GASTON OCH GUNDE

Rutan, vittring, fjärr och metallapportering fick det bli idag. Vi kämpar på, mest Gaston med själva kroppshanteringen och jag med mitt tålamod. Bara att inse faktum, Gaston har inte fyllt i tävlingsanmälan det var visst jag själv. Att han käckt skuttar fram från stå till sitt eller från stå till ligg är liksom mitt bekymmer inte hans. Han tycker han är skitduktig hela tiden. Ja du, sa Mona i måndags, det där brukar man nog räkna med ta typ ett år att få till. ETT ÅR!!! För helsicke jag ska tävla om ett par veckor, det kan inte ta ETT ÅR. Hon bara flinade... Nja, vi får väl se vem som får rätt. Hoppas det är jag.

Ikväll har vi varit och tittat på nybyggda Ribbaskolan i Gränna. Myran får nu gå resten av sitt sista år där. Jättefin skola, hoppas den få förbli så länge.

Nu är jag trött. Godnatt!

Stå sitt, stå sitt, stå sitt, stå ligg, stå ligg, stå ligg. Jag kommer bli som värsta Susanne Lanefeldt innan detta är klart. Och kom igen, le se glad ut och stå sitt, stå sitt och stå sitt. En gång till stå sitt, stå sitt och kniiiiiip igen käften Ing-Marie Jonsson och le.