En innehållsrik vecka!
Förra torsdagen åkte jag och Gunde iväg till Sjöön för att träffa Gundes syskon, föräldrar och deras tvåbenta! Vi har haft fantastiska dagar. Gunde helt salig, snygga brudar överallt, en del luktade ju dessutom mumsfilibaba. Två av dom började löpa i måndags vilket enligt Gunde är skitsnack, de började redan i helgen...
Sjöön är ett underbart ställe där det fanns oändliga möjligheter för jaktträning och faktiskt spår/uppletande. Vi fick supergod mat som Eva fixade. Stället ägs av Janne och Eva Werner, vilka värdar! Helt otroligt serviceinriktade och så sabla trevliga så det finns inte. Har ni planer att hyra in er där, tveka inte RING!
Dag 1 ägnade alla utom Gunde till inoff jaktprov. Jag blev dösugen, så Gunde fick prova två riktigt luriga enkelmarkeringar. Detta är helt nytt för honom. Givetvis var han då tvungen att fixa dem så jäkla bra. Fasen, jag har ju bestämt mig för att jag inte hinner med detta med jakten. Gunde behandlar dummies som gigantiska jätteleksaker och biter alldeles för hårt i dom. Det visade sig tydligt pån avkommebeskrivningen. Lille gubben, jag som slitit som en tok för att få ett bra gripande kan bara konstatera att det har jag lyckats med. Jag blir lite ledsen över det. Inte för jag fattar varför med tanke på att jag inte ska träna jakt MEN när jag såg min goe kille så lycklig när han fick jobba så nästan dog jag. Viltet höll han helt ok och alla syskon har jättefina grepp så grattis min idiot. Kan jag lyckas få honom att förstå att dummies är som typ uppletandegrejer så kanske.
På lördagen var det dags för MH. En hund hittade de inte chipet på. Gissa vems? Om någon hört vad jag tänkte så hade jag nog spärrats in. Jakten på veterinär inleddes. Den skitsnälla mentalbeskrivaren som eventuellt var tankeläsare, fick tag i en. MH:t var räddat.
På söndagen var det dags för avkommebeskrivningen. Alla var mjuka i sina munnar utom Gunde förutom med viltet som han höll som han skulle. Jösses vad han tyckte det var kul. Vattenmarkeringen som var med dummies skötte han galant. Då var han snäll mot dummies.
De fina bildcollagen har jag fått av Bittan Börjesson, Gundes fantastiskt engagerade uppfödare.
Sjöön är ett underbart ställe där det fanns oändliga möjligheter för jaktträning och faktiskt spår/uppletande. Vi fick supergod mat som Eva fixade. Stället ägs av Janne och Eva Werner, vilka värdar! Helt otroligt serviceinriktade och så sabla trevliga så det finns inte. Har ni planer att hyra in er där, tveka inte RING!
Dag 1 ägnade alla utom Gunde till inoff jaktprov. Jag blev dösugen, så Gunde fick prova två riktigt luriga enkelmarkeringar. Detta är helt nytt för honom. Givetvis var han då tvungen att fixa dem så jäkla bra. Fasen, jag har ju bestämt mig för att jag inte hinner med detta med jakten. Gunde behandlar dummies som gigantiska jätteleksaker och biter alldeles för hårt i dom. Det visade sig tydligt pån avkommebeskrivningen. Lille gubben, jag som slitit som en tok för att få ett bra gripande kan bara konstatera att det har jag lyckats med. Jag blir lite ledsen över det. Inte för jag fattar varför med tanke på att jag inte ska träna jakt MEN när jag såg min goe kille så lycklig när han fick jobba så nästan dog jag. Viltet höll han helt ok och alla syskon har jättefina grepp så grattis min idiot. Kan jag lyckas få honom att förstå att dummies är som typ uppletandegrejer så kanske.
På lördagen var det dags för MH. En hund hittade de inte chipet på. Gissa vems? Om någon hört vad jag tänkte så hade jag nog spärrats in. Jakten på veterinär inleddes. Den skitsnälla mentalbeskrivaren som eventuellt var tankeläsare, fick tag i en. MH:t var räddat.
Ja, jag trodde jag kände min Gunde. Nix.Han gled igenom och var supercool. Där jag trodde han skulle bli rädd typ med spökena så gjorde han ett utfall sen ställde han sig vid min sida. Bara några dagar innan MH så stod Ia och han hos grannen och pratade. Då ruskade hon ett lakan och Gunde höll på att dö dödens död. Kan man kalla kbt på hög nivå (kognitivbeteendeterapi, att närma sig det som är otäckt och successivt vänja sig. Måste tillägga här att det fungerar inte på mig när det gäller ormar). Gunde kampade med alla och reagerade inte ens när skotten gick. De som tränar jakt med sina, de släpper ju givetvis leken och försökte kolla var i helsicke fågeln ramlar ner. Nå, grabben är godkänd så det är bara att köra på i brukset.
På söndagen var det dags för avkommebeskrivningen. Alla var mjuka i sina munnar utom Gunde förutom med viltet som han höll som han skulle. Jösses vad han tyckte det var kul. Vattenmarkeringen som var med dummies skötte han galant. Då var han snäll mot dummies.
De fina bildcollagen har jag fått av Bittan Börjesson, Gundes fantastiskt engagerade uppfödare.
Kommentarer
Trackback
