Jag säger då det

Onsdag och 1,5 meter Jonsson flyger fram i tillvaron, päsande av stolthet över sin hund. I torsdags blev det ingen träning alls. Igår skulle jag åkt och tränat jakt MEN tidsbrist gjorde att jag fick hoppa över det. Däremot tog jag min hund och traskade iväg till en av gölarna vi har i vår skog. Tänkte liksom när jag ändå är ute och går kan jag lika gärna köra lite... Ni vet så där dumt som det blir i hjärnan ibland. När hjärnan egentligen borde ha tänkt, nej Ing-Marie, du lämnar dummies hemma för du har inte tiden till att träna om det är något som strular till sig. Men hjärna hade packat och flyttat någon annanstans.

Jag tog Gaston och satte ner honom, gick fram till kanten av gölen, gjorde ett perfekt målområde, tyckte JAG. Vi gick fram kanske 50-60 meter och så satte vi (eller rättare sagt jag) igång. Jag skulle då alltså skicka Gaston snett över så han var tvungen att gå upp på land för att få sin dummies. Han simmade glatt ut men inte rakt och inte dit jag pekade. Öh, va? Hallå, var är mina vänner nu då och ska tala om hur jag ska lösa det här. Den som skulle stått ute vid målområdet och klappat lite, där finns ingen, den som skulle tala om för min tröga frånvarande hjärna att nu gör du så här, fanns inte. Jag var väldigt ensam med min flane kan jag säga.

Vi gjorde om, jag riktade ännu duktigare, stod på lite lätt sumpig mossa, inte helt smidigt att försöka stå och rikta på men jag tyckte det kändes rätt ok. Gaston ut igen, något mer i den riktningen jag tänkt mig men efter si så där 20 meter bestämde han sig för att nu menar hon nog att jag ska gå till höger. Så det gjorde han. Kravlade sig duktigt upp och med Lottas kloka ord så bestämde jag mig för att försöka få honom till dummies via landvägen den sista biten. Efter ett tag inser jag att näe, han har också lämnat av hjärnkontoret någonstans på vägen. Han fattade ingenting. Dirigering höger, vänster och ut, vad är det? Jag började om och började om. Gick ut och visade, klappade i händer, kvackade och stegade runt den förbaskade gölen men innan jag fick Gaston att fatta så var jag helt död och Gaston med. Tror ni hans hjärna brann upp i onsdags?

Jag avslutade vattenarbetet så han fick lyckas i alla fall. Bara jag tar fram chuck-it så kan han simma rakt ut jättelångt (obs, jättelångt är efter mina och Gastons mått mätt). Sammanfattningsvis en riktigt skitdålig träning.

Sen började det hagla isbitar stora som ärtor, all min tid hade försvunnit, det blev till att rusa tillbaka till bilen, dra ner till bussen och står där som den käcka, glada, ömma moder jag egentligen är när äldsta dottern klev av bussen. Mitt inre var i uppror över varför, VARFÖR tog jag med mig dummies och skulle träna idag. Jag är ett PUCKO!

Hem med dottern, fram med mat och sen iväg på fotboll. Det blev i alla fall en riktigt rolig avslutning på kvällen, om än iskall. Tjejerna vann med 6-1. Det är så himla kul, efter förra säsongens alla bistra förluster där bollen gick lite hit och dit men aldrig deras väg så har det vänt. Den mikroskopiskt lilla matten förvandlades till en lång och ståtlig stolt moder. Tur man är flexibel. Det försöker jag köra med varenda lönesamtal och jag tycker själv att jag är en jäkel på att åka upp och ner i humöret (det måste ju räknas som flexibel, eller?).

Idag håller vi tummarna för er som är ute och tävlar och startar på jaktprov. Good luck! Speciell tumme hålls för Mogg som ska starta på DM i bevakning och förhoppningsvis kvalificera sig till SM.

Imorgon - mot bruksskogarna!

Kommentarer
Postat av: Agneta & Tyra

Ja så där kan det vara ibland.... särskilt om man är inne i den berömda svackan!!! he hee som jag nu tror vi börjar komma in i.... Hon brukar bli lite konstig en månad innan löp och det brukar hålla i sig c:a 3 veckor. Med konstig så menar jag, hon hör inget, kommer snart..... inte nu då jag kallar in henne. Jobba det kan hon göra hur mycket som helst men det är inte alltid som hon "förstår" vad jag vill. Jag är ju lite bortskämd med att hon för det mesta är tankeläsare he heee



Kram och kämpa på! Efter regn kommer sol sägs det!



/Agneta & Tyra

2009-06-06 @ 14:20:41
URL: http://www.nogg.se/tyra
Postat av: Fia & Siri

Än en gång så behöver du inte känna sig ensam om att träna fast man vet att man inte borde göra det. Det händer mig oxå och jag blir lika förb.... på mig själv varje gång!! Men "peppar peppar" nu va det ett tag sedan det hände.... Kämpa på Ing-Mari ..du & Gaston fixar detta snart. Du vet..Vi tror på er !!!



TASSAR

Fia & Siri

2009-06-06 @ 14:37:50
URL: http://varldensbastasiri.blogg.se/
Postat av: Maggan

Välkommen i klubben! Själv börjar jag långsamt återhämta mig från en ganska lång istid så att säga. Jag gör också, som så många andra, samma dumhet som du gjorde. Då gäller det att, som du faktiskt gjorde, avsluta positivt, bita ihop och ta sig själv i upptuktelse. Du har en härlig hund som säkert tål detta och han är inte så ung längre. Ingen skada skedd!Kramar från mig och herr T

2009-06-06 @ 14:42:41
Postat av: Lotta

hmmmmmmm

Du gjorde bara EN dum sak... du gjorde inte upp planen innan du gick iväg!!!



Vi får försöka få ihop en träning snart igen .. min nya bil ska besiktigas i veckan - sen är min FRIHET tillbaks !!



Kram på er

2009-06-06 @ 15:42:42
URL: http://www.friden.de

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0