GASTON OCH GUNDE

Gaston, min Gaston, mister Flurr. Han försöker hålla ihop sin kropp och hjärna men någonstans på vägen glappar det. Hur som  helst vi tränade postion i linförigheten. Han är go och glad, kexchoklad hela tiden. Han hängde ju inte riktigt med i starten när jag påbörjade språngmarchen häromsistens. Nu kan vi konstatera att det är dags att börja belöna bakåt, väldigt långt bakåt igen för nu är han för långt fram inte bara i språngmarschen utan hela tiden. Sen var det kladdigt och blött i gräset och då kunde plötsligt inte Gaston sitta. Hundträning är kul... och tålamodskrävande, det vet vi alla och just nu får jag min beskärda del.

Det där med att inte kunna sitta i kladdigt, blött gräs fanns inte i flanehjärnan i somras:


Vad gjorde vi mer då, framförgående utan att dra i koppel också något som är otroligt tålamodskrävande. Här har Gaston olika varianter, dra eller inte gå alls. Välj själv. Vi lyckades till slut få honom att gå ett par steg bra så det blev ett bra avslut på det hela. Sen hoppade vi lite och  låg plats. Det gick bra.

Anneli och Cia tränade på dirigering. Cia ska lära sig att vänster är vänster och höger är  höger och mitten finns inte. På tal om tålamod...  Gripandet i den läbbiga metallen grejade vi lite med och det slutade riktigt bra.

Mog och Anngreth, koncentration på lektion (som fröken Helene alltid säger) det ägnar sig dom åt en hel del. De tränade givetvis lite av varje och jag tycker som alltid Mog är en glad skit som glatt  gör både det ena och det andra. Låg plats som ett ljus idag igen. Härligt!

Martin och Knuffa det var mycket framåtsändandeträning där. Vi tycker det ser jättebra ut men Martin ser minsann att hon rinner iväg. Det är jag ganska imponerad av att han ser som går bakom men vi som står i gruppen kan tamme tusan inte se det. Mystiskt. Dom är fina ihop de där två.