Gunde - ja han började i dur och slutade långt ner på skalan...

Martin och jag träffades i spårskogen Vi la varsitt långt spår till Gaston och Knuffa. Gunde fick ett ca 300-400 meter långt spår som började på kalhygge och slutade i skogen.

När spåren låg till sig gjorde vi uppletande. Uppletandet gick kalas med Gunde. Han tuggade INTE!!! Hurra, däremot bytte han ett föremål, inte bra men oj, vilken fart han hade in buskillen. Gaston tuggade på ett föremål, en hoprullad raggsocka gick bara inte att motstå men de andra tre höll han fint och han letade med fart idag med så det känns riktigt bra. Knuffa körde full spruta, tuggade lite på ett föremål men resten höll hon fint.

Spåren - Knuffa spårade 900 meter med djup koncentration. Jättefint!

Gaston - som en klocka, ca 700 meter.

Gunde - hans absolut bästa spår någonsin. Jag blir så jäkla glad, äntligen har Gundes nos, hjärna och ben hamnat i symbios. Underbart skönt! Markerade varenda pinne gjorde han med. Shit, vad glad jag blev.

Om ni undrar varför Gunde åkte ner på skalan var det när han skrämde skiten ur en fotbollstränare som kom och gick med massor av grejer på sin ena axel, hade mössa och såg fruktansvärt konstig ut enligt Gunde. När den stackars tränaren gick förbi så for Gunde ut och skulle minsann skrämma iväg den där livsfarlige typen. Tränaren blev skiträdd, jag höll på att svimma eftersom jag inte var beredd och dessutom brukar Gunde verkligen inte bete sig som en idiot när vi är ute. Hur pinsamt som helst. Jag kunde ju inte börja svamla om att Gunde är i en spökrädslefas och egentligen blev skiträdd för dig. Kan man inte hund så tror jag inte man tolkar en svart, stor hund som vrålar hysteriskt som rädd. Jösses, alla glodde, vi var nämligen och kollade på My när hon spelade. De fick storstryk men hon satte i alla fall ett mål och det var ju kul.
Men fatta känslan när man hör att killarna i tränarens lag skulle värma upp men därborta kan vi ju inte vara där den där jäkla hunden är. Gud, tänkte jag de menar min Gunde, värsta fesproppen. Nästan lite kul fast ändå inte (mest pinigt faktiskt). Nåja, han får väl jobba upp sig på skalan igen.

Nu soffan!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0