Lilla fina Mumlan

Vår fina, goa kattdrottning Mumlan dog i måndags. Vi har haft äran att få vara hennes familj i 14 år. Hon fattas oss!
 
 
Varje gång något av våra älskade djur dött tänker jag att aldrig mer, jag orkar fasen inte med det här men på något underligt vis så tassar livet på. Men saknar henne, gör vi, MYCKET!
 
Igår hade Gunde besök av sin kärlek Molly. Exakt så dimmig som han ser ut, var han...
 
Bullen Elton var också med
Jobbigt med kärlek ibland
 
Idag tog jag grabbarna och åkte iväg för att träffa spårgänget. Idag slog Gunde till och spårade som han aldrig någonsin haft några som helst bekymmer med att spåra. Allt bara funkade, så skönt. Gaston skötte sina tassar och nos han med. Det gick bra för alla hundar och det är ju himla skönt att åka hem och känna att yes, we did it.
 
Igår testade jag förresten av vittringen. Den har vi inte gjort på ca 1 månad och den satt som en smäck. Jag la ut 17-18 pinnar plus min som jag hade haft i fickan kanske 3 min. Inga problem. Jisses vad jag är glad att jag ägnade förra årets vinterträning till att noga lära in vittringen. Hoppas att detta håller på tävling med.
 
Fjärren tragglar vi på med och det är fortfarande från stå till sitt baktassarna har en tendens att flytta sig framåt, inte mycket men jag vill att de ska vara helt STILLA.
 
Vi har testat av inkallning med ställande och läggande vilket han tycker är skitkul. Go han är.
 
Det vi har jobbat extra med är ingångar och att söka sig till min vänstra sida. Det går framåt med den träningen. Jag vill att han ska studsa in vid sidan och se ut som att det var det häftigaste han gjort ever. Där är vi inte än... men vi jobbar på det.
 
Imorgon blir det utomhusträning och förhoppningsvis kan jag få till en inomhusträning i slutet av veckan. Det är inte lätt att pussla ihop livet ibland. På tal om det så gillade jag den artikeln i Brukshunden om att prioritera hundträningen. Det låg mycket i den artikeln. För visst har vi väl en kvart över om dagen för att träna. Ärligt, skulle jag ta Gunde och greja lite i hallen med ordförståelse, lite haka ner och några fjärrskick så opps så har det gått 10 minuter lätt som en plätt. Få bli skärpning på det där.
 
Nu måste jag leta energi till morgondagen.
 
Hej svejs!
 
 
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Anonym

Vilken fin tanke "vi har fått äran att vara hennes familj i 14 år"...

Så sant, så sant om den där kvarten... Jag måste hitta fler kvartar åt Cia, hon må vara gammal men tråkigt ska hon slippa ha...

KRAM!

2014-02-03 @ 16:24:52
Postat av: Ulrika

Åh, lilla kissen :-( alltid lika svårt att skiljas från dem när den dagen kommer. Tror iaf inte hon kunde haft ett bättre liv än hon hade hos er där ute på "vischan" :-)

2014-02-03 @ 21:36:01
Postat av: Ulrika

Åh, lilla kissen :-( alltid lika svårt att skiljas från dem när den dagen kommer. Tror iaf inte hon kunde haft ett bättre liv än hon hade hos er där ute på "vischan" :-)

2014-02-03 @ 21:36:03
Postat av: Helene o Poppy

Ja fy va sorgligt det är... Men alla åren gör det ändå värt det!

2014-02-06 @ 21:51:57
URL: http://heleneopoppy.blogspot.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0