GASTON OCH GUNDE

Jag hinner tamme tusan ingenting och ändå så tycker jag inte att jag gör någonting. Hur tusan går det ihop? Hur som helst i helgen spårade vi och jag körde vidare som Nilla och jag kom fram till och Gunde spårade finemang. Kul, det är inte som att gå efter den rutinerade räven Gaston men jag kommer så väl ihåg när jag hade anmält Gaston till appellen. Herre gud, jag for runt på fält som en idiot och tränade spår. Gaston ville inte, tyckte det var så där kul och nu tycker han att spåra är skitkul. Med andra ord, bryt ihop och sen spåra vidare - det är Gundes och min taktik eller ja, min i alla fall.

Gaston, Saga och Knuffa spårade på fint. Saga hade lite fuffens för sig, älg tror vi men hon trixade sig tillbaka till Martins fina fotspår och hittade till sitt slut.

I måndags, alltså igår var det lydnad  och kära nån, Gaston har gått in i någon slags andra andning. Han galopperar runt hej vilt. Jag blir lite ställd så jag vet knappt hur jag ska hantera hans nya jag. För första gången på flera år måste jag liksom styra upp hans framfart. Jag har liksom fått jobba ganska mycket med att hitta den... Märkligt.

Gunde den filuren tycker livet i allmänhet är härligt. Han är lika lycklig om han får träna lydnad, eller spåra eller leta i uppletanderutan, gå långa härliga promenader, jogga med en lufsande tant eller faktiskt bara vara. Herre jösses om jag hade kunnat ta livet som den grabben. Så mycket enklare allt hade varit.

Imorgon är det augustikanneträning för Gunde. Först ska han till bästa dagmatten/hussen och jag ska visst jobba till kl 17.15. Vet inte vad som hände där men jag ska visst vara med och hålla i en utbildning. Hm, kör ihop sig lite med mitt övriga liv men allt löser sig.  Hoppas jag...

Vi höres!