GASTON OCH GUNDE

Inte helt frivilligt klev jag upp halv åtta idag. Då tänkte jag i mitt stilla sinne att oj, oj, oj idag ska jag göra massor av tråksaker som inte blivit gjorda på evigheters evighet MEN så kommer den där tanken - sen. Jag gör det sen och så lyckas jag skjuta upp tråksakerna lite till. Skitskönt!

I veckan fick jag en superhärlig kommentar av en som hade vägarna förbi vårt kontor. Hon sa - aha, är det där inne Gaston är. Ja, svarade jag. Hm, sa hon, jag har tänkt på en sak, han jobbar här va? Ja, sa jag. Jahaja, som sjukhuspräst då eller? Sen kom hon på sig själv att hon nog sagt fel och rättade sig men faktum är att Gasse gör lite jobb som sjukhuspräst han med fast det är på äldreboende. Han ger så många både hopp, tro och meningsfullhet. Nu menar jag verkligen inte tro typ religös utan snarare tro på att det finns någon som tycker om en precis som man är, tro på att det kommer någon och hälsar på just mig, tro på att jag faktiskt kan göra många mer saker än vad många andra tror (typ när vi tränar balans, kastar grejer och grejar). Häftigt är det i alla fall.

Denna veckan har han gjort själ för sin lön grabben och jag med för den delen.

Idag SKA jag träna lite med grabbarna tänkte jag och imorgon blir det spår.

Gunde som precis blivit av med ett av sina ärr i facet (där de tog en liten hudbit när han fick sin allergireaktion) lyckades väl igår fixa en ny liten hårlös fläck mitt i pannbenet. Ser ut som ett indiskt kastmärke. Jag tror han gillar att se ut som scarface. Lite tuff så där, ingen mesig tonåringen här inte. Tur han inte kan numret till nån som piercar. Kan se honom med rakad skalle och piercing överallt. Tuff utåt och så mjuk inåt.

Nähä, nu ska jag visst köra My till bussen. Hon ska jobba.

See you!