En blogg kräver inlägg...
Nu får jag skärpa till mig lite med bloggandet. Det är mycket nu. Jag börjar med Gaston. Vi var iväg förra helgen på en återträff med mina vårdhundskollegor som gick samma kurs som oss. Vi har haft årliga återträffar sen vi diplomerade oss 2011 och det ger så MYCKET. Vi delar med oss av aktiviteter, erfarenheter, tips och massor av energi så vi orkar ett år till. Det är ett så himla givande jobb att vara ute med sin vårdhund men du ger också grymt mycket av dig själv. Du ska ha en aktivitet som passar den personen du går till (en aktivitet som leder till målet med träningen) och det ska passa hunden och det ska passa vårdhundsföraren. Vi jobbar ganska mycket med grupper och då speciellt på våra demensavdelningar (obs, nu pratar jag för mig och Gaston). Så om jag tar denna veckan som gått t ex så var Gaston på 4 individuella besök och hade 3 grupper på olika demensavdelningar.
På en del passar det med aktiviteter där Gaston gör olika moment som personen ber honom om. Det kan vara allt från att sitta, ligga, backa, rulla runt, hämta grejer, leta efter saker, snurra runt osv till att Gaston lugnt ska sitta och vänta på när en person plockar i godis i ett av hans "hundspel" för att sedan klura ut hur han ska få ut godiset (vilket går med blixtens hastighet, en hungrig Gaston VET exakt hur man gör...).
Grejen är ju att variera så det inte blir en galen Gaston som hysteriskt vill ha godiset som någon håller i handen till att hålla hans motivation uppe. Inte alltid pissenkelt om jag säger så.
Därför behöver jag de här träffarna en gång om året där vi kan peppa varandra och även få vräker ur oss om både det ena och det andra. T ex om oförstående personer som tror att vi är ute och leker lite med hundarna och tycker att deras hundar minsann också kan både det ena och det andra OCH det tvivlar jag inte en sekund på att många hundar kan MEN vi har väl genomtänkta övningar, har ett mål med våra besök, kommer på bestämda tider och när jag är ute med Gaston kan jag fokusera 100% på min uppgift för att få till en bra träning för personen vi är hos eller ge en meningsfull stund för någon/några. Det är fasen inte bara att ta med sig hunden och skoja till det lite. Grrr, blir visst lite upprörd känner jag. Här kommer några bilder från återträffen.
Lotta med Gaston och Frasse
Vilka fina killar detta är!
Den här killen blev jag ju tokkär i förra året och han var inte mindre fin i år. Viggo, me like!
Gunde den filuren har idag spårat sitt livs bästa spår. Det hade legat en timme och han spårade så jag trodde jag hade tagit ut fel hund. Vad hände? Kan det varit förra helgens vila från mig och spår? Shit, det var verkligen så himla kul.
Gunde satt under körsbärsträdet och väntade och väntade men ingen matte dök upp. Suck.
Annars har vi sedan Sivs kurs fokuserat på fritt följ och kära nån HUR SVÅRT KAN DET VA'??? Gunde, för i helsicke jag blir galen. Eller grejen är att Gunde gör ju det som jag belönat. Sablar, alltså är vårt pissdåliga fritt följ helt mitt fel. Jobbig tanke men sann.
Hur som helst så var jag med på en träningstävling för fjorton dagar sedan och då fick jag en läxa att träna INGÅNGAR och FF. Jag har alltså tränat ingångar på plan och fritt följ. I torsdags var det dags igen för en ny liten träningstävling och ingångarna var betydligt bättre. Phu. Vad det gäller fria följet så tyckte de som kollade oss att det såg bättre ut men jag vet inte jag. Blir att träna det mer.
Vi testade av en elitruta med konskick och hela alltihopa. Det var mitt första moment (av fem) att han skulle springa ut till konen och det gjorde han med full speed, stannade skitfint vid konen MEN sen tyckte han att det tog för lång tid (alltså måste vi träna stadga vid konan) sen rusade han i full sketa mot rutan, genom rutan och stannade helt galet och jag fick inte in honom i rutan (alltså träna hitta punkt i rutan). Då bröt vi tävlingsträningen, gick av plan, gick in igen och gjorde om och gjorde rätt. Och som han gjorde den rutan, shit jag blev helt lycklig. Hipp hurra, synd att man inte kan göra så på tävling, göra om lite och så det blir bra menar jag.
Vi körde även hopp + metall och vittring med skål med godis till vänster om pinnarna. Gunde fixade det jättefint förutom avslutet där han hoppar bak när jag tar apport/vittringspinne... Gammal grej som jag trodde hade försvunnit ur flanehjärnan men icke det fanns kvar.
Nu ska jag ta mig samman. Har ett litet projekt på gång med husvagnen som bara jag tror på. A har i alla fall köpt roller och maskeringstejp så lite är han nog med på banan tror jag.
See you!
Kommentarer
Trackback
