GASTON OCH GUNDE

Vill minnas att jag inte för så länge sedan skrev något om att Gunde är den absolut smidigaste valp som funnits i denna familj. En riktig Ferdinand som liksom funderat på saker och ting. Lugn och ja, smidig. I mina ögon trög när det gäller lydnadsträning men jag har hela tiden matat min hjärna med att både Matisse och Gaston hade också en lååååång startsträcka innan det blev lite fart i dom. Jag pratar nu om typ lydnadsmoment. Den stora skillnaden på de andra två och Gunde har varit att Gunde är så jäkla myspysig. Matisse var det - bara med mig. Gaston är ingen myspyskille utan vill ha lite mer rejäla klappar och kliningar (har jag skapat ett nytt ord?). Gunde däremot är hela familjens kelgris. Han älskar att komma upp i knäet (numer bara med framdelen av sin långa kropp). Sen pussar han och tjagglar i håret. Så himla go är han.

Jag vet inte vad som har hänt men Ferdinand har flyttat ut och in har det kommit en tonåring. Tuff och så jäkla stora utåt och pytteliten egentligen. Gunde är inte bara stor och tuff han anser sig själv vara så grymt snygg med. Han blir kär till höger och vänster. Drar i kopplet vilket den hunden ALDRIG gjort innan, han fastnar i luktfläckar lika med tikpiss. Han är gapig i bilen, utanför bilen och för att inte tala om när stora tuffa Gunde får vansinnesanfall när UFO:n landar i vår trädgård. Sen att Ufot är hans husse är en helt annan sak. My god!

I lydnaden har Gunde plötsligt fattat grejen och lägger sig blixtsnabbt, stannar som jag vet inte vad och kan hålla kontakten i fritt följ cirka en nanosekund. Sen är det något annat som fladdrar förbi som han bara måste hålla koll på. Överdriver kanske en liten aning, han kan klara hålla kontakten lite längre om vi är i en ostörd miljö. Synd att det sällan är det på tävling...

Så med det ena kom det andra skulle man kunna sammanfatta det hela med.

Gaston har varit ledig idag. Han har jobbat mån-ons och ska med imorgon igen. Igår hände en sån där grej på jobbet som jag aldrig kommer att glömma. Gaston träffade för första gången en person igår som han inte hälsat på innan. Det blev kontakt mellan dom direkt. Jag fanns inte. Gaston, som jag slitit häcken av mig med för att han SKA lyssna på andra när vi är på jobbet. Han ska sitta, ligga, komma och allt var det är även om jag inte har sagt det.
Igår så skötte han sig lysande. En riktig guldstund blev det. Personen fick honom att utföra både det ena och det andra och jag sa inte ett ljud. Riktigt häftigt med tanke på att personen ifråga endast kunde använda sin röst för att be Gaston göra grejerna. Rösten var tunn och det var inte mycket kraft bakom orden. Inga kroppskommando över huvudtaget, Gaston lyssnade och gjorde det personen bad om. Det var verkligen häftigt att se. Vet inte vem som var gladast personen eller jag...

Förutom vårdhundsjobbet har Gaston tränat mån, tis och onskväll. Fokus - gå snabbare på framåtsändandet och lägg dig på inkallningen. Plötsligt införde Gaston sitt i inkallningen igen. Han har såna perioder emellanåt och fråga mig inte vad som framkallar dom. Kan ju inte skylla på jakten längre... Vi har även lagt tid på att kryp betyder kryp. Idag har vi tränat lite höger- och vänstersvängar. Nu är det bara att hålla tummarna på lördag när vi drar på tävling. Man vet ju aldrig vad den killen har i bakfickan. Kan ju hända precis vad som helst. Spännande - NOT!




Hej svejs!