GASTON OCH GUNDE

Men tog vi tillvara på den, gjorde vi det???? NEJ!!! Jag var helt inställd på detta men Gaston var inte alls inne på samma linje. Märklig tävling det blev.
Vi började med ett bakspår men vi med oss alla pinnar.
Sen vidare till uppletanderutan som definitivt inte tillhör den smidigaste rutan i världen. Mycket backig men kul tycker jag. Till och med Gaston som aldrig brukar tappa farten blev tagen av backen upp till bakre gränsen av rutan. Vi tog tre grejer (Gaston tuggade INTE, hurra!!!) en hund plockade alla fyra, sen var vi två eller tre som tog tre grejer, resten tog en, två eller inga alls.
Nu visade det sig att det hade varit struligt för nästan alla hundar på spåret, det var bakspår och det var pinnar borta. Ja förresten ett helt ekipage var borta men henne hittade de till slut. Tack och lov.
Jag valde därför att fortsätta med lydnaden då jag såg en liten chans till cert på skitpoäng. Tänkte i mitt stilla sinne att fixar vi vår lydnad på de vanliga halvdana poängen så kan det blir riktigt bra. Vad händer då???

Gaston nollar platsen! Jäpp. Jag kom tillbaka efter fyra gigantiska smällar, det small jäklar anamma så vi ryckte till allihop där vid stod bakom stugan. Gaston låg vriden ett kvarts varv. Oj, tänkte jag har han reagerat så på smällen, konstigt han brukar knappt vinkla ett öra men visst en annorlunda smäll var det ju. Jag frågade domaren om han sett vad som hade hänt.
Då hade följande hänt: En hund ryckte till och for upp på första smällen, då blev mister Gaston rysligt nyfiken och ställde sig upp han med (även hunden bredvid Gaston hade ställt sig men den hade lagt sig direkt, hm). Gaston var ju tvungen att ta ett steg och sen hade han väl kommit på att det var nog inte riktigt bra detta och lagt sig och där låg han sen så fint.

Jag ska inte skriva vad jag tänkte när domaren berättade detta men det var väl inte direkt kärleksfulla tankar till flanen precis.
Hur som helst, jag kör lydnaden tänkte jag och så kan jag bryta mitt i om det händer nåt. Det gjorde det! Han gick ett fint fritt följ, vet inte poäng men det kändes kalas. Ett snett sittande vad jag vet, resten kanon.
Inkallningen, långt ställande men annars ok. Sen kommer då framåtsändandet. Vi har tränat med störning som typ paraply MEN då har de i gruppen haft paraply uppfällt.
Ena tjejen, som givetvis stod närmast mitten, hade med sig ett paraply och körde ner det i backen och lutade sig lite mot det... Den lilla störningen kände INTE flanen igen. Var givetvis tvungen att marchera fram och nosa på paraplyet, blev osäker och gick tillbaka till mig och då bröt jag (nästan ihop men jag sansade mig). Stack ut till bilen och skojade till det för att han inte skulle minnas en rasande matte som sista minnet från lydnadsplanen. VAr det fel eller vad tror ni? Skitsamma, så gjorde jag i alla fall och nu håller jag på att bryta ihop för att komma igen imorgon då vi ska till Linköping. My god, vad ska han hitta på där?

Jag tvingar Gaston att lyssna när jag hysteriskt sjunger på "What´s the point of doing anything, if you´ll never notice?????
Ni kan ju få slippa höra mig och lyssna på originalet istället, betydligt bättre 
 http://www.youtube.com/watch?v=qE01FXwWo98&translated=1 

Håll tummarna imorgon, känns som vi behöver många tummar...