Oj, det är riktigt varmt - hela tiden...

Igår var det moln och efter diverse sms och telefonsamtal blev det bestämt, vi kör. Först tänkte vi att det skulle bli för jädra varmt men det var faktiskt helt ok. Vi träffades i Skärstad jag, Lotta, Bitte och unghundsderbyfyran Susanne [5],

Vi kom till gölen och där stod en märklig figur vid sin bil. Fatta detta, jag går i denna skog i stort sett varje dag året runt och det är lätt räknade gånger jag stöter på nån i den skogen överhuvudtaget. Märklige mannen som dels talade väldigt otydligt och dessutom danska sa nåt om att vi gärna fick vara där men han kom tillbaka om en halvtimme och skulle fiska vidare.
Öh, nu blev jag alldeles stum. Han lovade oss att vi fick vara... jag vill minnas att jag känner han som äger marken, han är en kompis liksom och han har lovat mig att jag får vara där så mycket jag vill. Fyra stycken står som frågetecken, gubben försvinner iväg och vi börjar träna.
Vi stod lite utspridda och kastade markeringar för att sedan använda punkterna till dirigeringar. Då dyker han upp igen. Mitt i vår träning börjar han ställa fram sina hinkar och spön samt ställer sig och tittar. HAN hade verkligen inte tänkt att flytta på sig... Vi tittade bara på varandra, tog våra hundar, packade in oss i bilarna och drog vidare till en annan göl som ligger i närheten. Men är inte detta typiskt, EN gubbe lyckas utan att vara otrevlig eller dum utan bara genom att VARA få oss att flytta på sig. Hur tusan gick det till? Inte konstigt att Bitterf----an blev skriven. Den är ju sann.

Skitsamma för nu blev nästa göl MYCKET bättre, så det så. Vi körde markeringar och linjetag härsan och tvärsan. Dubbelmarkeringar måste Gaston och hans bihang träna vidare på. Han fixar om de är långt isär men när de kommer i hans ögon för tight så näe. Han blir så flanig så jag nästan blir galen. När jag är som mest upprörd slår han till och gör värsta fina linjetaget tvärs över gölen.

Vi var väl både nöjda och mindre nöjda med vår träning hela högen. Susen måste varit nöjd för han den där fyran i unghundsderbyt - han glänste as usual. [35]

Idag tog jag två dummies och hundarna (jäpp, terapihunden Sanny bor för tillfället på landet igen, skönt att ha henne hemma, lilla, söta krulliga hon), var var jag nu då, jo vi åkte till skogen. Det är ju så himla tryckande varmt så hälften hade räckt men flanen han galopperade runt så käckt som det vore minusgrader. Special man!
Hur som helst, här skulle det tränas minnesmarkeringar. Kan han komma ihåg saker och ting i plus 28 grader så vore det väl själve den om det inte skulle kunna limmas fast något i minnesbarken på honom en sval dag.

Jag kastade minsann, allt enligt tips jag fick igår, en dummies jättesvårt och gick sedan vidare och kastade nästa minsann lika svår och gick sedan vidare. Vänder om och skickar. Gaston galopperar iväg som en antilop och hämtar in dom som ingenting. Aha, tänkte jag, jag ska kasta dom i ännu jäkligare terräng och gå ännu längre mellan... Det fixade han det med. Jag blir galen! Han har ju minne varför ända in i helsicke kan han inte koncentrera sig då när det verkligen gäller...

Han fick bada i den tredje gölen som finns i vår skog. Badande flatte = lycklig flatte. Vaddå att det är dyig äcklig mossig sumpmark, han kastade sig i bland näckrosorna och bara njöt. [88]

Jag har ormskräck, inte så jag inte kan gå i skogen men jag tycker förbaskat illa om allt som ringlar och varför alla pinnar måste se ut som ormar är för mig en gåta. Fatta när en pinne plötsligt ringlade iväg, jag dog, rätt upp och ner, hann och tänka tusen tankar och förväntade mig sedan att falla död ner men ont krut förgås inte så lätt. Ormeländet ringlade iväg (bara det är ju så himla äckligt, hur kan man flytta sin kropp på det sättet, det är ju sjukt). Förresten var det en kopparorm och de är inte ens farliga och jag tror till och med de räknas som ödlor MEN det kunde varit en huggorm. Urk!

Steglängden ökade drastiskt efter detta kan jag säga.

Imorgon blir det till att packa inför helgen. Lattjo lajbans! Hofors here we come!

Go han är den flanige flanen Gaston [89]

Kommentarer
Postat av: Anna-Lena W

Förstår dig precis och tycker det är ett sundhetstecken med väl utvecklad reptilskräck! Vem vet, plötsligt kanske de hoppar upp och hugger dig i strupen?

Ha det så kul i helgen! Hade gärna åkt jag med, men två helger i rad på E20 känns inte särskilt lockande... Tror att Gaston gärna hade delat bil med en löpande Leia - eller vad tror du :-)

Kram A-L

2009-07-02 @ 11:44:54
URL: http://www.svartalwen.com
Postat av: Elenor och Zidane

Ha ha vi har också tränat vid en göl men vi såg inga ormar och inga danska gubbar heller för den delen. Vilken tur vi hade.....det var bara pappa som kom åkande på sin åkgräsklippare mitt i alltihopa. han är ett original den mannen.....

2009-07-02 @ 22:32:01
URL: http://www.ilsanosfatboy.cybersajt.se
Postat av: Fia & Siri

Hejsan! Vi vill önska dig en riktigt bra & "hundig" sommar. Å du Ing-Mari håller m dig ormar är inga bra saker!!!!



TASSAR

Fia & Siri

2009-07-03 @ 12:15:55
URL: http://varldensbastasiri.blogg.se/
Postat av: Marie och Emil

Förstår dig! Jag har total panik för de där ringlande sakerna. Blir hysterisk om jag ser att det är en huggorm, ja jag menar verkligen hysterisk. Har dock sett 3 påkörda ormar denna veckan och varje gång tänkte jag YES!!! Hemska jag, men jag tycker att det är hemskt att vi bara har ormar i sverige en gång. Ha det så trevligt i Hofors! Kram

2009-07-03 @ 19:15:16
URL: http://herrkrut.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0