GASTON OCH GUNDE

Egentligen skulle det räcka med rubriken men eftersom jag inte kan nöja mig med en liten rubrik så kommer här en sammanfattning av en kanonhelg!

Det var ganska spännande om jag för det första skulle hitta Sofie i Örebro överhuvudtaget, om vi sedan skulle hitta till Barkhyttan och skulle jag kunna hålla mig vaken alla 40 milen. Inga problem, med någonting faktiskt. Trodde jag ALDRIG! Jag körde bara enligt order från Sofie av vägen in på en parkeringsplats och där stod hon. Sofie, vilken tjej, vi har haft en sån himla kul helg så det är inte klokt. Vi har avhandlat ganska mycket under de 40 milen vi tillbringade i bilen och sen delade vi dessutom Friggebo tillsammans med våra tre hundar. Inte nog med att jag hittade Sofie utan problem så hittade hon i sin tur utan EN enda felkörning direkt hem till Bengt och Agneta. Ni som inte vet, vi har total brist på lokalsinne - båda två. Detta är inget påhitt utan vi har, utan att avslöja några detaljer, vissa bevis på att vi är fullständigt hopplösa på att hitta så att jag hittade Sofie är stort och att Sofie hittade till Barkhyttan är RIKTIGT stort. Vi var riktigt stolta över varandra. En gång när vi stannade och handlade sket vi i att GPS-tanten sa sväng höger utan vi tog helt iskallt vänster och VI hade rätt. Tji hu!

Fredagkvällen blev jättemysig, Annelise var på plats. Herre gud, jag kliver väl fram till min goa vän och ska presentera mig för jag kände inte igen henne. På riktigt! 20 kg var borta och jag kom ända fram med handen och skulle hälsa när jag inser att det är hon. Whao, jag blir helt störtimpad.
Det var så kul att träffa Gerkan och lille Winner. Gerkan och Gaston är både lika och inte. Gerkan är den mer välvårdade av dom två kan jag väl lugnt säga...





Jag sov sött i Friggeboden på natten men blev väckt av Gaston i ett kör. Han satt och flämtade som en julgris i sängen för att det var så varmt. Vi hade öppet men vad hjälpte det. Skitsamma lördagmorgon blev det, oavsett vilket.

Nu skulle Duckstreammästaren koras. Det blev genom ett WT med 6 stationer. Vi hjälptes åt som funkisar. Nybörjarhundarna fick börja. Sen var det vår tur, öppen och elithundarna.

Första stationen var vatten. En enkelmarkering som kastades till höger om båten och sedan skulle de ut på en dold till vänster om båten. Rätt häftigt att de fixar detta hundarna, sett ur deras synvinkel ser de i stort sett bara vass.


Jaha, jag tog ett djupt andetag och så kom markeringen. Gaston simmade ut så fint i vassen och hämtade hem den. Hurra. Sen var det då dags för dirigeringen... vi har ju jobbat på detta ett par veckor, dels att få Gaston att fatta att visselsignaler gäller även på vatten och att när jag sträcker ut armen åt vänster betyder det att man ska simma åt vänster och inte rakt ut. Gaston simmade iväg men började dra sig åt där markeringen landat. Jag visslade och han LYSSNADE! Gud, jag höll på att ramla i vattnet av rena chocken, fick upp näven åt vänster och fatta att han LYSSNADE igen. Han hämtade hem dummiesen och så var den helgen räddad. Jippi, vad glad jag blev.

Vid pilen ligger dirigeringen.


Nästa station - var en enkelmarkering som hamnade i ett granbuskage och sedan skulle vi vända upp åt höger för att göra en dirigering där det fanns två dummies nergrävda på varsin sida av en sten. En skulle hem. Gaston markerade si så där, hämtade hem dummiesen men släppte den på vägen in, såg helt äcklad ut men efter ett surt apport från mig så tog han upp den och kom in. Dirigeringen - fatta detta, han gick rakt ut, stannade direkt på stoppsignalen, körde ner nobban när närsökssignalen kom och hittade dummiesen direkt. Jag glömde omedelbart bort hans bedrövliga ingång på markeringen. GulleGaston!

Inte helt smidigt med en vanlig digitalkamera att ta så att något syns MEN vid 1 står kastaren och vid 2 hamnade dummiesen. Här är det Ulrika och Ako som ska köra.


Här är det dom igen fast vid dirigeringen. Vid pilarna låg de gömda.


Nästa station - enkelmarkering som hamnade väldigt dolt bakom massor av buskar och skit. Gaston kämpade på, såg nog allt hur han var väldigt långt ifrån nedslagsplatsen men på något vis löste han det och kom hem med den.

