Gunde
Gunde har ätit sten. Vi misstänker fisk som något ljushuvud slängt på den grusväg som vi brukar traska runt på. Fisken har blivit överkörd av diverse bilar men troligen har Gunde lyckats smaska i sig lite av fiskäcklet kryddat med småsten. Det är definitivt ingen diet som passade Gundes mage. Mycket tål de, retrievermagarna men där gick gränsen. Han började spy, ville inte äta, spydde lite till och när det plötsligt dök upp småsten och jag skojar INTE det var alltså inte smågrus, då ringde jag Smådjurskliniken. Lätt hysterisk skulle man väl kunna uttrycka det.
Det var ingen pigg kille jag åkte in med. Vi var på plats kl 13.00 och sen började den låååååååånga väntan på röntgen, på veterinärsutlåtande, på att få vätska, på att få betala och på att få åka hem. Både Gunde och jag hade nära-dödens-upplevelse och höll på att dö hungersdöden. Nja, Gunde fick ju vätska och lite annat smaskigt där hos vetten medan jag snudd dreglade över hundgodiset som låg i en skål där i undersökningsrummet. Jag fikade kl 09.00 och trodde i min enfald att jag skulle stå ut till jag kom hem. Vi var hemma kl 17.40.
Här ligger en trött och tagen Gunde. Det ser ju riktigt illa ut med bandage och grejer men det var ju liksom en kanyl som satt där för alla blodprover som togs hit och dit.
Dagen efter var Gunde pigg som tusan och HUNGRIG! Han fick fisk och ris som gulliga dagmatten lagat och lite filmjölk med nyttiga grejer i. Jag trodde på allvar att Gunde dog på fläcken. Vad tusan betyder det här? Skulle han äta DET!?! Ingen mat för en riktigt karl. Hit med riktigt käk sa den svarte. Nix, sa den hårda matten. Det är det här eller inget. Ok, lite mutor som några pyllor fick jag ju ge med mig och stoppa i det vita kladdet och Gunde städade noga av det vita och fiskade upp pyllorna, resten fick vara.
När vi var ute och gick så sprang han runt som han aldrig någonsin varit på smådjurskliniken och enligt röntgen hade småsten i systemet. Jag är så himla tacksam för att de inte behövde öppna honom för stenarna var liksom utspridda i tarmarna och det verkade inte som de tänkte samla ihop sig till en mur utan skulle komma ut bakvägen av sig själva.
Det här är nåt för mig sa Gunde och hittade värsta fina benet.
Gunde, glöm det! Med grus i maskineriet så blir det inget ben punkt slut.
Men du, snälla????
Inte lätt att säga nej till den killen...
Det har varit mycket Gunde nu så här kommer en snabb rapport om Gaston. Han mår finemang. Jobbar sina timmar varje vecka. Det här kortet tog jag på honom när han satt och försökte få en person att dela med sig av sina godisar. Personen satt och höll på att försöka stoppa godis i ett hundspel och Gasse tyckte det tog liiiiiite väl lång tid.
Fine Gaston!
Idag har grabbarna varit i spårskogen och det gick kalasbra i regn och blåst. Gunde hade sitt spår på fält och det var lite svajigt men han fixade det faktiskt riktigt bra. Vi kör med många pinnar i intervaller nu och det passar grabben bra. Gaston hade ett riktigt zick-zack spår i skogen och han nosade upp sina pinnar galant.
Imorgon blir det lydnadsträning.
När Gunde varit risig och det inte blivit så mycket tränat så har mitt pyssliga jag tagit över. Jag tycker det är skitkul med pyssel och nu är jag helt fast i gips och decoupage. Så fantastiskt roligt.
Nu ska jag nog pyssla vidare eller näe säger Gunde jag kan tänka mig lite träning så jag får äta!!!
Kommentarer
Postat av: Ulrika
Vilken tur att det gick bra med Gunde trots allt!
Fint pyssel :-)
Ha en bra vecka
Postat av: Sanna
Härligt att Gundemannen är på bättringsvägen :) jättesöta ljushållare du pysslat :)
Postat av: Anna-Karin o Kaos
Vad skönt att det inte blev allvarligare. Man blir ju så ängslig när de mår dåligt. Chippo åt sten när han var liten men de passerade o kom ut.
Vilka ljuvliga ugglor! Superfint.
Anna-Karin
Trackback
