsmöte. Kul med massor av folk. Gaston och jag fick pris för årets brukshund 2010. Jäpp, du läste rätt. För 2011 fick vår fantastiske kursledare Anneli ta emot detta eminenta pris. Vi var inte på årsmöte förra året, vi var väl i Sälen det brukar infalla sig samtidigt. Alltså delades både 2010 och 2011 års pris ut. Jag är ju lite larvigt förtjust i priser så jag blev glad.

Nu ska jag lägga mig på sofflocket och vänta in familjen som blev kvar på kalaset vi varit på i eftermiddag. Jag fick åka hem till våra fyrbenta vänner som inte kunde följa med. Imorgon väntar spårskogen eller kanske spårfälten - vi får se. Efter det blir det en sväng till Tipshallen, My ska spela.

Idag slog han till Gunde. Spårade sitt bästa spår ever och det var på fält. Så jäkla glad blir jag. Kanske, kanske vi kan vara överens om att när spåret vinklar så vinklar även hans söta nos.

Gaston spårade sitt spår i skogen och även han gjorde sin matte nöjd.

Uppletandet - båda skötte sig MEN ett minus till båda för tugg på grejerna. Det går inte jämföra med vad vi har haft men nej, det är inte ok så det får jag jobba vidare med.

Nu har jag packat Gundes dagisväska - nya röda hjärtekudden, leksak, ben, bajspåsar, mat, handdukar och ja vad tusan ska han ha med sig mer?

Herregud vad det tramsas med den där Gunde. Orka!!!//Gaston


See you!

Efter en helvetisk vecka med mycket oro över hur i helsicke vi skulle lösa det med passningen av vår Gunde så är det ordnat.
Först lovade en kompis ställa upp tills vi hittade någon annan. Tack till dig! Tack vare denna kompisen så fick jag kontakt med ett par som skulle kunna tänka sig att vara dagmatte ett par dagar i veckan. I lördags var jag och Gunde där. Hela mitt inre kände direkt, whao! kan detta vara sant. Två fantastiskt trevliga människor!

Gunde bestämde sig ganska omgående för att det här var ju ett trevligt ställe så la han sig ner och slappade. Efter en liten lur så tog han sig en tur och gick fram till sin blivande dagmatte och sa - du, me like you! Dagmatten tittade Gunde i ögonen och sa, men kära nån vilken go hund. Daghusse fick också en kelstund och så var saken biff. De vill prova! Det känns så jäkla bra, att kunna lämna bort en av mina finaste och känna att det känns bara bra. Känner mig helt lugn, jag har haft en underbar dagmatte tidigare och lyckas nu få igen! Tji hu!

Det blir till att packa dagisväska imorgon då. Han måste ju ha med sig en kudde med tänkte jag. Mjukisdjursförrådet är tömt, någon, no names har liksom slitit dem itu när de har lekt. Sen är det ju rysligt roligt att plocka ur innehållet. Jag tycker inte det är lika kul och är livrädd att de ska svälja det och det ska fastna i tarmsystemet. Hur som helst, vi stack till "Hjälpis" och inhandlade nya kuddar och en rosa hund.





I måndags var vi och tränade lydnad. Två pigga flattepojkar hade jag fått med mig. Själv var jag inte alls på topp men så är det ibland. Gaston gjorde klara framsteg i framåtsändandet. Grejen är nu att istället för att gå saktagående som en snigel så galopperar han hela sträckan. Tror dock att vi får ordning på det. Tungapporteringen fixade Gasse fint men nåt som vi måste ta tag i är skallet och krypet och ja ni vet...

Gunde var ju lite lätt galen men lyckades ganska bra med ingångarna. Ja just det, vi var ju på kurs i tisdags med. Då var Gunde definitivt med på banan. Vi skulle göra ett test hur länge de orkade hålla koncentrationen på oss (typ gå fot) utan att vi sagt kommandot. Hundarna skulle söka upp vår vänstra sida och sedan hålla koncentrationen. Första tillfället klarade Gunde, den fantastiske, 2,5 SEKUND! Sen var han tvungen att titta på något annat, andra tillfället slog han till med 11 sekunder. Tro det eller ej, sen slog han sitt Gunderekord och drog till med 27 sekunder. Tamme tusan att INGENTING är omöjligt. 27 sekunder i Gundes värld är länge!!! Jag blev skitglad. En början till att klara typ 7-8 minuter. Keep up the good working som man brukar säga.