Han som kastade, kastade väldigt högt och så hamnade den bakom slyet till vänster. Inte plättlätt precis.


Efter tre stationer var det lunch. Vädret var märkligt, det var varmt så det kändes som vi gick runt med varsin blöt yllefilt och rätt som det var satte det i och regna för att sedan bli varmt och soligt igen. Efter lunchen åkte vi till nästa ställe där ytterligare tre stationer skulle avverkas.

Fjärde stationen var sök på fält och i kanten av fältet. Alla dummies var värda 4 poäng och vi hade 2 minuter på oss. Gaston plockade in 2. Inte så bra men han jobbade på i värmen i alla fall.

Femte stationen var ett rakt linjetag och den gjorde han jättefint.

Sjätte stationen var häftig tycker jag. Vi fick gå in i skogen och sen gick det en markering från en bumber-boy. Det som var kul var att bumbergrejen hade någon form lockläte, sen small det och markeringen föll sedan ner i stort sett framför oss ute på en åker. Det var inte lätt att se var den föll och det var definitivt inte lätt för Gaston som var mest intresserad av varifrån det märkliga ljudet kom. Han ångade ut i på åkern i alla fall men ville till bumbergrejen och kolla. Jag blåste stoppsignal och han LYSSNADE (vaxproppen måste åkt ut och bort, hoppas forever). Han kunde knappt se mig där inne i skogen men på nåt märkligt vis fick han vind på dummiesen och kom in med den.

Jag är glad över allt möjligt men FRAMFÖRALLT att han lyssnade på pipan och att han tog mina tecken på vatten.  

Helgens sötaste valpmage - Winners!


Två slagna hjältar, ni skulle sett dom under dagen när de strosade runt på upptäcksfärder. Winner och Jäger! Blir man sugen eller blir man SUGEN?


Här koras Duckstreammästaren - Magnus med Tuva (normala människor tar kort framifrån men inte jag inte). Magnus vann med 105/120 poäng. Grattis till honom! Gaston och jag fick ihop 91 och det är jag glad för. Broder Gerkan slog oss med 5-6 poäng. En helhärlig dag med en supertrevlig avslutning på den inglasade altanen. Många härliga skratt, vilket gäng detta är - tack alla!



Så var det plötsligt söndag - upps vad fort det gick. Vi med öppenhundarna fick en superbra förmiddag med Roger. Nybörjarhundarna hade det lika bra med Kicki och Micke (hört från säker källa).

Här sitter han, Roger.


Det var varmt som tusan men vi kämpade på. Vi fick träna på linjetag och på linjetag och på linjetag sen var det att gå på linje och det ramlade ner markeringar både här och där plus att vi däremellan skulle skicka på linjetag. Skitkul men hjälp vad svårt att komma ihåg var markeringarna hamnar. Vi höll på typ mellan kl 09.00-13.00 och vi var rätt möra efter detta...

Jag fick så många bra tips så hela huvudet är fullt, nu gäller det bara att komma ihåg dom vid rätt tillfälle med. 

Sen var det avslutning i Barkhyttan då vi åt, packade bilarna och så frågade Agneta om det var några som ville hänga med upp till sjön där vi varit igår och testa station ett en gång till. Gissa vilka som ville... Jäpp, så vi for dit igen.

Denna gången ansträngde jag min redan fulla hjärna till det yttersta. Gaston tog markeringen lika fint som dagen innan. Sen var det då dags för linjetag. Helgens holy moment - Gaston simmade rakt ut, började vända huvudet åt höger, jag säger nej, Gaston rätar upp sig, jag säger ja, han simmar på ett tag, vänder sedan huvudet åt höger igen men jag säger nej och han rätar upp sig. Herre jösses, har detta hänt eller hittar jag på?? Jag blev så himla lycklig så jag studsade runt. Roger hade gett oss tips på hur vi kunde gjort på denna stationen och tamme tusan att han hade rätt. Det funkade! Tack Roger!

Gaston har njutit i fulla drag! Min goe kille. Här möts bröderna G med svansarna i topp...


Det här är livet sa Gaston!




Oj, vad långt det blev...  Resan hem gick bra, Sofie och jag pratade oss igenom de 20 milen mellan Barkhyttan och Örebro. Jag trodde faktiskt jag skulle vara aptrött när jag skulle ta mig igenom 20 mil själv men det gick bra. Jag drack kaffe, vatten, käkade nötter och sjöng som en tok. Det är i stort sett enda gången jag sjunger faktiskt, när jag är själv i bilen och kan dra på utan att någon tjatar att det är för högt. (Jag har ju som vanligt inget att säga till om/Gaston).

Tjingeling från oss!