GASTON OCH GUNDE

Så var det vintertid igen. Hjälp, mörkt redan runt 17-snåret. Anders gick, as usual, upp tidigt som ögat och var ute 1,5 timme med dogsen. Skitskönt, tänkte denna slöa matte och skulle minsann sova vidare. Gick det? Går det någonsin, när man har chansen? Nix, pix. Till slut gav jag upp.

Vi satt här och hade ingenting inbokat, det har inte hänt det senaste halvåret. Blev helt handlingsförlamad. Det slutade med middag hos Anders föräldrar och sen en långpromenad till med ett gäng dummiesar.

Då blev flanen glad. Äntligen lite liv i tanten. Anders kastade dubbelmarkeringar och en del gick inte alls och en del gick superbra. Sen skulle Anders försöka få ner den där dummiesen som jag lyckats sätta jättehögt i ett träd. Jag har en förmåga att överdriva saker och ting men inte den här gången. Dummiesen sitter alltså typ 7 meter upp i ett träd. Dit har JAG kastat den. Visste inte att jag hade sådana magiska krafter. Jaha, ner fick vi den inte. Den sitter snyggt och prydligt kvar. Den måste vara fastnitad för som det har blåst inatt borde den ha dunsat ner.

Riktigt skönt att ha en sån här slapp dag, känns lite konstigt och det pickar ju en liten rackare där inne om alla saker jag kunde ha gjort. Ni vet sådana saker som man med glädje förtränger eller skjuter på obestämd framtid. Tänker på skitiga fönster, rensa rent i garderober, räfsa tusenmiljoner löv i trädgården och lite sånt. Inte ett enda dugg av det har jag gjort eller tänker jag göra. Jag ska strax gå ner, sätta på en kopp te och sjunka ner i slö- och slappläge i soffan och glo på tv.

Ännu en helg till ända - en himla rolig lördag och en superslapp söndag. Kan det vara bättre?

Här sitter Gaston och drömmer om sommarens jaktinternat, det var grejer det.


Imorgon blir det klubben och lite lydnadsträning igen - typ fritt följ, kryp, skall och varför inte framåtsändande

Tack för era goa inlägg! Jag blir jätteglad.