Vi bor kvar...

Ja, kära nån, vi gick dit, jag körde igenom mitt power-pointprogram och svävade ut vilt med exempel tagna ur mitt och Gasses jobbliv. Jag hade en tjej i gruppen (de var 52 stycken till slut) som har varit student hos mig och är även denna terminen. Jag bad henne om konstruktiv kritik och det fick jag. Kanske kunde jag haft lite mer koll på mina bilder... Ni förstår att jag klickade fram en bild och sen körde jag järnet och pratade både om bild 4 o 5 samtidigt typ. Skitsamma de satt i alla fall inte och somnade. Gaston skötte sig exemplariskt. Fina, goa Gaston. Han låg så fint och glodde på studenterna. Sen fick han visa lite vad han går för och ja, det kändes som vi fick godkänt i alla fall. Det var lite kul när en av tjejerna sa att det som var så himla kul med dig var att man märker att du verkligen brinner för det här. Kul, för det gör jag.

Jag var helt matt när klockan ringde 05.30 idag. Huvudet dunkade och jag tänkte för en sekund att näe, jag skiter i att gå upp men så jäkla plikttrogen  man är så masade jag mig iväg. Det blåste och duggade när jag traskade runt med hundarna så till slut vaknade jag till.

Jag har busat till det lite med min vänstra fot idag. Jag skulle göra en snabbmanöver i en träningssituation på dagrehab vilket resulterade i att jag landade med hela min tyngd på vänster fot som liksom vek sig inåt. Ärligt talat, jag trodde tamme tusan att den gick av. Där står ett helt gäng med pensionärer och ojar sig över mig så det var ju bara att le (jag lovar, det leendet var hyfsat snett...). Jag satte mig på en stol och tänkte att nu dör jag, adjö. Men icke, ont krut förgås inte så lätt så när jag började gå lite lätt så satt foten kvar även om jag lugnt kan säga att den är svullen över knölen så det räcker och blir över. Undrar hur det kommer att kännas imorgon. Kanske inte var så listigt att gå kvällspromenaden, städa, hänga upp gardineländen och rusa runt med adventsstjärnor och sånt. Just nu när jag kikar ner på foten så kan jag säga - nej, Ing-Marie, det var verkligen inte listigt gjort.

Annars har Gunde idag varit hemma med sin husse. De gick i skogen på morgonen och tror inte ni att det landat små gröna män från mars i vår skog. Anders försökte tappert förklara för Gunde att nej, det är inga gröna män från yttre rymden, det är vanliga jägare. Aldrig i livet sa Gunde, den lätte går jag inte på. Han försökte fly för sitt liv men Anders hade lyckat få på kopplet så han kom inte så långt. De små gröna männen försökte prata lite med honom och till slut hade han väl lyckats inse att ok, små gröna män från mars kan eventuellt vara schyssta även dom. Men han var tveksam... Jag blir ju lite lätt trött med när de tror att alla hundar som gapar är aggressiva, herre gud, Gunde aggressiv, nästan lite kul när jag tänker på det. Han är just nu rädd för sin egen skugga och den jäkeln är efter honom överallt.

Tjingeling!


Kommentarer
Postat av: Helene o Poppy

Hello! Visste att du skulle fixa det! Skönt att ha det gjort nu, va! ;-) Vi hörs om helgen!

KRam!

2011-11-24 @ 22:20:07
Postat av: Amanda

Hej, såg på FSAstud att du hade vart och föreläst och blev så besviken att jag inte visste det för då hade jag åkt och lyssnat! Jag är AT student och vill så småningom arbeta ihop med en vårdhund,(vi skall skaffa oss en flatt innan sommaren.) hur lätt/svårt är det att hitta jobb med sin vårdhund, som jag förstår i Alingsås där jag bor så finns det inte någon vårdhund där, så känns inte så stort. Jag har sett att svenska terapihundsföreningen har utbildningar, går man den med sin hund då?



2011-12-01 @ 21:54:58

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0