GASTON OCH GUNDE

Idag har vi spårat med Martin och Emma. Emma lade ett skitkul spår till Gaston. Vi for hit och dit, upp och ned och hej och hå. Gasse fixade det och nosade sig fram till slutpinnen. Duktig pojk.
Martin lade Gundes spår och peppar, peppar kanske är spår-Gunde tillbaka (eller om han bara var på tillfällig visit). Hur det var markerade han pinnar och snufsade på så fint. Me love!

Lilla, söta Saga - jag är alldeles kär i henne. Hon spårar som den framtida spårchampion hon är. Superduktig!

Jag lade Knuffas spår och som vanligt yrade jag till det och hamnade definitivt inte där jag hade tänkt. Jag tvingade Martin att kolla med gps:en hur långt det var. 1 km blev det. Tyckte det väl det kändes långt he, he, he. Knuffis spårade kalas! Hon är verkligen härlig att se in action.

När vi kom hem från spårskogen föll jag ner som  i koma i soffan. Min söndervärkta hjärna borde gå till forskningen. Undrar om det finns något i den som inte är neddrogat av huvudvärkspiller. Hm, hörde på nyheterna igår att om man äter värktabletter så minskar risken för cancer. Alltid något.

Imorgon ska grabbarna antingen träna lydnad eller nåt i skogen. Få se vad hon orkar med den där fantasilösa figuren de lever med.

Tjingeling!