GASTON OCH GUNDE

Ibland blir jag så trött på att jag inte kan göra som jag planerat. Jag bestämmer mig för att nu jäklar ska det bli ordning på Gundes ingångar. Entusiastiskt sätter jag fräs och då kommer jag plötsligt på att apporteringen måste jag ju träna med. Fram med apportbocken och då minns jag att nej, nej, nej håll dig till planen och så fortsätter jag träna ingångar. Då gör hjärnan nån liten loop och så börjar en liten tanke gro att jag kanske borde ta tag i ställandet. Vips håller jag på med det. Jag VILL hålla mig till det jag tänkt men min splittrade, okoncentrerade själ vägrar. Jag är i behov av semester och som av en slump åker vi iväg på söndag till Sälen. Så jäkla skönt!

När vi kommer hem SKA Gundes ingångar blivit bättre.

Vi har börjat på en ny kurs nu. Never give up som de säger. Denna gången brukslydnad. Jag behöver verkligen det för att ta mig tid med bara Gunde. Som jag skrev ovan glider jag lätt omkring som i ett smörpaket och håller på med lite av varje och ingenting. Helst då med båda jyckarna på samma gång.

Tur det är ömsesidigt det där att man lär känna varandra med tiden. Gaston är ju rätt härdad och Gunde tycker jag verkar glida med i samma smörpaket rätt bra. Vi är inte alltid på samma smörkniv men vi jobbar på det.

Han är så söt Gunde, när han tycker att livet är för jäkla tråkigt, typ nu, så kommer han dragandes med någon grej och lägger i knäet. Då ska jag hitta på något litet moment som gör att hans lattjolajbansgrej kommer farandes som belöning. Han är en jäkel på att få mig dit han vill. Det är rätt uppenbart vem det är som dresserar vem i den här familjen. Jobbigt för mig när de är två som håller på - samtidigt.

Inte konstigt att han blir trött emellanåt.  Då letar han reda på sin blåa hjärtkudde och törnar in på nåt lämpligt ställe. Ja, i alla fall för lämpligt för honom.




Nu ska jag slappa resten av denna kväll. Så skönt!

Morsning, korsning!