GASTON OCH GUNDE

Ni ska vara glada för att ni inte var på min garageinfart igår morse när jag skulle iväg med Myran till odontologen... Den vägrade starta. Den hederlige gamle skorven illvägrade. I torsdags åkte den utan några som helst problem fram och tillbaka till stallet (= 6 mil) och fredagmorgon - nix pix, nada, vill inte. Jag har lite lätt att  hetsa upp mig ibland, bli så där himla jättearg ni vet så man känner hur blodkärlen är på bristningsgräns - sån var jag när jag insåg att tiden krympte och bilen tänkte verkligen inte vara med.

ANDERS!!! som alltid kom han som en räddande ängel och vi hann in i tid till tandläkareländet.

Idag skulle vi åkt och tränat lydnad med ett gäng i ett ridhus. Jag fick erbjudande från AG att hon skulle hämta mig men jag kände att nej med mitt redan griniga humör så ska jag inte utsätta vare sig mig eller Gaston för detta. Knuffa skulle också med och sannolikheten för att jag eventuellt skulle bli lite irriterad var stor, inte på henne men troligen på Gaston som skulle ha fått en låååååång nos som i sin tur skulle leda till kaos i hjärnan som i sin tur skulle leda till att jag skulle bli lite upprörd. Jag valde att bli hemma.

Vi har haft en mysig förmiddag med en go tjej vid namn Vera (5 månader) och hennes lika goa matte. Vi tog en sväng i snön.

Hallo pudding!


Jösses nu kommer han,  bäst att pipa åt sidan


Kom igen nu


Kolla in farsan Baloo


Allvarligt talat - är han riktigt klok?


Mmm, Vera han är det men ibland blir det lite hysteriskt kan man väl säga. Fråga Sanny...

Nu ska jag lägga mig en stund i soffan med en bok. Inte dumt alls.

Ha det gott!