GASTON OCH GUNDE

Inte konstigt att Gunde är lite lätt förvirrad, jag är helt hemsk. Jag sitter just i skrivande stund och väntar på ett meddelande från vår Myra som ska ha landat i Australien enligt flygplatsens hemsida. Jag väntar och väntar. Tänk att den lilla Skruttan är så himla långt bort. Jag tycker redan det är så himla tomt hemma så jag nästan går sönder. Hur överlever folk som har barn som flyttar dit for ever. Den tanken är hysteriskt skrämmande så den tänker jag inte på.

 

Jag går genast över till hundträning. Gunde är som en galen kanonkula. Han piper och lever när vi möter hundar som att ALLA varelser som går på fyra ben är i höglöp. Riktigt asjobbig är han.

 

Vi har kollat av lydnadstrean och det var ju kul - not. Eller jo, ganska.

Fria följet där måste jag backa IGEN! Har tappat det där med ögonkontakt lite väl mycket.

Sättande under marsch och vittringen var klockrena - kul!

Fjärren helt ok, flyttade fram pyttelite på skiftet stå sitt.

Inkallningen tjuvade han på men för övrigt var den kalasfin.

Rutan, ja jösses, han rusade som en tok och tvärnitade för att kontrollera en mycket intressant vit platstejp som låg precis utanför och det var lögn att få in killen i rutan. Mer störningsträning måste det bli.

Metallen - nja. Ingång och störningsträning är ett måste.

Hopp/apport - blev det inget för vi hade inget hinder.

Plats - låg fint med hakan nere.

 

Lite bra ändå att kolla av man får sig ju ett uppvaknade på vissa detaljer som måste tränas ÄNNU MER! Så just nu är det fokus på fritt följ, haka ner och fjärr.

 

Näe, inget meddelande från Myran. Jag tar med mig mobben upp till sängen och ligger där och glor i taket till jag hör något.

 

Morsning korsning!