GASTON OCH GUNDE

Ni vet en sån där murrig, grå halvfuktig äcklig filt. Så är det i Skärstaddalen. Ett tag snöade det handflatestora flingor. Det var så jag till och med hann att tänka att ok då, snön gör det i alla fall lite ljusare. Vilket skämt, jag hann väl typ gå en meter ute när det jag trodde var vitt sakta omvandlades till regn och det gråa mörkret föll över oss igen.

Vi hade planer på att träna lite lydnad ikväll men näe, jag kände absolut inte för att klafsa runt på nån äcklig blöt snorhal appellplan (läs fotbollsplan). Nix, pix jag erkänner, min gräns är nådd. Istället har jag trampat runt en sväng här hemma lysande som en julgran med reflexväst på både mig och hundarna. Synd att det verkar synas så dåligt så att bilar MÅSTE ha värsta helljuset på när de blåser förbi. Jag blir helt bländad och planerar elakt att köpa en värstingpannlampa som jag skulle kunna dra på när puckon inte bländar av. Jag blir helt vansinnig, man ser ju inte ett skit sen, jag har en märklig förmåga att alltid titta upp mitt i heljuset med. Ibland blir jag värsta dramatikern och slänger upp min arm och håller för ögonen så inte ens ett pucko med tvärdrag kan missta sig på vad jag menar. Inga vuxenpoäng där inte.

Jag lever just nu med vår gamla dator och den är seg som kola, jag har inga bilder i den och inte funkar det att ladda in nya heller. Herre gud vad jag är gnällig. Förlåt. Nu ska jag bli en glad och trevlig människa, eller kanske inte. Jag går ner och lägger mig i soffan och överlägger detta med mig själv en stund.

Hej svejs från en grå mus i ett grått landskap i en grå månad som heter november...