Nu måste jag käka frukost för sen ska vi till spårskogen.

Från att legat som död i soffan i 3 dagar fick det vara nog. Iväg till spårskogen och herre jösses, G&G trodde inte sina ögon. Hon rör på sig, hon packar ryggsäcken och vi får följa med.

Gunde spårade bra och plockade sina pinnar. Det är kul men han har bekymmer med vinklarna... får klura lite på det. Gaston spårade, plockade pinnar och tog vinklar - superduktig var han. När jag gått spåren var jag lite lätt svettig, hostig och snorig.

Vi gjorde ett uppletande också och idag fick Gunde gå på fyra grejer. Har alltid varit så nöjd när han tagit två och plötsligt skickar jag iväg honom på det tredje och han jobbade på så himla fint. Jag blev lite vild och skickade ut honom efter det fjärde. Han letade på så fint men kom helt ur vind så när han galopperade hemåt igen så ropade jag in honom. Jag belönade honom så han blev så lycklig som bara han kan bli, jag tror att han en sekund trodde att det eventuellt var han som vunnit 3 milen på skidor idag som jag härjade på. Får nog ta och sansa mig lite...

Gaston for runt i uppletanderutan och plockade fyra grejer på fyra skick. Nåt litet tugg såg jag nog men skönt att han är i form igen.

Egot har nu talat färdigt om sina superdogs. Lilla Saga spårar jättefint men tycker att de där pinnarna, dom kan hon ta själv som är där bakom. Hon plockade dock några så Emma fick möjlighet att belöna. Uppletandet tycker Saga är kul. Det är bara det att Sagas hjärna måste fatta att nu är det uppletande. Alltså någon form av tydlig signal måste tränas in.

Knuffa - ja, med risk för att ni ska tro att jag kopierar texten från föregående spårträning så - skötte sig donnan kalas!

När jag kom hem hamnade jag i soffan och somnade. Sov mig igenom 3 milen... Vaknade till och såg när Johan tog guldet. Straffet för att jag valde att åka till skogen är att näsan återigen satte igång att rinna. Helt sanslöst, hur kan det finnas något snor kvar. Men, men det är smällar man få ta när man väljer att åka iväg när man kanske skulle tillbringat ännu en dag i soffan. Men ärligt talat, hur kul är det???

Hej hopp!

Det gick fram till lunch igår sen har jag slitit på soffan. Det går att slå ihjäl en dag liggandes framför tv:n. Jag inser att när min rastlösa själ klarar detta är det bara att konstatera - jag är sjuk (och jäkligt tråkig enligt G&G).

Dagmatten kan inte ha Gunde pga personliga skäl och detta måste lösas inom en vecka. Svinenkelt - NOT! Därav en sömnlös natt vilket i sin tur då ledde till att jag möttes av en spegelbild som lika gärna kunnat ge mig en hjärtinfarkt. Herregud, får man se ut sån. Jag försökte att få Anders att säga att det är helt ok att stanna hemma när man ser ut som man hoppat ur tavlan "Skriet" eller rättare sagt "Skriet" är vackert jämfört med vad jag såg.
Ingen medkänsla där inte, åk!

Med ett huvud som värkte och med släpande steg skred då "Skriet" in på jobbet. Av alla medkännande korta ögonkast jag fick så förstår jag att jag verkligen måste sett för jäklig ut. Blä, vilken satans skitdag tänkte jag. Men - när jag väl kom ut på ett av "mina" äldreboende så kändes det genast lite bättre. Alla dessa fantastiska människor som jag får träffa.

På eftermiddagen var Gaston och jag tillsammans på ett annat äldreboende och same, same but different. Varför denna vändning av humör? Det kan ha berott på god stöttning från en annan vän som kom med ett strålande förslag som jag själv bara nuddat vid. Jag tänkte så här, har vi, båda två, tänkt samma tankar kan det inte vara fel så kanske om jag har en satans tur löser det sig med dagmatte. Håll era tummar!

