GASTON OCH GUNDE

Jaha, utomhus dessutom. Märklig tanke när det är massor med snö precis överallt, nästan för på konstgräsplanen är det plogat minsann, heja på! Tjejerna har sin första träningsmatch ikväll.
Bara den ena av systrarna kan vara med, den andra är tvärsjuk. Jag är mycket misstänksam mot den där svinflunsevaccinationen de tog. Ärligt talat, bägge våra tjejer har tamme tusan inte varit så förkylda, hostat, haft halsfluss så mycket någonsin som denna vinter... Antingen är det flunsesprutan eller snön. Båda sakerna är ju saker som varit lite väl hysteriska för denna vinter.

Den som brukar tycka fotbollsmatcherna är riktigt tråkiga är Gaston men lika bra att han kommer in i fotbollstänket igen. Vi är snart där, fast på gröna fina planer. Åhhh, eller vad tror ni? (Känns lite avlägset när jag för en sekund råkade titta ut).

I måndags var vi hos vår pt, goa, härliga Helena. Mamma mia, vilken tjej detta är. Vi har så kul! Gaston och jag kom till henne i måndags, ut hoppade Gaston tjutande som en julgris då hans blick fångade två läckra pudlar. De stod på andra sidan ett fönster... Spelar roll sa Gaston - jag är KÄR! Mamma mia, tänkte hans matte hur ska detta gå. Hur ska vi kunna träna nåt överhuvudtaget?

Jag hade lånat med mig en rollator från jobbet för skulle minsann införas en ny grej i Gastons redan förvirrade hjärna. Troligen var hjärnan så upptagen med pudelbrudarna som gömt sig någonstans i byggnaden (enligt Gaston...) så han märkte inte ens att Helena gick omkring med rollatorn. Herre jösses. Nå ja, vi bestämde oss för att han är mental stabil punkt slut.
Hur som haver nästa projekt var att demonstrera vad vi tränat på sen sist och jag tänkte i mitt stilla sinne - eller hur? Fy på mig, efter Niina-helgen borde jag tänkt. Jajamen, här ska demonstreras. Inte vet jag men han fixade både det ena och det andra. Hämta olika namngivna grejer, inte slita trasan ur näven på Helena utan snällt bara hålla emot när hon drog, inte glufsa i sig godis utan ta fint, hämta bästaste bollen ever och lämna snyggt och prydligt i Helenas hand (här nästan sprack jag). Han fixade även att påbörja inlärning av ett helt nytt moment i sitt flaniga liv, stå still med framtassarna på en target.
Grejen är att det har vi tränat innan med musmatta men då har det varit att spring-fort-som-fasen fram till musmattan och placera en tass där. Nu ska han lära sig att försiktigt ställa sig med framtassarna på targeten och stå stilla. I förlängningen är detta att han ska kunna hoppa upp med framtassarna i sängen hos någon patient och stå still för att bli klappad på. Jäpp, vi har lite att träna på plus allt det andra. Men rackans vad kul det är. Att få till det med klicker och se hur snabbt det går om man klickar rätt, häftig känsla! Det underlättar med en coach som Helena, min nya idol! Vi har fantastiskt roligt under tiden med. Hamnar i diverse djupa diskussioner, en del riktigt seriösa, tro det eller ej.

Men herre min skapare nu måste vi åka!

Återkommer!