GASTON OCH GUNDE

Igår fyllde vårt lilla troll 4 år. Det är inte klokt vad fort det gått. Lilla hönan...


Igår gick jag, Sanny och Gaston iväg med ett gäng dummies. Vi gjorde linjetag och närsök.  Eller vi och vi, Sanny hade fullt upp med annat, kolla vad det var för konstiga typer (en helt vanlig familj faktiskt) som gick på HENNES marker, kolla rådjuren som var bakom närsöksområdet och sist men inte minst vad gjorde hjortarna (som rymt från ett hägn i Ramsjöholm) på HENNES mark??? Gaston är lite mer cool och prioriterade träningen framför störningen. Vilket jag är glad för. Han gjorde rätt ok linjetag, lyssnade fantastiskt bra på pipan och var söt i största allmänhet. En sammanfattningsvis bra träning.

Idag åkte Gaston och jag till Tenhult för att möta upp Helene och Martin. Jag knäppte kort som en galning men rätt som det var så var dom borta. Utsuddade, deletade, puts väck. Hur gick det till? Jag hade som vanligt INTE tryckt på någon konstig knapp. Som till ex sist när kameran var med fick hundarna lysande ögon samt att det infunnit sig ett konstigt vitt skimmer på alla korten. Martin var vänlig och sa stillsamt att det vita skimret kunde bero på att det var smuts på linsen. Herre jösses, jag tycker kameror ska vara som bilar, de ska bara fungera.

Åter till dagen. Vi lade appellspår (vad annars ). Under tiden spåren låg till sig tränade vi lydnad. Vi har ju alla våra akilleshälar och vår är ju just nu bland annat att Gaston ligger på som en tok i fria följet, inte kan krypa bra och grisar. Jäpp, du läste rätt. Vi skulle gå förbi en hage med grisar. Det är bara att konstatera att jag missat något i vår miljöträning i grabbens unga år. Jag trodde han dog. Det var en megagalt, en sugga och massor av söta kultingar.  Söta sa Gaston, herre gud, det var gigantiska monster och konstiga likadana, fast små.

Martin och Helene hjälpte mig att få till en target som jag ska ha när vi tränar kryp. Vi garvade hysteriskt, jag är tamme tusan helt hopplös. Kordinationsförmågan är inte helt utvecklad men till slut fick vi till det. Min uppgift nu är att få till detta innan jag ens tänker på att träna kryp. Det känns som att vintern måste bli jättelång om jag ska hinna få till allting med både jakt och bruks. Lydnadsklass tre ligger just nu lååååångt bort i planeringen, finns faktiskt inte ens med.

Helene bjöd på fika idag. Det är en trevlig trend som smugit sig in i vårt spårgäng. Det är alltid någon som är bussig och har med sig till oss alla. Jag som är tråkigheten själv och inte äter fikabröd fick mörk, nyttig choklad. Tack för det!

Efter lydnaden tog vi våra spår. Det gick överlag bra för dom alla tre. Allt kan ju bli bättre men vi var i alla fall nöjda när vi satte oss i bilen och åkte hem.

Här kommer en bild på den goe Gaston, från en annan dag.


Höll på att glömma en jätterolig grej. Grattis till Cissi och Lipton som tog ett första pris i lydnadsklass 1 igår. Hipp hurra, vad ni är bra!!!

Oj, nu är snart helgen slut och det är måndag igen. Vi siktar mot måndagsträningen och förhoppningsvis hinner vi upp till platsen.

Ha de´!