Redan onsdag...
Dagarna bara rusar på. Det är fullt ös medvetslös hela tiden. Gaston var på tråkig fotboll i måndags. Han var så go och gla´när han hoppade in i bilen och bröt nästan ihop när han hoppade ur bilen och insåg att den i hans ögon URTRÅKIGA fotbollssäsongen dragit igång. I måndags var jag banne mig beredd att hålla med honom. Jag var aptrött, det duggade hela jäkla tiden, det var bortamatch och dessutom åkte tjejerna på stryk. Blä, tråkigt var det.
Igår slutade jag tidigt. Härligt, hem och hämtade Gaston och vips var vi ute i skogen. Det var fint väder när vi gick iväg. När vi var mitt i skogen började det regna och sen ökade det. Herre gud, jag var blöt så stor jag var och ända in i benmärgen. Hjälpte inte att jag var arg som ett bi. Inte ens ilskan ångade bort i regneländet.
På kvällen åkte vi till stan för att träna lydnad. Allt var med, regnkläder, stövlar och även paraply då sprack det upp och den numer ovanliga solen dök upp. En skitmysig träningskväll blev det. Att dessutom både framåtsändande och kryp fungerade gjorde ju inget. Vi pillade lite med allt möjligt och jag var så nöjd så plötsligt befann jag mig i skogen och sprang 6-7 km med Gaston. Enligt tiden borde det vara typ 7 km vi joggade runt men man vet aldrig, det var ganska kuperat så det kan faktiskt lika gärna varit "bara" 6 km (mitt ego tycker det känns bättre att låtsas att det var 7, så det så).
Det som är häftigt är att jag nu klarar springa ända fram till bilen utan att känna att jag kommer falla död ner vilken sekund som helst. Det är en himla go känsla att faktiskt orka. SEN säger jag inte att jag på något sätt tycker att det är fantastiskt skönt att springa för det tycker jag inte. Tycker faktiskt det är ganska jobbigt och alla rundor känns låååååånga och tunga.
Idag har mötena duggat tätt på jobbet. Kom hemsusande och tog Gaston för att gå en promenad med lilla Vera med bihang. En lång härlig promenad blev det.
Nu ska jag ta kväll och inte göra ett skit.
Två goa vänner!
Igår slutade jag tidigt. Härligt, hem och hämtade Gaston och vips var vi ute i skogen. Det var fint väder när vi gick iväg. När vi var mitt i skogen började det regna och sen ökade det. Herre gud, jag var blöt så stor jag var och ända in i benmärgen. Hjälpte inte att jag var arg som ett bi. Inte ens ilskan ångade bort i regneländet.
På kvällen åkte vi till stan för att träna lydnad. Allt var med, regnkläder, stövlar och även paraply då sprack det upp och den numer ovanliga solen dök upp. En skitmysig träningskväll blev det. Att dessutom både framåtsändande och kryp fungerade gjorde ju inget. Vi pillade lite med allt möjligt och jag var så nöjd så plötsligt befann jag mig i skogen och sprang 6-7 km med Gaston. Enligt tiden borde det vara typ 7 km vi joggade runt men man vet aldrig, det var ganska kuperat så det kan faktiskt lika gärna varit "bara" 6 km (mitt ego tycker det känns bättre att låtsas att det var 7, så det så).
Det som är häftigt är att jag nu klarar springa ända fram till bilen utan att känna att jag kommer falla död ner vilken sekund som helst. Det är en himla go känsla att faktiskt orka. SEN säger jag inte att jag på något sätt tycker att det är fantastiskt skönt att springa för det tycker jag inte. Tycker faktiskt det är ganska jobbigt och alla rundor känns låååååånga och tunga.
Idag har mötena duggat tätt på jobbet. Kom hemsusande och tog Gaston för att gå en promenad med lilla Vera med bihang. En lång härlig promenad blev det.
Nu ska jag ta kväll och inte göra ett skit.
Två goa vänner!
Kommentarer
Postat av: Agneta
Här har det nu varit superhärligt väder, typiskt när man börjat jobba men i och för sig så går det lite lättare att fara på jobbet då det är fint väder. Man ska ju ändå ut med hundarna före man far till jobbet och då e de ju ett plus om det är bra väder he heee.
Hoppas träningen fortsätter att gå bra!
Kram
/Agneta
Trackback
