GASTON OCH GUNDE

Känslan av att se bilen efter 7 km jogging med två härligt, lyckliga flattar är rätt skön. Dels glad över att jag överlevt och dels av att det faktiskt var en helt sjukt skön kväll. Solen sken, fåglarna kvittrade och vårblommor överallt. Hundarna som travade på och nosade runt - mindfulness på hög nivå. Sen att jag inte får se några vilda djur är ju inte så konstigt med tanke på att de garanterat flyr för sitt liv när jag kommer ångande. Jag är ju inte direkt tyst och diskret. Snarare måste de tro att trådrullartåget återuppstått och spårat ur och upp i skogen. Typ så låter jag.

Veckan har bestått av jobb, fotboll, en joggingrunda och en kurskväll med Gunde. I övrigt har det varit uselt med hundaktiviteter.

På kursen i tisdags fick vi träningstävla med de moment eller delar av moment som vi ville.

Jag slog till och började med fritt följ och vi gick som ett zäta. Fram till helomvändningen var Gunde i position men efter den när vi började gå mot tävlingsledare och skrivare så plogade han. Inte vet jag om det berodde på att vi gick mot dom eller att han helt enkelt tyckte att han gått fint tillräckligt länge.
Nästa moment vi slog till på var ställande under gång - där fick vi betyg 10 - kul! Tänker på att senast i påskhelgen bestämde sig Gunde för att stanna betyder absolut sitt, öh ja, hur som helst så hade det lilla fenomenet försvunnit.
Inkallning - lite avvaktande innan ingången - skärpning fröken Jonsson med vad jag belönar.
Ja kära nån, sen skulle vi göra lydnadsklass 1 hopp och då fick minsann Gunde syn på ett gäng apportbockar och då slår automatiskt "hämta-apport"-cellen på. Efter lite pyssel så förstod Gunde att nej, nu skulle vi hoppa och det gjorde han så fint. Satte sig sedan rakt och prydligt en halvmeter framför mig. Upps, apportbockarna drog en liten aning. Han kom på sig själv och började hoppa bakåt in i rätt position. Han var rätt söt när hans flaniga hjärna tänkte att någonting är inte riktigt rätt här, vad kan det vara???
Sista momentet vi gjorde var lydnadsklass 1 apport och den gjorde han kalasfint. Lite kul att sätta ihop några moment innan själva belöningen kommer. Gunde är en rutinernas man så det är faktiskt jobbigt om inte allt är som vanligt. Detta måste vi träna vidare på.

Hallå!?! Finns jag? Det är ett jäkla tjatande om den där Gunde. Den här ryggsäcken är MIN! Nu följer den plötsligt med när den där Gunde ska på nån jäkla märkvärdig kurs. Men visst, är det så hon vill ha det så. Hämnden är ljuv. Hörde nämligen att hon betalat in tävlingar där jag på något sätt är inblandad. Dream on, dream on säger jag bara.


Gasse har varit med på jobbet och gjort sig förtjänt av sin lön. I måndags borde han  haft dubbelt betalt och jag med. Vi var helt slut efter eftermiddagens två pass. Inte kul när människor mår dåligt och inte tycker livet är värt att leva. Vet dock att Gaston gör ett hjältedåd på sitt lilla vis bara genom att vara där. 

Slitsamt ibland...


Anar jag en liten uns av avundsjuka här? Få se om jag kan få igång surhuvudet med en pinne.


Matten meddelar härmed att det fick han, full fart men batteriet tog ju givetvis slut, eller jag vet inte, jag hade nog inte fått till nåt vidare kort ändå. Två svarta streck som susar förbi, jag är inte riktigt där än med mitt fotograferande och lär väl aldrig komma heller.

Tjing tjong kolastång!