Jag avslutade dagen med att glida runt på bibblan. Ett jäkla bra ställe att vara på när man mår si så där. Nu tänker jag inte på min skräckupplevelse på morgonen utan att jag blivit attackerad av lunginflammation från ett håll och förkylning från två andra. Alltså nu rinner min näsa likt en fontän. Vilken tavla kommer jag vakna i tomorrow?

Hej svejs!

Fick ett inte så roligt telefonsamtal igår från en vän som har det jobbigt just nu. Finns inget värre än att känna sig otillräcklig. Skulle vilja kunna ge klara besked och enkla svar men livet är ju inte så enkelt. Tycker så oerhört mycket om den här personen och jag vet att hon alltid finns där när det viner kring mina öron. Min tur att hålla hårt i henne nu när det är körigt. Många tankar är det...

Idag har vi i alla fall kommit iväg till spårskogen. Kallt men inte lika hysteriskt som igår utan mer typ minus 9. Båda hundarna fixade både spår och uppletande bra. Gaston är verkligen sig själv igen. Bye, bye till urinvägsinfektion och welcome back Gaston - the man. Så jäkla skönt.

Gunde busfiluren var skitduktig i uppletandet med att inte tugga utan hade väl något omtag (kan man ju kalla det för att det ska kännas bättre) men hans lilla nos fick nos på att det sprungit runt en brud innan honom i rutan. En liten läckerbit och ja, det är inte helt enkelt att säga något om det så länge han springer runt och trots allt tar de grejer han får in doften av. Tror dock att han får gå sist nästa gång så det är massor av dofter av både det ena och det andra könet i rutan innan han får sprida runt sin. Så får det bli.

Övrig träning försöker vi hinna med men det som är jobbigt med att gå på kurs är att jag gärna vill komma någon vart med det vi gör på kursen OCH samtidigt hålla på med andra moment som jag också vill komma tillrätta med. Dygnets timmar borde utökas så jag hinner med. Har liksom Gaston med som ska få sitt. Hm.

Helene tog ett roligt kort på mig när jag försökte hänga med i Gasses tempo i skogen idag. Tur jag inte kan lägga in från min mobil ha, ha, ha. En liten blå tjock filur, ser ut som Karlsson på taket, kommer farandes bakom svarte blixten. My god, tur man har humor.

Ha en härlig kväll!

Sanslöst, kände mig helt galet pigg när vi varit i Sälen en vecka och bara haft det så jäkla skönt. Pang, tre dagar så är det slut. Känner mig som en påse nötter som släpar mig runt och blir smått galen på allting.

I måndags var Gaston och jag på klubben en sväng och tränade tillsammans med Emma och Martin. Gaston var som en dynamit och alla mina funderingar på vad det är med honom försvann som en avlöning. Inte vet jag men där fanns det energi så det räckte och blev över. Lilla goa Saga är så fin, hon har så mycket i sin lilla kropp som vill ut!!! Inte alltid lätt att hålla alla fyra tassarna i styr men Emma och hon är ett kanonteam och det kommer bli så bra så. Knuffa var som Gaston - galen men samlad. Inte dåligt att hålla ihop den lilla tervkroppen när det spritter i varenda nerv. Snö, kyla och en boll. Tänk om jag kunde vara lika nöjd som hon över dom tre grejerna.

Igår var det Gundes tur att åka med till klubben. Det var dags för kurs! Jag blir så glad över min annars, totalt förvirrade tonåring. Han skötte sig jättefint. Mest glad över att han satt kvar där jag satt honom fast det kom en stor lurvig hane fram till honom och nosade på HANS kropp. Han satt KVAR!!! Det och han låg plats med för honom två okända hundar i två minuter utan någon tendens till att "nu-är-det-här-klart-va?". Sen var han cool överlag. Vi delade upp oss i smågrupper med 2-3 stycken i varje och jag kunde ha honom lös hela tiden utan att han skulle fram till någon eller hålla på. Vi turades om i smågrupperna att träna störning och annat under koncentrationsövningar och denna kursen är precis lika kul som den vi gick innan jul.
Det finns hopp om tävling i vår känns det som.

Nu soffan!