GASTON OCH GUNDE

Helt galet glad är jag! Vi var kallade till kl 09.00 och vi var på plats kl 08.00. Jag visste ju inte om de tänkte börja med platsen eller inte. Att komma dit utan att Gunde fått landa i sin egen päls är inte ok.

 

Naturligtvis började vi INTE med platsen, självklart eftersom jag var i goooood tid. Vi började med spåret och gick på det kl 10.20 typ. Det blåste satan och Gundes spår gick i stark sid- och motvind. Jag var glad över att det var en vall och inte en stubbåker som vi tränat på de sista veckorna. Kändes lite justare mot Gunde-mannen. Han gled iväg med LÅG nos och bara tuffade på. Plockade upp pinnen och lämnade av. Då var jag så glad så jag käckt bara släppte iväg honom OCH så kan man INTE göra med Gunde. Jag måste lugnt och stillsamt visa på spåret och sedan låta honom glida iväg. När jag väl gjorde det så tuffade han vidare, vinklade, tog nästa pinne som då låg i värsta motvinden och jag hade verkligen inte kunnat säga ett skit om han gått med hög näsa där inte.

Han tuffade vidare till nästa vinkel och gled vidare i tillvaron. Sista sträckan vallade han fram och tillbaka men letade sig tillbaka till spårkärnan och plötsligt hade han slutpinnen i sin fina mun. Jag dog! Så glad! Jag fick tamme tusan en tår i ögat så himla rörd blev jag att han fixade detta jäkla fältspår. Vi har slitit som tokar båda två i flera veckor och plötsligt händer det! Tjihu! Vi fick 9-9,5.

 

Jag vet att jag har en tendens att överdriva men ärligt, det blåste som helsicke.

Så glad i hågen tillbaka till klubben och ytterligare 1,5 timmes väntan innan budföring och plats. Budföringen tjuvade han på. Sötnöten satt liksom på klorna och när jag andades in så pep han iväg. Han fick gå. Jag kunde visst ha ropat tillbaka honom och räddat poäng men då hade kanske go-Gunde lika gärna kunnat tagit det som ett meganej och inte sprungit alls. Hej svejs till 20 poäng.

 

Platsen - alltid nervöst. Han ligger men jag vågar ju aldrig lita hundra på nån hund mer efter blivit så blåst av Gaston som FEM år gammal gick upp första gången. Inte kul! Hur som helst han låg, fick avdrag av en domare för att han nosade - hm, ok då, jag såg det med men den andre domaren såg inte hi, hi, hi så där fick vi 9-10.

 

Lydnaden gick ok. I mina ögon sett så har vi en del i linförigheten att pilla med och framförgåendet, i övrigt är jag helt nöjd med grabben. Han slog i hindret vilket är lite onödigt. Undrar vad han säger om 85 cm sen i elit?

 

Jag är verkligen skitglad, ända in i hjärtat. Vill skicka ett stort tack IGEN till Anneli D och Ulrika L som kommit med så bra tips och tankar under tre skitjobbiga veckor. Det känns ju lite hopplöst när man försöker med alla tidigare varianter på spårträningstips och det inte hjälper. När man känner att man inte kommer en jäkla millimeter längre i utvecklingen.Så dök det plötsligt upp tips och ja, resultatet vet ni ju.

 

Hej på er, nu ska jag ner och äta Anders fantastiskt goda kålpudding som han gjort med min quorn. Så jäkla god!

 

Ps, tack för alla goa grattishälsningar - jag blir jätteglad! Ds