Yes, yes, yes!

Efter en helvetisk vecka med mycket oro över hur i helsicke vi skulle lösa det med passningen av vår Gunde så är det ordnat.
Först lovade en kompis ställa upp tills vi hittade någon annan. Tack till dig! Tack vare denna kompisen så fick jag kontakt med ett par som skulle kunna tänka sig att vara dagmatte ett par dagar i veckan. I lördags var jag och Gunde där. Hela mitt inre kände direkt, whao! kan detta vara sant. Två fantastiskt trevliga människor!

Gunde bestämde sig ganska omgående för att det här var ju ett trevligt ställe så la han sig ner och slappade. Efter en liten lur så tog han sig en tur och gick fram till sin blivande dagmatte och sa - du, me like you! Dagmatten tittade Gunde i ögonen och sa, men kära nån vilken go hund. Daghusse fick också en kelstund och så var saken biff. De vill prova! Det känns så jäkla bra, att kunna lämna bort en av mina finaste och känna att det känns bara bra. Känner mig helt lugn, jag har haft en underbar dagmatte tidigare och lyckas nu få igen! Tji hu!

Det blir till att packa dagisväska imorgon då. Han måste ju ha med sig en kudde med tänkte jag. Mjukisdjursförrådet är tömt, någon, no names har liksom slitit dem itu när de har lekt. Sen är det ju rysligt roligt att plocka ur innehållet. Jag tycker inte det är lika kul och är livrädd att de ska svälja det och det ska fastna i tarmsystemet. Hur som helst, vi stack till "Hjälpis" och inhandlade nya kuddar och en rosa hund.





I måndags var vi och tränade lydnad. Två pigga flattepojkar hade jag fått med mig. Själv var jag inte alls på topp men så är det ibland. Gaston gjorde klara framsteg i framåtsändandet. Grejen är nu att istället för att gå saktagående som en snigel så galopperar han hela sträckan. Tror dock att vi får ordning på det. Tungapporteringen fixade Gasse fint men nåt som vi måste ta tag i är skallet och krypet och ja ni vet...

Gunde var ju lite lätt galen men lyckades ganska bra med ingångarna. Ja just det, vi var ju på kurs i tisdags med. Då var Gunde definitivt med på banan. Vi skulle göra ett test hur länge de orkade hålla koncentrationen på oss (typ gå fot) utan att vi sagt kommandot. Hundarna skulle söka upp vår vänstra sida och sedan hålla koncentrationen. Första tillfället klarade Gunde, den fantastiske, 2,5 SEKUND! Sen var han tvungen att titta på något annat, andra tillfället slog han till med 11 sekunder. Tro det eller ej, sen slog han sitt Gunderekord och drog till med 27 sekunder. Tamme tusan att INGENTING är omöjligt. 27 sekunder i Gundes värld är länge!!! Jag blev skitglad. En början till att klara typ 7-8 minuter. Keep up the good working som man brukar säga.

Nu måste jag käka frukost för sen ska vi till spårskogen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0