GASTON OCH GUNDE

I söndags spårade vi i vanlig hederlig skogsterräng och rackans vad bra det gick. Han markerade pinnar och höll sig i spåret. Sen var det fjärrträning som gällde och en liten fotbollsmatch stack vi visst emellan med också.

Igår fick Gaston hänga med till jobbet, det var så där kul tyckte han. Bit ihop eller bryt ihop, du har inget val sa den elaka matten. Vi skulle nämligen dra direkt från jobbet ner till Mona i Varberg. Näe, jag är inte klok och inte rik heller men det kan man ju nästan tro när man åker iväg på detta sätt. Kung för en dag, ni vet... Får ju passa på direkt efter lönen hamnat på kontot, idag kunde det varit för sent.

Vilken superkul kväll vi hade Helene, jag och Mona. Vi skrattade hysteriskt åt diverse korkade tilltag från både mig och Helene. Alltså, ärligt talat, ibland är man ju trögare än en seg kola. Hur som helst jag fick tips till min fjärr och till min ruta. Jag var så exhalterad över min fjärrträning så jag glömde bort att jag ville ha hjälp med vittringen också. Herre gud, man kan ju inte tänka på allt.
Fick även BEHÖVLIGA tips angående fria följet. Helene fick sina fiskar varmar hon också men oj vi hade verkligen kul. Jag fick den kicken som jag förväntat mig. Det har varit så varenda gång vi varit hos Mona. Vill bara vara hemma och träna hela tiden. Måste ju jobba men det kändes himla onödigt idag faktiskt. Jag har trots att vi lämnat vår söta, lilla husvagn på vinteride hunnit med några fjärrträningsstunder. Tji hu!

Jag är evinnerligt glad att jag tränat in Gaston på klicker, han har himla lätt för att prova nya grejer. Det är häftigt att se honom. Han fick till ena riktiga höjdargrejer vid fjärren igår, flanen.
En riktig höjdpunkt igår kväll var när "lille" Åsså vågade gå upp och iväg på stegen. Han var så lycklig själv när han fattade vad han hade gjort så han studsade runt som Tiger i Nalle Phu. Åsså är en så himla go kille men lite osäker då och då men jäklar när han hade vågat, då var han Stålmannen.

Vi babblade på hemvägen för att hålla oss vakna, det gick strålande ända till Helene fick samtal då skulle jag blunda lite tänkte jag. Det gjorde jag och vaknade upp vid min bil som vi parkerat vid Axamo. Shit, trodde jag skulle dö innan jag var i hemmets trygga vrå. Somnade som en julgris och var mycket nära att slänga ut klockradion när den drog igång imorse. I really hate it.

Nu ska vi ta en sväng med fjärr igen känner jag. Måste bara väcka Gaston som sover gott bland alla sina gosedjur.

Ha det bra!