Du får ju honom att prata!

Du får ju honom att prata sa en dotter till en man som  jag och Gaston besökte häromdagen. Förstår ni vilken sanslöst härlig känsla detta var att få höra. Jag visste faktiskt inte att mannen normalt inte pratade för när vi har varit hos honom så har han alltid svarat när jag har frågat honom saker och ting. Super-Gastons förtjänst!

En annan lika härlig grej hände i början av veckan när vi besökte en som vi gått till under lång tid som inte alls mår bra emellanåt. När vi kommer dit så har personalen hjälpt till och fixat en ny tennisboll till Gaston. Fattar ni grejen! De har hjälpt personen att kunna få planera, fixa och dona för att sedan med ett stort härligt skratt ge Gaston bollen. Jag hade kunnat krama sönder personalen för att de stöttar personen så.

En liten solskenshistoria till med en person som har en långt framskriden demenssjukdom. Personen brukar inte vilja någonting och i det ingår även att inte äta. Vi har varit där vid tre tillfällen med Gaston. Första gången gick kanon, andra gången var det hej hopp tvärstopp, ville inte!!! Tredje gången gick kanonbra. Det som är mest fascinerande är att personen vid gång ett och tre pratat om hunden efteråt. Personen hade även ätit som aldrig förr efter vi varit där. Galet kul!

Att utbilda mig själv och Gaston till vårdhundsteam är tamme tusan det bästa jag gjort på länge. Fantastiskt roligt!

I tisdags på självaste födelsedagen var Gunde på kurs och inte vet jag men plötsligt fixade Gunde både det ena och det andra. Apportera utan minsta tendens till tugg, hålla koncentrationen längre än 10 sekunder, ligga plats 2 minuter på okänd plan med alla de andra hundarna, typ 10 stycken till och ja, jag vet inte vad som flög i honom för herre jösses vad roligt vi hade.

Angående min Ior-dystra inställning till november så fick jag en lapp av min kollega som sitter i samma rum som mig där det stod "Tänk positivt" och det är ju inte så svårt när såna här roliga grejer händer. Det värsta är att jag ÄNDÅ är i neggoträsket och vältrar runt. Måste skärpa till mig - nu gör jag det och städar vidare.

Tjing tjong - kolastång!


Kommentarer
Postat av: Bittan

Jag gråter.............av glädje, när jag läser om Gastons & dina små underverk! Kram

2011-11-10 @ 20:09:35
URL: http://www.bez-amis.se
Postat av: Anna-Karin

Åh....jag hoppas att det finns en Gaston på varje vårdhem,äldreboende och även hos dem som bor hemma,i framtiden. Ni gör ett superjobb!!!! När jag själv jobbade med dementa och ibland tog med nån av hundarna så var det så stor skillnad. Plötsligt blev de rörliga,pratglada osv....

November är inte så tokigt när man kan glädja folk :)

/Anna-Karin

2011-11-11 @ 07:48:54
URL: http://www.viskalitedesign.se
Postat av: Ulrika och Russin

Dina rader i bloggen väcker känslor. Sitter tårögd och läser om dig och Gastons äventyr. Härligt att få uppleva!

Kram och nospuss

2011-11-11 @ 08:07:04
URL: http://flatonline.at

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0