GASTON OCH GUNDE

Jag är skitsur på den förbaskade hanen jag har. Redan på morgonen hade han träffat en goldentik som troligen (faktiskt ganska övertygad om detta) var i höglöp eller näst intill. Enligt  Anders hade Gaston började pipa som en idiot och nästan tjutit. Anders hade försökt få honom att sansa sig och jag kan väl tänka mig att Anders var en aning irriterad kl 05.15 på morgonen. Den tiden kan man hålla sig för skratt rätt lätt.

I eftermiddags skulle jag och Cissi träna jakt. Johanna, Cissis syster hade med sig sina hundar och då blir Gaston helt hysteriskt galen i hennes KASTRERADE staffordshire bullterrier-HANE!! Det kunde lika gärna varit en tik i höglöp. Jag körde Birgitta-grejen som hjälpte NADA! Mer än att jag blev fullständigt vansinnig när jag inte når igenom hans hormoner.

Han fixade markeringar, linjetag, vattenarbetet alldeles strålande men var så kär så han hade kunnat hoppa ur sin egen päls. Huvudet gick som en propeller efter var hans nya kärlek satt. Nu ger jag upp!

Adjö!