GASTON OCH GUNDE

Fick ett inte så roligt telefonsamtal igår från en vän som har det jobbigt just nu. Finns inget värre än att känna sig otillräcklig. Skulle vilja kunna ge klara besked och enkla svar men livet är ju inte så enkelt. Tycker så oerhört mycket om den här personen och jag vet att hon alltid finns där när det viner kring mina öron. Min tur att hålla hårt i henne nu när det är körigt. Många tankar är det...

Idag har vi i alla fall kommit iväg till spårskogen. Kallt men inte lika hysteriskt som igår utan mer typ minus 9. Båda hundarna fixade både spår och uppletande bra. Gaston är verkligen sig själv igen. Bye, bye till urinvägsinfektion och welcome back Gaston - the man. Så jäkla skönt.

Gunde busfiluren var skitduktig i uppletandet med att inte tugga utan hade väl något omtag (kan man ju kalla det för att det ska kännas bättre) men hans lilla nos fick nos på att det sprungit runt en brud innan honom i rutan. En liten läckerbit och ja, det är inte helt enkelt att säga något om det så länge han springer runt och trots allt tar de grejer han får in doften av. Tror dock att han får gå sist nästa gång så det är massor av dofter av både det ena och det andra könet i rutan innan han får sprida runt sin. Så får det bli.

Övrig träning försöker vi hinna med men det som är jobbigt med att gå på kurs är att jag gärna vill komma någon vart med det vi gör på kursen OCH samtidigt hålla på med andra moment som jag också vill komma tillrätta med. Dygnets timmar borde utökas så jag hinner med. Har liksom Gaston med som ska få sitt. Hm.

Helene tog ett roligt kort på mig när jag försökte hänga med i Gasses tempo i skogen idag. Tur jag inte kan lägga in från min mobil ha, ha, ha. En liten blå tjock filur, ser ut som Karlsson på taket, kommer farandes bakom svarte blixten. My god, tur man har humor.

Ha en härlig kväll!