GASTON OCH GUNDE

Lullade runt i hemmets vrå med dammsugaren i högsta hugg när jag bestämde mig för att nu fick det vara färdigstädat. Ibland känns det som mitt liv består i att städa, konstigt för det är det jag lägger minst tid på av allt - nästan. Jag tog julgraneutrustningen och gick ut - ner ramlade massor av snöflingor. Upps, hade jag missat totalt. Det är rätt mörkt här ute på vischan så lite snö gör egentligen ingenting, om den kunde ligga kvar. Det sura är ju att imorgon är den garanterat borta och istället för vitt och fint är det alldeles jätteskitigt överallt istället.

I eftermiddags var vi iväg och träffade pudelmaffian och blyga Vera som förvandlats till en oblyg Veral. Rätt häftigt när vi traskar runt med 7 hundar i en enda röra. Tur att alla världsmästarordningsmänniskor håller sig hemma då. Skönt var det när ett helt gäng med vandrare kom ångandes utmed John bauerleden. My god, jag höll på att svimma när jag vände på huvudet och en hel svärm av människor dundrade fram med ryggsäck och hela tjiddevippen. Tror ni de skulle sova i nåt vindskydd nånstans, rackans hurtbullar, hoppas de inte fryser ihjäl inatt. Märklig tid att vara ute och vandra på... Nåja, alla sju hundarna framstod som praktexemplar och vände sig bara lite nochigt om och glodde på de vandrande sakerna. Eventuellt, jag säger bara EVENTUELLT, kände åtminstone Sanny att hennes liten men ettriga matte spände ögonen i henne. Hon tittade bara tillbaka med sina pepparkaksbruna ögon och såg ut att tänka - what? Skulle jag???? ALDRIG!

Nu ska jag och Ia mysa lite, bara vi som är hemma. Anders jobbar och Myran är hos en kompis (hoppas jag...). Mot soffan och idol - heja Erik!!!

Hej svejs!