GASTON OCH GUNDE

Det kan man ju undra... Ibland känns det bara lite svårare att klafsa upp från den där leran. Hur som helst, vi har inte gjort så mycket flanen och jag. Inget tränat, faktiskt inte ens ett litet sitt/stå/ligg. Vi traskade däremot omkring i ett närliggande samhälle häromkvällen och jösses, han hade och göra grabben med att pinka in stället. Många stolpar senare så var han rätt trött faktiskt. Vi bor ju lite på vischan och i vår skog går det inte överdrivet med folk och andra hundar så det är ett smidigt sätt att trötta ut flanehjärnan genom att gå i stadsmiljö...

Tack alla ni som orkar med mig och mina funderingar hit och dit. Tack även för alla goa pep-talk (mail) jag fått. I need it. Jag vill bara klargöra en sak - Gaston är lyckligt ovetande om vad som försiggår i min hjärna. Han tycker själv att han är lika världsbäst som alltid. Hans lätt partiska matte är beredd att hålla med honom. Han är helt enkelt bara samma goa hund som alltid. Äh, ni som känner mig vet ju, never give up!

See you!