Då var det dags för en ny vecka igen!
Idag blev det spår tillsammans med favvo-Knuffa och hennes Martin. Gaston fick ett och gick ett kalasspår. En sån där gång ni vet, när allt bara stämmer. Tar framspår (efter att LUGNT och sansat valt rätt håll), plockar alla pinnar, spårar över stigar och hittar sitt slut så där bara. Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Det är dom här gångerna som gör att man spårar helg efter helg. Härlig känsla är vad det är.
Lill Gunde (not liten längre) fick ett ganska kort spår för plötsligt stod hans matte vid ett litet stup. Upps. Hur som helst han missade en pinne men spårade annars helt ok.
Efter att pustat ut efter spåren, fatta att det där med kondition är verkligen en färskvara. Jag har absolut ingen kvar. Puts borta. Nå, efter vilopaus i soffan, hur skönt är inte det? så gick vi till skogs. Jag skulle INTE plocka kantareller. Jag hittade såna hysteriska ställen så jag fick rota fram bajspåsar i fickorna. Plockade dom fullare än fulla och sen säger jag bara - vaddå träna armstyrka på gym...
Jag har noll lokalsinne vilket betyder att jag inte kan lämna några svampar för jag hittar aldrig tillbaka igen. Nu var det bara så att när jag susade runt där bland de gula så vimsade jag bort mig en liten aning. Ganska mycket faktiskt. Kom fram till en myr... när jag hispat runt lite och ja ni som är som jag vet ju känslan när man tamme tusan inte har en aaaaaning om var man är så plötsligt känner man igen sig. Då försöker jag låtsas att ha! visste jag väl, klart jag hade koll på var jag var. Vem försöker jag lura??? Läbbig känsla den där när man inte vet var man är. Gulp!
Nu ska jag inte göra ett skit mer idag.
Ha en bra vecka!
Vilken härligt blå himmel med en härligt söt flatte!
