GASTON OCH GUNDE

Det var väl så jag skrev igår tror jag. Jag kan säga att måndagen kunde börjat bättre. Blev riktigt, riktigt upprörd på mitt jobb idag och hade sen himla svårt att släppa det.
Kom hemsusande och gick direkt ut i skogen med hundarna. Då drabbades Gaston av sin lomhördhet som driver mig till vansinne. Han ska bara kolla färdigt, nosa klart, greja lite, nosa lite till och sen kan han lyssna. Idag fick jag nog. Vi diskuterade om vad som gäller och konstigt nog (eller hur...) så fungerade hörseln perfekt efter diskussionen. Grr.
Vi pratade om konsekvens på vår tävlingskurs igår. Då var det framförallt konsekvensen i VARDAGEN vi diskuterade. Hur himla viktigt det är att ett och annat är klart mellan hund och förare INNAN man kliver in och tränar lydnadsmoment. Det är så lätt att säga hur andra ska göra men sedan en  liten aning svårare att leva upp till detta själv. Jag jobbar på det, hela tiden och idag kan jag bara sammanfatta kvällens lydnadsträningspass  på klubben att upps, vad bra det blev.
Det var Anngreth, Martin och Annelie S och jag som tränade ihop. Det gick kanon, Gaston kunde allt möjligt idag. Gå på stegen (stort tack till Mats Randau som offrade ett par måndagar på att hjälpa mig med detta), idag glider han över som ingenting. Linförigheten har vi ju lite att jobba med, typ språngmarchen. Gaston blir lika förvånad varje gång jag sätter av med mina långa, eleganta ben... Vi började fila på framförgåendet i koppel igen och hopp/sitt/hopp. Hoppar ut jättefint och sätter sig galant och hoppar sedan lika snyggt tillbaka men inte på mitt kommando utan på Anngreths. Hm. Sen kunde jag ju inte låta bli rutan - men, peppar, peppar nu kör vi på i gammal hederlig stil med grej i och då funkar det finfint. Idag infördes även vittringspinnen i Gastons liv. En pinne i högt gräs och det fungerar ju bra. Inga större svårigheter ens för en lite lätt distraherad kille som Gaston. Grejen blir när vi ska testa med fler pinnar och tänk sen när det är många pinnar på gräsmatta. Gulp!
De andra då, Martin och söta lilla Knuffa. Det är verkligen skittrevligt att se dom ihop. Hon, ok dom, är superduktiga. Det finns ju alltid saker att pyssla med men  vissa har mer och andra mindre.
Anngreth och Mog, dom är också himla härliga att se när de tränar. Det gnistrar om den läckre rottiskillen när han springer in i rutan, hoppar över hinder och ligger plats som ett ljus.
Annelie och lilla Cia, det är fantastiskt kul med en hund på nio år som inte verkar vara en dag över 2. Pigg och på hugget. Har lite svårt med vad vänster och höger betyder. Jag är övertygad om att när vi träffas igen kommer lilla hönan galoppa fram till vänster apport lätt som en plätt.
Nu är det kö till datorn så det var dagens lilla inlägg. Sov gott och ha en bra dag imorgon, ni som hittat hit.
Jättekul att två gjort det i alla fall. Hej svejs!